På väg och framkomst

Ett inlägg om en resa, om musik, om prat och om mat.

Det blev en tur ut till Förorten idag också. För även om vi var ute igår tyckte jag att det blev för mycket att bära för min Käraste. En liten avvikelse från mitt körschema, alltså, men ett kärt besvär. Eller inget besvär alls! Jag fick ju träffa Prinskorven också och önska trevligt sommarlov och kommande resa.

Sen vände jag bilen söderut. Jag hade underbart sällskap i en och en halv timme av Sarah Dawn Finer, som sommarpratade idag. I direktsändning! Hon förklarade tidigt att det var ett strategiskt val. Spelar ingen roll, jag tyckte att det var skitmodigt! Två låtar rev hon av i studion också, en av dem var underbara Kärleksvisan. Men efter en inledning med George Michael, som gjorde mig nostalgisk, fortsatte hon med Over the rainbow och då rann mina tårar fritt. Om du missade dagens Sommar tycker jag att du ska lyssna på det här!! (Välj det lyssningssätt som passar dig bäst på Sarah Dawns sommarpratasida!)

Kärleksvisan och Over the rainbow, sen flödade tårarna.

En halvtimme efter Sommar svängde jag in på Vanliga stället, det vill säga Restaurang Brändåsen. Jag vet egentligen inte varför jag alltid stannar där, men kanske är det för att där finns hyfsat fräscha toaletter, en restaurang och kafeteria, bensin samt en affär där man kan köpa allt från godis till solbrillor. Och så finns där ett hamburgerställe, men det är nog typ tio år sen jag besökte, den gången med familjen från Stockholm.

Idag köpte jag kaffe och äggmacka med ansjovis samt en fantastiskt god chokladboll med pärlsocker på. Men jag var nära att strunta i att fika, för personalen var så otrolig skrikig och slamrig. Fast man kanske blir sån när man ska överrösta… gäster? varandra? nåt annat?

Ansjovisen var lite slak, men övrigt var suveränt gott! Chokladbollen serverades i en rolig grunka, som påminde om en äggkopp. Den var dock inte helt praktisk att äta ur utan sked…

Jag fikade ganska länge, men vid 17-tiden rullade jag in på parkeringen hos mamma. Hon hade hunnit hem från frissan. Jag började med att packa upp och det första som åkte fram och på var det trådlösa bredbandet, därefter datorn. Det trådlösa funkade på typ tre sekunder, men datorn hade jag lite problem med. Hoppas att den håller de här dagarna som jag tänker vistas i Metropolen Byhålan!!!

Middag hämtades från Nattkröken, det ställe vi alltid hämtar mat ifrån den första kvällen jag kommer ner. Det gladde mig enormt att se den hårt arbetande unge mannen kämpa vidare med sitt företag! Dessutom verkar kunderna ha blivit flera, för det ringde flera gånger och bakom mig bildades en liten kö!

Nattkröken har som längst öppet till 23, men är ett klassiskt gatukök och ett stamställe för mig. Som tonåring var jag hit mest… på nattkröken, när det var öppet till klockan två på natten.

Mamma och jag slafsade i oss i Det Gula Köket, varpå hon lämnade mig för nån repris av en TV-serie som hon och pappa brukade titta på. Jag passade på att greja med min krånglande dator, samt kolla mejl och svara på kommentarer.

Sen tog vi en promenad nere vid sjön. Nån idiot stod och kastade bröd till fåglarna, vilket fick till följd att en skitande fiskmåskoloni förstörde lugnet. Till sist verkade det som om idioten fattade och slutade med sitt tilltag. Vi gick en bit och satte oss sen en stund på en bänk och lyssnade på levande musik som strömmade från stadskärnan. Nåt jävla jippo ska det vara, förstås. Själv passade jag på att ta en bild på den nya bron. Fin! Mamma berättade att den har som förlaga en berömd amerikansk bro – men hon kom inte ihåg vilken.

Den nya bron som nog inte är invigd och körklar än, tror jag.

Det jävla jippot i morgon är SM i triathlon, vilket får till följd att hela stan är avstängd för biltrafik eftersom några galningar ska simma, cykla och kuta runt här. För oss innebär det att vi inte kan ta oss iväg varken för att storhandla eller besöka pappas grav, så vi får rolla över till Lilla ICA och köpa nån sorts middag. Nåja, vi lär inte svälta ihjäl.

Mamma har en fin lägenhet, en trea, väldigt nära sjön. Trots att jag aldrig har bott här – mamma flyttade hit på min födelsedag 2010 – trivs jag jättebra. Lägenheten är ljus och ballen* solig. Mamma själv är missnöjd med att det är så lätt för folk att glo in, men det är ju så det blir när man vill ha en lägenhet på nedre botten. Mamma åker nämligen inte hiss, men går med rollator. Och just tack vare att det är en lägenhet i markplan kan hon gå ut på egen hand utan att be nån om hjälp. Det är nog värt mycket om hon tänker efter!

Jag känner mig som hemma.

Jag känner mig ovanligt hemma här. Det är nära till stan och jag går på promenader med eller utan mamma så länge hälen pallar. Bäst av allt är kanske att jag har min egen gamla kaffemugg kvar, den jag fick som tonåring. Tänk, det är väl snart antikvärde på den…

Mugg med antikvärde?

Klockan är mycket och jag ska strax lägga ut detta och lägga ner mig själv på madrassen på golvet. Jag har öppnat balledörren** för att få in frisk luft och ska försöka läsa en stund innan jag släcker ner och blundar. Har spelat lite Wordfeud med Anna och jag måste medge att Anna är vad jag saknar mest och mycket från Uppsala just nu. Allt annat skit orkar jag inte tänka på. Jag är här för att samla kraft. Hoppas jag. Vis av erfarenheten vet jag dock att jag brukar bli nipprig efter ett tag och trött på att leta efter saker som mamma har lagt på nåt bra ställe. Hittills idag har vi letat efter en blus, i morgon ska vi leta efter en handväska. Och så ska jag ner i källaren och se hur det ser ut efter ventilationsarbetena och så ska jag städa nån dag. Men inte i morgon. Nån annan dag.

*ballen = balkongen
**balledörren = balkongdörren

Livet är kort.

Read Full Post »