Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘urinblåsa’

Varning för kissåbajshumor, mest kiss!!!

Jag var nyss inne hos en av mina nya bekantskaper, Klara, och läste om hennes eländiga rygg. Klara är inte bara en ny bekantskap, hon är befriande arg. En själsfrände, alltså. Och när jag hade skrivit en sån här lååång kommentar på hennes inlägg, insåg jag att jag kanske skulle använda min egen blogg och skriva ett inlägg i stället…

Varför är man skapt med en rygg? Jag har haft ont i min sen härom natten när jag BRUTALT väcktes av min stinna kissblåsa och FLÖG upp ur sängen – utan att beakta att jag faktiskt är närmare 100 bast. Eller, varför är man utrustad med urinblåsa, det kan man ju också fråga sig? Detta måste jag nog blogga om! Ilsket!

Jag vet att jag har en taskig rygg. Det är ett av de mindre roliga arven efter föräldrarna. Och nu när temperaturen börjar krypa neråt vet jag också att jag måste se till att hålla ryggen varm när bilen är kall inuti och att jag måste sluta med att flyga upp ur sängen. Jag flyger nämligen upp ibland, till exempel varje vardagsmorgon när jag ska skutta iväg till mitt stimulerande ”jobb”. Tro mig, det låg ingen ironi alls i föregående mening – det är verkligen så det känns. Äntligen! Men jag måste sluta flyga. Jag är liksom varken 30 eller 20 eller ens 15, jag är 49 år. Tanter på 49 år flyger inte upp ur sängen. Det är inte tantlikt.

Annars är det här med stinna urinblåsor ett typiskt tantproblem. Eller farbrorproblem? Fast jag brukar tro att jag har prostataproblem. Vissa nätter kan jag skena som värsta X2000 till toa – bara för att varje gång med nöd och näppe klämma ur mig tre droppar, trots att jag känner mig jättekissis! Vad beror det på? Nån medicinskt kunnig som har svar?

Det är när man börjar närma sig en viss aktningsvärd ålder som tankarna och reflektionerna kommer över vissa kroppsdelar och varför man är utrustad med dem. En rygg till exempel, den är ju mest besvärlig, som i mitt fall. Inga bra gener alls där, varken från ryggskottspappa eller diskdegenerationsmamma. Och urinblåsan, dårå. Där jag uppenbarligen börjar få svårt med signalerna. Jag tror att jag är kissnödig och sen är jag det inte. Eller? Nej, jag får nog installera en kateter så behöver jag inte känna efter. Tänk så praktiskt!


Kiss & Bajs i gosedjursform fick jag i present av en mig närstående person redan för en tre år sen.

                                                                                                                                                      Skämt åsido, nu blev det ju lite kissåbajshumor här igen och jag som skulle försöka agera mer min ålder. Men Fästmön berättade igår att hon hade sett ett spel som hon övervägde att inhandla i julklapp till ”Nån” – Bajsspelet. Och jag tror denna ”Nån” inte var hennes yngsta barn, som för länge sen kommit ur kissåbajsåldern, utan hennes fästmö…


Det här verkar vara ett skitroligt spel där alla bajskorvar tävlar mot varandra och först till toa vinner.

Read Full Post »

Runt går det. Jorden snurrar runt sin axel och med den snurrar jag. Ibland snurrar jag mer än annars. I natt snurrade jag i sängen, dock inte i vaket tillstånd. Jag drömde att jag skulle skaffa hund och därför hade hundträning med en kvinna. Hon skulle helt enkelt lära mig att gå ut och gå med hunden. Precis som om jag inte skulle klara sånt… Jag undrar vad drömmen står för. Har jag svårt att tygla nånting? Svårt att visa vem som bestämmer? Eller är det kort och gott jag som är hunden och mitt undermedvetna hundägaren???

När jag vaknade doftade det äpplen i lägenheten. Härligt! Gissar att det var äpplena som Fästmön knyckte i söndags kväll i skydd av mörkret. Jag har inte smakat dem än, men de doftar ljuvligt. Det är ju så med mig att jag bara tål äpplen periodvis. Det handlar om en protesterande mage, men också en kliande hals.


Äpplen kan dofta ljuvligt, men jag tål dem bara periodvis.

                                                                                                                                                                                                                                                    På tal om att smaka är jag fetare än nånsin. Jag tycker inte att jag äter mer, men jag tycker att jag rör på mig mer, så ekvationen går inte riktigt ihop. Det är väl bara att acceptera att jag är fet. Lingonveckan är försenad och jag hoppas, hoppas att den uteblir. Den varade ju i mer än tre veckor sist och jag blev mycket trött av blodförlusten.  Myomet känns däremot som det växer och vilar tungt mot min urinblåsa. En hel natts sömn utan toabesök kan jag blott drömma (!) om. Ja, jag vet att jag borde kontakta min läkare, men jag vill inte. Jag föredrar att klaga.

Bilverkstan, däremot, ska jag ringa och boka en tid hos snart. Bromsarna låter inte bra igen och jag undrar vad den där Mekar-Bruden gjorde, egentligen. Clark Kent* har inte varit sig lik sen hon pillade på honom. Jag vet inte om hon har uppfattat vad som har hänt. Hon kanske bara blev sur för att jag inte svarade i mobilen när hon ringde mig under Pride i augusti. Då hade jag sökt henne ett flertal gånger under april och maj och hon hade antingen klickat av mig eller inte svarat. En gång svarade hon på sms och då bad jag henne ringa för jag behövde ett råd. Det tog tre månader innan hon ringde och då bara för att hon fick syn på mig under Pride. Nej, Mekar-Bruden ska vara glad att jag inte sa hennes namn på bilverkstan. De sa med eftertryck att de var glada att den klåpare som hade varit på min bil hade slutat arbeta hos dem. Men hon kanske förstod att det var mer bakom min slöa vinkning i somras och att jag inte stannade när vi sen mötte dem och de rusade fram. Hon har tagit bort Anna som vän på Fejan. Det säger en hel del om vad det innebär att vara vän med nån. På Facebook. Nej, vilken tur att Facebook inte passar mig! Eller också gör det det och jag har ett konto där i hemlighet. Vem vet, vem vet…

Idag är det möte med min arbetsförmedlare M klockan 14. En sorts uppföljningsmöte. Jag vet inte riktigt vad som ska avhandlas, men hon vill väl höra både min och Carls version av hur det går på ”jobbet”. Och gissningsvis hur det blir i fortsättningen… Tänk om det kunde lösa sig… Tänk om…

                                                                                                                                                                                                                                                 *Clark Kent = min lille bil-man

Read Full Post »