Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘utredning’

Ett inlägg om en bok.


 

Medan min sköna soverMedan min sköna sover Det är en vacker titel på en bok. Men Mary Higgins Clarks deckare med den titeln är allt annat än vacker. Boken inleds med ett mord på en känd författare och journalist, som sen paketeras in i plast och göms. TACK, Agneta, boken var riktigt spännande!

Tanken är väl att ingen ska hitta mordoffret Ethel Lambston. Fast man finner henne förstås och på så sätt dras Neeve Kearney, som driver en framgångsrik modeboutique, in i utredningen. Detta väcker hennes tankar på det ouppklarade mordet på modern Renata.

Den här boken har några år på nacken – den kom ut redan 1990. Ändå tycker jag att den håller bättre än många andra deckare (och trots avsaknaden av mobiltelefoni och datorer i boken). Den är spännande och det är inte förrän i slutet det avslöjas vem mördaren är och mördarens skäl till mordet. Men det finns många som har orsak att ta livet av Ethel Lambston…

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Mannen utan hjärtaJag trodde att jag hade läst Camilla GrebeÅsa Träff tidigare, men Mannen utan hjärta var uppenbarligen min första bekantskap med systrarna. Överst i högen med böcker från vännen FEM:s gröna paket har den legat ett tag. Trots att jag har haft mycket på gång de senaste dagarna har jag hunnit med att läsa då och då. Det här är för övrigt en deckare man inte gärna lägger ifrån sig. Tack, FEM!

Det börjar med ett blodigt mord på en antikvitetshandlare i Stockholm. Mannen är skjuten till döds och hans hjärta har skurits ut ur kroppen och lagts i en skål. Polisens gärningsmannaprofilgrupp får hand om utredningen och ansluter psykologen Siri Bergman till gruppen. Sen sker ytterligare ett mord och gruppen försöker hitta ett samband mellan de mördade. Men fler offer ska skördas innan sanningen kommer fram.

Det här är den fjärde delen i Grebe – Träffs serie om psykologen Siri Bergman. Jag hade emellertid inga som helst problem att läsa boken, tvärtom. HBTQ-temat i den gör att den engagerar mig, men framför allt är boken så spännande och lättläst att jag klassar den som en äkta bladvändare. Ibland kan det märkas att två olika författare skriver på en och samma bok. Av detta märkte jag inget. Visserligen kunde jag gissa inom vilken grupp mördaren fanns, men jag lyckades inte klura ut mördarens identitet i förväg. Och det är bra!

Toffelomdömet blir det högsta för den här deckaren!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Påskekrim och pocketsläpp

Ett litterärt inlägg.


 

På våren händer det ofta spännande saker i litteraturen. Särskilt till påsk tycks svenska bokförlag ha anammat den norska seden med påskekrim, pocketböcker i deckargenren som är lätta att ta med när man går på tur. Nu ligger påsken tidigt i år, men under april släpps bland annat dessa pocketar, som för övrigt står på min önskelista (det finns ju en och annan födelsedag i april, också):

De utstöttaDe utstötta av Elly Griffiths. Äntligen släpps den senast översatta boken om arkeologen Ruth Galloway i pocket! Ruth, som ständigt snubblar över lik, såväl arkeologiska kvarlevor som mer moderna. Den här gången är hennes senaste fynd kvarlevorna av Jemima Green, även kallad mor Krok på grund av sin handprotes. Hon hängdes 1867 för mordet på ett av sina skötebarn, trots att barnets kropp aldrig återfunnits. Och ett fynd i graven, en mystisk amulett, lämnar inte Ruth någon ro. Samtidigt hittas ett spädbarn dött i sin säng och två barn kidnappas. Paniken sprider sig i Norwich.

 

SkymningslandetSkymningslandet av Marie Hermanson. Det här är en favoritförfattare sen länge! Och det roliga var att jag hittade henne av en slump. Jag hade inget att läsa och valde Musselstranden bara för att huvudpersonen har samma förnamn som jag… Marie Hermansons böcker har ofta lite av det övernaturliga i sig, med dragning åt sci-fi, nästan och åt det absurda. Det här att vi vet med vårt förnuft att saker och ting är på ett visst sätt – och så är de inte allas i Marie Hermansons böcker.
Den senaste boken av författaren handlar om tjugotvååriga Martina som är timanställd och bor i andra hand. Hennes valmöjligheter är lätt räknade. Så när Tessan erbjuder henne ett boende på herrgården där hon arbetar, säger Martina inte nej. Tessan är husa åt en gammal dam, som vore det fyrtiotal. Det är i den tiden damen befinner sig mentalt. Snart accepterar de sina roller i damens låtsasvärld. De bor bra och hyresfritt, och börjar fantisera om att få stanna. Men så dyker en ovälkommen besökare upp. En besökare som stör deras planer och sätter ett fruktansvärt händelseförlopp i rörelse.

 

Märkta för livetMärkta för livet av Emelie Schepp. Det här är en författare som jag inte har testat än, men blev nyfiken på när jag läste om boken. Boken handlar om den nioåriga Jana Berzelius som en sommardag 1991 vaknar upp på ett sjukhus, utan minne av vem hon är eller var hon kommer ifrån. Tjugoett år senare får hon, som åklagare, uppdraget att leda förundersökningen i ett mord på en chef på Migrationsverket. En mystisk pojke figurerar i utredningen och ju mer hon gräver i pojkens bakgrund, desto närmare kommer hon sanningen om sitt eget mörka förflutna.

 


Bland vårens inbundna spänningsromaner 
finns också flera intressanta titlar. Här är ett litet urval:

Alla kan se digAlla kan se dig av Anna Jansson. Den som känner mig vet att Anna Jansson är min klara favorit bland svenska kvinnliga deckarförfattare. Det var en fröjd att få se och höra henne berätta en del om sitt privatliv och om sitt författarskap i TV-serien Deckarna som nyligen visades på SvT.
I sin senaste roman om polisen Maria Wern tar Anna Jansson upp synnerligen aktuella ämnen. Med ett enda sänd på datorn kan en bild nå tusentals anhängare i ett nätverk. Vad händer när vi aningslöst lägger ut bilder ur våra liv på Facebook? Vem får tillgång till dem? I fel händer kan våra mest privata bilder vara ute i offentligheten. Och vad är vi beredda att göra för att slippa skammen?
I boken hittas en gammal fotograf död. Någon har dessutom försökt sätta eld på hans arkiv. Samtidigt blir Tomas Hartmans mor blir misshandlad och lämnad i skogen för att dö. Hon minns vagt att någon filmade henne. När Maria Wern tar över utredningen hotar mördaren att lägga ut Marias privatliv i offentligheten. ”Det kanske är det enda vapen som behövs i framtiden”, spekulerar Per Arvidsson, ”den offentliga skammen.”

 

Brudkistan av Unni LindellBrudkistan. Det går ju inte att skriva om påskekrim och inte nämna några av de norska böckerna. Unni Lindell är en av dessa vars böcker om polisen Cato Isaksen jag har slukat. Numera finns även Marian Dahle med som en av huvudkaraktärerna.
Tolvåriga Maike Hagg återfinns död i källaren till ett sjukhus i Oslo. Hon är dotter till en psykiskt sjuk man och leker under besökstid tillsammans med barn till andra patienter i sjukhusets källargångar.
Under allhelgonahelgen tjugofem år senare möts två nu vuxna döttrar för att reda ut vad som hände den där dagen. Dåtid möter nutid, både rädsla och hat lockar fram en kallblodig mördare ur skuggorna. Samma kväll mördas en av kvinnorna och den andra befinner sig plötsligt i livsfara. Polisinspektör Marian Dahle får i uppdrag att skydda henne. Under tiden arbetar Cato Isaksen och hans team mot tiden. Sanningen avslöjas steg för steg och än en gång står det nu övergivna sjukhuset i händelsernas centrum.

 

Helveteselden av Karin FossumHelveteselden. Karin Fossum är en annan norsk författare som drar åt psykologiska thrillerhållet snarare än åt deckar- eller polisromangenrerna. Många av hennes karaktärer har drabbats av händelser i livet som har gjort dem… lite störda…
I hennes senaste roman finns kommissarie Sejer med. I centrum står två ensamstående mödrar med varsin son, två familjer som på varsitt håll kämpar mot tillvarons torftighet och dåliga odds, män som svikit och familjehemligheter som får katastrofala följder.
Det är en varm sommardag i början av juli 2005. I en sänka, intill en träddunge, står en gammal, rostig husvagn. Inuti ligger en kvinna och hennes femårige son döda. Brutalt mördade. Fyra knivhugg i moderns kropp, lika många i barnets. På golvet bredvid dem ligger det blodiga mordvapnet, en kniv med långt blad.
Kniven och ett blodigt fotavtryck är de enda spår Konrad Sejer har när han försöker lösa vad som både framstår som ett vansinnesdåd och som ett välplanerat mord. Varför befann sig kvinnan och hennes son i husvagnen? Och vem har haft motiv att mörda dem?

Kom ihåg! Det här är fiktion! Men det verkliga livet kan vara minst lika otäckt…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Den man älskarFörsta boken i bokreahögen från Bokus jag grabbade tag i var Mari Jungstedts senaste Anders Knutas-deckare, Den man älskar. Detta är den tolfte boken i serien och jag kan inte låta bli att undra om inte Gotland är Sveriges svar på Midsomer. För här mördar ju var och varannan författare folk!..

Polisen Anders Knutas är tillbaka efter att ha varit sjukskriven. Hans förhållande med kollegan Karin är nu etablerat. De tu kastas in i en utredning som inleds med ett mord på en mäklare. Mäklaren har fått i uppdrag att sälja en av öns äldsta gårdar. Men det verkar som om nån inte vill det. Naturligtvis slutar det inte med bara ett mord.

Mari Jungstedt skriver otroligt lättlästa och spännande deckare. Det är fart och fläkt och korta kapitel. Den här gången känns det emellertid som om det är några teman för många i boken: det är, förutom mord, syskonavund, ny kärlek, lögner, HBTQ, spel, pengar, incest, gammal kärlek… för att nämna några. Misstankarna riktas ganska tidigt åt ett visst håll. Det blir nästan för uppenbart för att det ska vara ”rätt” håll. Nja, lite för många teman som inte fördjupas särskilt mycket.

Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett försök till aktuellt inlägg.


 

Från sjuksängen 1

Här var jag lite sjuk på sjukhus för några år sen. Idag kan jag inte vara sjuk eftersom jag då förlorar min a-kasseersättning.

Igår läste jag på nätet att det väntas bli förändringar i sjukförsäkringen. Riktigt hett är att den bortre gränsen för sjukskrivning, alltså maxtiden som man får vara sjukskriven, ska tas bort. År 2008 infördes den och sen dess får man inte vara sjukskriven längre än 2,5 år. Partierna tycks komma överens i den utredning och socialförsäkringarna som läggs fram idag.

Hur kommer det sig att man nu backar plötsligt? Med maxgränsen fick bara de som var mycket svårt sjuka – och knappt ens dessa! – vara sjukskrivna längre än 2,5 år. Kritiken har inte varit nådig och kanske har politikerna äntligen lyssnat på den. För den som är för sjuk för att jobba väntar ren fattigdom efter 2,5 år såsom reglerna är nu. Det man vill införa nu är att Försäkringskassan genomför kontroller varje halvår för att utreda den sjukskrivnes arbetsförmåga och behov av rehabilitering. Kontrollerna ska också avgöra huruvida man beviljas sjukersättning eller inte. För den som behöver arbetslivsinriktad rehabilitering ska samarbetet mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen starta tidigare.

Genom de nuvarande reglerna har den som blivit utförsäkrad vanligen gått till Arbetsförmedlingen för att få introduktion till arbetslivet, som det så vackert heter, samt aktivitetsstöd. Efter tre månader kan man ansöka om sjukpenning igen, vilket de flesta av dessa människor gör.

Jag vet alldeles för många som är för sjuka för att arbeta. En del av dem har fått sjukpension, medan andra harvar på som sjukskrivna. Visst ska alla som vill få jobba, men om man inte kan för att man är för sjuk, är det väl bra om man kan få vara sjukskriven? Det finns nämligen många friska som både vill och kan jobba. Sätt in lite insatser för dem i stället och låt de sjuka få vara sjuka. En degenerativ eller kronisk sjukdom blir nämligen inte bättre. En arbetslös person förlorar i värde – såväl eget som i arbetsgivarnas ögon – för varje arbetslös dag som går. Så jag undrar förstås vad som händer med insatser för arbetssökande och a-kassan, som inte har höjts på 13 år? 

brevlåda

Nån idé att lägga nån post på lådan?

