Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘utbränd’

I morse var det mer än 17 grader kallt när Fästmön och jag traskade mot garaget. Så vi blev ganska förvånade när vi träffade på en klunga människor på parkeringen. Klockan var ju knappt tjugo minuter i sju, denna kalla söndagsmorgon i december.

Tyvärr var det ingen mottagningskommitté eller ens nåt roligt klungan ägnade sig åt. En bekanting som befann sig på parkeringen kom fram till mig och berättade att det hade bränts bilar. Just bekantingens bil var totalförstörd, bilen bredvid var utbränd på ena sidan. Tänk så hemskt att få vakna av ett telefonsamtal en söndagsmorgon där polisen berättar att nån har tuttat eld på ens bil…

Har det kommit hit nu..?

var min bekantings tämligen retoriska fråga. För bilbränder har förekommit tidigare, på andra ställen i stan. Vi har hittills levt ganska skyddat i det här bostadsområdet. Det har förekommit lite klotter och ett och annat bilinbrott, men det var nog ganska länge sen.

Jag förstår inte vitsen med att sätta eld på andras bilar. Är det roligt? Man kan ju näppeligen ha stått nånstans och betraktat det hela, för vad jag förstår var brandkår och polis snabbt på plats. För att bränderna var anlagda är väl högst troligt – en ny bil (min bekanting hade ägt i tre veckor) börjar näppeligen inte brinna så där, bara.

Nej, sånt här är hemskt! Tänk om flera bilar hade börjat brinna, tänk om sophuset hade tagit eld, träden i närheten… Vad vill man uppnå? Nej, jag förstår inte vitsen med att sätta eld på andra bilar. Verkligen inte! PUCKON! 


Livet är kort.

Read Full Post »

I kväll visade SvT1 sista delen av dokumentärserien Så levde de lyckliga. En serie som jag tyckte började bra – tills de sista avsnitten blev ganska likformiga.

Tittit och Rolf träffades två gånger.


De tre paren gifte sig 2003.
Men Tittit och Rolf hade träffats många år tidigare, på ett bröllop. Fast då var de gifta på var sitt håll. Tio år senare träffades de igen och då var de singlar.

Andrea och Mikael bodde långt från varandra, han i södra Sverige, hon i Stockholm. Men de blev ett par och med Andrea fick Mikael en hel familj. Efter ett år blev han den som fick ta största ansvaret för barnen eftersom Andrea blev utbränd.

Anna-Karin och Anders hade varit singlar båda två ganska länge. Men så möttes de och gifte sig. Självklart ville de ha barn. Problemet var bara att det inte blev nåt barn – varken den naturliga vägen eller med hjälp.

Som vanligt i de senaste avsnitten handlar mycket om barn. Det känns verkligen som om den här dokumentärserien klänger sig fast vid den gamla föreställningen att enda skälet till äktenskap är barnalstring. Det finns nåt som heter kärlek också…

Det blir medelbetyg ändå, för jag tycker att paren som deltog i kväll är uppriktiga och bjuder på sig själva och privata delar av sina liv.

Read Full Post »