Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘uteservering’

Ett tisdags-bra inlägg.


 

Förvånansvärt, faktiskt, men igår var det en bra tisdag! Det är inte alltför vanligt att tisdagar är just bra, nämligen. Av nån anledning brukar de vara dåliga. I mallen till mina inlägg här har jag som inledande rad

Ett tisdags-hatiskt inlägg

Det ändrar jag sen till det jag vill ska vara en ytterst kort sammanfattning av inlägget. Det var lustigt att få ändra hatiskt till bra… Men nån gång ska vara den första.

Igår var det fullt av action här, så jag hann inte med att ta nån surfrunda bland mina Kickor och Pluttar. Vi får se om det hinns med idag, för även denna dag står en del på agendan. Jag har suttit en bra stund vid datorn redan och sökt jobb och registrerat mig i en ny kandidatbank.

En annan sak som jag ofta känner som arbetslös är att eftermiddagarna kan vara rätt dryga. Jag brukar vara effektiv och göra saker så tidigt som möjligt på dan, till exempel skriva jobbansökningar. Så på eftermiddagen blir det plötsligt stilla och dött. ”Alla andra” jobbar – eller har semester – men jag, då? Som tur är har jag lyckats fylla mina dagar lagom mycket. För även om jag vill ha saker att göra är jag ändå lite trött efter att ha arbetat åtta månader utan mer än strödagar ledigt.

Igår eftermiddag hade jag först en dejt med min frissa. Håret hade växt som ogräs och det var en fröjd när hon satte igång trimmern! Därpå jagade jag rätt på Fästmön och Elias som var nere på stan. Fast medan de var på barn-avdelningen i en klädaffär hade jag förirrat mig till BH-sektionen av samma affär. Nä, jag är inte mycket för klädshopping… Det blev några ärenden innan vi tog fika på Landings på gågatan. Det var nog hundra år sen jag var där! Eller i alla fall några. Sist Anna och jag var där träffade vi Blondie, Birgitta Andersson, som skrev boken med samma namn. Jag minns att hon bjöd oss på var sin gigantisk räkmacka… Tyvärr tappade vi kontakten när Birgitta slutade blogga. Jag undrar vad hon gör idag…

Efter fikat tog vi oss till Uppsala stift där vi mötte flera familjemedlemmar. Elias fick följa med sin pappa hem och jag fick en påse med en leksak av hans pappa.

Anna och jag gick tillbaka till affärerna på gågatan. Nu skulle det provas badkläder och sommarkläder. Ja, jag skulle inte prova utan Anna. Jag satt tålmodigt utanför provhytten och försökte roa mig själv eller hämtade andra storlekar åt Anna. Belöningen blev en kall öl – denna gång med kolsyra och skum i kylt glas – och jordnötter på Villa Romanas uteservering.

Tyvärr innehåller menyn på Villa Romana inte nåt som vi direkt vill eller kan äta. Idag fortsatte vi därför till Tzatziki vid ån intill Upplandsmuseet. En kort stund fick vi köa för bord. Stället var fullt, men ändå var det inga långa väntetider. Mat och dryck var goda, fast

färskA bär

till desserten var ett skämt: Anna fick ett hallon och jag två. Kaffet som serverades var riktigt vidrigt, så det vill jag varna eventuella Tzatziki-gäster för!

Idag är det en lite mer mulen och sval dag. Vår intention är att åka till Himlen i eftermiddag och frakta trasiga saker och diverse till tippen.

I övrigt händer det saker i familjen som uppenbarligen, i dessa nyhetstorketider, fått uppmärksamhet i lokal media. Jag vill inte kommentera det här, även om jag har åsikter, men jag kan säga att det en ung person gör nåt väldigt modigt. Självklart håller jag tummarna för ett bra resultat. Tyvärr kan ju inte det som är gjort förändras. Men det kan ju bli kompensation av ett eller annat slag. Upprättelse.

Här kommer några bilder från gårdagen:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lördagligt inlägg.


 

Vet du nån som kan gå på stan i en hel arbetsdag (åtta timmar) och inte köpa en pryl mer än fika och mat? Ja, det gör du ==> jag. Inte ens en bok från Röda rummet följde med mig hem igår!

Vi tog bussen både in till stan och hem. Det var som vanligt en pina, framför allt eftersom mitt busskort alltid krånglar och alla glor. Men jag överlevde – Fästmön var ju med och då blir inte tankarna om att bussresor är jobbiga för själen så påträngande.

Inte var det jättemycket folk på stan heller, vilket också passade mig utmärkt. Men det blåste som 17 och vinden var nordlig.

Vaksala torg  var halvdött när vi kom dit. I affärerna vid Katalin fanns både roliga och fula prylar och alla var skitdyra. Röda rummet hade inte en bok som jag ville köpa med mig hem.

Vi fikade hos min vän Greken. Där såg vi en apa i taket. Min vän Greken var för en gångs skull dock inte där. Mycket förvånande – och lite oroväckande.

