Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘uppsåt’

Lokalblaskan har en intressant artikel idag om avtackning från jobb. Jag läser och begrundar lite av det artikeln förmedlar: avtackning från arbetet har förändrats.

Att sluta jobba för att man går i pension eller för att man byter jobb, till exempel, är vanligen en ganska stor omställning, enligt artikelskribenten. Avtackningen har mist sin betydelse eftersom folk idag allt oftare byter jobb. Yrkesrollen var viktigare förr, men var sitt jobb. Idag är andra saker viktigare. Ytterligare ett skäl till att avtackningen har mist betydelse är att det först diskussioner om höjd pensionsålder. Det blir liksom inte ett lika stort steg, en lika stor omställning.

Uppsala kommun, som är länets största arbetgivare, enligt artikeln, tycker fortfarande att avtackningar är viktiga. Det finns rutiner för avtackning och enligt dessa är 650 kronor avsatta till avtackningspresent. Guldklockor är inte lika populära längre, många väljer i stället en guldmedalj, kanske för att guldpriserna har gått upp.

På PRO tror man också att avtackningen är viktig. För en del personer är kollegorna det enda sociala livet de har och då blir avtackningen extra värdefull. Det behöver dock inte vara nåt märkvärdigare än en fika…

Den som har följt min blogg har kanske läst att jag inte fick ens ett tack för de 23 åren jag gett av mitt liv till min förrförra arbetsgivare. Jag tänker att allt jag hann göra under dessa år kanske inte var dåligt..? Jag minns inte hur många avtackningspresenter och liknande jag själv skänkte pengar till. Det gör fortfarande ont att tänka på den uteblivna avtackningen, trots att över tre år har passerat. Det lär fortsätta att göra ont. I stället för avtackning hade de säkert fest, mina före detta kollegor. Man skulle ju ha kunnat tänka sig att nån så kallad arbetskamrat hade ordnat nånting. Men inte ens det. Nej, de festade säkert allihopa tillsammans eftersom de hade lyckats i sitt uppsåt att bli av med mig.

Hos min förra arbetsgivare var jag ett halvår. Ett halvt år. Sex månader. Avtackningen blev ett jättefint och varmt minne för livet – med kaffe, önsketårta, tal och alldeles för dyrbara presenter. Jag kände mig verkligen uppskattad av den arbetsgivaren. Det var fint med en gemensam stund innan jag lämnade min arbetsplats, det ställe där jag hade tillbringat åtta timmar om dan.

En sån fin tårta fick jag.


Jag har lärt mig att människor kan vara ganska hårda
– en utebliven avtackning ger ju en klar och tydlig signal. Jag har också lärt mig att 23 år inte var nåt värda hos just den arbetsgivaren. Men att sex månader hos en annan arbetsgivare var värda så mycket mer. Tänk sån skillnad det är!

I lokalblaskans artikel blev fyra personer tillfrågade om de hade blivit avtackade. Två pensionärer hade blivit avtackade, en person som skulle börja på ett nytt jobb blev avtackad i samband med en jullunch och en student svarade att hon ju har ett tag kvar till pensionen, men att hon nog skulle kunna tänka sig en middag med arbetskamraterna.

Skulle du vilja bli avtackad om du bytte jobb, slutade eller gick i pension? Och hur i såna fall?

Read Full Post »

Uppdaterat: I egna tidningen säger Thomas Mattsson att han anser sig ha gjort samhället en tjänst, i princip, eftersom det nu finns en insmugglad pistol färre på Malmös gator.

 

Min gamla antagonist (sic!) när det gäller den ”duktige” chefen vid Röda Korset, han som tog från de fattiga för att ge till… sig själv och sin rika familj, Thomas Mattsson ligger pyrt till. Inte nog med att han är chefredaktör på Expressen, nu är han också åtalad för vapenbrott. Upprinnelsen är en händelse förra året när han och en journalist skulle visa hur lätt det är att… få tag på vapen i Malmö.

Thomas Mattsson säger i Dagens Nyheter:

[…] Det här var ett jättebra reportage i tidningen publicerat under en tid då både justitieministern och integrationsministern åkte till Malmö för att prata om den här lasermannen […]

Han tycker att det är fel att Expressen inte skulle få utöva det han kallar

[…] aktiv journalistik […]

Med detta menar han alltså det faktum att han och journalisten skaffade en pistol. På lagligt sätt, dårå?

Själv säger jag… Eh… nej… Jag tycker inte att det är fel med aktiv journalistik, men ja, jag tycker att det är fel när man bryter svensk lag. Att skaffa vapen på olagligt sätt… är ju olagligt.

Fast Thomas Mattsson menar att han inte har begått nåt brott:

[…] Våra advokater säger att detta överhuvudtaget inte är brottsligt. Det finns särskilda paragrafer i vapenlagen som stadgar att man inte kan eller behöver åtalas om det är uppenbart att det inte har funnits något uppsåt. […]

Det fanns inte något uppsåt..? Eh… nehej… Var inte uppståtet att… försöka visa hur lätt det är att skaffa ett vapen på olagligt sätt? Men nej, uppsåtet var att skriva om det hela i en tidning som har maaassor av läsare:

[…] Dessutom är det presenterat i en tidning med en miljon läsare. Det finns ju inget tvivelsmål, inte ens hos åklagaren, att det här är gjort ur ett journalistiskt perspektiv för att granska vapenhandeln under en period där en människa faktiskt gick runt och sköt ihjäl människor. […]

Nja, jag tycker ärligt talat att det här inte håller. Men Thomas Mattsson förnekar alla brott och hävdar att det är

[…] samhällsviktig journalistik […] 

och

[…] klassisk journalistik […]

Hmm, hmm… Är det nån sorts journalistik detta inte är..? Den gamla vanliga visan att journalister drivs av nån sorts uppdrag att upplysa allmänheten. Det uppdraget har ju inte journalister, faktiskt. Det är ungefär som att säga att alla sjuksköterskor har ett kall… Betänk, tidningar produceras för att tjäna pengar. Att somliga journalister vill göra ett scoop och kanske få sitt namn känt nämner han inte. Vilken sorts journalistik är det, tro? Förslag, nån???

Read Full Post »