Tiden och rutiner

Ett inlägg om det här med att göra nånting meningsfullt under en vardag.

Jag måste få återkomma till det här med tiden och att fylla sin vardag! När man är arbetssökande är det så lätt att tappa rutiner, att låta sig falla ner i kravlöshet och samtidigt svårmod. Vem behöver en? Vem behöver jag?

När tiden har gått i krasch

skulle kunna vara titeln på min kommande bok, för jag är expert på detta. Men så blir inte titeln!

När tiden har gått i krasch…

 

Därför tänkte jag blogga om det igen, i stället. För bloggen är min ventil! Egentligen bloggar jag bara för att få skriva och få ventilera. Jag vill inte belasta min familj med alla mina tankar och ord, så där har bloggen ett viktigt syfte. Egentligen är jag inte heller intresserad av att chatta med kända och okända människor via kommentarsfälten. Men jag tycker ofta att kommentarer från läsare inspirerar mig eller får mig att fundera – därför tillåter jag dem. För att kommentera på nåns blogg är ingen jäkla rättighet som alla har – det är en möjlighet som tilldelas läsarna av den som skriver. Därför kräver jag i gengäld ett visst mått av hyfs och respekt från den som kommenterar. Om man inte klarar det blir man till sist blockerad.

Det handlar inte om att jag omger mig med ja-sägare. Det tycker jag är rentav fräckt att påstå mot dem som kommenterar här! Men jag tar inte nån skit. Tonen ska vara hyfsad och respektfull. Har man egna åsikter som man mycket starkt vill framhäva kan man ju kanske med fördel presentera på sin egen blogg. Om man nu inte är ett ökänt webbtroll som flaxar mellan bloggarna i brist på att göra annat här i livet…

Det här tecknade webbtrollet är faktiskt ganska likt mitt eget personliga webbtroll, som jag har sett arkivbilder av.

I min vardag försöker jag hålla strikt på vissa rutiner – nu när ingen annan talar om för mig mellan vilka tider jag ska befinna mig på arbetet och vad jag ska göra där. Jag har hittills gått upp klockan sju varje vardag för att skjutsa Fästmön till jobbet. Nästa vecka börjar hon på sitt vanliga schema igen och då kan det bli lite avvikelser. Men just nu gör detta att jag kommer upp i tid och att jag gör nåt nyttigt och vettigt. Anna uppskattar nämligen att jag skjutsar henne till jobbet, men det är inget krav hon ställer.

Morgonen inleds med att skriva ett eller två blogginlägg. Därefter sätter jag igång med att leta jobb att söka och att skriva ansökningar. Det kan ta mellan ett par timmar och resten av dan, kanske till och med in på kvällen. För jag har bestämt mig för att söka minst tre jobb om dan på vardagar – om jag inte gör nån annan arbetsrelaterad aktivitet. För varje sån aktivitet minskar antalet sökningar. Det här gör att jag har stenkoll på vilka tjänster som är utlysta och jag upprätthåller en hyfsad klass – och fart! – på att skriva jobbansökningar…

Frukost brukar jag inta nånstans mellan elva och tolv, vanligen. Ibland gör jag en utflykt till Tokerian, ibland gör jag lite längre utflykter. Det beror på hur jag mår och vad jag har planerat för.

På eftermiddagen fortsätter jag jobbsökeriet. Om jag blir färdig i hyfsad tid brukar jag ringa mamma och kanske läsa en stund. Strax före klockan 16 är det dags att åka och hämta Anna från jobbet. Jag brukar sno ihop nåt ätbart åt oss och sen spelar vi Wordfeud eller Quiz Battle eller glor på TV eller pratar eller läser eller… tja, gör nåt som vanliga människor gör.

För det mesta hoppar jag i säng när Anna gör det, ibland har hon gymnastikprogram innan sänggående och då flamsar vi så det är nästan omöjligt att komma till ro.

På natten sover jag. Vissa nätter sover jag bra, andra mindre bra, med sönderhackad sömn. Men tack vare operationen i vintras sover jag betydligt mer och bättre än innan dess.

Hur ser en typisk vardag ut hos dig??? Skriv gärna några rader och berätta! För jag är genuint intresserad!

Livet är kort.

Read Full Post »

Klent och (jule)skum(t)

Ett inlägg om klenhet.

Nog för att jag vet att ångest kan däcka en, men idag är det riktigt läskigt och inte riktigt OK. Jag känner mig klen. Väldigt klen. Klen som i matt, darrig, kallsvettig och orkeslös. Två gånger idag har jag liksom bara däckat. Vill bara ligga ner. Känns om om jag är ett plan på väg att störta. Orkar inte ens sitta. Helt orkeslös. Det är verkligen inte likt mig!

Det känns som om jag ska störta.

På eftermiddagen slocknade jag ovanpå sängen i en kvart. Vaknade sen av plonk/pling/swish från mobilen. Jag måste lära mig att sätta den på ljudlöst när jag behöver vila! Det var nån vänlig själ som ville tipsa om jobb, ett jobb jag förstås redan hade sett annonsen på. Att tipsa mig om utlysta tjänster är lite grann som att ge mig böcker utan att kolla vad som står på min läslista – jag har i nio och ett halvt fall sett annonsen och läst boken… Men det är välmening och jag kan ju inte bli arg.

Eftersom jag ändå vaknade messade jag Fästmön för att höra om hon och Prinskorven, som har varit med henne på jobbet idag, ville ha skjuts hem. Det ville de. Vädret har varit hur konstigt som helst idag. Rätt som det är är det soligt och varmt, en stund senare kolsvart och ösregn. Just i eftermiddags kom det flera riktiga skyfall.

Vi stannade till vid ICA Solen. Jag ville köpa prästostbågar till kvällen, för jag tänkte dricka öl och bli full i kväll för att dränka mina arbetslöshetssorger. Nu är det tveksamt om det blir så eftersom jag inte mår särskilt bra. Men det kom in nya pengar på ICA-kortet igår så jag passade i alla fall på att köpa ett kilo ICA:s jumbokräftor. Bäst, tycker jag!

ICAs jumbokräftor är bäst, tycker jag.

När jag hade släppt av Anna och Elias i Himlen började jag känna mig så där klen och svag igen. Jag åkte hem, körde in i garaget och gick sen från garaget och in. Det var som att gå i Lustiga huset. Allting gungade och marken kändes mjuk, som att gå på en gigantisk kudde. Riktigt obehagligt!

Jag satte mig ner, provade att dricka vatten, la mig ner. Inget hjälpte. Kanske nåt ätbart? Jag hade ju liksom bara ätit en skål fil med yoghurt tidigt i morse och en liten påse juleskum, med bäst-före-datum i mars, till lunch…

En påse juleskum med bäst-före-datum i mars i år blev min lunch idag.

Nej jag vet. Det är inte mycket bevänt med min kosthållning. Så som jag lever lär jag dö rätt så snart. Eller få diabetes typ 2. Hjärtinfarkt. Men jag orkar inte ta tag i det just nu. Jag orkar inte. Jag kokade i alla fall tre kalkonwienerkorvar och åt tillsammans med bröd och en klick räksallad samt ett par glas mjölk. Nu mår jag marginellt bättre.

Idag kom en kallelse till mammografi om ett par veckor. Tänkte skita i att gå dit, jag vill ju ändå inte leva. Men så kom jag på att jag ju har frikort så då kan jag väl ändå gå. Får se det som en utflykt den dan, lite KBT-träning i att lämna min trygga (nåja…) borg, det vill säga hemmet. Och så är det ju det här att jag bör vara konsekvent! Jag ska inte stå och hytta med pekfingret och säga åt andra att de ska gå och få tuttarna fotade – och sen skita i att göra det själv! Nej. Därför har jag lagt in mammografin i min kalender! OCH en påminnelse dan innan!

Nu måste jag vila en liten stund till innan jag försöker komma ihåg vad jag ska packa. Ja, för vi åker ju in till Stockholm Pride i morgon för att beblanda oss med heteros. Det tycks nämligen vara mest heteros där, som det ser ut på Twitter och i media. Lite tröttsamt, tycker jag. Jag menar, det finns ändå så många evenemang i vanliga fall som vänder sig mer eller mindre exklusivt till heteros. Efter packningen ska jag se om jag äntligen får kontakt med en vän per mobil. Vi har försökt och misslyckats nå varandra var sin gång idag. Mutti har jag pratat med redan. Check, check.

Och… ja just det… Nån dator följer inte med till Pride, vilket innebär bloggtystnad framöver.

Livet är kort. Och jag är lite klen.

Read Full Post »