Det blev några besök i affärer. Anna kom ut med en liten, liten påse från en av dem. Sen var det dags för vätskekontroll. Vi hittade lite sol och lä på Villa Romanas uteservering. Där glodde vi på folk och där passerade verkligen såväl höga som låga, lustifika som propra, präster som icke helt laglydiga, konstiga hattar som stekarmössor… tja, egentligen borde ingen nämnas så att ingen glöms. Några bilder blir det i alla fall inte på alla kufar. Som vanligt var vi snyggast själva, för övrigt. (<== ironi. Jag är skitfet och jätteful, har fått det bekräftat nu.)

Lördagsgodis inhandlades på ICA Torgkassen (svindyrt, förstås). Mat intogs på Soul Food – vid Vaksala torg. Där var så lite folk att ägaren ägnade sig åt att putsa fönster medan vi åt. Fast en och annan skrattande man pratade i mobil och ett ungt par som var gravida åt där också. Och eftersom vi återvände till Vaksala torg kan man ju säga att vår dag gick i cirkel.

Som vanligt vid hållplatsen på Väderkvarnsgatan är jag rädd att bussen bara ska köra förbi oss (den har ju gjort det förr), men igår kväll stannade den och körde oss ända till slutstationen. Hemma blev det lite TV med delar av en skräckis och fem bitar godis. Vi orkade varken film eller godis och somnade säkert före midnatt.

Här kommer ett bildspel från gårdagens utflykt. Kommentera gärna nåt på bilderna:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en kulinarisk upplevelse på en eritreansk-etiopisk restaurang.


Idag gjorde Fästmön och jag
lite olika saker. Men på kvällen hade jag en dejt med min älskling. Vi hade bokat bord på Restaurang Messob i Luthagen för att äta injera, en sorts majspannkakor av lite skumgummikaraktär.

Anna i solen
”She’s a Sunny girl…”


Ingen av oss hade varit på Messob tidigare.
Jag åt etiopiskt i Stockhom nånstans 2004. Innan dess hade både Anna och jag ätit injera genom vänner och bekanta.

Jag bokade bord via nätet igår kväll och fick bekräftelse via e-post, den som började

Frid Ulrika…

Det kan man skratta åt, men jag skrattade för att jag blev glad över att nån önskade mig frid – med tanke på allt skit just nu.

Menyn innehöll förrätter, varmrätter och desserter samt drycker av olika slag. Man kunde välja olika såsblandningar om man ville prova lite av varje. Men menyn innehöll också lite grann om bakgrunden till restaurangen, vem som startat dem och vem som driver den nu etc. Trevligt!

Messobs meny
Menyn innehöll också bakgrunden till Messob.


Vi hade som sagt bokat bord,
men valde att sitta på uteserveringen. Det var ju väldigt varmt, nästan 35 grader i solen. Här fick vi dock sitta i skugga, men ändå lä. Vi hittade en skön soffhörna där vi hällde ner oss. På bordet stod en vas med färska rosor.

Rosor
Färska rosor. 


Möblemanget var av sedvanlig
populär utesort, men väldigt bekvämt. I glasskivan speglade sig vasen på ett läckert sätt.

Glasbord
Spegling.


Som måltidsdryck
valde vi ett lager från Uganda, Bell. Det var inte så starkt, men passade utmärkt till den kryddiga maten.

ell lager från Uganda
Bell från Uganda.


Jag valde en kycklingtsebhi
till min injera. Man fick två injera – en med sås och en bredvid. Vi valde bort bestick och fick var sin våthandduk. Mycket bra både före och efter maten!

 Injera med kycklingtsebho
Underbart smakrikt!


Såsen innehöll förstås berbere
vilket gjorde den underbart smakrik, men den var inte så stark som vi båda hade föreställt oss. Det kom lite styrka i eftersmaken, dock. En karaff vatten fick vi också, jag tog ett glas före maten, inte efter.

Anna dricker öl
Anna njöt också av sin öl.


Molnen hopade sig lite,
men det var fortfarande varmt. Det var väldigt skönt att kunna äta utomhus. Stället började fyllas på med folk – från att ha varit ganska tomt när vi kom vid halv sex-tiden till att vara ganska fullt när vi gick. En och annan bekanting skymtade också – såväl bland gästerna som förbipasserande på gatan.

Molnen hopar sig
Molnen hopade sig.


Som avrundning tog vi dessert och etiopiskt kaffe. Jag kunde inte motstå desserten Den glada giraffen. Den bestod av mango- och melonglass med kokos. Kaffet smakade väldigt runt och gott utan att vara beskt.

Den glada giraffen med kaffe
Den glada giraffen.


Det här var en riktig kanonmåltid!
Förutom den goda maten var priserna mycket bra. Totalt kostade två huvudrätter, två öl, två desserter och två kaffe 648 kronor. Servicen sköttes alldeles utmärkt av två lågmälda unga män.

