Festen fortsätter

Ett festligt inlägg.

---

 

Fredagens festmåltid.

Igår var det fest! Igen! Jag hämtade Festm… Fästmön och körde ner henne till kompisar på stan. Med hem följde hennes väskor, bland annat lilla resväskan på hjul. Lite roligt var det allt när F undrade om jag skulle ut och resa. Det hade jag nämligen inte sagt nåt om ett par timmar tidigare när jag köpte en ny skärm till datorn av honom…

Eftersom jag var allena festade jag förstås. Det blev Garants fis(k)gratäng med skaldjurssås. Den köper jag aldrig mer igen, för moset smakade pulver. Men jag blev hyfsat mätt. Aptiten är ju inte så stor i värmen.

Under kvällen insåg jag att jag hade hamnat i en DEMONSTRATION av stort, långdraget och barnsligt format. Det är tråkigt att människor inte kan respektera ens ohälsa och visa hänsyn, men jag får finna mig i det. Såna människor är en del av livet. I stället ägnade jag mig åt sånt som har värde. Jag såg en intressant dokumentär på TV om Tove Jansson och så läste jag min bok på gång.

Anna messade nån gång efter klockan 23 och jag gick och mötte henne vid bussen. Slängde en luvatröja över linnet och axlarna, men egentligen hade det inte behövts. Kvällen var underbart ljummen, noterade jag med sorg i hjärtat eftersom jag inte kunde sitta på ballen* från 18.30-tiden, utan fick sitta inomhus med stängda fönster och dörrar.

Idag tog vi sovmorgon. När jag slog på datorn fick jag magknip eftersom a-kassan hade skickat ett meddelande i morse, en lördagsmorgon. Konstigt… Men jag slet fram min dosa och sladd och e-legitimerade mig. Läste att de väntade på arbetsgivarintyg eftersom jag jobbar deltid. Jag svarade att jag postade arbetsgivarintyg den 1 juli och att jag inte jobbar deltid samt att jag vill att de hör av sig (typ ringer) så vi får reda ut det här en gång till. Jag trodde liksom det var utrett efter samtalen den 18 juli. Men det är väl ”systemet” som inte känner av igen… Som om jag inte har nog med bekymmer just nu… Jag rekommenderar alla att se till att de har en frisk mage om de måste ha kontakt med a-kassan.

Kräftor på tining…

Vi ska försöka softa lite med var sin bok på ballen en stund om det går. Sen ska jag ringa mamma och därefter ta en dusch. Frisyren är värsta raggarfrillan, så håret måste tvättas innan jag kan visa mig bland folk. En tur till Tokerian blir det framåt eftermiddagen för inköp av baguette och krondill.

 

För ja, i kväll har vi kräftskiva!!! 

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lite, jävla trött

Ett inlägg om en ganska halvgalen dag.

 

Marsmorgon med ett eldklot på himlen.

Ett sammantaget omdöme om den här dagen är att den har varit halvgalen. Härligt nog höll sig solen framme. Jag fick se den tidigt i morse, en stund mitt på dan och så när jag skulle åka hem. Stor, var den. Rund. Som ett eldklot. Naturligtvis ville jag stanna och fota, men man kan liksom inte göra det mitt på E4:an. Det fick bli en bild från parkeringsdäcket intill kexfabriken i stället.

Himlen var blå hela dan! I cirkeln, ett plan.

I morse samåkte vi eftersom Fästmön började klockan sju. Det var skönt att komma tidigt till jobbet, för jag hade fått ett par frågor igår kväll som jag ville besvara så snart jag kunde.

Lilla My, med ett ton sisu, har lämnat min arbetsgivare idag. Vilken förlust – för arbetsgivaren!

Och så plötsligt var det lunch. Det blev en sista sådan med M, tyvärr, eftersom det var M:s sista arbetsdag här. Så skils våra vägar. Jag hoppas förstås att vi kan fortsätta hålla kontakt på nåt sätt. Jag menar, datorer, mejl, sociala medier, mobiler finns ju, för att nämna några hjälpmedel. Samtidigt misstänker jag att våra liv går så mycket isär att vi nog inte lär varken ses eller höras. Det är vemodigt och ledsamt, för M är en person som jag gärna skulle vilja behålla i min vänkrets. En rättskaffens, hårt arbetande, driftig, rak Lilla My med ett ton av sisu är M!

Resten av dan är inte så mycket att orda om. Det var möte och jobb och en bit glasstårta med blåbär i all hast. Och så skiter sig saker och ting just när jag ska åka hem! Lagen om alltings jävlighet, oder was? Det värsta var nog emellertid en fruktansvärd olycka på E4:an. I det sammanhanget var det verkligen inte värst för mig! Men det klart. Jag fick ta gamla E4:an hem. Den vägen är inte bara längre, den är smalare, hastigheten ligger på 70 eller 80 och stora delar av vägen är det omkörningsförbud.

Våffla med grädde och hjortronsylt

Jag var sen hem. Och skithungrig. Möttes av en smått ilsken Anna som hade fått betala för mycket. För att lösa detta gav vi oss iväg nästan omgående så att det blev utrett. Runt halv åtta kunde vi bänka oss och äta kvällsmat – våfflor med grädde och hjortronsylt. Jag åt så jag mådde illa. Hur många våfflor jag åt? Tja, kanske… fem, sex… eller åtta, nio… Ja, du fattar kanske hur jag mår..?

Jag har blivit antikkunnig!

Anna var söt och diskade. Själv slog jag mig ner i bästefåtöljen för att avnjuta veckans höjdpunkt: Antikrundan. Då får ingen störa mig och jag kör igång appen och värderar. Hej vilt. Men nu börjar min träning ge lite resultat. I stället för att kolla in vad folk har på sig och hur de pratar och att hånskratta åt dem när de säger att de inte bryr sig om vad deras medhavda pryl är värd har jag börjat lyssna på värderingsmännen. Och se! Dagens diplom visar en positiv utveckling: jag fick omdömet Antikkunnig.

Jajamens!

som Bosse J brukade säga.

Nu är jag lite, jävla trött och ska umgås med Anna de sista timmarna vi är ensamma. I morgon är det fredag, hörru!

Livet är kort.

Read Full Post »