Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘utmaning’

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett inlägg om CV:ts vara eller icke vara.


 

När vi började var det bara cv som gällde och nu är det i princip dött.

Det säger Christina Hammer, grundare och delägare i Hammer & Hanborg, i en intervju i Resumé idag. Skälet till att hon uttalar sig så tvärsäkert om att CV:ts plats är i malpåsen och inte en nyckel till nytt jobb stavas internet och sociala medier. Framför allt LinkedIn. Men det går naturligtvis att hitta information om jobbsökande kandidater överallt på nätet.

linkedin_logo

Ett annat skäl till CV:ts minskade roll är rörligheten på arbetsmarknaden, menar Christina Hammer i intervjun. Det är ju, som bekant, inte så smart att stanna länge på ett och samma jobb. Idag byter folk jobb så ofta att det kan vara svårt att sätta ihop ett CV. Christina Hammer säger vidare:

[…] Jobbar man på projektbasis är det personliga nätverket och den löpande kontakten med uppdragsgivare viktigare. […]

CV:t representerar det traditionella sättet att rekrytera, enligt Christina Hammer. Och det gör det svårare för arbetsgivarna. Hon förtydligar:

[…] När man tidigare checkade av i fall personerna hade gjort sina fem år på marknadsledningen […] handlar det i dag mer om att hitta personen och dess drivkrafter. Vad som driver personen matchas sedan mot arbetsgivarens krav. […]

Men CV:ts minskade betydelse kan också vara nånting positivt., hävdar Christina Hammer. Hon menar att arbetsgivarna måste öppna sig mer för andra typer av människor och kanske inte vara så fixerade vid akademiska examina. Och det ger i sin tur ökad mångfald, nåt som Christina Hammer tycker behövs på arbetsmarknaden. Hon är till och med så tuff att hon rundar av med detta råd till arbetstagarna:

[…] Tänk på vad som driver dig och titta på vad du brinner för. Ställ krav på din arbetsgivare och känn efter om ditt jobb ger tillfredsställer dina krav på utmaningar. […]

Jag tror att Christina Hammer har helt rätt – trots att jag senast idag jobbade med mitt CV. För det är fortfarande så att CV efterfrågas. Jag försöker korta ner mitt. Ingen orkar läsa ett CV som är för långt. Samtidigt är det svårt att veta vad jag ska ta bort efter +25 år som yrkesverksam kommunikatör/informatör/redaktör/webbansvarig.

Men ärligt talat jobbar jag oftare med min profil på LinkedIn än mitt skriftliga CV. För på LinkedIn kan jag lägga länkar till olika sorters arbetsprover. Jag kan också visa upp före detta chefers, kollegors och samarbetspartners omdömen om och rekommendationer av mig liksom deras intyg om mina kompetenser.

Nu vet jag inte hur många som läser min blogg som är i yrkesverksam ålder, men du som är det – har du nåt CV eller nån sida på LinkedIn? Hur ofta uppdaterar du dem/det/den? Svara gärna några rader i en kommentar!


Vill du se hur min profil ser ut på LinkedIn? Klicka här!
Du som har konto på LinkedIn kan logga in och får då se hela min profil.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ytterligare lite lättat inlägg.


 

Smörgås med brunost

Min belöning – en macka med brunost och gurka.

Min måndag inleddes med att söka tre riktigt intressanta jobb. Därefter tog jag tag i ett halvår av mitt liv. Jag skrev och skrev och skrev. Strax efter klockan tolv tog jag frukostrast. Min belöning när jag hade kommit halvvägs i dagens mål blev ett par rostade mackor med brunost och gurka.

Det är ganska tuffa mål jag sätter upp för mig själv. Det är ytterst sällan jag inte klarar av dem. Det blir en utmaning att utmana sig själv – när ingen annan gör det.

 

 

Plan på himlen

Jag varken flyger eller svävar fram, men blir lättad.