Det här kan naturligtvis inte bli annat än högsta Toffelbetyg! Jag kan verkligen rekommendera dig att besöka Restaurang Messob!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

En smak av sommaren…

Ett inlägg i vilket Tofflan beskriver en lördag bland troll och kylda drycker, men inga tyger.


Lördagen började mulet
och vi trodde verkligen inte det skulle bli nån fin dag. Men iväg in till stan kom vi. Det var jävligt skönt eftersom det klämdes in en studsmatta bredvid stinky husdjursburen på plätten under mitt hem. Jag behöver väl inte säga mer än att det är otroligt störande att ha detta under fönstret till det rum där jag ofta sitter och skriver och jobbar..? Men jag funderar på att KLAGA och skriva ihop nån protestlista som jag kan springa omkring med till väl utvalda personer. Det är så man ska göra, har jag hört. Fast det brukar ju inte gå så bra. Konstigt… man kanske inser att man är lite pinsam… Så jag nöjer mig KANSKE med att blogga om det. Det får säkert konsekvenser, men jag har rätt till mina åsikter och att yttra dem. Yttrandefrihet, hört talas om det?

Båda två fick vi ladda busskortenTYVÄRR. Jag har ingen lust att sponsra min före detta arbetsgivare, det räcker med skatten jag betalar. Fast ungefär en gång i månaden åker jag buss. Och enda sättet för mig att betala på bussen är med kort. Värdekort känns bättre än att stå och krångla med bankkortet.

Vi hoppade av vid Vaksala torg, bara så där spontant. Där var fullt av folk med bord och prylar till salu, man visste nästan inte vad man skulle titta på. Vi beundrade först örterna och drömde om vår kryddträdgård. Sen såg vi en del snygg och osnyggt.

Hattar
Tyrolerhatt eller hatt med silverpaljetter?


Efter en stund insåg jag
att dagens vara var… troll.

Lyckotroll
Lyckotroll i råååsa med spetsiga öron.


Till och med Lillsven
fanns som troll.

Lillsven Trollet
Lillsven Trollet.


Och troll i näver…

Nävertroll Nävertroll. 


Det största trollet av alla
– och nu menar jag gulligt troll! – var Ilona Szatmari Waldau – som jag, min snorka, missade! Förlåt, darling!

Vi dansade sen vidare mot nya mål – utan att ha köpt en pryl. Jag vet inte vad det var med oss igår!..

Dansande figurer
Vi dansade iväg mot nya mål…


Efter en mellanlandning
för intagande av macka styrde vi kosan mot det som var huvudpunkten på dagens agenda: ett besök i tygaffären för att kolla på tyg till min kökssoffa. Jag blev något förbannad när jag upptäckte att affären var stängd igen. Vi anlände en halvtimme efter stängning.

I stället trippade vi över gatan till Röda Rummet. Men vi kom tomhänta även därifrån, märkligt nog. Såg bara böcker jag inte ville ha.

oppluva kalasbyxa slamkrypare
Den här ville jag inte ha, till exempel.


Jag skrattade lite
när jag såg en viss eftertraktad bok, inlåst bakom glas. Men det är en bok som både FEM och jag har i våra ägor nu! Jag vågade inte ens fråga vad den kostade… (Men jag gjorde en sökning på affärens sidor på nätet nyss och de ska ha 475 kronor för boken.)

Ögonen bakom glas o lås
Ögonen har jag redan i min ägo, men den var länge eftertraktad…


Vi strosade genom stan
och det började bli jättevarmt. Jag föreslog därför en dryck vid vatten och vi stapplade upp till Åkanten. Jag fattar inte varför det står en tjej och tar emot på utserveringen, en sorts utsållerska eller vad? Funktionen är oklar. Det är ju inte som att det är nån fin restaurang. Tre rätter hade man att välja på igår – två sorters hamburgare och räksallad. Vi sket i maten och tog var sin dryck.

 Brillor o vin o öl
Rosé till Fästmön, en stor stark till mig. Våra brillor fick vila en stund.


Det fläktade lite vid floden,
men den är ju inte så fräsch, ån. Skönt var det i alla fall att sjunka ner i en soffa och sitta och lördagssofta och kommentera folk. En del sällskap tycktes inte umgås med varandra inbördes, vilket vi filosoferade något över.

Fyrisån
Inte så fräsch.


Över oss vakade Dômen
i bakgrunden… Det är Uppsala!

10 Domkyrkan i bakgrunden
Dômen i bakgrunden.


Vi hade nu bara en tid att passa, klockan 21,
för det var då finalen i Eurovision Song Contest 2013 skulle dra igång på SvT. Men som tur var visade Annas klockan 21 hela tiden. (Ja, hon ska försöka få batteriet utbytt idag.)

Klockan 21
Annas klocka visar 21 hela tiden.


En bit mat skulle intagas
före det europeiska musikpartyt, så vi skuttade upp ur sofforna och förflyttade oss några meter till restaurang Tzatzikis uteservering. Där var det inte översvämning längre.

