Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘utländska’

Ett inlägg om en TV-serie.



Mina onsdagskvällar
fortsätter i samma stil: Jag kollar på Deckarna. Av de sex deckarförfattare som har samlats på värdshuset var det Denise Rudbergs tur att bli skärskådad i afton. Om henne vet jag typ ingenting. Jag har inte läst nån av hennes böcker.

Denise Rudberg

Om Denise Rudberg visste jag ingenting innan jag såg på programmet.


Denise Rueberg har gjort sig känd på 
en genre som inte intresserar mig så särskilt mycket: chick-lit. Jag har gett mig på några av de mest kända utländska författarna som har skrivit den typen av böcker, men det hjälper inte – jag är totalt ointresserad. Kanske är det därför jag hittills har dissat att läsa nåt av Denise Rudberg..? Den genre hon skriver nu kallar hon själv

elegant crime.

Och jag tycker nog att det låter lite… töntigt. Eller i vart fall inte som min stil. Samtidigt går det inte att komma ifrån att jag efter kvällens avslöjanden får en annan bild av Denise Rudberg. HON är nämligen inte töntig. Det visade hon redan som femtonåring när hon packade sin väska och drog – av skäl som hon ger vissa obehagliga glimtar från under programmet.

Det hon berättar om Författarförbundet får mig att pysa av ilska. Ett fack ska väl måna om medlemmar och om dem som vill gå med, inte avslå ansökningar på grund av tycke och smak?!

Om genrebytet säger Denise Rudberg att hon ville gå vidare. Hon tyckte att det blev tjatigt med chic lit och ville skriva böcker med mer samhällskritik. Då är deckare den perfekta genren.

Programmet om Denise Rudberg blev väldigt hattigt. Ett skäl till det var att Katarina Wennstam, som suttit tillsammans med Christoffer Carlsson och skrivit en kortroman där Denise Rudberg var mördare, föll ner för en trappa och skadade sig. Det blev ambulansfärd till röntgen, så Roslunds, Hellströms och Anna Janssons romanprojekt fick vi aldrig riktigt höra.

Toffelomdömet blir medel. Programmet blev för rörigt och jag hade svårt att få en bra bild av författaren.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Nästa gång är det Christoffer Carlsson som ska utredas.


Här kan du läsa vad jag tyckte om övriga författare:

Deckarna: Anna Jansson

Deckarna: Roslund och Hellström

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om Sarah Dawn Finer och Sally Bowles.


 

Sarah Dawn Finer Foto Carl Thorborg

Sarah Dawn Finer som Sally Bowles. Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: Carl Thorborg

På långfredagskvällen såg Fästmön och jag den sista halvtimmen av K-Special-programmet Sarah Dawn Finer söker Sally Bowles på SvT 2. Nu på annandagens eftermiddag såg jag programmet från början. Och tänk så märkligt det är. Jag tycker nästan att programmet har två delar – och jag såg del två först.

Sarah Dawn Finer är en av mina tre drömintervjupersoner. Därför var det självklart att titta på just det här programmet, där hon, i samband med uppsättningen av Cabaret vid Uppsala stadsteater, söker sin roll. Eller Sally Bowles, rollfiguren. Bland annat åker Sarah Dawn Finer till Berlin. Hon dyker både ner i Christopher Isherwoods fiktiva värld och i verkligheten. Jag tror inte att nån sitter oberörd när Sarah Dawn Finer går på museum över Förintelsen tillsammans med sina föräldrar. För hade hon levt kring den tid när Cabaret utspelar sig, hade Sarah Dawn Finer rensats ut –  som judinna.

Det är ungefär i mitten av programmet jag fångar upp hennes ord. När hon har gjort sin research och när repetitionerna pågår. Hon säger ungefär så här, med en mycket speciell glimt i ögat – en glimt som är både road och skärrad:

[…] Allt som är tragiskt, ser jag fram emot. Allt som är tungt. Allt som gör ont. Jag älskar det. Jag är verkligen en melankolihora. […]

Men vi tittare får också se delar av det lättsinniga Berlin. Sarah Dawn Finer går på fetishklubb, hon besöker Kit Kat Club, som numera är… ett matställe, tror jag.

En stor del av programmet besöker vi repetitioner vid olika tidpunkter i förhållande till premiären. Det är spännande och fascinerande att se musikalen växa fram! Intressant är även när Sarah Dawn Finer träffar andra skådespelare och artister – såväl svenska som utländska – som har spelat Sally Bowles.

Sarah Dawn Finer står som sagt på min Most Wanted-lista över intervjupersoner. Och hon försvann inte därifrån, precis, när jag i fredags bara twittrade vilket bra program det var och att man ska gå och se henne i Cabaret. Sarah Dawn Finer är nämligen så jordnära att hon svarade:

Tack!

Detta lilla, svåra, men alltför underskattade ord… Så tack själv, Sarah Dawn Finer! Jag ser fram emot att möta dig – på ett eller annat sätt!


Missade du att kolla
när Sarah Dawn Finer söker Sally Bowles? Här kan du kika på SvT Play några dagar till!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett av mina favoritmuseer i Stockholm är Fotografiska. Fästmön gillar också foton, så detta museum besöker vi alltid när vi är i stan om vi har möjlighet. Därför blev jag rätt bestört när jag tittade på Kulturnyheterna på SvT, ett program som jag vet att mamma brukar se och gilla och som är riktigt bra, om såg en granskning som man hade gjort. Enligt granskningen hade Fotografiska brutit flera avtal med fotografer om utställningar, både svenska fotografer och utländska.

Utanför Fotografiska

Ett äpple, eller nåt, utanför Fotografiska. Titta så skarp bilden är, fotad med min Nokia N95.


Det var fotograferna Ewa Stackelberg och Micke Berg
som kände sig lurade. Ewa Stackelbergs planerade utställning blev plötsligt stoppad via mejl av museets nya utställningsansvariga. Micke Berg hade också fått löfte om utställning. Han fick till och med restriktioner och ombads att inte ställa ut nån annanstans fram till utställningen på Fotografiska. Men plötsligt fanns det inte plats för Micke Bergs bilder varken 2013, 2014 eller 2015.

Amerikanska Mary Ellen Mark var nästa fotograf som blev lovad en utställning och som sen dissades.

Museet skyller i samtliga fall ifrån sig och säger att det inte finns några avtal. Men även muntliga avtal är bindande, nåt som utställningsansvarig uppenbarligen inte fattade, noterade jag i den intervju jag såg med henne. Hon kan inte se att det funnits överenskommelser, bara att där förekommit diskussioner. Fotografiskas vd håller fast vid att man inte brutit några avtal. Fast sen inser han att det inte stämmer och erkänner att museet har gjort fel.

11 Ulrika Knape på Fotografiska

Här hoppar Ulrika Knape på Fotografiska.


Flera anställda vid museet
har berätta om konstiga anställningsvillkor. Bland annat ska det saknas kollektivavtal och att sånt som OB-ersättning inte existerar. Några anställda har till och med uttryckt att museet inte är seriöst.

Jag hoppas verkligen att man går till botten med det här. Jag har sett så många fina utställningar på Fotografiska, men om man fortsätter att behandla fotografer – och personal vid museet – på det här dåliga sättet vill jag inte gå dit igen alls.

To be continued, alltså…


Livet är kort.

Read Full Post »

Svenska författare skriver ofta om väder i den första meningen av en roman. Det har Örjan Abrahamsson kollat upp och skriver intressant om i en artikel i Dagens Nyheter.

Det är svårt att börja en roman. Den första meningen måste locka till vidare läsning. Den ska sitta som en smäck, menar Örjan Abrahamsson och förtydligar:

[…] smäcken ska vara snygg, smart, tonsäker, poetisk, underfundig, vitsig, gärna filosofisk, självklart vacker, omedelbart fängslande och helst fånga hela romanen. Därtill slå ned som en blixt. […]

Första meningen i en roman är nog svårast. För näst efter omslaget är det ju den som ska få oss att vilja läsa vidare.

Det finns åtskilliga pärlor när det gäller förstameningar, anser Örjan Abrahamsson. Två exempel från utländska författare, kan du gissa vilka?

Någon hade förtalat Josef K., ty utan att ha gjort något ont häktades han en morgon.

och

Mrs. Dalloway sade att hon själv skulle köpa blommorna.

Inte så svårt, kanske, men håll med om att de är lysande?!

Bland de svenska förstameningarna lyfter Örjan Abrahamsson fram två som han kallar

[…] ärkeklassiska men en smula surtuggade svenska krusbär […]

Jag tycker att de är alldeles fantastiska! Vet du vilka de är?

Äntligen stod prästen i predikstolen.

och

Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen.

Svenska författare har länge haft en fäbless för att skriva om vädret i sina förstameningar. Men dagens läsare vill ha snabba inledningar och mycket

pang på rödbetan

Min roman, som fortfarande ligger till sig, börjar så här:

Jag hade kunnat ägna tid åt att beskriva hur lågans intensitet avtar för varje dag.

Tror jag. Jag är inte säker på att min roman ska börja just där…

Hur skulle din roman börja om du skrev en?

Read Full Post »