Paria

Ett inlägg om en bok.

---

 

Högen med böcker som jag lånade av Fästmön i påskas börjar sjunka drastiskt. Björn Hellbergs bok Paria var den näst sista som försvann ur högen. Jag har just läst ut den.

Paria inleder Björn Hellbergs Loviken-serie. Loviken är en påhittad, svensk storstad. I området Kloakråttan – ja, du fattar säkert att det är motsatsen till Gräddhyllan – bor de utstötta, de lägst stående i samhället. Det vill säga, alkisar, prostituerade med flera. Och det är här ett antal mord inträffar. Är det nån som bara vill utrota samhällets paria eller är motiven andra?

Jag tycker att storyn byggs upp på ett bra sätt. Tyvärr faller den senare. Det känns som om intentionerna var goda, men… Det samlade Toffelomdömet blir medel. Jag blev ganska oberörd, faktiskt, av boken. Den är välskriven – och inte särskilt spännande.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Evolutionen bakom talrädsla?

En Uppsaliensisk undersökning bland 2 000 svenskar har visat att den vanligaste rädslan är att tala inför folk. Bakom studien står psykologiprofessor Tomas Furmark, som länge forskat om social fobi och rädsla för att tala inför andra.

Är det farligt att kommunicera?

Men vad beror det på att vi är så rädda för att tala inför andra människor? Enligt evolutionära förklaringar är vi rädda för olika saker, som exempelvis ormar, eftersom vi historiskt har haft nytta av den rädslan. Ser man talrädslan ur ett evolutionärt perspektiv kan rädslan att träda fram och ta plats i gruppen ha minskat risken för att bli utstött. Att bli utstött hotade ju överlevnaden.

Forskningen visar också att man kan ärva rädslan att tala inför folk. Det behöver inte handla om gener utan om att ärva ett beteende.

När man drabbas av talskräck får man ett påslag från det autonoma nervsystemet. Det är den delen av nervsystemet som man vanligen inte kan påverka med viljan. Vi reagera likadant som när vi utsätts för fara: Kroppen ställer in sig för att fly eller slåss. Pulsen ökar och vi spänner musklerna. Vi ökar utsöndringen av stresshormoner och vi svettas. Men för den som ska tala och drabbas av talskräck innebär detta att man har svårt att tänka klart och glömmer vad man ska säga…

Professor Furmark tror att man kan träna bort talrädsla. Eller snarare att man kan övervinna sin rädsla att prata inför folk. Man kan träna sig själv eller delta i kurser. Den som lider svårt av social fobi kan söka hjälp inom kognitiv beteendeterapi. Man kan även använda vissa mediciner.

Jag har inga större problem att tala inför grupper. Det spelar ingen roll om de är små eller stora. Så länge det jag talar om berör mitt arbete känner jag mig trygg och säker. Men om jag ska prata personligt blir det värre…

Hur är det för dig? Är du rädd att prata inför andra???

Read Full Post »

Alla Hjärtans Dag – en mildare dag

Äntligen är det lite mildare väder! I morse var det bara ungefär tre minusgrader. Fast å andra sidan snöar det. Inte så mycket, men några små flingor har singlat genom luften och det har nog snöat mer i natt. Den här vintern har verkligen varit konstig! Först var den bara mörk och snöfri och full av oro, för min del. Nyårsafton slog till och blev skitkall. Sen blev det varmare ett tag igen innan vintern kom på riktigt. Varje morgon ser jag nu hur det ljusnar allt mer. Vågar jag tro på en ljus framtid?

Ett vinterdopp kanske?

Nää, nån vintermäniska är jag inte! Men jag förvånas över – ta i trä! – att jag inte har blivit sjuk den här säsongen. Inte nånting, nästan, förutom magsjukan som den lilla överdoseringen av C-vitamin brus. Då trodde jag ju att jag skulle bli förkyld – men inte! Den enda riktiga krämpa jag har haft i vinter är självsprickor vid tummarna. De vill inte riktigt läka på grund av kylan och ändå smörjer jag händer och fingrar noga och flera gånger varje dag.

Så här ond såg högertummen ut för ett par veckor sen.

Idag är det Alla Hjärtans Dag och jag tänker mig ut till min Fästmö i kväll. Var och en får tycka vad den vill om den här dan, men jag råkar älska nån och vill uppmärksamma det lite extra just idag. Helst av allt hade jag bjudit ut min kära, men det får bli vid ett annat tillfälle, jag tror inte att ”barnen” skulle uppskatta att gå på romantisk middag med oss. I stället tänker jag åka ut och dela ut några pussar och vara med familjen ett par timmar innan jag måste hem och sova.

Den Mest Älskade. Bilden är från i somras. 

Anledningen till att jag måste hem och sova i tid är att jag ska ha avstämningsmöte med prefekten i morgon förmiddag. Det var han som anställde mig och nu vill han veta hur långt jag har kommit. Jag är nervös, men laddad och nöjd med det jag har åstadkommit hittills, på knappa två veckor. Idag blir det till exempel en intervju innan vi har institutionsinformation då bland annat jag ska presentera mig. I eftermiddag får jag besök av en Mats som vill prata elektroniska informationstavlor med mig. Det är så roligt och det känns fortfarande ovant och stort att nån efterfrågar mina tjänster och mina kunskaper. Det var inte så väldigt länge sen jag var en utstött, bortstött och tärande – i mina egna ögon. Tro inte för en sekund att jag har glömt det! Tro inte att jag inte vet vad du som inte har jobb går igenom – jag har varit i alla känsomässiga faser: hopp, förtvivlan, apati, suicidalfunderingar, nytt hopp, jävlar anamma, förtvivlan igen…

I helgen frågade Anna mig vad jag vill gör på min födelsedag. Ja, det råkar ju vara så att jag fyller halvsekel i vår. Jag skulle så gärna vilja ordna en fest för alla som har funnits här för mig på olika sätt under de här senaste tre åren, men tyvärr tillåter inte ekonomin det. Och faktum är att min framtid inte på nåt sätt är ”säkrad”. Jag står utan försörjning igen den 1 maj. Mamma tycker att jag ska fira högtidsdan i Metropolen Byhålan, men det tycker inte jag. Troligtvis försöker jag ordna så att Anna och jag kan åka bort några dar inom Sveriges gränser och njuta av varandra och kansek nån hotellfrukost, eller så. Vi får se.

Sist, men definitivt inte minst…

Ett stort GRATTIS till min vän Bibbi som fyller år idag!

Jag har inte glömt bort dig och jag har inte glömt bort mina löften om att försöka få till samarbete. Jag jobbar på det!!!

Nu blev du allt förvånad, Bibbi! 

Read Full Post »