Medan vi väntade på maten fotades det febrilt och skickades upp bilder till Twitter och Instagram. Som alla andra kvinnor vill vi ju visa hur roliga saker vi gör och hur fina grejor vi ser.

Anna skickar upp foton från mobilen
Anna skickar upp nåt.


Jag älskar ju träd
och fotade ett favoritdito, en pil, som står nedanför Upplandsmuseet.

 Pilträd
Favvoträd.


Det roligaste för dagen
var när jag satte tänderna i en chillifrukt fylld med fetaoströra och det hela sprutade till. Vid huvudrätten sen var det dags igen. Då slant kniven och jag lyckades med konststycket att kasta upp en rejäl klick tzatziki på vänstra tutten på min svarta tischa. Vad gör man inte för att roa sin omgivning… och för att bli fotograferad av sin älskling..?

Anna fotar
Anna fotade – men hon missade min fläck. (Tror jag…)


Våra solbrillor klängde som apor
på varandra. Man kan ju nästan tro att de – och vi! – är ihop. DET ÄR VI OCKSÅ!

Solbrillor
Klänger som apor på varandra.


Hemma i New Village
ägnade vi oss att goffa prästostbågar och jordgubbar medan vi såg på musiktävlingen. Jag tyckte att kvaliteten på sången hade blivit betydligt bättre sen förr om åren då falsksång tycktes vara det som de flesta upplät. Men visst fan var det fel låt som vann! (Nej, jag har inte satt ut nåt frågetecken för frågan är retorisk.)

Idag blir det en tur till Stormarknaden för några ärenden innan jag ställer mig vid spisen och lagar till italiensk pastasås till kvällen. Nånstans där emellan ska jag telefonera med min mor. Dags att sätta punkt här just därför.

Och nä. Jag gick inte min surfrunda igår. Jag hade ingen lust. Jag fick en smak av sommaren i stället.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan och Fästmön strosar omkring på stan, somliga trosar sig och andra shoppar saker som går att äta.


Idag blev det åter
en liten shoppingtripp, men denna gång nere på stan i finvädret. Jag ville ju prova mina nya skor.

Högklackat
Mina nya blades…


Äh självklart skojar jag, va fan tror du?!
Men mina nya dojor fick stanna hemma medan jag provade att gå i gympadojorna med inläggen från Stockholm i, de dojor jag har på jobbet. Ville se om hälen pallade eller om jag måste flytta över de gjutna inläggen från vinterskorna. Meddelas kan att hälen nog känns av lite och kanske ska de andra inläggen flyttas över. Men jag börjar så här med de Stockholmsköpta får vi se. Anna hade i alla fall sina nya skor och fick inte alls ont.

Eftersom Somliga hittade så billiga nya skor igår fanns det födelsedagspengar över att spendera. Bland annat tittade vi på scarves, men inget mer än denna föll på lilla läppen. Nåt inköp av den blev det emellertid inte, eftersom Vissa vill se vuxliga ut.

Scarf med döskallar
Scarf med döskallar passar kanske inte så bra om man vill vara vuxlig.


Några inköp blev gjorda i alla fall,
nödvändigheter att ha undertill, så att säga. Därpå tarvade vi var sin glass. Vi intog dem i aprilsolens sken på kall sten mitt inne i stan.

Sen ville vi gå och kika på vårflodens förödelse vid Tzatzikis uteservering. Stackars den restaurangens ägare! Det var liksom pool på uteserveringen. Jag undrar, jag, om de får ordning till sista april…

Fyrisån svämmar över
Uteserveringen har blivit pool.


Men en positiv grej
är att det i alla fall finns gott om vatten i floden till forsränningen – ifall nån är intresserad (inte jag, jag är vuxlig).

Fyriån under en bro
Gott om vatten under en av broarna i stan.


Vi kikade lite till i nån affär,
men nu blev det intet mer shoppat än mat. Vi gick ner till China Garden och beställde räkor i olika form för take away.

Kinesisk banderoll
Nån som kan översätta?


Anna lagade så himla god mat igår, kyckling med gorgonzola, paprika, banan etc. Men eftersom det är söndag idag och jag är Mannen i förhållande var det min tur att stå i köket.

Annas kyckling med paprika gorgo o banan
Lördagsmiddagen, tillredd av Anna.


Jag överlät emellertid – mot en kostnad, förstås – jobbet åt katterna kockarna på China Garden.

Vinkande katter
Jag undrar om det är ägarna själva, Fu och Tse, fast i kattform..?


Vad har du ätit/ska du äta idag då???


Livet är kort.

Read Full Post »

Två viktiga ärenden hade jag idag på stan. Och som vanligt tvingade jag med Fästmön, annars pallar jag inte stan. Faktum är jag bara blev skitarg två gånger och irriterad en gång, nej, två gånger.

