Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘utvecklingsroman’

Ett inlägg om en bok.


 

Än klappar hjärtanÄn klappar hjärtan av Helena von Zweigbergk är nog ingen bok jag själv hade plockat från hyllan och köpt med mig hem. Mamma hade läst den, tyckte den var bra och tog med sig den hit. Nu brukar mamma och jag väldigt sällan ha samma litterära smak, men ibland finns det undantag. Som den här gången.

Boken handlar om tre systrar – Astrid, Sandra och Lena. Den inleds med att Astrids son Viktor ska ta studenten. Till firandet kommer förstås mostrar med respektive och barn och mormor, men även Viktors biologiska pappa Michael. En pappa som lämnade Viktor när pojken var ett år. I hans ställe trädde Henrik in och adopterade så småningom Viktor.

I alla familjer finns det historier och konflikter som inte är lösta. Men eftersom en av systrarna blir svårt sjuk ställs saker och ting mycket snart på sin spets. Även Michael har en roll i det hela, trots att så många år har gått.

Man skulle kunna klassificera boken som en feelgood-roman trots att den inte är det. Men det som just känns bra är att personerna i den utvecklas genom sorgliga och svåra händelser.

Toffelomdömet blir högt för denna utvecklingsroman!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en tegelsten. En bok, alltså.


 

SteglitsanFör tre veckor sen idag slutade jag min visstidsanställning på förra jobbet. Jag blev fint avtackad med blommor och tårta – och två härliga böcker. Nu har jag läst en av dem, den ganska… makalösa Steglitsan av Donna Tartt.

Det här är boken om Theo Deckers underliga liv. Vi läsare träffar honom första gången på ett konstmuseum som han besöker med sin mamma. Men så inträffar katastrofen i form av en explosion. Theo klarar sig, men mamman överlever inte. Däremot träffar Theo en döende man och får en ring av honom. Dessutom hamnar den värdefulla tavlan Steglitsan i hans ägo.

Att detta är en så kallad utvecklingsroman är inget att tvista om. Vi får följa Theo Decker från pojkåren genom ungdomsåren fram till han är vuxen. Steglitsan, tavlan, är närvarande hela tiden – och ändå inte. Den är på sätt och vis bilden av Theo själv, denna tavla som en konstnär målade av en fågel, en steglits, i fångenskap.

Många symboler är det boken igenom. Kärlek och en del spänning finns också, men detta är ingen kriminalhistoria trots inslag av till exempel stöld, förfalskning av antikviteter, hot, knark etc…  Kort sagt: den här boken är… mycket. De närmare 800 sidorna i pocketutgåvan innehåller en välskriven berättelse som höjts till skyarna av recensenter. Du som vet hur jag reagerar vid sånt gissar dig till en viss skepsis hos mig. Men njae… Jag fångas och dras med av Donna Tartts underbara förmåga att berätta. Det är först mot slutet jag känner att det blir lite för mycket av det goda. Slutet känns nästan hoprafasat i panik över att boken blev lite för… lång.

Toffelomdömet blir högt, men inte det högsta. Jag tänker jaga rätt på författarens tidigare böcker, för jag vill läsa mer! Och by the way, Donna Tartt fick Pulitzerpriset för Steglitsan i våras.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Stort tack till Henrik, Kristina, Christian och Mia för boken!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en roman.


Det börjar hos en frissa
och slutar hos samma frissa. Göran Borg blir klippt hos Salong Cissi. Det som händer däremellan är en smått fantastisk och väldigt rolig historia. Jag har just läst Mikael Bergstrands Delhis vackraste händer, ett fynd från en av stans antikvariat (inbunden, fint skick, 90 pix). Men vem 17 tipsade mig om denna bok? Jag vill tacka!

Dehlis vackraste händer

Dehlis vackraste händer är både rolig och allvarlig.


Göran Borg är medelålders
och gillar mest att surfa på en fotbollsblogg. Exhustrun Mia finns rätt ofta i hans tankar, de vuxna barnen träffar han sällan. En dag blir han utköpt från sitt jobb på Kommunikatörerna. Göran är en ganska bitter man. Han isolerar sig tills en av killkompisarna avslöjar hur det ligger till och övertalar Göran att följa med till Indien. Efter en svår diarré träffar han Yogi och sen är Göran fast i Indien.

Boken skildrar en småfet medelålders mans yttre och inre resa, kan man säga. Berättelsen är väldigt rolig, men också allvarsam. Mötet med Indien och kulturen där är kärleksfullt beskrivet. Och när kärleken, i form av en vacker, väldigt gift kvinna drabbar huvudpersonen genomgår han en stor förändring.

Mikael Bergstrand är journalist liksom sin huvudperson Göran Borg. Han har varit stationerad i Indien och bland annat jobbat där som reseledare. Tidigare har han skrivit deckare. Det här är hans första utvecklingsroman, reseroman, pikaresk… Bokens genre är ganska svårbestämd. Men den är bra! Boken är välskriven, jag skrattar åt såväl fyndiga formuleringar som alla punktlistor. Vissa passager skulle ha kunnat varit skrivna av mig – de berättar nästan en del av min historia.

Självklart blir det högsta Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Om hjärtat ännu slår… Det är en vacker titel på Aino Trosells bok från 2000. Men innehållet är allt annat än vackert. Och mycket, mycket spännande!


En liten bok som innehåller mycket.

                                                                                                                                                            Siv är medelålders och lever ett ganska tryggt liv med maken Jan. Hon jobbar som undersköterska på ett äldreboende och förutom det bryr hon sig inte mycket om omvärlden. Mer än sin moster Ingeborg uppe i en byhåla i norr. Men så slås Sivs hela tillvaro i spillror en dag. Hon flyttar från storstan till byhålan, från arbete till trolig arbetslöshet. Livet blir i alla fall bättre och hon njuter av sin frihet. Till dess hon inser att nån vill henne illa…

Det här är en bok som skulle kunna stoppas in i flera genrer, inte bara deckargenren. Det är en relationsroman, en samhällsroman, en utvecklingsroman, en historisk roman – och en roman om nynazism. Jag ska defintivt läsa mer av Aino Trosell! Just den här boken innehåller så många bottnar. Bara beskrivningen av livet i byhålan – denna dubbla känsla inför hålan – är så på pricken. Och naturligtvis är det extra roligt när huvudpersonen är ovanlig – kvinna, medelålders och tämligen världsfrånvänd – men visar sig vara utvecklingsbar!

Svenska Deckarakademin utsåg boken till Årets bästa svenska kriminalroman 2000. Aino Trosell, numera ledamot av Svenska Deckarakademin, debuterade 1978 och har gett ut 20 romaner och flera pjäser.

Högt betyg!

Read Full Post »