Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘utföra’

Ett inlägg om att få kraft och energi av samvaro med goda vänner, bland annat.


Igår eftermiddag
åkte jag iväg på en inbokad intervju för Uppsalanyheter.se. Det blev ett möte som gav mig mycket kraft och energi genom allt jag såg omkring mig intervjusituationen. Men också genom orden. Orden, som jag alltid är så rädd att tappa. Det är inte så att jag är rädd för tystnaden. Det är förlusten av ord jag är rädd för.

På kvällen träffade Fästmön och jag K och M och gick för att äta en bit mat och dricka vin. Jag passade på att fota Vaksalaskolan, som jag tycker är en av Uppsalas vackraste byggnader. Och vars upphovs man heter Gunnar Leche – tio poäng till mig!

Vaksalaskolan
En av Uppsalas vackraste byggnader, enligt min mening. 


Vi gick till Soul Food,
där vi har varit en gång tidigare i den här konstellationen. Soul Food är en liten kvarterskrog med uteservering på sommaren. Eftersom det blåste ganska bra igår satt vi inomhus. Inredningen går i amerikansk stil – det är ju ett amerikanskt kök som bjuds.

2 Ljuslykta Manhattan
Manhattan på ljuslyktorna, som kostade 59 kronor, kunde K konstatera.


Jag valde kycklingspett.
Till det fick jag också ett spett med grillade grönsaker. Pommes och chilibéarnaise var andra tillbehör. Vinet var ett cabernet sauvignon, ganska lättdrucket, inget höjdarvin, men ett helt OK vin.

Det är gott att Anna finns vid min sida nu när det är tuffa tider igen. I kombination med K och M blev detta riktigt bra för humöret och jag kände ur-kraften – tjurkraften? – stiga i mig igen.

Tjurig Toffla
Ur- eller tjurkraft?


När solen började sjunka
bakom tinnarna och tornen i vår stad strosade vi mot busshållplats respektive fotbollsmatch.

 Junistad i kvällssol
Solen sjönk i staden.


Det finns mycket i livet att vara tacksam för,
kunde jag konstatera. En sak var att bussen stannade den här gången och inte bara åkte förbi oss som sist. En annan sak är att jag förra gången gick och bar på en klumpenduns som jag nu är befriad ifrån.

Nu är bördorna emellertid andra. Jag vet inte om jag har hanterat det hela rätt, men jag har som sagt gjort det på mitt sätt. Mejlet jag skickade för över 24 timmar sen har fortfarande inte besvarats. Så viktig var jag – not!

Junistad kväll i gråskala
Ett annat liv i en annan tid?


Allt river upp gamla sår
som ändå var ganska nyläkta. Sår som handlar om ett annat liv i en annan tid. Jag trodde att jag skulle vara bättre rustad den här gången. Och baske mig om jag inte är det! Gårdagskvällens samvaro och intryck gav mig mycket kraft, det är i alla fall en sak som är säker! Det är jag ytterligare tacksam för.

Idag är det måndag. Det är konstigt att vara hemma. Jag har semester, hoppas jag. Jag har ägnat förmiddagen åt att skriva en artikel. Anna har ringt ett viktigt samtal. På dagordningen idag står enbart att gå och handla och hämta ut medicin så att mitt invärtes bråck hålls i schack. Nånting till mamma måste inhandlas, hon fyller ju år nästa månad.

Tokerian är jag fortfarande förbannad på. Lagom till midsommarafton höjde de priserna på svenska jordgubbar från 35 kronor litern till 65. DET var riktigt jävla dåligt, tycker jag! Det är ju inte nån brist på jordgubbar, precis. Och det var samma sorts jordgubbar, från samma ställe som dan innan. Men eftersom Tokerian är min närmaste matvaruaffär kan jag inte göra slut med den.

Göra slut, förresten… Det gjorde jag med lokalblaskan i mars. Ändå envisas deras prenumerationsförsäljare med att ringa hit en gång i månaden och tjata. TROTS att de varje gång lovar att försöka (?!) ta bort mitt namn och telefonnummer från deras jävla listor. Vad är det som är så svårt att fatta/utföra??? 

