Lärande

Ett lärande inlägg, men inte mästrande.

---

 

Det var kyligt idag, men solen skiner och gräset är fortfarande mycket grönt.

När vi går i skolan lär vi för livet. Men vi lär också för livet under livets gång, även efter skolan, alltså. De senaste dagarna har jag till exempel varit i Dalarna tack vare mitt jobb. Ja, jag har inte varit där rent fysiskt, men teoretiskt. Jag text- och språkgranskar en mycket omfattande rapport. Slutprodukten närmar sig 900 sidor. Det kan en ju sucka och stöna över. Själv tycker jag bara att det är helt fantastiskt att nån har lagt ner så mycket arbete på just det rapporten innehåller. Eftersom det är en forskningsrapport som ännu inte är offentlig kan jag inte gå in på detaljer och innehåll. Fast en ganska oskyldig, men lite rolig sak som jag lärde mig idag är att där det finns gott om blåsippor finns det också kalk. Jag har även lärt mig att Lammpussarna är en sjö. En sak har jag emellertid inte riktigt kläm på och det är vad Dalaräkenskaperna är för nåt…

Kyligt och soligt har det varit idag. I morse när jag skuttade upp nån gång vid 6.20-tiden var det bara ett par grader plus. Men gräset är fortfarande mycket grönt här i krokarna. Det fick bli tröja under den tunna svarta jackan jag hittade vid en utgrävning inför intervjun. Snart får jag nog börja använda min fodrade skinnjacka. Till vintern sätter jag på den en fejkpälskrage. Så har den tjänat mig under två vintersäsonger, medan dunjackan har fått hänga kvar i garderoben. En blir ju så oformligt Michelingubbeaktig i den senare!

Tokerian hade troligen haft fryssammanbrott igen, för det fanns ytterst få enportionsrätter att välja mellan igår. Ett paket räkcrêpes hittade jag i alla fall och det blev min lunch idag. Idag efter jobbet var det påfyllt, så jag ryckte åt mig nån Findusrätt med kyckling. Men jag läste innehållsförteckningen noga för jag vill inte sitta och spotta grisbitar när jag äter! I morgon tänker jag gräva i salladsbuffén på ICA-affären nära jobbet, men det är aldrig fel att ha lunchmat i frysen.

Jag tog en liten promenad i höstsolen efter crêpsen, mest för att kolla parkeringsmöjligheter. Det ser en aning mörkt ut på den fronten, dessvärre. Att betala 50 spänn om dan känns inte OK när jag inte får nån full lön förrän i slutet av november.

Fotade höstsolen under min lunchpromenad.

Jag har läst och läst och läst och läst så ögona är fyrkantiga och mycket trötta. Medan tvättmaskinen är igångsparkad och sköter sitt blir det mitt dagliga bröd, det vill säga två skivor rostat med ost, och ett glas mjölk. Det finns turkisk yoghurt till senare om jag blir sugen på nåt mer. Nåt kaffe vågar jag mig inte på i afton, men en kan säga att jag verkligen har firat kaffets dag idag. Den fina muggen från äldsta bonusdottern, som är med mig på min tredje arbetsplats, kräver två tryck på kaffemaskinen och du… Jag har tryckt ofta idag! Det tog ett tag innan jag lärde mig hur jag skulle få kaffet att rinna ner i muggen. Jag fortsätter att lära mig saker under livsresans gång, med andra ord. Utvecklingsbar, kan en kalla sig…

Muggen från äldsta bonusdottern är med på min tredje arbetsplats nu.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Veckans kontraster: Mataffär för fattiga i Stockholm och guldgrävning i Uppsala

Ett kontrasterande inlägg.

---

 

Till och med den som är fattig kanske kan fylla en varuvagn i Stockholm i höst.

I höst öppnar Nordens första mataffär för fattiga i Stockholm. Det är Stadsmissionen som tillsammans med en affärskedja startar en affär där matvaror som har passerat eller är nära utgångsdatum ska att säljas till reducerade priser.

Stadsmissionen har länge fått förfrågningar om de kan ta emot matvaror, men har hittills fått säga nej eftersom de inte har några kylar. Men i höst öppnar den sociala supermarketen där människor, som har rätt till eller lever på eller under gränsen för ekonomiskt bistånd, kan handla för 30 procent av ordinarie pris. Övriga får köpa varor som frukt och grönt, bröd, mejerivaror, fryst kött med mera till fullt pris. Var nånstans butiken öppnar är inte klart än, men det kan bli i Rågsved. Butiken drivs som ett pilotprojekt med Stockholms stadsmission vid spakarna.

Det här är ett lovvärt projekt ur flera aspekter, tycker jag. Dels kommer mat, som fortfarande är tjänlig, till användning i stället för att kastas, dels får fattiga människor en större chans att kunna köpa mat. Även fattiga måste äta, nämligen. Kritiker hävdar att detta är att bjuda med armbågen. Må dä. Jag har inga problem med att köpa kalkonfilé till mellan 30 och 50 procents rabatt från Tokerian tack vare kort datum på förpackningen. Nä, bättre att maten kommer till nytta, tycker jag.

Det som göms i snö…

Som kontrast till detta gräver vi i Uppsala guld. Det vill säga arkeologer har grävt fram ett guldsmycke från 600-talet i Gamla Uppsala. Fyndet är ovanligt och det har hållits hemligt sen det hittades för ungefär en månad sen. Nu är utgräv-ningarna i Gamlis avslutade och utgrävningsplatsen täcks över.

Det är ett litet kvinnosmycke arkeologerna har hittat. Smycket är i guld och slipat glas eller granater. Ljuset bryts vackert genom glaset eller granaten. Det är ett smycke av hög kvalitet och tros därför ha tillhört en kvinna av hög aristokratisk börd. Dessutom är det i bättre skick än det som hittats tidigare i Kungshögarna. Nu ska smycket rengöras och konserveras, men i höst hoppas i alla fall jag på att få se smycket på Gamla Uppsala museum.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Cook alone: Pasta Diavolo à la Toffolo

Ett tillvaratagande och tillredande inlägg.

---

 

Ett garanterat bildrikt inlägg!!!

Vad gör man när man vill äta nåt gott på egen hand – och då menar jag inte naglar – en fredagskväll? Ett tips från mig är att man tager vad man haver. För min del blev det Pasta Diavolo à la Toffolo, en rätt komponerad i afton.

Först hittade jag en gul lök i kylen. Den skalade jag och hackade i smärre bitar.

En gul lök.

 

Detta tarvade en matlagningsöl. Det fanns också i kylen.

En starköl.

Fram med kokkärlen! Olja i pannan och pastavatten i kastrullen.

Olja i pannan.

Vilken pasta skulle jag välja? I köksskåpet fanns snabbmakaroner, penne och gnocchi. Det fick bli en blandning av penne och gnocchi, för dessa pastasorter pastar… nej passar utmärkt till tomatsåsiga rätter.

Penne eller gnocchi?= Äh, det fick bli lite av båda.

Tidigare på dan hade vid utgrävningar i frysen fyndats en kalkonkorv av typen tjock grillkorv med cayenne och chipotle. Denna tinades under dagen och skars sen i skivor.

En kalkonkorv med smak av cayenne och chipotle.

Fortsatta utgrävningar i kylen… Svarta oliver är aldrig fel i en pastasås.

Svarta oliver.

Löken frästes i pannan. Lyxkryddan Berberi, som jag haft i min ägo i minst tio år utan att den tappat smaken (äkta vara från Etiopien, nämligen), pudrades över löken i stekpannan. Denna krydda ger en underbar och speciell hetta till maten.

Berberi på löken gav en speciell hetta till maten.

Vidare upphittades i kylen ett öppnat paket krossade tomater med chili. Paketet hade stått där i cirka två veckor, men ett smakprov visade att tomaterna var helt OK. (Vid det här laget hade jag börjat koka pastan också.)

Ett öppnat paket krossade tomater med chili. Halva paketet var kvar.

Lök och korv fick steka i pannan. De enda kryddor jag använde förutom berberin var vitlökssalt (för jag hade ingen färsk vitlök hemma), pepparmix och lite paprikakrydda.

Lök och kalkonkorv i stekpannan.

När korven fått färg hällde jag i de krossade tomaterna. Paketet var ungefär halvfullt. Kryddade lite.

Krossade tomater på lök och kalkonkorv i stekpannan.

Slutligen hällde jag i några matskedar svarta oliver.

Svarta oliver i tomatsåsen med lök och kalkonkorv.

Tomatsåsen fick småkoka en stund. Den som vill ha en vegetarisk rätt kan byta ut korven mot broccoli. Det hade jag gjort om jag hade haft broccoli hemma. Den som inte äter pasta får hitta på eget tillbehör.