Idag läste jag om Posten på lokalblaskans webbplats. Eller PostNord, som den ju heter sen 2009. Själva postverket grundades redan 1636. Sen bolagiseringen 1994 har det blivit allt färre postterminaler. I höstas flyttade delar av Uppsalas terminal till Roserberg. I januari i år stängdes posten i Uppsala.

I förra veckan införde Posten Nord ett nytt arbetssätt för brevbärarna här i stan. Jag är lite fascinerad av detta eftersom det nya innebär att brevbärarna ska åka på två utdelningsrundor varje dag.  Fascinerad är jag för att vi ju här har två ”Posten” – det vill säga PostNord (”Postenposten”) och Bring. Dessutom har väl antalet pappersförsändelser minskat otroligt och mycket ”post” finns att hämta elektroniskt via till exempel e-post. Jag trodde i stället att man redan hade minskat antalet utdelningsrundor här. Nån post från ”Postenposten” kommer till exempel bara tre av veckans fem vardagar. Inte för att jag får mycket post, men det är konstigt att jag aldrig får brev på onsdagar och fredagar…

I lokalblaskan uttalar sig en anonym brevbärare. Han säger att det är mycket lågt i tak hos PostNord. Arbetsmiljön är stressig och det går inte alltid att ta ut rast. Bland annat säger den anonyme brevbäraren:

[…] De pratar om att företaget går med vinst, men vi bryter nästan ihop. […] Det blir ofta fel i sorteringsmaskinerna på postterminalen, och det hinner vi inte alltid justera. När man måste välja mellan att jobba över eller lämna post outdelad är det något som inte stämmer. […]

Vidare rekommenderar han inte PostNord till kunder.

Det är bara att konstatera igen att det är för få människor som jobbar, uppenbarligen, och för många friska som går hemma utan jobb. Ett företag som går med vinst borde ju rimligen kunna nyanställa en och annan. Eller? Var ligger felen i maskinerierna, egentligen???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Direkt på Stjärnorna på Slottet visar SvT1 Unge kommissarie Morse. Så äntligen är det två (2) bra program att glo på under lördagskvällarna. I kväll jagade Morse en seriemördare i det långfilmslånga avsnittet Unge kommissarie Morse: Sway.

Den unge Morse

Den unge Morse.


I kvällens avsnitt 
hände saker som berörde Morse och hans chef Thursday både i tjänsten och privat. Som poliser blev de inkopplade på fall där gifta kvinnor hittas strypta med nylonstrumpor. Först ser man inte riktigt sambanden mellan kvinnorna, men detta att de saknar sina vigselringar förenar fallen. Och när utredningen kör igång träffar Thursday en gammal kärlek och Morse upplever en.

Jag tycker att det var bra balans både vad gäller spänning och berättelserna kring karaktärerna. Morden och polisutredningen är i centrum, men privatlivet både påverkas och påverkar.

Toffelomdömet blir högt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Brittiska deckare gillar jag och det var ingen tvekan om att jag skulle se premiäravsnittet av Shetland på SvT 1 i kväll. Totalt blir det åtta avsnitt som, om jag har förstått det rätt, hänger ihop två och två. Serien bygger på Ann Cleeves böcker, böcker som jag inte har läst.

Shetland Sandy Jimmy och Alison

Shetlandpoliserna Sandy, Jimmy och Alison. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: ITV.)


Shetland är ett litet samhälle 
där alla känner alla. Det består av öar och tillhör Skottland. En dag hittar Sandy sin farmor mördad. Hon är skjuten. Polisen Jimmy Perez ansvarar för utredningen som visar sig vara allt annat än enkel. I närheten av den mördade kvinnans hus pågår utgrävningar. Arkeologerna har just hittat en skalle, vilket tycks ha upprört den döda. Så dör ytterligare en person och plötsligt blir det hela mycket mer allvarligt.

Jag gillar som sagt brittiska deckare. Att dessutom för omväxlings skull få höra skotska accenter i stället för London- och söderaccenter är ett plus. Första avsnittet kändes lite hoppigt, men man förstår att historiska tider har en väsentlig roll i det hela.

Toffelomdömet efter första avsnittet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »