Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘utrop’

Ett spanande inlägg.


 

Den där våren som folk börjar prata om… Har den kommit nu, eller? Jag bestämde mig för att sparka igång min Runkeeper och gå ut och kolla!

Blå himmel med trädgrenar

Blå himmel…

 

Sopning av gång- o cykelväg

Sopåkaren lämnade ett moln av damm efter sig – och grus och sten längs med kanter och i gräset.

Jorå, himlen var i alla fall blå och solen lyste. Jag såg en man som reparerade en cykel åt en pojke. Mannen var alldeles för tunt klädd, i mitt tycke. Sååå varmt var det inte. Däremot var det inte bara min Runkeeper som var dammig. En sopåkare lämnade ett dammigt spår efter sig på den kombinerade gång- och cykelbanan. Det sopas ovanligt tidigt på dessa banor i år. Och det sopas mest åt sidan. Vad händer med grus och sten sen? Ska det bli liggande i gräset till förtret för den som så småningom ska klippa gräset? Grus och sten sprätter rätt bra och inte är det skönt att få på vare sig sin person, sin bil eller sin ruta…

Jag höll mig på behörigt avstånd. Ville inte få damm i mitt nytvättade hår. Inte gick jag särskilt fort heller. Man ska inte överanstränga sig och sina onda hälsporrar. Det var skönt bara att komma ut och gå en liten tur. Betoning på liten.

En stor trädgren som har gått av

En stor trädgren knäckts i vinterstormarna. Det såg rätt skönt ut att ligga ner…

 

Hängen

De här var lite hängiga, förstås.

Vid tomten där det en gång stod baracker är det numera öde. En stor trädgren hade knäckts sen sist. I vinter-stormarna, månntro? Ett och annat äppelträd finns det där och framåt hösten kan man förse sig med en del fallfrukt.

Det var inte många själar ute och vandrade så här mitt på torsdagen. Jag såg en vithårig tant och en ung, målmedveten kvinna som marscherade gångvägen framåt med lurar i öronen. Jag hade också lurar, men mest för att omgivningen skulle slippa få höra Runkeepertjejens utrop av min taskiga gångtakt var femte minut. Men men, det är varken gångtakten eller sträckan som är viktig för mig. Det viktigaste är att komma ut för en dos av ljus och luft. Bättra på såväl immunförsvar som humör och inte känna sig så hängig.

Träd med mossa mot blå himmel

Till och med ett rätt mossigt träd kan vara vackert.

Inte vet jag om jag såg några direkta vårtecken mer än den blå himlen och några hängen. Inte en tussilago så långt mitt grumliga öga kunde se. Det pep väl lite grann i träd och buskar, förstås och att det är kärlek i luften är väl ett typiskt vårtecken?

Jag gillar träd! Jag fascineras av att de kan se så döda ut och sen plötsligt kan de vakna till liv. Grenar och kvistar är som armar, händer och fingrar – i min fantasi.

Fast jag såg faktiskt ett vårtecken som jag inte gillar nåt särskilt. På en innergård tronade en svart tingest. Jag vet att i använt läge sprider den rök som jag får hosta och ont i luftrören av. Den får mig att tro att det finns glasbitar i varje andetag, grillröken. Grillrök och cigarrettrök, det är mindre trevliga vårtecken som gör mig sjuk. Och arg. Arg för att det gör så ont och kanske en aning för att jag skulle vilja vara med. Åtminstone vid grillen – ciggen skippade jag för gott för över tio år sen. Bland det bästa jag har gjort! Det finns inget försvar för rökning.

 Grill

Ett mindre trevligt vårtecken för mig.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en deckare i universitetsmiljö.


Min tämligen nya bekantskap
bland svenska deckarförfattare, Kristina Appelqvist, gjorde mig nyfiken på mera efter att jag läst hennes debut Den svarta löparen. Jag har just lagt den andra delen om rektor Emma och polis Filip, Den som törstar, till handlingarna.

Den som törstar

Många mördas i universitetsmiljö.