Jag fortsatte att skriva efter min lilla rast. Och en kvart före tre blev jag klar med kapitel sexton. Sex månader av mitt liv som präglades av oro och vånda – och framför allt av besked som inte kom förrän riktigt i slutet. Jag går tillbaka i mina minnen och minns hur tuff förra våren var på flera sätt. Inte nog med att jag väntade på besked, jag var hårt ansatt i mitt privatliv. Det senare har jag varken pratat eller skrivit så mycket om tidigare. Jag ville tona ner saker och ting. Men jag blev faktiskt hotad. Inte bara en gång utan flera.

Men som vanligt hände det bra saker under det där halvåret. Bland annat fattade jag beslutet att skriva den här boken… Jag tror att det är ett bra beslut..?

Nu är det dags för mig att hoppa in i duschen och spola av mig dagens jobbiga minnen och ord. Så där så att jag känner mig lättad igen. Jag lär knappast flyga eller sväva fram, men jag känner mig alltid så lättad när jag har skrivit… Och så ska jag ju hämta Fästmön från jobbet!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett frustrerat inlägg.


 

alien

En ny sån här?

Idag är det redan onsdag. Onsdag! Dagarna flyr och här finns jag och inget blir gjort. Det är så mycket som borde bli gjort, nämligen, men som inte blir det tack vare en viss kroppsdel. Jag försöker överleva dagarna med smärtan, den som kommer och går. Och som flyttar på sig! När jag vaknade igår hade jag ont i hela ryggen nedtill. Tidigare har jag haft ont på vänster sida om ryggraden. I morse vaknade jag av en knivskarp smärta nedtill till höger om ryggraden. Jag börjar tro att det är en ny liten alien som gäckar mig och förflyttar sig bara för att retas.

Dagarna bara går och inget händer. Det är tråkigt att ha ont, det är tråkigt att inte palla att göra nånting, knappt ens gå ut i det härliga aprilvädret. Det gäller att se till att jag har ärenden så att jag faktiskt tvättar mig, klär på mig och tvingar mig ut. Igår visste jag inte hur jag skulle ta mig hem från Tokerian för jag fick så ont. Men det gick. Dagens ärenden utanför hemmet gäller att posta ett brev och att inhandla middagsmat. Det ska jag väl klara av?

Toffelfötter på balkongräcket

Toffelbenen längtar efter balkongsittningar.

På min balle* står möblerna fortfarande under presenningen. Mattan är ihoprullad och tronar som en tennsoldat i ett av hörnen i lägenhetsförrådet. Men jag orkar varken skyffla möbler eller matta till dessas rätta positioner på ballen. Bilen behöver tvättas och det skulle biltvätten klara av medan jag sitter i. Fast den behöver dammsugas inuti också och det klarar inte jag just nu. I badrummet svämmar tvättkorgen över med smutstvätt. Jag har i alla fall kört igång en liten maskin alldeles nyss. Måste beta av. Och lägga till strykhögen som redan finns i gästrummet.

Det finns de i min närhet som lider av svåra, kroniska och degenerativa sjukdomar. Jag fattar inte hur de står ut. Men en av dem sa en gång att h*n försöker bortse från det h*n inte klarar av och fokuserar på det h*n fortfarande fixar. Det blir så mycket mer positivt då. Önskar jag kunde göra detsamma… I stället för att få ångest över allt som inte blir gjort…

 

kalkonpastrami mimosa grön paprika körsbärstomater

Kallskuret. (Bilden är från september 2011.)

Fästmön är så duktig och traskar till jobbet varje morgon. Jag tror att det tar henne ungefär 45 minuter. Hon vet att min rygg är som sämst på morgnarna och dessutom säger hon att hon gillar att gå i morgonsolen, så jag behöver inte skjutsa. Jag tycker att hon är duktig, jag, och försöker hitta andra sätt att vara behövd på. Som att fixa middag. Köket är inte min plats i hemmet, så du må tro att det är en utmaning! Igår blev jag så glad när jag kom på att vi kunde äta kallskuret med grönsaker, cole slaw och mimosasallad. Det var liksom bara att inhandla och ställa fram. Idag är det värre. Jag har inte en aning om vad jag ska servera…

Från mitt eget jobb har jag inte hört pip sen före påsk. Jag måste nog mejla till chefen, för det kom aldrig nån bekräftelse på att han tog emot det korrekta sjukintyget via e-post. Så länge han inte har registrerat det i det personaladministrativa systemet lär jag inte höra nåt från Försäkringskassan, tror jag. Ja, det är ju en ekonomisk fråga i allra högsta grad, detta att vara sjukskriven. Jag hade räknat med en sista, härlig aprillön. Får jag lön för en vecka, blir jag glad.