En liten bit goudaost upphittades i en påse. Inget mögel på den. Den blev pricken över i att riva över maten!

Goudaost och rivhyvel.

Så där ja! Fredagsmiddagen är serverad!

Fredagsmiddagen Pasta Diavolo à la Toffolo är serverad.

Titta nära! Bara jättegott, eller hur?

Pasta Diavolo a la Toffolo = jättegott! Och jättehot!..

I glaset Villa Puccini. Snart sjunger jag italiensk opera! (Mina grannar hatar mig redan, så…)

Villa Puccini.

 

Pastan jag hade kokat blev i mesta laget, så jag frös in en påse – perfekt till en person. Såsen, däremot, var portionsmässigt en och en halv. Därför slukade jag allt. Ett visst svinn blev det ändå, men inte värre än så här:

Ett visst svinn blev det: två gnocchi och två penne.

Vill du gilla det här inlägget finns en Gillaknapp som du ser när du har klickat på rubriken och läst hela inlägget. Fast det är roligare om du lämnar en kommentar. Om du inte orkar det är det OK. 

Tar du disken, eller?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Shetland

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Brittiska deckare gillar jag och det var ingen tvekan om att jag skulle se premiäravsnittet av Shetland på SvT 1 i kväll. Totalt blir det åtta avsnitt som, om jag har förstått det rätt, hänger ihop två och två. Serien bygger på Ann Cleeves böcker, böcker som jag inte har läst.

Shetlandpoliserna Sandy, Jimmy och Alison. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: ITV.)

Shetland är ett litet samhälle där alla känner alla. Det består av öar och tillhör Skottland. En dag hittar Sandy sin farmor mördad. Hon är skjuten. Polisen Jimmy Perez ansvarar för utredningen som visar sig vara allt annat än enkel. I närheten av den mördade kvinnans hus pågår utgrävningar. Arkeologerna har just hittat en skalle, vilket tycks ha upprört den döda. Så dör ytterligare en person och plötsligt blir det hela mycket mer allvarligt.

Jag gillar som sagt brittiska deckare. Att dessutom för omväxlings skull få höra skotska accenter i stället för London- och söderaccenter är ett plus. Första avsnittet kändes lite hoppigt, men man förstår att historiska tider har en väsentlig roll i det hela.

Toffelomdömet efter första avsnittet blir högt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Varför är det så viktigt?

Ett frågande inlägg.

 

Hostan har dämpats.

Nej, nån bra dag har det inte varit idag. Men jag har överlevt. Ryggsmärtorna har nu lugnat ner sig lite grann. Hostan har jag dämpat med nån dryck ur en brun flaska, upphittad vid utgrävningar av mitt kylskåp.

Har slumrat av och till när rygg och hosta har tillåtit. Däremellan har jag läst några rader och skrivit ytterligare ett kapitel på min bok. I huvudet, vill säga. Jag vet inte hur och när jag ska få ner texten på pränt. Detta kapitel handlar om två månader i tid räknat. Ändå gissar jag att det i ord och bokstäver räknat blir ett av bokens längre avsnitt. Å, jag hoppas bara att jag kommer ihåg det jag har tänkt ut!

Varför måste jag skriva den här boken jag har tänkt?

Jag vet inte varför, men det har blivit så viktigt för mig att skriva den här boken. Tidigare har jag haft all tid i världen att göra det. Nu har jag antingen inte tid eller är för sjuk. Ryggen tillåter inte längre sittningar än fem minuter åt gången vid min dator just nu. Och jag orkar inte springa omkring i lägenheten så att ryggraden rätas ut. Den bara knakar, förresten. Riktigt läskigt är det för det hörs…

Vi får se när boken ser dagens ljus. Den blir väl det jag lämnar efter mig en gång. Nu har jag ju inga barn som kan glädjas åt eventuella inkomster från litterärt verk, men jag har fyra bonusbarn. Minstingen och jag har haft sms-kontakt vid två tillfällen i eftermiddag, från var sin sjuksäng. Jag kan konstatera att det är lika trist att vara sjuk när man är 11 som när man är 51…

Livet är kort.

Read Full Post »

Fredagsförkylning

Ett inlägg i vilket skribenten verkligen odlar självömkans konst.

Uppdaterat inlägg: Och dessutom har jag skrivit min första tweet på finska idag. Bara det, alltså…

Redan igår kväll kände jag mig risig. Men jag är ju så där att jag ibland kan bota mig själv. Och kanske var det för att jag kände mig så ledsen igår kväll som jag inte lyckades kurera mig: i morse var jag definitivt förkyld och hade ont i halsen. Tackade chefen och kollegan K så mycket för det fina jag hade fått – deras förkylningar.

Det var en bra dag på arbetet idag. Jag gjorde inga fel, bara rätt, vad jag vet. Lite kvalitetssäkring gav vid handen att en och annan uttryckte sitt gillande med mig, typ

Du är den enda som är trevlig och som man får hjälp av.

Ja, nu skryter jag, men citatet är äkta. Det stoppar jag inuti och tar fram nästa gång det blir fel och bannor.

Öl och kuponger från Agneta.

Miljöpartiet bjöd på banantårta (!) i morse, L bjöd på geléhjärtan och M och B bjöd på ost och kex idag. Så nån större nöd har det inte gått på mig. Men seg som jag känner mig åkte jag hem lite tidigare för att inhandla ett par saker på vägen hem.

Hemma i New Village är det ljuvligt tyst numera. Inga puckon som skriker. Jag börjar tro att jag behöver hörapparat, tror knappt mina öron. Men så är det. Och jag njuter nu så länge det går.

Toffliska sjuktillbehör.

Snälla vännen Agneta hade skickat ett kuvert med öl till mig och kuponger till Fästmön. TACK! Men jag tror inte att det blir nån öl för min del i afton. Jag sörplar just nu på lite uppvärmt kaffe som jag inte hann dricka upp i morse. Sen blir det nog te med honung från jobbet. Möjligen. Jag har ju också varit och handlat lite tillbehör som en Toffla kan behöva när hon känner sig risig: en påse prästostbågar och en ny morgonrock. Pengarna till den senare tar jag ur julklappssedlarna från mamma. Som komplement gjorde jag ett smärre fynd vid utgrävningarna av mitt barskåp. Jag fann en karaff med en liten, liten skvätt Laphroaig på botten. Kanske tar mig en hutt lite senare.

Tvättmaskinen kör lite handdukar och tröjor. Ska väl klara av att hänga den tvätten sen innan jag däckar. Självklart hade jag hellre varit hos min älskade på Alla hjärtans dag, men dels vill jag inte smittas och dels är jag för seg. Kanske, om jag vilar i kväll och gör allt för att mota infektionen, att jag kan hämta Anna efter jobbet i morgon eftermiddag och hänga med ut. Kanske. Man vet ju aldrig, för när en Toffla är förkyld, allra helst en fredag, då är hon verkligen sjuk. En gång, för typ tre år sen och lite till, gjorde hon till och med en filminspelning om detta och den bjuder jag på som avslutning:

Livet är kort. Just nu är jag lite over and out.

Read Full Post »

Lite pervo tycker jag nog att det låter…

Ett inlägg om ett konstigt godis.

Vi är hemma nu, båda två, och fikar. Nåt gott till kaffet vill man dam allt som oftast ha. Utgrävningarna i ett av köksskåpen gav till resultat en påse… krokofanter. Ja, krokofanter… Meh, krokofanter, va fan är det för nåt??? Det låter lite pervo, tycker jag.

Pervo namn!

Mjuka inuti, lite knaprigt strössel utanpå. Goda. Men vem kom på namnet? Krokofanter? Jag får liksom inte ihop det. Lika lite som djuret på bilden ovan. Det ser ju inte klokt ut! Perverst. Som djur håller på, alltså…

Livet är kort.

Read Full Post »

Himlen är en plats på jorden

Ett inlägg om min söndagseftermiddag.

Det blev en rejäl go-fika i eftermiddags ute i Himlen. Så rejäl att jag inte har orkat laga mat. Än. Fästmön och jag stannade vid ICA Heidan. Medan Anna köpte nyttigheter köpte jag bullar, kakor och fingerkex med vit choklad. Jajamens! 

Kaffet var klart när vi anlände till Himlen. Anna hittade vid en utgrävning en bit ljuvlig citronsockerkaka som också sattes fram. Mycket gott att mysa med framför värmeljusen i de ljuslyktor som Anna fick som första gåva till sitt nya hem i november 2007. Roligt att de fortfarande används…

En första gåva till Annas nya hem hösten 2007.

Somliga bubblade, andra babblade och så fipplades det med mobiler också. Anna och jag försökte få kontakt med mr Kobra på Morgonen. Men inget svar där. Till sist åkte vi dit och väckte den björn som sov.

Anna fraktades med diverse saker tillbaka till Himlen. Jag åkte sen hem till New Village för att förbereda mig inför en ny arbetsvecka. Märkligt nog har jag söndagsångest inför den… Vilken tur att jag får lägga mitt huvud i M:s händer i morgon kväll, det tror jag att jag lär behöva.

När jag svängde in på parkeringen här hemma stod en bil med både motor och lysen på infarten. Vid ena långsidan av bilen stod en blond man i 25 – 35-årsåldern, iförd svarta träningsbyxor med vita ränder på sidorna  – och kissade!!! Bilen var en mörk Volvo, med registreringsnummer… Nej, så taskig tänker jag inte vara. Men jag undrar vad det är för jävla oskick att ställa sig och pinka på vår gård?! Nästan mitt emot finns en väg till snötippen. Där kan bilar stanna och där kan man kissa – i skogen. Fy så äckligt att stå och kissa för öppen ridå, helt ogenerat! En del människor är bara vidriga.

Nu ska jag försöka sudda bort detta kiss-minne och fixa till söndagsmiddagen: kycklingchorizo med bröd och räksallad.

Livet är kort. Och jag är visst lite hungrig, trots allt…

Read Full Post »

Två prinsar på jobbet och ett läkarbesök

Den här dan blev helt annorlunda än vad jag hade tänkt mig att den skulle bli. Tyvärr är det så att jag inte är riktigt frisk än efter operationen. Nånting reagerar jag på i alla fall. Så jag fick börja med att ringa mottagningen när den hade öppnat och fick en tid klockan 14.

Jag försökte jobba bäst jag kunde på förmiddagen, men det gnavde och skavde och oroade. Dagens goda gärning utfördes i alla fall och det blev att låna ut ett par handskar till Johan. Man kan inte vara utomhus i den här kylan utan handskar. Jag satte honom även i lite arbete – ja, vi är ju jobbarkompisar numera. Som tack för det fick jag ta en bild. Så nu har jag två prinsar på jobbet – i alla fall på min anslagstavla!

Prinskorven och Kronprinsen på min anslagstavla på jobbet.

Bilrutorna behövde skrapas före läkarbesöket. Det var inte skönt för den skröpliga kroppen, men det gick. Det måste ju gå.

Först fick jag träffa en sköterska som tittade, kände, klämde och frågade. Sen en doktor som gjorde detsamma. Vi pratade om sprutor hit och dit. Ärret ser bra ut och rodnaden och upphöjningen var följsam och blev vit vilket tydde på att den inte var djup. Jag har i vart fall fått förhållningsorder och ska behandla det röda området under helgen. Får jag feber = akuten direkt. På måndag bör det vara bättre, annars blir det mottagningen igen. Eller akuten. Jag orkar fan inte vara sjuk mer… Men, det gäller att tänka positivt och jag ska behandla enligt doktorn och så får vi hoppas att fläcktyfusen har försvunnit till måndag morgon.

To be continued…

I kväll blir det lugna puckar. Jag glömde köpa nån mat, men jag har ju ätit lunch med S idag, lite impromptu, så jag får klara mig på det. Kanske hittar nåt i nån utgrävning om jag känner mig utsvulten.

Livet är kort. 

Read Full Post »

Janusstenen

Dags för Bones fast på engelska igen! Jag stängde pärmarna till Elly Griffiths bok Janusstenen igår kväll, den andra boken i deckarserien om arkeologen Ruth Galloway och kriminalkommissarie Harry Nelson.

Spänning bland ben i Norfolk igen.

                                                                                                                                                           Den här gången hittas ett skelett vid en utgrävning, ett skelett som är begravet i en vägg. Strax hittas ytterligare ett skelett, denna gång av ett barn, på en byggarbetsplats. Ruth och Harry jobbar med fallet. För att det handlar om mord är ingen tvekan – huvudet saknas… Ruth är slöare och fetare än sist, beroende på att hon är gravid. Det är den gifte Harry som är pappan, men han vet varken om att Ruth är gravid eller att han är pappa till barnet.

Som sist, i Flickan under jorden, är det här en spännande och rolig deckare. Extra intressant läsning blir det i och med att Elly Griffiths blandar in arkeologi och gamla trosföreställningar. Det ger tyngd. Att hon sen dessutom skildrar personerna ungefär som varande lika mänskliga som romerska gudar (!) gör inte att böckerna blir ytliga, snarare tvärtom.

Högsta betyg!

Read Full Post »