Höst och strulande linor

Ett inlägg om dagen – väderinformation och strulinformation.

Idag är det en riktig höstdag! Vi sov faktiskt med stängt fönster i natt, min kära Fästmö är en fryslort. Det blir väl så när späcket försvinner. Det var visserligen 15 grader varmt när jag skjutsade henne till jobbet strax efter sju i morse, men det blåste kallt. Och på vägen började det regna. Först lite grann, nu mycket grann, kan man säga. Det typ vräääker ner… Skatorna passar på att ta ett dopp i pölarna på tennisbanan, annars är här väldigt lugnt och stilla. Jag njuter av att höra regnet smattra mot taket.

För ett tag sen la jag ut en bild på fallna löv vid en björk och en bänk på baksidan…

En bild från den 12 september.

Nyss tog jag en ny bild på samma bänk. Vi ska se om det syns nån skillnad:

Lite mera fallna löv fyra dar senare, alltså idag, den 16 september.

Men lugn, bara lugn. Det är fler saker som faller här i Uppsala än regn och löv. Jag har just telefonerat med Bredbandsbolaget. Satt i godan ro med dagens första ansökan. Ja, själva jobbansökan hade jag skrivit, men sen var det ett sånt där hiskla webbformulär som skulle fyllas i. Ett sånt där webbformulär av värsta sorten, när man tvingas skriva in allt som redan står i ens prydliga CV som ligger på fil… Den goda ron tog slut, för plötsligt bröts internetuppkopplingen. För Storebror* har jag fast lina i väggen. Den har baske mig aldrig krånglat. Men så idag…

Ibland är det tur att ha både hängslen och livrem, för jag har ju ett trådlöst nätverk också. Jag kopierade över de tre annons-URL:erna och ska skriva ansökningar på min mindre dator.  Det går hyfsat att sitta vid Lapdancen**. Dock inte lika ergonomiskt. Det här inlägget har hittills tagit fem minuter att knappa in och jag har redan ont i nacken. Vi får hoppas att linan snart blir en livlina igen så att jag kan fortsätta med mina ansökningar på Storebror. Killen på Bredbandsbolaget lovade att skicka ett sms när problemet är löst.

På Storebror har jag har Photoshop också, ett program som inte finns på Lapdancen. Så det blir lite mickligt att fixa bilderna på Storebror, föra över dem till USB och sen plocka upp dem här, vid datorn bredvid… Så märkligt det är, egentligen, med tekniken… Jag är förstås väldigt glad att nåt funkar överhuvudtaget! Tanken på att vara datorfri en längre stund är inte särskilt lockande. Just nu verkar det som om det händer nåt på Storebror, jag har i alla fall tappat min nätverksadress… Intressant… Jag skulle kunna ta kabeln och koppla in i  routern för det trådlösa, men jag vill vänta och se ifall det löser sig. Men en gul varningstriangel (gurt är, som bekant, furt) med ett utropstecken i ser inte lovande ut… Jag kanske helt enkelt får nöja mig med att skriva blogginlägg idag. På stickan finns emellertid både CV och ansökningar jag kan utgå ifrån, så jag tror nog inte att jag kan ge mig ledigt bara för att linan strular…

För den som undrar är foten riktigt OK när jag vaknar efter att ha legat och sovit en hel natt. När jag sen har gått omkring ett tag börjar den göra ont. Anna sa att det ju kunde vara ett ledband jag har tänjt på lite för långt. Så är det nog, för foten är varken svullen eller missfärgad.

Händer det nåt roligare än teknikstrul hos dig? Regnar det inte regn utan manna från himlen? Skriv några rader i en kommentar och berätta! Du vet ju att jag blir glad för det!

*Storebror = min stationära dator
** Lapdancen = min laptop

Livet är kort.

Read Full Post »

Fyra dagar i april – Uppväckelsen

Ett inlägg där Tofflan beskriver hur hon och Fästmön TRODDE att de besökte ett boksläpp, men i själva verket hamnade på… ett väckelsemöte…

Jaa, jag gick över en timme tidigare från jobbet idag. Jag hade min presentation efter lunch och den blev inte alls som jag hade tänkt mig. En person blev till exempel synnerligen upprörd, medan andra personer blev… berörda och en och annan förblev oberörd. Allt detta var bra! Men nog om mitt triviala, dagens höjdpunkt, på självaste Världsbokdagen, var ju Boksläppet!

Anna och jag strålade samman i Saluhallen. Där var vi nästan ensamma – förutom de som jobbade där. Hur går de runt, affärerna, kan man undra…

I väntan på att klockan skulle bli 16.

Där väntade vi på att uret skulle bli 16 tillsammans med en söt, men snorig äldre herre. Den äldre mannen köpte kaffe och kaka. Sen packade han upp en laptop, tryckte i ett usb-minne och tog fram sin mobil.  Det trodde vi inte!

Vi hälsades välkomna på Upplandsmuseet av Magnus söta fru och därpå herr Författaren själv. Sen började det. Väckelsemötet! Jaa, det är sant!

Pastor Alkarp hälsar församlingen välkommen.

Församlingen fyllde hörsalen kapellet och pastor Alkarp kunde börja sin påskberättelse. En berättelse med helt andra aktörer än Pontius Pilatus, Judas och Jesus Kristus. Det var nassar, poliser och en och annan flicka i Magnus Alkarps Fyra dagar i april.

”Den som är utan synd, kaste första stenen…”

Just de här frejdiga flickorna, som vi för övrigt fick se både på stillbild och film, var minsann inte utan synd/skuld. Men några stenar hittade de inte, för dessa hade bortransporterats! De batongförsedda poliserna spelade en annan prominent roll i dramat.

Batongens längd?

Magnus berättade initierat och spännande om de där fyra påskdagarna i april. Några dagar som vi kanske borde studera mer lite till mans. Sen kan vi diskutera både den ena och den andra trosuppfattningen som existerar än idag.  För främlingsfientlighet finns ju fortfarande, liksom…

”Frid varde med eder…” Men polisen var allt annat än fridsam påsken 1943.

Varken författaren eller jag vill avslöja mer om bokens handling. Den som vill veta mer får köpa den, kort sagt. Själv väntar jag på ett recensionsexemplar, fräck som jag är. Dagens föredrag var dock en riktig… uppväckelse, helt värdig de påskdagar det skildrade.

Ljusets furste, Magnus Alkarp, berättar en historia som fortfarande är aktuell.

Aprilvädret mötte oss när vi kom ut med sol, för att strax gå över i regn.

Domkyrkotornen övervakade oss.

Vi passade på att kolla vattenståndet och fallet vid museet. Det var… rejält… Och på andra sidan stod nån och vinkade som en galning! (Jag skäms för att jag ser så illa…)

Vattenfallet och vinkande Ingrids ben.

Vi traskade mot bilen, nöjda med uppväckelsen. Och jag var glad att Anna äntligen fick träffa några från min lilla släkt. (Vi träffade sonen också, dottern var hemma med sjuk häst.)

Ett gallerförsett fönster vid restaurang Domtrappkällaren. Fönstret har ingenting med innehållet i inlägget att göra mer än att vi passerade det på väg till bilen.

Med magar bara lite fyllda med salta pinnar och bubbelvatten styrde vi kosan till Tokerian där vi inhandlade middag.

Dags för en sån nu???

Jag har fått ett grönt paket från vännen FEM, men jag ska göra allt för att hålla fingrarna i styr så jag inte sliter upp det förrän en av de där fyra dagarnas datum i Magnus bok infaller… Det blir svårt att låta bli. Jag tror att hon har stickat nåt. Fast samtidigt är innehållet inte direkt mjukt…

Har du blivit uppväckt idag eller vad har du hållit på med? Rita och berätta, vet jag!

Livet är kort.

Read Full Post »

På bättre humör!

Idag blev det en mycket bättre dag än igår. Tänk att man ändå inte kan tro det, trots att alla säger

I morgon blir det bättre, ska du se!

Jag var som ett åskmoln igår kväll och synen i duschrummet var väl… rätt rolig. Fästmön fick skratta lite i alla fall och det bjöd jag på. Nästan.

Idag var jag på jobbet strax efter klockan sju. Vid elva-tiden hade jag fått tre gånger så mycket gjort som under hela dan igår. Då har man hämtat igen ganska bra och kan vara nöjd med sig själv. En stund.

Jag stack iväg på ett ärende vid lunchtid eftersom jag insåg att mamma har namnsdag nästa vecka. Köpte med mig en sallad tillbaka som jag åt i lunchrummet i huset, för en gångs skull. Fick trevligt sällskap av prefekten på institution 1 och passade på att fråga honom till råds om vad jag skulle begära för procent av prefekten på institution 2 – som jag hade lönesamtal med efter lunch.

Passande frimärke på mammas namnsdagskort.

Lönesamtalet avlöpte bra. Jag fick inget bud och gav inget bud, men vi pratade om vad jag gör, vad jag har i lön och hur arbetet går. Eftersom framtiden är osäker tog jag upp där och prefekten svarade att det måste förankras lite här och var, men att han gärna ville veta mer om min bakgrund. HEPP vilken tur att jag hade mitt aktuella CV på en USB-sticka i väskan, liksom min personliga hemsida på företaget klar. Som bonus hittade jag en lista med aktuella referenter som jag bifogade. Han ville också ha en sammanställning av vad jag kan erbjuda för tjänster, så jag mejlade M eftersom vi ju satte ihop en sån för ett tag sen. Men sen började jag på en egen, lite mer konkret. Jag förväntar mig ingen astronomisk löneförhöjning, det finns andra värden när det gäller arbete – till exempel att man trivs, att ens kompetens efterfrågas och att arbetskamraterna är snälla mot en. Det är man jag inte van vid…

Resten av eftermiddagen fixade jag lite andra saker, som, liksom en del av det jag gjorde på förmiddagen, jag inte trodde mig om att kunna. Ibland slår det där jädra dåliga självförtroendet klorna i en. Tur att man har 25 procent finne i sig då och kan plocka fram sisun. Jag lyckades med två saker jag inte trodde att jag skulle klara!

Igår blev det indiskt till middag med Anna som kock; idag blev det thailändskt med mig som kock matleverantör via thaistället på jobbet. Rejäla lådor med fyra kycklingspett var samt ris och några gurkskivor för endast 110 spänn!

Efter maten rultade jag (ja, jag är tjock och då rultar man!) ut med soporna, vattnade de 42* och ringde mamma, men sen gjorde Anna mig på riktigt bra humör. Hon skruvade loss duschmunstycket i badrummet och monterade på duschen i duschrummet och satt på det nya duschmunstycket, det som inte passade i hållaren på stången i duschrummet, i badrummet. Nu har jag två fungerande duschar igen! Underbart!

Duschen i duschrummet, numera utan silvertejp.

Duschslangen i badrummet fick nytt munstycke. Det ser ju inte världsasnyggt ut, men det är funktionellt.

Tack snälla Anna, min egen rörmokarhjältinna!

I skrivande stund pågår en jämn Wordfeudmatch med AstroMonica, men jag ska strax slänga mig i fåtöljen och bara, bara softa. Den här veckan innehåller enbart tidiga morgnar på vardagarna, så jag är ganska trött. Nästa vecka ska jag försöka vara piggare så att jag kan hämta mitt öl-pris tillsammans med Mie. Efter det räknar jag med att till och med hälen blir på bättre humör så att jag liksom DANSAR hem…

*vattna de 42 = vattna alla mina krukväxter

Livet är kort.

Read Full Post »

En trappa ner, muggar och dagar med vuxentid

Dagarna går så fort. Jag samlar mig inför den 7 maj när jag ska jobba mer på en annan institution än denna. Jag kliver ner en trappa för att jobba 80 procent, men ska ha kvar 20 procent och kontoret här till den 31 juli. Arbetslivet är spännande och lite läskigt! Vid mötet i måndags fick jag veta vad jag ska jobba med. Inte riktigt samma helhetstanke som här, så jag inser att det är upp till mig att påverka.

Jag jobbar just nu högst upp i huset, men ska kliva en trappa ner på 80 procent. Samtidigt ska jag ha mitt kontor högst upp kvar.

M och jag ska fortsätta dela kontor här uppe på torsdagar. I morgon ska vi möblera om, för det känns ytterligt fånigt att ha skrivborden bredvid varandra. Vi ska också packa ner prylar som tillhör en av forskarna som satt i det här rummet tidigare. H*n kommer visserligen tillbaka i juni, men då får h*n ett annat rum.

Igår hade vi institutionsinformation på förmiddagen, en sorts veckostormöten. Det var information från skyddsombudet och det fanns även en kille här från ett företag som säljer handlovsstöd och annat smått och gott. Just nu provar jag bland annat en gummimatta med bubblor att stå på och faktum är att mina fötter mådde riktigt bra igår kväll! För du ska veta att dessa 42:or kämpar hårt med att bära upp Tjockis-Tofflan… Vidare provar jag ett nätt litet trådlöst tangentbord (kopplat via USB). Det är fullkomligt perfekt! Förutom priset, dårå… Men my man S och jag ska kolla på liknande från ett annat ställe där man kan få dem för att par hundralappar. Jag vill inte att man ska kosta på ett nytt tangentbord för mycket, för om jag blir kvar här är nog en bärbar dator det optimala på lång sikt om jag ska röra mig mellan institutionerna.

I övrigt har inte mycket hänt sen sist. Jag jobbar om dagarna, Fästmön har varit ledig måndag och tisdag. Igår var hon och Linn på stan och hade nåt fuffens för sig. Jag får aldrig veta nåt som vanligt, mer än att de fikade och provade hattar och Anna bytte en av Iron Maiden-muggarna hon fick av Johan i födelsedagspresent (den hade en spricka i sig). Själv funderar jag på att ta den mugg jag fick av Linn förra året i födelsedagspresent till jobbet.

Förra årets födelsedagspresenter från Anna och barnen. På muggen från Linn fanns ett tänkvärt budskap.

På muggen från Linn finns ett tänkvärt budskap som lyder ungefär:

Be nice to your kids, they are the ones that chose your nursing home!..

Jaa, vad säger man när till och med bonusbarnen kommer med små vinkar om att man kunde vara… snällare..? 😉

Idag ska jag iväg på provtagning och läkarbesök, men jag tänker inte stanna länge och jag tänker inte se till att bli inlagd. Förra gången jag besökte den somatiska akutmottagningen fick jag skriva på ett papper där jag intygade att jag på eget bevåg vägrade lägga in mig, men va f*n, et var ju fredag! Sen blev jag inlagd på måndagen efter en undersökning och då var jag väl för svag för att protestera. Den fällan tänker jag inte falla i igen! Vem vill vara patient på Sjukstugan i Backen som anställer odjur? Inte jag, i alla fall.

I kväll ska jag både tvätta kläder och tvätta mig och mitt skitiga hår. Det kanske rent (!) av blir två maskiner tvätt som går – vi åker ju om lite mer än en vecka. Det är lite svårt att komma på vilka kläder man ska ha med sig när vädret svänger såsom det gör. Mamma sa i telefonen igår att det skulle komma snö idag… Ska försöka hinna telefonera med en vän också innan jag åker till Annas jobb för att skjutsa ut henne till Himlen. Hon jobbar i kväll och i morgon kväll och tyckte att det var bättre att åka hem och förbereda för de yngre barnens ankomst på fredag. Men sen ses vi ju igen på onsdag efter klockan 21 när Anna har slutat jobba. Jag tror att vi båda ser fram emot lediga dagar i varandras sällskap. Det blir inte mycket vuxentid tillsammans, särskilt inte när vi jobbar kors mot varandra – Anna kväll och jag dag, Anna helg och jag helgledig.

Tankarna på den hemliga bloggen har lagts lite på is. Jag tänker i stället göra vissa inlägg här helt privata, alltså bara för mig själv att läsa. Att sluta skriva är inte att tänka på, det är min gratisterapi. Men ärligt, det har funnits stunder när jag har övervägt att fakturera ett och annat odjur för all tid som har gått åt till att må dåligt och alla svackor som fortfarande kommer och stör i min annars ganska njutbara tillvaro…

Read Full Post »

Grattis, PCn, 30 år idag!

Idag fyller PC:n 30 år. I alla fall om man räknar IBM 5150 som den allra första persondatorn. Men om den var så mycket dator, vet jag inte. Man kunde skriva och räkna med den i alla fall. Det var nog det enda…

Dave Bradley var en av dem som var med och utvecklade den första PC:n 1981. Han anser att IBM var mycket flexibelt och att de som jobbade med den första PC fick göra en produkt precis som de ville ha den. Dave Bradleys uppgift var att programmera gränssnittet. Det gjorde att systemet fungerade och att tangentbordets signaler gick fram till skärmen och diskettstationen. Ehum… du minns väl disketter? Det var sånt man använde före brännbara skivor och usb-stickor…

Men Dave Bradley är kanske mest känd för kommandot

ctrl-alt-delete

Kombinationen tangenter som startar om datorn utan strömmen slås av.

Tanken med den första PC var att den skulle användas av både privatpersoner och företag. De första programmen var ordbehandling, bokföring och ett textbaserat spel.

Ingen grafik och inte internetuppkoppling med denna.

                                                                                                                                                                Med IBM 5150 kunde man skriva texter och göra en del enklare beräkningar. Men idag skulle man inte kunna göra särskilt mycket med den. Det finns nämligen inget grafiskt i den och man kan inte koppla upp den mot internet…

Read Full Post »

Måndagen M – jag hattar omkring

Idag gäller det! Alltså det som gäller är att jag gör Mitt Bästa. Mer kan jag inte göra. Jag har fått så många hälsningar från vänner – senast i morse per sms. Det vaknade jag till så jag får ta det som ett bra tecken. TUSEN TACK TILL ALLA SOM TÄNKER PÅ MIG IDAG!!!

Annars hade jag behövt sova ytterligare en stund. Jag hade svårt att komma till ro igår kväll – dels för att jag skulle sova ensam, dels för att jag är nervös inför den här dagen! Ont i magen, typ. Vaknade vid fyratiden och hade svårt att somna om. De sista timmarna blev söndertrasade av nån jobbig dröm som jag tack och lov inte minns.

Tänk om nån kunde teckna om mig idag så jag såg lite piggare och snyggare ut?!..

                                                                                                                                                          Jag känner mig blek och ful och en ny finne har uppenbarat sig på höger sida på halsen – stor och illröd, förstås. Vad är det som händer? En andra pubertet, eller? GAH!

Fästmön har aviserat att hon känner sig förkyld. Ska vi åka på en liten sån infektion nu – sånt brukar ju sprida sig inom familjen?!.. Det vore ju toppen – NOT! Stackars henne som måste upp tidigt på sin lediga dag idag för att traska till skolan med Lilleman. I morgon får de också traska eftersom jag är kvar i stan. Ska ju lämna prover tisdag morgon och tänkte sen luncha med F eftersom jag ändå är inne i stan.

Har ägnat en del av morgonen – nu när jag ändå kom upp – åt att söka information av diverse slag samt överföra några bilder på USB-sticka som jag ska ha med mig. Kläderna är framplockade – och JA, det blir bootsen, dem putsade jag igår! 😀

Jag är verkligen skitnervös så nu ska jag hatta vidare här i hemmet och leta efter saker och kanske försöka läsa lokalblaskan. Försöka duger ju…

Read Full Post »