I kväll klockan 20 är det ett nytt avsnitt av När livet vänder. Det ska jag se, för det ger mig perspektiv på det jag kallar mitt lidande jämfört med andra som verkligen lider. Och som har kommit vidare. Jag har inte rört mig ur fläcken.


*balle = balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att läsa och skriva och funderingar över vad som är sant i det skrivna ordet. Och gott till kaffet!


Idag läste jag ett intressant inlägg om #blogg100.
Du vet, det där grejset, utmaningen, man ansluter sig till med syftet att skriva ett blogginlägg om dan. Och tagga #blogg100. Webbhjälpen, som skrev detta finurliga inlägg, skippar #blogg100 till fördel för #kommentera100.  Inget illa om #blogg100, men Webbhjälpen tycker att kvalitet är viktigare än kvantitet. Trots att jag själv skriver ganska många inlägg och alla inte har nån hög kvalitet, nickar jag instämmande. Lite grann ska man väl fundera över varför man har en blogg, men om man vill ut i cyberspace med sina ord kanske det inte är mängden utan innehållet som borde vara det viktiga. Om man nu vill beröra/roa/oroa/intressera/engagera andra människor. Skriver man en digital dagbok har man andra skäl än att skriva kvalitetstexter, kanske.

tumme

Gilla – lite slöare än en kommentar?

Naturligtvis är det upp till var och en. Men nog håller jag med Webbhjälpen om att det är roligare med dialog än massor av inlägg. Det jag emellertid har noterat – och så också Webbhjälpen – är att man kommenterar allt mer sällan nu. Det är inte så jättestor skillnad i själva besökssiffrorna, men i antalet kommentarer. Det är liksom… rätt slött att klicka på Gilla-knappen, men det är många som gör det. Då har man ju i alla fall tyckt nånting. Så gör även jag ibland, det tillstår jag.

För egen del tänker jag inte ansluta mig till varken den ena eller den andra bloggutmaningen. Att skriva ett blogginlägg om dan i hundra dagar ser jag inte som nån större utmaning, inte heller att kommentera hos andra bloggare. För det gör jag varje dag också.

Heliga Anna

Är allt som står i tidningen sant?

Men allt det man läser ska man ju ta med en nypa salt – även om det står i tidningen. Senast idag läste jag, till exempel, att Anna är helig. Visst är min älskling helig för mig, men helig-helig vet jag inte… Väldigt snäll är hon dock! Idag lagade hon  rotmos och bajskorv kycklingkorv till oss!

Vilken tur att jag köpte med lite dessert hem. Och nu ska du inte få för dig att det handlar om semlor eller nåt, fettisdagen till trots. Läste du inlägget före detta såg du naturligtvis att semlor inte är nåt jag estimerar. Anna har för övrigt redan blivit bjuden på semla idag. Nä, i stället ska jag strax duka fram chokladrutor med kokos till kvällskaffet. Eller kärleksmums, som Elias har lärt mig att de kallas. Vackert namn på en god kaka till en söt en fästmö, eller hur?

Choklarutor med kokos

Kärleksmums!

Men redan innan jag serverar kaffet håller jag på att sätta det i vrångstrupen. Jag har fått ett mejl från Arbetsförmedlingen. Då blir jag alltid nervös och får ont i magen. Denna gång innehöll mejlet en inbjudan till en jobbmässa på torsdag. I Eskilstuna. Eh..? Jag bor liksom i Uppsala och jobbar… närmare Stockholm. Eskilstuna..? Börjar undra om nån har tryckt på fel sänd-knapp nu igen eller vad. Tänk om 61 000 pers dyker upp på torsdag. I Eskilstuna…

Vad tar du till kvällskaffet i afton? Och vad tycker du när det gäller skriva, läsa, kommentera, #blogg100??? Skriv gärna några rader och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en rätt fulltecknad dag – hittills.