Så idag delar jag ut en svart bak som Tokerian och Upsala Nya Tidning får dela på – en rejäl skinka vardera. Tokerian för den hutlösa prishöjningen av jordgubbar på midsommarafton, Upsala Nya Tidning för att man inte kan släppa taget om före detta prenumeranter, uppenbarligen. (Det finns många skäl till att jag gjorde slut och dessa påringningar gör ju inte precis att jag vill ”lappa ihop” nåt igen…)

Svart bak
Tokerian och lokalblaskan får dela på en svart bak idag.


Livet är kort. Och jag är arg. Jävligt arg. TACK för kraften!

Read Full Post »

Ett inlägg författat av en som inte vill jobba idag.


Åter en solig och varm dag.
Redan när jag sneglade på termometern i köket strax efter morgonens uppstigning klockan 6.10 ångrade jag att jag inte hade tagit ledigt idag.

Dagens temp 7 juni  2013
Temperaturen utanför och inne i köket hemmavid i morse runt kvart över sex eller nåt.


Eller tagit och tagit… Dessa dumma, idiotiska – ur jobbsynpunkt! – röda dagar som infaller mitt i en arbetsvecka ställer till det! Några av oss följer kalendern och är lediga. Andra jobbar. Och några som jobbar skapar jobb åt dem som är lediga. Direkt när jag steg in på kontoret ringde telefonen. Då hade jag redan innan massor att göra som jag hade tänkt. Min planering föll. Prioritera. Planera om. Utföra. Publicera. HA! Min dator var lika trött som jag…

 Svart skärm
Trött dator.


Huvudvärken molar bakom pannan
precis som igår. Jag dras med ett illamående som enkelt kan gå från lätt till medium. Men några timmar till ska jag väl fixa att vara här! Och jag har ju tagit en tablett.

Himlen är blå utanför. Inte många bilar på parkeringen i morse, men ganska många på institutionen som jobbar idag. Jag har i alla fall sett… sju personer plus mig själv. (Vi är runt 140 som sägs jobba här i vanliga fall…)

Blå himmel o lykta
Lustig lykta på parkeringen mot blå himmel…


Sur och grinig,
ont i huvudet, yr och illamående känner jag mig just nu. Men jag vet vad det handlar om: jag är trött och sliten och skulle behöva vara ledig. Semester är emellertid ett ord som inte existerar för mig just nu. Emellertid hoppas jag att ordet återinförs i min vokabulär nästa vecka då jag väntar besked på nånting intressant.

Tofflan m solbrillor
En som behöver vara ledig.


AC:n i huset verkar fungera
som den ska nu och det känns bra. Jag har en extra tunn tischa på mig idag. Min kollega E, som har kontoret mitt emot i korridoren, kallar den för min

akademiska t-shirt.

Det är Fred Perry-loggan hon tycker ser akademisk ut. Så då passar jag in rätt bra här idag, med andra ord.

Fred Perry-logga
Akademisk look.


E tipsade för övrigt om ett intressant jobb
som jag tänkte söka. Hon är väldigt bra på att se lediga jobb som jag missar. Önskar bara att alla timmar jag la ner på att författa ansökningar kunde ge nån annan utdelning än ordet

Nej.

Modstulen? Jag? En aning… Det är först när man har sett mig jobba som man uppskattar mig, har jag insett. Vad är det för fel på mina ansökningar då??? Jag ska ju vara Skrivandets expert, så kommunikatör jag är. Men jag sållas bort direkt, känns det som.

Till kvällen lovar jag att vara på bättre humör. Jag ser fram emot att Prinskorven kommer till mig. Vi brukar gilla att göra saker tillsammans – allt från att sitta vid datorerna till att göra utflykter. Och äta glass. Måste nog utöka glasskontot lite till helgen…

Fästmön har anlänt på semesterorten med Fritzlan. Känns tryggt att veta, flygturer kan vara lite läskiga. Saknar redan… Det känns som om vi aldrig får tillräckligt med tid för varandra.

Vad händer hos dig då, nu när det snart är helg igen???


Livet är kort.

Read Full Post »

Nu slår forskare larm om att korruption är vanligare än man tror inom kommuner och landsting. Den som myglar klarar sig oftast undan, medan den som slår larm straffas. Professor Lennart Lundquist i Lund, specialist på demokratifrågor, menar till och med att chefer riskerar i stort sett ingenting, medan den som säger ifrån straffas omedelbart.

Det finns nånting som heter meddelarfrihet i vårt land. Det är inskrivet i lagen. Meddelarfriheten innebär att den som jobbar inom kommun eller landsting har rätt till yttrandefrihet om till exempel missförhållanden. Men enligt professor Lundquist är det inte bättre i offentlig verksamhet än i privata. Och då är vi riktigt illa ute. Lennart Lundquist säger:

Det är livsfarligt för demokratin om man inte har en öppenhet. Då vet man heller inte var man ska lägga ansvaret och då försvinner solidariteten mellan människor.

Vad är det som gör att folk inte säger nånting då? Självklart är det av rädsla. Många tror att de ska straffas, till och med få sparken. Ändå inser inte de allra flesta att det som väntar efteråt blir

social utfrysning och karriärmässigt självmord

Det är därför man aldrig ska agera ensam, menar Lennart Lundquist. Han hävdar också att man hellre än att gå till sin chef ska gå till media.

Personligen anser jag att man bör försöka lösa interna problem internt, inte externt. Allt som står i tidningen är inte sant. Tidningar drivs i vinstsyfte och det är få som har verkligen har uppriktiga avsikter att upplysa allmänheten för att den har rätt att få veta – även om många tidningar säger sig ha det syftet. MEN… Jag inte bara tror utan jag vet att och hur man kan straffas om man pratar om missförhållanden eller mygel. Om man till exempel andas om att chefen gör privata affärer av diverse slag på arbetstid straffas den som säger att det nog inte är riktigt rätt, medan ingenting händer chefen. Inte heller händer det nåt om chefen skriker åt nån medarbetare, smäller igen dörrar, skriver kränkande e-post och ger förnedrande arbetsuppgifter. Den ensamme tiger och utför och går hem och gråter och belastar sin partner på kvällar och helger med att älta. Arbetsgruppen tiger.

tårar
Gråter gör man hemma.


På arbetsplatserna
är det också vanligare än man tror med kompiskorruption, menar Lennart Lundquist. Detta visar hans forskning tydligt och klart. Han menar att det finns starka band mellan släkt och gamla kompisar. Det har vi också sett på nära håll. Till exempel gamla kompisar som beviljar sina polare dyra kurser i utlandet, kurser som inte har med arbetet att göra. Eller gamla vänner, som välkomnar åter och ger gamla vänner, som burit sig väldigt illa åt under ett par års utflykt till en annan arbetsplats, höga chefstjänster i det gamla ”företaget”. Och eftersom många inte vågar säga nånting och straffsatserna för den som efterforskar vem som eventuellt har sagt nåt är löjligt låga (böter eller högst ett års fängelse) rullar det på i gamla spår. I detta sammanhang kan man ju också undra var alla journalister finns som vill upplysa allmänheten. Men det kanske finns vänskapsrelationer även mellan chefer och media? Who knows, det är ju inte helt otänkbart eftersom det klias rygg lite här och var.

Nu föreslår fyra forskare att det genomförs granskningar av vissa kommuner en gång om året för att man ska hitta eventuell korruption eller andra felaktigheter. Granskningarna ska genomföras av personer utan kopplingar till respektive granskad kommun. Och det är väl jättebra. Men samtidigt, menar Lennart Lundquist, måste korruptionsbegreppet utvidgas så att det omfattar även vänskapskorruption. Där är jag fullständigt enig med honom! Korruption är maktmissbruk och sånt ska straffa sig. Men varför endast granska kommuner och inte landsting? Jag lovar att där finns en och annan att syna. För den som är chef ska veta extra mycket hur man beter sig och vad som inte är OK att göra.

För den som undrar påbörjade jag det här inlägget hemma i morse och ägnade förmiddagsrasten och att putsa till det.


Livet är kort.

Read Full Post »

Det blir allt mer glest bland folket på jobbet. Idag kommer visserligen nån tillbaka efter en kortare semester, men jag tror de flesta semestrar från och med idag. En vecka till ska jag hålla ut och det ska nog gå. Men jag kände att jag blev lite trött när jag möttes av två mejl i morse som hade ganska… ska vi säga syrliga undertoner. Jag försöker göra mitt uppdrag och mitt uppdrag är inte att ifrågasätta, bara utföra. Det gäller att göra det med ett leende. Fem dar till fixar jag, sen tar jag fyra veckors välbehövlig semester. Tillbaka i mitten av augusti igen tar jag nog syrliga mejl med en klackspark och hänvisar till ansvariga.

Gräset växer högt, men folkmassorna här inne glesnar…


Igår kväll tog vi det lugnt.
Kolla lite på TV. Den isländska Häxans tid är riktigt bra, men jag skrattade för mig själv när jag försökte få fason på håret i morse och tänkte:

Hårur hängir i ansikthur.

Just trams-isländska påminner om en sedan länge svunnen tid, på en viss folkhögskola med nordiska förtecken

Ytterligare en påminnelse om det förflutna fick jag idag när jag ser att det är Särkas födelsedag. Tänk att jag minns sånt! En annan sak jag minns är att jag för fem år sen fick tillfälle att be om förlåtelse för att jag fattade ett beslut ensam, ett beslut som borde ha varit gemensamt. Men jag var ett barn, om än ett klokt barn, och beslutet var rätt. Att ändå få be om ursäkt och få höra honom säga att det var preskriberat och förlåtet för länge sen var så underbart skönt! Jag har sagt det förut och jag säger det igen:

Tack och Förlåt är två underskattade ord!

Idag blir det lite webberier såväl internt som externt. Förbereda lite smått inför semestern och slutföra sånt som har lösa trådar.

I kväll kanske vi gör en utflykt till en affär på landet, Fästmön och jag och nån mer i familjen. Det beror lite på om det funkar med tider och så. Annars åker vi hem och tar det lugnt. Det här fuktiga vädret gör att man inte kan göra annat! Ett fint regn mötte oss i morse, men det gör ingen nytta. Och gårdagens åska kom helt av sig efter bara en enda fånig knall.

Read Full Post »

Usch vilken trist dag att vakna upp till! Regnet har smattrat på taket från tidiga morgon. Jag vaknade av det ett par gånger. Ljudet inspirerade min blåsa, men jag lyckades hålla ut till halvsex-tiden, tror jag. Slumrade sen till igen för att hoppa högt en timma senare när klockradion brakade loss med nån hurtfrisk reklam. Såg att Fästmön hoppade högt i sin säng, men jag hoppas att hon kunde somna om igen. Varför måste vissa radioröster vara så überpigga på morgonen? Kanske för att tanken är att folk ska vakna – och hålla sig vakna så de kan lyssna på radio..?


En del radioröster är überpigga på morgonen.

                                                                                                                                                                                                                                                    Jag tyckte att jag hade så gott om tid i morse, men en timma gick snabbt. Jag hann inte skriva nån lapp till Anna och det irriterar mig. Hon är fortfarande Det Viktigaste i mitt liv – och så har jag inte tid… Jag hade lovat mig själv att aldrig säga just de orden:

Jag har inte tid!

Men nu har jag gjort det. Jag har snabbt insett att tiden har krympt rejält sen jag började ”jobba”. Samtidigt känner jag hur stimulerande det jag gör är. Jag tycker också att mitt minne har blivit bättre. Det misstänker jag hänger ihop med stimulansen. Trots det är det fortfarande stopp ibland. I morse kunde jag inte komma på vilken pressmeddelandeförmedlare vi har, till exempel… Men som kom det – och jag kom dessutom ihåg både användarnamn och lösenord när jag skulle logga in! Minnet är en konstig funkti0n… Jag knaprar mina piller och känner mig piggare, det är bara detta med minnet som fortfarande oroar lite. Därför gläds jag när jag noterar att det förbättras med intellektuell stimulans – även om det kommer vissa bakslag.

Idag jobbar jag med mina forskartexter och översättningar av dessa. Det är manusstopp idag och jag har hittills fått svar från 50 procent. Calle säger att det är mycket bra… Vidare ska vi jobba med ett nyhetsbrev, dock inte det elektroniska som vi hade hoppats på. Mallen för detta är nämligen fortfarande inte färdig. Det verkar ta tid att få fram detta enkla och jag förstår inte riktigt varför. Men min roll är inte att fråga, bara att utföra. Och det gör jag fortfarande med glädje!

Read Full Post »

« Newer Posts