Tillbaka i Skövde igen
och vid Västgöta universitet. Dess rektor Emma ska delta i en begravning för en kollega. Emma ska vara med i kören som vid detta enstaka tillfälle ska ledas av den världsberömda operasångerskan Angela Hansson. Men på morgonen för begravningen hittas Angela mördad – ovanpå den döde professorn i hans kista. Detta startar en serie händelser. Och det är inte slut på morden…

Jag gav Kristina Appelqvist en chans till och jag tycker att den här andra delen i Emma-serien är bättre än den första. Men det finns saker jag fortfarande retar mig på, till exempel överflödet av utrop som

Vad fint!

och

Vad synd!

och

Vad bra!

Det känns som ett styltigt språk och jag skulle ha föredragit om ordet

vad

bytts ut mot

så 

eller möjligen talspråkiga

va´…

Jag tycker också att skildringen av Filip och Emmas förälskelse känns lite… stapplande. Den första delen slutade med att de skulle åka till Rom, den andra delen börjar med att det liksom inte är nånting mellan dem. Inte nånting som sprakar i alla fall utan tämligen… trist. Det känns inte heller trovärdigt att Emma hoppar in som barnvakt till Filips dotter Elin, när flickan är sjuk. Jag menar, har Emma och Elin ens träffats?

Totalintrycket är dock bättre än ettan. Den som törstar är riktigt spännande bitvis, men jag lyckas pricka rätt på mördaren innan denn*s namn avslöjas. Det blir en betygshöjning med en halv toffla.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minihalv-rosa-toffla-mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Mona Sahlins omdebatterade röda Louis Vuitton-väska ska säljas på auktion. Pengarna den inbringar ska gå till RFSL:s ungdomsverksamhet Egalia, en fritidsgård. Ett alldeles utmärkt initiativ, tycker jag!

Den berömda röda väskan går inte att missa. (Bilden är lånad från Sveriges Televisions hemsida.)


Man kan tycka vad man vill
om Mona Sahlin, men jag gillar henne. Visst bör man som högt uppsatt politiker föregå med gott exempel i vissa sammanhang, det tycker jag. Samtidigt kan jag känna att det var ett jäkla pådrag på allt Mona Sahlin gjorde ett tag. Sen kom Juholt – och inte fasen blev det bättre, eller?..

Hur som helst, den röda väskan fick Mona Sahlin när hon fyllde 50. Den uppmärksammades efter en riksdagsdebatt 2010. Somliga tyckte att det var högst olämpligt att sossarnas partiledare skulle gå omkring med en märkesväska värd 6 000 spänn, det vill säga hälften av vad ett vårdbiträde tjänade. Nu finns det emellertid inte så många vårdbiträden kvar eftersom arbetsgivarna inom kommuner, landsting och privata vårdbolag ofta kräver att man minst ska ha undersköterskeutbildning så jag undrar vilka vårdbiträden som avsågs..? Men ändå. Ärligt talat tyckte jag att det var att gå lite för långt, detta med väskan och Mona Sahlin. Människan hade ju ändå fått den i 50-årspresent. Hon var säkert överlycklig!

Nu säger Mona Sahlin:

Den har tjänat mig väl och om den kan ge pengar till goda ändamål så är det dags att skiljas åt.

Väskan ska nu auktioneras ut och faktum är att den kan ge rejält med klirr i kassan för Egalia. Kommunikationschefen på Bukowskis tror att det blir ett stort intresse för väskan. Det blir ett utrop på 2 000 kronor.

Kommunikationschefen vågar inte spekulera, men säger

[…] Ett foto av människor utklädda till kaniner som Eva Dahlgren tagit ropades ut för 5.000 kronor. Det såldes för 85.000. Väskan är minst lika intressant. […]

Från och med i morgon kan man se väskan och bjuda på denpå nätet. Då säljs också andra föremål till förmån för RFSL:s ungdomsverksamhet i samarbete med tidningen QX.

Read Full Post »