Temperaturen börjar krypa neråt.
Det är inte minusgrader än, men det står inte på förrän kvicksilvret inte orkar ta sig över nollan. Då är det skönt att ha vinterdäcken på bilen! I morse var det cirka fyra plusgrader och – ta i trä! – det regnade inte.

Min dag har varit fulltecknad! Morgonen inleddes med att jag betalade min p-bot. Därefter skjutsade jag Fästmön till en konferenslokal utanför stan. Passerade min före detta arbetsplats och kom på mig med att inte se mig om. Jag jobbar på det där att var sak har sin tid… En aning ironiskt när jag ett par timmar senare slängde iväg en formell ansökan på en tjänst vid sagda arbetsplats, en tjänst jag redan i slutet på förra terminen anmälde intresse för. Eftersom ingen har hört av sig efter semestrarna trodde jag att det inte skulle bli nån tjänst. Uppenbarligen fel tänkt av mig! Och frågan är hur intressant jag är när man inte berättade för mig att tjänsten nu är utlyst… Funderar på att slå en signal och påminna om att jag finns… Har ringt och påmint om att jag finns samt berättat att jag skickat in en ansökan. Blev trevligt mottagen!

Hur som helst hittade jag ytterligare två intressanta jobb. Det ena har jag haft en liten mejlväxling med rekryteraren om. Jag fick veta att det var en junior tjänst – men det hade man inte skrivit i annonsen. (Tänkte inte på det, eller vad?)

Strunt samma!

svarade jag.

Jag är intresserad av att jobba på ert företag i alla fall! En gång i tiden var jag kund hos er, för resten. Och jobbar Si och Så kvar?

Det gäller att nätverka! Jag kan ibland vara rentav usel på det, men understundom förvånar jag till och med mig själv. Har väl lärt mig att kontakter är det som räknas – i rekryteringssammanhang…

Efter jobbsökeriet, som tog ett par sköna timmar, ringde jag Uppdragsgivaren P-O och avrapporterade gårdagens övning. Förklarade att jag var intresserad, att det låter spännande och som en utmaning samtidigt som jag hade en del funderingar. Vi får se var det landar. Jag har inte sovit så mycket i natt utan tänkt.

Under lunchtid har jag deltagit i ett webinar om sociala medier. Det var en representant från Fastighetsbyrån som berättade om deras sociala intranät. Mycket intressant och matnyttigt! Det gäller att förkovra sig – även om man inte jobbar. I det här fallet är det en webinarserie som jag har deltagit i sen hösten 2011. Jag klickade därför i att jag

tillhör inventarierna

på frågan vilken gång i ordningen jag deltog…

Webinar vid datorn

Webinar vid en knackig och hackig dator.


Idag skulle jag också
avrapportera till mamma, men hon svarar inte och gissningsvis är hon ute på ärenden. Funderar på att ta en promenad till soprummet. Det står ett par fulla stinky bags i hallen. Nån promenad är väl inte att tänka på idag heller, för ger jag mig ut kan jag ge mig 17 på att mamma ringer. Klockan 16 måste jag ge mig iväg för att hämta hem Anna från konferensen. Vi ska åka och kika på skoinlägg. Jag har lånat ut mina gamla till Anna att ha på jobbet, men behöver dem själv. Så här års växlar man ju skor då och då och inläggen efter avgjutningarna blir böjda varje gång de dras ur och trycks i skor.

När vi ändå är inne på krämpor kan jag rapportera att jag har känt en liten knöl där det inte ska finnas nån. Vidare har det dykt upp blod där det inte ska dyka upp nåt heller. Men just nu orkar jag knappt oroa mig för det, det är viktigare saker som nytt jobb som hägrar!

Hur mår du idag??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett spel.


I söndags hälsade vi ju på Karlsson
på väg hem från Dalarna. Med oss i bagaget följde Deckarspelet. I afton har vi premiärspelet detta lustiga spel!

Deckarspelet

Deckarspelet följde med hem till New Village.