Arg som ett bi blev jag av GodEls säljare som kastar sig på en och avbryter en mitt i en dialog. Så gör inte ens barn så ofta nu för tiden. Två gånger hände detta och jag såg rött båda gångerna. Idioter! Jag vill kunna gå på stan med Anna utan att bli antastad av gatuförsäljare! Byt namn till IrriteraEnHelDel, tycker jag. Blev tvungen att coola ner med en liten glass.

Var sin liten glass.


Vi intog glassen
vid floden under tak. Och det var tur det, för det kom ju förstås en skur. Började frysa som 17. En synnerligen irriterande unge sprang fram och tillbaka och hoppade nästan i ån, utan att hans pappa med kompis ägnade honom ens en blick. I samma stund kom också första jobbsamtalet. Det var till Anna, så nu måste vi ta en tur till hennes jobb i morgon.

Det viktigaste ärendet var att köpa en födelsdagspresent till mamma. Och det gick hur bra som helst på Hallbergs guld. Där träffade jag för övrigt duktiga C som jag tror är deras bästa säljare nånsin UTAN ATT VARA PÅFLUGEN!.. Hoppas hon kom ihåg att hälsa hem till mamma E och pappa T!

Till mamma.


Vi kikade på klockor och böcker,
men de senare var för dyra. Det blev i stället en bok för 50 pix på antikavariat samt fyra pocketar-betala-för-tre. Pocketböckerna delade vi på och tog två var. Så allt som allt hamnade dess böcker i min rygga:

Två turkosa böcker och en grön. Strindbergs stjärna, längst till höger, gav jag bara 50 spänn för på antikvariat.


För att jag skulle orka med att få håret klippt
tog vi sen en fika. Det blev Broströms som fick den äran att bjuda oss på cappuccino, bullar och en kaka.

Fiiika.


Anna var så söt
så hon skippade kakan och gick direkt på kanelbullen.

Söt flicka i solen.


Så blev det dags för mig att lämna Anna
för en stund. Jag gick till frissan för att få bakhuvet och sidorna rakade. Skämt åsido, håret skulle klippas och det skulle bli extra kort eftersom jag ju snart ska ligga i en sjuksäng och gnussa bakhuvud. Och kort blev det… Jag är nöjd!

Anna tyckte att jag dröjde länge så hon kom och hämtade mig. Solen dröjde också sig kvar ovanligt länge, så vi beslöt att besöka tant Katalin och ta en kall öl. Vi hittade underbara rökfria bord på uteserveringen. TACK, Katalin!

Rökfria bord på uteserveringen. Skönt!


Jag skrattar alltid elakt för mig själv
och berättar för alla som gitter höra på anekdoten om en viss mycket liten man som försökte boka bord hos Katalin via mejl. När han aldrig fick nån bekräftelse gjorde han som vi vanliga människor gör, ringer. På frågan varför de inte hade svarat på hans mejl svarade kvinnan, troligen Katalin själv:

Det här är en restaurang, inget kontor.

Vi tog var sin kupa Staropramen. Härligt i solen…

Två kupor öl satt fint i julisolen.


Jag tittade på mina inköp
och kände mig mycket nöjd samt signerade en bok.

Jag signerade en bok.


Så började det dra sig mot middagsdags.
Vi hade pratat om Kinamat, men kände inte för att hoppa in i mörkret. Frissan hade tipsat om ett ställe på Svartbäcksgatan. Tyvärr satte min onda häl stopp för så mycket promenerande, så det blev en pizza på Lucullus. Minst hundra år sen jag åt där!

Anna åt också pizza på ”Luckan”. 


Vi satte oss inomhus
och det var tur för alldeles strax började det… ösregna…

Min pizza var god och mycket ostig.


Vi väntade på bussen
hem ganska länge, ihopträngda i en busskur. Jag vägrade ta på mig jackan och blev synnerligen irriterad på en kille som pratade med megafonröst i sin mobil. Snälla sluta!

Jag är inte intresserad av att höra
att din flickväns mamma måste sätta in 300 spänn
på kontot för att ni annars inte kan gå på bio i kväll!

Hemma i New Village blev jag mitt ordentliga jag igen och startade en maskin jeanstvätt och betalade fyra räkningar.

Vår första semesterdag är snart till ända, men vi rundar nog av med nån film eller nåt på TV, kanske…

I morgon åker vi till Himlen och på onsdag blir det utflykt till en butik på landet.

Read Full Post »

Fräschade till oss – så gott det nu går – hemma efter jobbveckan. Iförda piketröjor av olika färg och märken tog vi bussen in till stan. Stekhett. AC existerar inte på Uppsalas bussar.

Inledde med en UppsalaölVilla Romanas uteservering, ett riktigt blåshål.

Uppsala lageröl = gott!


Satt och tittade på tokigt och slugt
och försökte stå ut med röken. Alla röker visst numera…

Min semesterälskling.


Traskade vidare mot ån.
Solen höll sig framme, men det var inte tillräckligt för att kunna supera utomhus.

Motljus över ån.


Vi hamnade på ett ställe
som inte var barnfritt och som hade rutiga dukar. Trerättersmiddag. Jajamens! Räkor med vitlök till förrätt, kyckling till huvudrätt, frukt och glass respektive tiramisu till dessert. Ett fylligt Barolo till huvudrätten.

Barolo till huvudrätten.


Vi drack inte bara alkohol,
vi drack faktiskt vatten också!

Ett glas vatten. 


Rullade nerför S:t Olofsbacken.
Fotade några färggranna hus.

Färggrant i Uppsala är Kyrkans hus, Domkyrkan och Gustavianum.


Ån är inte fräsch att bada i,
tycker jag, men den är ganska vacker på sina ställen.

Ån är vacker på sina ställen.


Ibland är ån så stilla
att man inte vet vad som är upp eller ner, det verkliga eller spegelbilden.

Upp eller ner?


En sak jag har funderat över
är hur blommor kan bli randiga..? Om jag hade en trädgård skulle jag ha urnor med randig surfinia/petunia i!

Hur blir blommor randiga?


Roligast var denne man
som bor i ett skyltfönster på S:t Olofsgatan. Han är minsann inte blygsam av sig.

Schekande man.


Idag är det lördag
och vi planerar att inhandla förnödenheter och ta en tur till Himlen. Kanske göra en utflykt norrut i länet. Vem vet, vem vet…

Read Full Post »

Igår var det 357 par som drop-in-gifte sig på Skansen i Stockholm. Var vi ett av dem? Kolla nedan får du se!!!

Jag tog bussen in till stan. Ensam. Det gick bra, jag hade min bok med mig och blev bara lite irriterad på ett gäng unga killar som satte sig på olika ställen i bussen och skrek åt varandra. Som för att tala om

Här finns vi och vi kan låta högt!

Barnsligt. Fästmön åkte från jobbet. Medan jag inväntade henne glodde jag på begagnade DVD-filmer. Plötsligt stod hon bakom mig…

Vi hade inte många ärenden på stan, men skor skulle Elias få och det hittade vi. Sen kikade vi på lite kläder till oss själva också. Den här übersnigga pajaskostymen fastnade jag för, som du säkert förstår:

Übersnigg pajaskostym, nåt att gifta sig i?


Anna, däremot,
fick syn på den vackraste huvudbonaden i hela världen.

Anna står upp för Sverige i sin brudkrona?


Vi sprang lite kors och tvärs
och äntligen blev det tillfälle för mig att använda glassogrammet jag hade fått av snälla Syster Dyster för nästan ett år sen… Det var bara veckor tills det skulle frysa inne. Det blev en härlig Magnum Mandel, TACK!

Glassogrammet från Syster Dyster var nästan ett år gammalt…


Det här med CCS fotcreme
tycks vara svårt. Endast ett apotek av tre för den, men till sist lyckades jag hitta den. Anna köpte en tub också. Och på väg till nästa rastställe passade jag på att inhandla en burk bodybutter också. Där har man tagit bort texten på locken och ersatt den med pictogram. Som om jag inte skulle begripa varken engelska eller franska. Hmpfff!.. 👿

Bodybutter med pictogram från Bodyshop samt fotcreme från CCS, inhandlat på apoteket Uplands Vapen.


Därpå styrde vi stegen
till min vän Greken på Storken för nu var vi kaffesugna. Och sugna på nåt litet till. Medan Anna stod och valde bland alla läckerbitar köade jag till toa. Vid ett bord intill träffade jag två gamla bekantingar som jag hälsade på. Det blev inte tredje gradens förhör, men väl 20 frågor. Svaren, gissar jag, levereras direkt till Uppsalas största skvallerkärring. Men det skiter jag i för jag har inget att dölja.

Vi fick plats på uteserveringen. Jag tog en bulle. Den var stor.

En stor bulle.


Anna tog en kolakaka
med såna där frön i som ser ut som torkade snorkråkor. Den var också stor. Vi delade på allt. Varje bullhalva blev ändå som två normalstora bullar…

Kaka och bulle – ska det fikas så ska det!


Vi strosade lite i stan,
men affärerna började vid det här laget stänga. Det blev en liten titt bland böckerna i bokstånden vid ån samt en tur in till en affär med svindyra designprylar. På båda ställena var det irriterande ungar som var i vägen. Funderade på om jag skulle ta upp ett annat handarbete än att sticka, eftersom jag fortfarande är osäker på hur man slutar

Broderi, kanske?


Vid det här laget hade jag jätteont
i min vänstra häl, så vi hasade upp till Åkanten där vi tog en vätskepaus. Där satt vi och försökte klura ut somligas släktförhållanden och jag förfasade mig över en tjock bak som knappt doldes av en kavaj. Inte sniggt.

Mörkerrädsla på Åkanten? Lamporna var tända fast det bara var eftermiddag.


Åkanten har stans mysigaste läge,
men tyvärr räcker det inte med mysigt läge och det goda rykte krogen en gång hade. En ung man fjantar runt i kavaj och låtsas vuxen. Som besökare känner man sig nästan som en unge när man vid ingången tvingas vänta på lov från kavajmannen att få sätta sig nånstans. Herregud, det är en uteservering, inte en Guide Michelin-restaurang! Ett annat sällskap fick för övrigt tillsägelse (!) om att barnen som var med inte fick äta sitt medhavda lördagsgodis eftersom detta inte var inköpt på stället. Maj gadd!!!

Nä… vi tog tåget till… Annso, av alla människor! Fast vi skulle till Gary. Eller vi var hos Gary men den lilla fågeln var utflugen på semester. I Annsos vård kände vi oss emellertid trygga och kunde äta upp det presentkort jag fick till födelsedagen av fakultetskollegorna! TACK, RARINGAR!

Vi tog tåget till… Annso. Fast Gary.


Vi hittade ett bord där storbilds-TV:n
tack och lov var skymd. Jag menar, hade vi velat se SPORT *får kräkreflexer* hade vi ju kunnat göra det hemma och inte på krogen. Medan vi studerade menyn tog vi var sin öl. Jag tog en flaska Sol med en limeklyfta i. Detta öl ska inte hällas upp i nåt glas utan halsas!

Sol på flaska ska halsas.


Anna avnjöt ett tjeckiskt öl
med en massa konsonanter i. Ja, inte i ölet i sig, alltså, utan i ölets namn.

Öl med många konsonanter.


Öllistan innehöll för övrigt
en mängd lustiga sorter som jag inte har hört talas om. Kolla bara!

Lustiga ölsorter.


Jag tänker inte besvära dig
med en massa matbilder den här gången, men jag kan säga att menyn var härligt somrig! Man fick välja vad man ville ha grillat – kött, fisk, vegetariskt. Därtill kunde få pommes frites samt en härlig buffé med potatissallader, pastasallader, grönsaker, såser med mera. Suveränt gott! Vi skippade pommesen och försåg oss av buffén till våra grillade kycklingfiléer. Vårt sällskap till maten blev självaste… Paul Newman!..

Newmans eget vin drack vi till maten.


När allt var uppätet
och urdrucket tackade vi för oss och sprang (!) till bussen hem. Så nej… Vi gifte oss INTE på Skansen igår.

Read Full Post »

Äntligen fick Fästmön och jag en hederlig dejt i kväll! Vi tog bussarna från olika håll in till stan och strålade samman vid en bank. (Ja, ÅhlénsBusstorget är ju lite skämmigt att medge – där träffas ju Kreti & Pleti…)

Och vilken tur, Kafferummet Storken hade vidöppen dörr till sina nyrenoverade och superfräscha lokaler! Borta var det murriga och slitna. Kassaområdet med kakmontrarna var ljust och fräscht mot en vitkaklad bakgrund. I kassan min vän Grekens söta ekonomistuderande dotter A – som trots studierna inte kan räkna rätt när vi ska betala! 😉 Tusen tack för stor rabatt! Min vän Greken kom själv ut och kommenterade renoveringen, nöjd som han var med allt utom golvet framför montrarna.

Trots mulet väder kunde vi sitta på uteserveringen, på taket, och se upp mot tornen som avtecknade sig mot molnen. Det enda trista var alla rökare som förpestade luften.


På Storkens tak.

                                                                                                                                                                 Vi tog var sin filodegspaj med broccoli och ädelost. Rikligt med fräscha grönsaker serverades på tallriken samt en härlig blue cheese-dressing. Till detta Loka citron.


Anna äter paj, men vi skippade båda rödlöken till grönsakerna.

                                                                                                                                                                 En stunds samtal om allt och inget innan vi traskade ner till Royal på Dragarbrunnsgatan. Där var det tämligen folktomt, tack och lov! Inte alls som på Filmstaden där det är alldeles för tjockt med människor ibland, tycker jag – ett av de skäl till att jag undviker biobesök, tror jag.

Anna köpte biobiljetterna, jag köpte popcornen. Jag vaktade popcornen med mitt liv, medan Anna pudrade näsan.


Popcorn är ett måste på bio.

                                                                                                                                                                      Sen steg vi in i biosalongen. Vi hade platser längst bak. Salongen var helt tom. Frågan är om den skulle förbli det, sånär som på oss..?


Skulle salongen förbli tom???

                                                                                                                                                              Vi slog oss ner och började knapra försiktigt på våra popcorn. Strax började filmen Kyss mig

To be continued…

Read Full Post »

En berättelse om min vän Rippes resa i vården. © Rippe och Tofflan.

Dags för återbesök och besked
Z och jag kliver nervösa in på kirurgmottagningen och träffar en tredje kirurg på den här resan, Anders Olsson. Han talar om för mig att allt ser bra ut, det är inte cancer! Vilken lättnad, vilken lycka, helt otroligt, jag var säker på att jag hade drabbats av cancer!

Han undersöker såren, tre stycken, en från lymfan och de två efter de bortopererade knölarna.

Vi har planerat en resa till Turkiet och han önskar oss trevlig resa.

Ut därifrån, mot stan för att fira. SMS, telefonsamtal på vägen, till barnen, vänner, jobbet, alla jublar. Vi sätter oss på en uteservering, det är en varm skön augustieftermiddag. SMS:en bara strömmar in, telefonen ringer hela tiden, alla vill gratulera. Trötta och omtöcknade skiljs vi sen åt och åker hem. Jag sitter bara hemma, helt borta i huvudet, är detta sant? Jag är frisk!

Morgonen därpå
Jag väcks av att telefonen ringer.

”Hej, det är Anders Olsson, hur är det?”

En tiondels sekund hinner jag tänka:

”Varför i helvete ringer han till mig, han har väl ingen anledning?”

Jo, det har kommit ”mer information”, kan vi komma dit idag kl 14? Jag försöker fråga, han svarar inte, han har inte pappren framför sig just nu. Jag säger att Z har tagit ledigt senast igår för min skull, hon jobbar i Stockholm, hon kan inte ta sig hit nu igen, jag kommer ensam. Man kunde nästan ta på tystnaden i andra änden. Jag ringde ändå till Z, hon skulle ta första bästa tåget till Uppsala, den ängeln.

När vi kommer in har jag onda aningar och undrar vad det kan vara, beskedet kan de ju inte ändra, han hade ju pappret i sin hand, de kanske ska behandla i alla fall för säkerhets skull?

Väl inne ser vi att bröstsköterskan ska vara med. Jaha, då blir det alltså behandling, det är ju hon som ordnar sånt.

Och behandling blir det – för jag har cancer i alla fall!!! Den där informationen som nu har kommit fram visar sig vara provsvar på den knölen som jag från början sökte för. Samtidigt (!) som vi satt hos honom dagen innan pågick bröstronden och där satt patologen med, med mitt provsvar… Beskedet jag fick dagen innan gällde den andra, lilla knölen som upptäcktes i ultraljud.

Ja, vad gör man, hur beskriver man ett chocktillstånd? Jag vet inte, golvet under mig försvinner. Min första tanke är hur ska jag någonsin kunna berätta detta för mina barn, de som igår, efter en även för dem olidligt lång och nervös väntan, var så lyckliga och lättade över beskedet?

Z, som själv arbetar inom vården, ifrågasätter deras rutiner, hur är det möjligt att sånt här händer? Bröstsköterskan talar om att om jag vill, kan jag anmäla dem. Z påpekar att det första som ska göras är att de går igenom sina interna rutiner. Därefter ska jag som är drabbad få reda på vad som har brustit och vad de tänker göra så att det inte händer igen. Hon kräver ett möte dit jag kallas, efter att de har gått igenom händelsen. Kirurgen lovar att så ska ske.

Vi går tysta därifrån, nya SMS, nya telefonsamtal. Ilskan växer. Vad är det för en fullständigt inkompetent kirurg som inte kan läsa i journal och se att jag hade TVÅ knölar? Och, framför allt, när han undersöker såren, inte ens då fattar att det är TVÅ operationssår- men bara ETT provsvar. Att kastas på det här sättet mellan först rädsla och ovisshet, sedan glädje och lycka och slutligen rädsla och förtvivlan igen är mer än man kan stå ut med!

Förklaring?
Jag får tid hos onkologen efter en månad och samma dag ska vi träffa Anders Olsson och hans chef Fredrik Wärnberg och förhoppningsvis få veta vad de har kommit fram till.

Men mötet ger inte mycket. Våra krav var ju att de skulle ändra på sina rutiner vad gäller tid för återbesök, att det inte sker före bröstronden. Det går inte att ändra. Ibland dröjer provsvaren länge, men patienten ska inte behöva vänta alltför länge på återbesök, är förklaringen. Patienten ska alltså hellre ränna där flera gånger?  Det tror jag inte någon patient vill!

I mitt fall borde jag ha kunnat få återbesökstiden EN dag senare när ronden hade hunnit bli klar.

Jag ifrågasätter även kontinuiteten. Hade jag haft en och samma kirurg hela vägen i stället för en före operationen, en annan som opererade och en tredje efter operationen, tror jag inte detta hade hänt. Jag får medhåll, men det går inte att få sådan kontinuitet på grund av att det är så mycket annat kring mottagning, operationer, akutverksamhet. Alltså, inget kan göras för att undvika sådana här misstag. Men detta kan ju hända igen! Någon Lex Maria–anmälan är inte heller aktuell. Dokumentationen i journalen från detta möte är mycket knapphändig:

”Vi går igenom vad som hänt och logistiken kring bröstrond och mottagningsbesök. Patienten och hennes väninna är förstås missnöjda med att informationen blir felaktig vid första besöket.”

Kommentera gärna! I morgon kommer sista delen!

 

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »