Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Ute på Uppdrag’

Idag var jag Ute på Uppdrag för sista gången. Det har varit… en upplevelse. Det har också varit bra för självkänsla och självförtroende att få ha varit behövd en stund.

Det låg ett paket och väntade på mig. Ett grönt paket och en lapp med vänliga, hoppfulla ord.


Ett grönt paket och vänliga ord till mig!

                                                                                                                                                                   Jag blev tårögd. Det är inte ofta nån skriver så snällt. Paket har jag däremot fått oftare än jag förtjänar de här senaste åren. Men varje gång är det ju lika spännande! Och känslan av att nån har tänkt på mig, tänkt gott om mig är rätt häftig, ska du veta…

Men sen öppnade jag ju paketet och blev arg! 😆 Närå, inte alls! Jag skrattade högt i min ensamhet! Det skulle säkert du också ha gjort om du fick den här…


Puckon och verkliga idioter finns överallt.

                                                                                                                                                               Tusen tack, ni vet själva vilka ni är, kära givare! Och bara så ni också vet, jag har inte norpat en enda karamell!..


Alla är kvar!

Read Full Post »

Och vart tog den här söndagen vägen? Inte vet jag. Liten sovmorgon blev det efter att vi hade kommit i säng skapligt kvällen före. Som vanligt var det skit på TV och det bästa vi kunde uppbringa, alla kanaler till trots, var ett gammalt avsnitt av kommissarie Morse på Kanal 9. Fästmön öppnade en flaska La Luna till middagen (tunna kycklingfiléer, potatisklyftor, diverse olika såser samt en grönsallad med fetaost och oliver som bonusingredienser). Det blev ett glas till maten och ett glas att skölja ner den envise Morse med samt lite senare, resterna av fredagens chilibågar.


Det var rätt OK att hänga med Morse på lördagskvällen och skölja ner honom med ett glas gott rödvin.

                                                                                                                                                                Idag har jag varit Ute på Uppdrag. Fick cirkulera en halvtimma innan jag hittade nån parkeringsplats, så jag har i skrivande stund bara varit hemma nån timma. Hemma hos mig. Jag är här för att vattna, duscha, ringa mamma samt kryssa i a-kasselappen. Den sista är som ett slag i huvudet varje gång jag kryssar en dag. Tyvärr är kryssandet nåt jag måste fortsätta med eftersom inte nog med att jag inte får nån lön när jag ska ut och jobba, mina a-kassedagar tickar iväg under tiden också. Hade jag varit förslagen hade jag sagt att jag hoppar på det där jobbet när dagarna är slut. Men för mig är det viktigaste att komma ut i arbete. Nu. Så snart som.


Jag vill ut i arbete innan jag dör inifrån.

                                                                                                                                                                 Jag har duschat och smort in mina onda ben, så nu stinker det salva om hela mig. Inte för att salvan hjälper, men jag har åtminstone inte haft nån ny propp på ett år. Däremot satt jag och kliade mig på ena kinden nyss och undrade vad det var för brunrött jag fått på vänsterhandens fingrar… Blod. Jag hade kliat hål på nån prick eller så. Fräscht… Höll förstås på att tuppa av när jag insåg att det var blod, men jag satt ner så fallet blev inte så långt. Med bortvänd blick hasade jag sen ut till toan och tvättade händerna. Ja inte i toan, dårå, utan i handfatet på toaletten. (Nån som märker ord, eller?!)

Nu återstår att ringa mamma innan jag åker tillbaka till Förorten. Ska in till Tokerian först med veckans Lotto samt posta ett födelsedagskort till MH.

Idag ska Anna göra nån god fiskgratäng till middag. Jag äter förundrad all god mat hon lagar. Mitt bidrag blir oftast att fixa grönsakerna till. Och de kvällar jag lagar mat vet barnen att det allt som oftast blir grillad kyckling med potatissallad och baguett…

Hmm… börjar känna mig lite hungrig, faktiskt. För en halvtimma sen blev det en påse Ahlgrens bilar till lunch…

Read Full Post »

Fredag. Fästmön jobbar sin sista dag innan fyra veckors semester väntar. Tre av dessa veckor ska hon tillbringa med sina barn i lite olika konstellationer. Jag älskar bonusbarnen, inte tu tal om annat, men ibland önskar jag att Anna och jag hade något mer vuxentid tillsammans. Tid när hon inte jobbar. Och liiite extra tid får vi i helgen – en hel lördag! Anna jobbar nämligen alltid de helger vi är barnfria, så denna extra dag blir mysig – trots att vi inte har bestämt vad vi ska hitta på. Troligen inte nåt revolutionerande, det sätter innehållet i plånboken stopp för. Men ändå. En hel lördag med tillhörande kväll och natt…

I eftermiddag tänkte vi stråla samman nere på stan. Jag har ju laddat mitt busskort på ICA Solen och ska försöka ta mig in per grön buss. Uff! Den som känner mig vet hur jag avskyr bussar och bussresor, men det är bara att möta sina demoner och ta tjuren vid hornen. Vi tänkte bara strosa lite och kika i affärer. Inget särskilt som ska inhandlas, möjligen nåt för Anna som har en resa i juli att se fram emot. Då kan det ju vara bra att ha nån ny t-shirt eller så.

Min sommar ligger som ett oskrivet vykort. Jag vet inte ens vad den har för bild på framsidan. Kanske den här:


Regnfönster ut mot en trist bakgård.

                                                                                                                                                                   Eller kanske ser min sommar ut så här?


Utsikt över Vättern.

                                                                                                                                                             Mamma undrar varje gång jag ringer – och sista tiden har jag ringt varje dag – när och om jag kommer hem. Jag har inget svar. Jag är ju livegen, kan inte resa hur som helst. Som arbetslös finns det inget som heter semester, inte ens en vecka hos sin gamla mamma.

Igår var det en ledsen dag. Jag är så van att göra rätt för mig och kände mig så påhoppad av facket som jag trodde skulle stå på sina medlemmars sida. Nej, det här livet är inte så roligt just nu, men jag får försöka spotta i nävarna och ta nya tag. Igen och igen. Till den dan jag inte orkar mer. Den dan som närmar sig. Det gör den.

Jag har kört igång en maskin tvätt redan eftersom jag noterade att folk är vakna i huset. Ska snart slänga in mig själv för en rejäl tvätt också – fast i duschen, dårå. Orkade inte göra det igår efter att jag hade varit Ute på Uppdrag. Det blev till att dela en dr Oetker-pizza med Anna till sen middag samt provsmaka rabarberkräm till dessert. Den fick godkänt! Idag blir det kräm till frukost. Det går det med.

Jag har inga drömmar kvar, inga drömmar i vaket tillstånd. Hur kunde det bli så?

Read Full Post »

Ja jag försökte ordvitsa i rubriken, men är medveten om att jag inte riktigt lyckades…

Hade tänkt ta lite sovmorgon idag. HA! Försök det, den som bor här! Det är otroligt vad somliga verkar vara SLÄPPHÄNTA – eller har BUTTERFINGERS, som man säger på engelska! Fast det kanske handlar om att man tycker att det är roligt att kasta saker i golvet när folk sover.  Jag tror att jag ska utföra en dans. En träskodans. Tala om att

nu är jag vaken, nu kan alla andra sova.

JA! Jag är grinig, för jag har sovit dåligt de två senaste nätterna och hade behövt ta en längre sovmorgon idag.


Jag är grinig! (Det var jag också förra året när den här bilden togs.)

                                                                                                                                                         Äntligen är kaffet färdigt! Dags för dagens första balja framför datorn!

Igår var vädret blandat sol och regn. Mina persienner i köket åkte upp och ner. Ner när det blev olidligt hett, upp när det regnade. Och när det väl regnade så regnade det inte lite heller! Idag är det blåsigare, men torrare. Inget regn sövde mig med sitt lugnande smattrande i natt.

I skrivande stund sitter jag och väntar på material från dagens gästbloggare. Hon utlovade material

tidigt i morgon bitti

men än har ingenting kommit. Nåja, vi får ge oss till tåls och tänka att den som väntar på nåt gott, väntar aldrig för länge! Eller väntar ALLTID för länge, som en del skämtsamt brukar vitsa till det.

Jag får nöja mig med att läsa hennes bok, En SHOT till tack, under tiden. Jag började läsa den igår och har väl hunnit med nånstans mellan 50 och 100 sidor. När jag är klar blir det som vanligt en liten recension här och jag har lovat författaren att vara ärlig. I skrivande stund känner jag att jag nog är lite fel målgrupp för boken, men att jag skulle kunna sticka den i händerna på, låt oss säga Linn, Fästmöns äldsta dotter.


Jag är nog fel målgrupp för denna, men en yngre person skulle nog uppskatta den mer.

                                                                                                                                                         Idag efter lunch nån gång hoppas jag att min kära kommer. Nu har vi sovit (eller nej, somliga av oss har ju inte just sovit!) två nätter utan varandra och det är trist och ensamt. Samtidigt behövde jag ha gårdagen för diverse administration och förberedelser, men ärligt talat vill jag ju heller vara med Anna! Vi har nog blivit alldeles för beroende av varandras sällskap, så jag gissar att det är bra träning att vara ifrån varandra ett par dar. Fast… bra träning inför vad? Nej, det var dumt formulerat av mig! Jag vill ju tillbringa resten av mitt liv med den här Annan!!!!!!!!

I natt – eller mer troligt framåt morgonen – dyker det upp två festprissor som ska slagga här. Den här gången har jag förberett och bäddat med lakan som jag tog med från Himlen i söndags. Fick ju skämmas sist när den stackars kompisen låg på golvet på en bar madrass och bara en leopardmönstrad (!) filt över sig! Jag hade ju trott att tjejerna skulle ha med sig lakan. Eller nej. Det var nån som sa att det inte var så viktigt och då fick det bli lite… knarkarkvartsstuk.


Sniggt mönster på filten, va? Snacka om 80-tal…

                                                                                                                                                            Har just läst två intressanta mejl från en av ”mina” frilansare. Just nu gör hon en marknadsundersökning för att undersöka en viss målgrupps behov av information. Jag tycker att det låter jättespännande och hoppas att undersökningen leder fram till stora behov och många jobb. Samtidigt läser jag mellan raderna att min förra arbetsgivare är på god väg att rasera det arbete jag var med och byggde upp och där företaget en gång låg i täten i Sverige för en viss typ av informationsverksamhet. Det svider i ett gammalt informatörshjärta! Dessutom sköts den redaktionella biten, den som jag ansvarade med, med vänsterhanden, literary speaking. Det vill säga av… en extern konsult. Förvånar mig inte, det verkar ju vara externa konsulter som sköter företagets arbetsuppgifter överlag nu för tiden. Men tråkigt är det, för det blir ju inte samma känsla och engagemang.


Teckenspråket borde inte bara skötas med vänsterhanden!!! Bilden är lånad härifrån!

                                                                                                                                                           Precis nu fick jag mig ett gott skratt per sms! Jag var ju Ute på Uppdrag i söndags och gav mig då in i en kamp med en gröngöling, en sorts… drake, kan man säga. Jag trodde att jag hade besegrat den, för den drog en tung suck och la sig sen ner stilla och tyst. Idag hade den visst återuppstått, för den hade morrat! Vilken tur! Och ja, jag är blond! Blond av naturen och med lite extra hjälp… Detta blonda ska strax tvättas, för övrigt, men jag ska slänga en bläng i dagens lokalblaska först.

Read Full Post »

Jag smackar med tungan i gommen och undrar över saker som folk har i sina skåp. Eller vad sägs om denna tofs som jag hittade igår när jag var Ute på Uppdrag? Eller tofs och tofs, det kanske är en råttsvans. Jag vet inte. Jag vågade inte se efter.


En hårtofs? En råttsvans? Jag vågade inte se efter.

Read Full Post »