Posted in Epikuréiskt, Familj, Personligt, tagged blogg, blommor, bror, diskutera, dissa, dotter, duger inte, dum, falla till föga, fantastiskt jobb, faster, födelsedag, göra ont, glass, glädje, grattis, inte ofelbar, komma till korta, kommunikation, kusin, låtsasfödelsedag, lösenskydd, Linkedin, mamma, mejlkonversation, mesiga inlägg, middag, mormor, Norge, paket, passar galoscherna, rasistiska åsikter, röst, sätta sina spår, sjunga, Slottet, sommar, sorg, svart, svägerska, taskigt bemötande, telefoni, tillhöra, tillvaro, trevligt, uppdragsgivare, utflugen, uttryck, vaaansinnigt duktiga barn, vara till lags, vit on 11 juli 2013|
8 Comments »
Ett inlägg om sorg och glädje, nära och kära och hur jävla svårt det är att vara till lags.
Jag vet knappt vad jag pallar att skriva om här på bloggen längre. Eller jo: jag tänker inte falla till föga och skriva mesiga inlägg så att alla är nöjda och glada. Passar inte galoscherna är det väl bara att sluta läsa mina ord. Jag funderar själv på att dissa folk som har rasistiska åsikter (men bara i lösenskyddade inlägg). Eller såna som bara skriver om hur fantastiskt jobbet är. Eller hur vaaansinnigt duktiga barnen är. Kanske hur jävla dum mak*n är, det senare enbart i lösenskyddade inlägg också. (Inte konstigt att mak*n är jävla dum då, h*n fattar väl att vad det handlar om.) Nej, tillvaron är varken svart eller vit och jag orkar inte vara till lags. Det hjälper liksom inte, för hur jag än är så duger jag inte. Då föredrar jag att vara den jag är, i stället. NOG!
Min lilla mamma fyller år idag, men när jag skulle ringa och gratta var lilla mamma utflugen. Och just som jag själv skulle flyga ut vid lunchtid, ringde hon upp. Därför har vi inte pratat förrän nyssens. Det var bara tur för mamma, för då hade jag haft hela dan på mig att sjunga upp mig och rösten bar lite mer än tidigare på dan…
Mamma äter glass på en bild från slutet av juli förra året. Grattis, mamma!
När man bor 30 mil från varandra kan man inte alltid tillbringa födelsedagar tillsammans. Mamma fick paket och middag på sin låtsas-födelsedag i förra veckan i stället. Och fyra paket hade hon sparat till idag. Hon har fått telefonsamtal från sin faster och från två kusiner. Och från sin dotter. Så många samtal får inte jag när jag fyller år – för jag har ju varken faster eller kusiner, inte heller nån dotter. Men det glädjer mig att mamma blev lite firad, i alla fall! Grattis!
Själv bjöd jag med mig till Slottet i eftermiddags. Fästmön och Elias skulle hälsa på Mormor/Annas snälla mamma och jag fick följa med. Som bonus var Annas bror och svägerska från Norge där. Riktigt trevligt blev det. Och jag glömde alla sorger för en stund och bara gladde mig åt sommaren, blommorna och att få tillhöra en grupp människor.
Här kan du se några bilder från min eftermiddag:
Detta bildspel kräver JavaScript.
I övrigt har jag på gång en mejlkonversation med en av mina uppdragsgivare. Jag köper inte taskigt bemötande och har uttryckt det. Min uppdragsgivare vill veta mer. Det är inte helt enkelt att diskutera via mejl… Kommunikation är svårt, det är det jag säger understundom. Samtidigt är kommunikation nånting som folk alltför ofta tror att de är bra på. Jag är expert, i alla fall enligt LinkedIn. Därmed inte sagt att jag är ofelbar. Jag får höra varje dag hur jag kommer till korta. Det börjar sätta sina spår.
Livet är kort. Det gör så ont ibland.
Read Full Post »
I januari nätshoppade jag ett gäng pocketböcker. Det blev lite gott och blandat och faktiskt inte bara deckare. Louise Doughtys bok Kvinna inför rätta hade jag noterat lite här och var (utan att läsa recensioner). Boken blev en av sju i mitt Bokuspaket (som jag fick åka till Tjottaheiti och hämta). Nu har jag alldeles nyssens slagit ihop pärmarna.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 