Deckarspelet spelas med frågekort och tärning.
Det finns sex kategorier som vardera motsvarar en sida på tärningen:

  1. Böcker
  2. Riktiga händelser
  3. TV
  4. Brott och blandat
  5. Film
  6. Mordgåtan

Man måste förstås minst vara två för att kunna spela. Och det blev rätt flamsigt, kan jag meddela. Säkerligen blir det ännu flamsigare om man är flera tävlande. Min motspelerska var dock en komplett galning, så det blev en riktig utmaning…

En galning med gråa öron

Min motspelerska.


Man kan spela på lite olika sätt,
men vi spelade som så att en slog tärningen. Tärningen visade kategori. Motspelaren läste frågan ur den kategori som tärningen visat. Rätt svar gav ett poäng samt rätten att fortsätta slå. Ett kort parti går till 15 poäng, men vi spelade ända till 51. En av oss kom till 51 och blev därmed Sherlock Holmes. Den andra, lite mindre vetande, kom till typ 32 och blev Kommissarie Barnaby.

När jag öppnade spelasken blev jag rätt skraj av åsynen av denna gubbe:

Hängd gubbe

Hängd gubbe i spelasken.


Bilden var snudd på osmaklig.
Men sen visade det sig att spelet var både roligt och tramsigt. Mina favoritfrågor var förstås de om böcker och TV. Anna älskade Deckargåtorna – NOT! Svaren på gåtorna kunde var hur långsökta som helst… En del gåtor var rena matematiken – och sånt gillar ju inte jag, precis.

Deckarspelet innehåll

Asken innehöll frågekort, tärning, protokollblock, penna och regler.


Vi skrattade mer än vi surade,
vilket var ett gott betyg. Fast mindre bra var de många felstavningarna – ibland rena felskrivningarna. När en brorson i frågan blev en styvson i svaret var det nära att jag tog fram rödpennan. Dessvärre följde endast en blyertspenna med spelet (och ett protokollblock). Men det var ju fint nog.

Vi spelade i ungefär två timmar och flamsade en hel del. Därför får Deckarspelet… inte högsta Toffelbetyg, men näst högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Så… vågar du möta mig i en match??? 

Grinande mössa svartvit

Vågar du möta mig???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en promenad vid lunchtid en septemberdag som denna.


En promenad i det vackra höstvädret
var det rätta att göra idag. Att bli totalt genomblåst. Att lämna det trygga hemmet ett tag. Att låta höstvindarna torka upp eventuella tårar som vill falla nerför en i förtid fårad kind. (Vaknar jag i morgon med alldeles vitt hår, tro???)

En bänk under en björk

En bänk för samtal, kontemplation eller bara vila.


Nej jag vill inte gråta mer utanpå!
Jag gråter inuti så syns det mindre! Stoppade iPhonens lurar i öronen, men klarade bara två minuter radio. Ändå fortsatte jag att gå med öronpropparna i öronen! Eventuella människor som närmar sig tilltalar en nämligen inte då. Jag fokuserade på att höra mina andetag. Jag insåg att jag lever.

2 Löv på marken

Vackert på marken!


Träden är så vackra nu!
Tyvärr gör inte iPhonens kamera dem rättvisa.

Ett träd m röda löv blå himmel skymtar

Många.


Ibland är det skönt
att vara många, ibland är det OK att vara en.

Rött lönnlöv på asfalt

En.


Idag kom jag till flera insikter.
En av dem är att löv är som människor: de är svåra att få grepp om när det blåser.

Terrakottafärgade löv i ett träd

Svåra att få grepp om.


När det blåser
är det lätt att bli ensam. Bortglömd. För det är, som sagt, svårt att fånga både människor och löv när vinden blåser. På bild blir det baske mig aldrig bra…

Terrakottafärgade löv i ett träd

Svåra att fota.


Nä, jag håller mig till stora stenar.
De ligger där de ligger lagda. Stelnade jättar, trygga i sin tyngd.

Stenparti

Stenar som trygga jättar.


Men också stenar
som utmaning att nå toppen. Befrielsen. Den blåa himlen. Evigheten.

Stor sten underifrån o blå himmel

En glimt av evigheten där uppe.


Min promenad
förde mig till en plats där ett mord en gång skedde. Mina onda fötter förde mig därifrån och hem igen. Levande. Och jag kunde verkligen konstatera att hälsenan i friska foten gör ondare än hälsporren i den onda. Det tror jag är bra.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om livet som arbetssökande.


För ett tag sen
skrev jag om de fyra första stegen i mitt jobbsökeri. Nu tänker jag fortsätta på temat och gå in lite mer på kropp och själ samt mänskliga kontakter. Nätverkande, gillar en del att kalla det senare och det är väl exakt vad det är.

Spindelnät

Nätverk.


Förra gången jag var arbetssökande
dröjde det lång tid innan jag fick jobb. Av detta lärde jag mig, den hårda vägen, alltså, att man i de flesta fall inte får jobb via annonser utan via sina kontakter. Därför är det viktigt att man tar sig en rejäl funderare på sina kontakter, vilka som ingår i just mitt nätverk, så att säga. Vänner, bekanta och familj vet jag ju vilka de är, men vilka är mina yrkeskontakter?

Ett bra ställe att nätverka på är LinkedIn. Jag registrerade mig där för nån månad sen och det är ett riktigt bra ställe. Främst av allt har man stort utrymme även i gratisversionen att lägga upp sina yrkeserfarenheter och sina utbildningar. Man kan lägga upp filer och länkar, vilket är utmärkt om man vill visa upp arbetsprover. Jag kan ange vad just jag är bra på, mina språkkunskaper, datakunskaper, ideellt arbete, vad jag har publicerat, visa upp mina examensbevis, lägga upp en bild på dig själv – kort sagt, visa vilken tillgång jag är! Jag skriver alltid min LinkedIn-URL i mina ansökningar. För en viss del av informationen om mig kan alla se, annan information måste man ha konto för att kunna se.

Därtill kan man hitta yrkeskontakter på LinkedIn, det vill säga kollegor och affärskontakter man har haft. Genom att bjuda in till kontakt och acceptera varandra kan man också be om rekommendationer. Jag har i skrivande stund fått åtta stycken från personer jag har arbetat med på ett eller annat sätt, på olika håll. Detta är guld värt!

Förutom kontaktskapande och presentation av sig själv som yrkesperson finns det grupper på LinkedIn man kan gå med i. Det kan vara antingen grupper som diskuterar särskilda yrkesrelaterade ämnen eller grupper där man hittar platsannonser för just den typen av jobb man  söker… Inte helt fel…

Men ibland måste man också träffa människor ute i verkliga livet. Odla sina kontakter där. Då är det viktigt att man sköter sin hälsa och sitt utseende. Hel och ren är grundförutsättningar, men det är också viktigt att sköta sin kropp och sina tänder, sitt hår etc,. Jag klipper mig regelbundet, för det är viktigt att se vårdad ut. När det gäller kläder kan jag gå i mjukisbrallor och linne hemma, men aldrig ute. I stället har jag börjat använda mina fina tröjor/t-shirtar när jag lämnar hemmet, så att säga. För vem vet, jag kanske träffar på en bra kontakt när jag går och handlar eller på väg till frissan.

snygg frisyr

Med den här frisyren har man ingen framgång.


Det är viktigt att tillåta sig att må bra,
trots att man är arbetssökande. Vi har hamnat i arbetslöshet av olika skäl, men det är vårt eget problem att ta oss ur eländet. Det kan ingen annan göra åt oss. För mig är det också viktigt att inte bara var hård mot mig själv utan också belöna mig när jag har gjort nåt bra. För mig personligen är det också viktigt att omge mig med människor som ger mig kraft och kanske till och med näringsrik pepp. Det handlar inte om att enbart omge sig med ja-sägare utan att helt enkelt tacka nej till energislukare. Ibland är det nödvändigt att ta paus från vissa människor. För det hjälper inte min självkänsla och mitt självförtroende ett smack om jag bara för höra negativa saker om min person eller mina åsikter.

Motsatt gäller också att jag inte själv blir en energislukare utan nån som faktiskt kan peppa och inspirera andra. Jag vet inte om jag är så jättebra på det, så jag ser det som en utmaning att bli det. Åtminstone bli bättre på det.

Varje dag är en prövning, men varje dag är också en övning och en bit på väg till ett nytt jobb. Det är nåt jag tänker på när jag sätter dagens fem, sex delmål.


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »