Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘uppmärksam’

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett hjärtligt inlägg.


 

Anna-Maria

Anna-Maria!

Idag var det bestämt en avslutningslunch med en av mina favoriter här i huset, Anna-Maria. Vi ville ju inte vara alltför våghalsiga, så vi gick över stenplattorna till Kurre för att äta – en sista gång, för min del. Jag fick då också möjlighet att ta Kurre i hand och tacka för alla goda luncher jag har fått hos honom.

Anna-Maria pratar likadant som min farmor, så det kanske inte är så konstigt att jag känner mig bekväm i hennes sällskap. Dessutom är hon lika snäll som min farmor var – och lika klurig… Bland annat gjorde hon mig uppmärksam på en märklighet i lokalen. Men det kommer det ett särskilt inlägg om senare! Jag är väldigt förvånad att jag själv inte har upptäckt detta tidigare, så mycket kan jag säga… Och då menar jag märkligheten, inte att Anna-Maria är snäll och klurig, för det visste jag!

Den söta Anna-Maria överlämnade en påse före maten. I påsen låg ett paket med hjärta på. Och i paketet låg… Tja, det får de som om du kollar bildspelet nedan!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ett stort och varmt TACK, Anna-Maria, för din vänlighet och den fina presenten! Du blir en av de första jag ska använda den till sen, jag lovar!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en sannerligen välfylld dag.


Maj gadd vilken dag!
Vilken arbetsdag, vill säga! Jag har jobbat som en gnu med diverse spretande uppgifter. Så snart jag har känt mig klar med en grej, har nästa hamnat på mitt bord. Ingen tid att hämta andan – eller typ gå på toa, ens… Visserligen älskar jag att jobba och jobba mycket, men idag blev det nästan too much. Speciellt som dan slutade med att jag blev mejlspammad av ett visst företag, vilket inte precis ökade mitt förtroende…

Igår kväll när jag åkte hem såg jag ett rådjur som just hade sprungit över vägen. Det hade precis kommit över till andra sidan när jag och Clark Kent* passerade. Jag blev lite uppskrämd av det, så just den sträckan, vägen ut till påfarten mot E4:an, var jag lite extra uppmärksam på i kväll. Inga rådjur denna gång, emellertid. Bara flera sms från olika håll. Och jag sms:ar inte när jag kör bil – det finns till och med en lag som säger att man kan straffas om man orsakar en olycka för att man har lattjat med mobilen och inte varit uppmärksam vid ratten…

Hjärnan känns mer kokt än stekt (vad menar jag med det, egentligen???). Jag ska försöka ladda om batterierna nu genom att tömma RAM-minnet i huvudet och kanske ta nån macka. Mamma måste få ett telefonsamtal sen och därefter är det dags att åka och hämta hem Fästmön från jobbet. Ja, kvällen är lika fullspäckad som arbetsdan, nästan.

Jag hann knappt innanför dörren hemma förrän jobbmobilen ringde. Faktum är att jag brukar ignorera den efter arbetstid (min arbetstid slutar klockan 17, fast egentligen klockan 16.18…). Men i kväll svarade jag. Samtalet blev inte långt och det var tur. Jag behövde ringa ett samtal från min egen telefon, nämligen, före klockan 18. Hann fram till Allers två minuter i. Jag fick nämligen post från dem idag igen…

Allers

Har visst blivit prenumerant.


För ett par nummer sen
var jag med i en artikel i tidningen. Jag hade bett att få ett exemplar av just det numret av Allers. Det kom. Bara det att sen har Allers fortsatt att komma varje vecka… Och jag är inte särskilt intresserad av att läsa om sjukdomar, mat eller korsord. I vart fall vill jag inte betala för det. Så jag ringde för att fråga varför jag har blivit prenumerant. Det visade sig att tidningen bjuckar mig på 13 nummer. Oklart varför. Kanske för att de fick visa upp min sköna nuna i nummer 5/2014..?

I morgon bitti måste jag iväg på ett frukostmöte som jag försökte slippa från för jag har saker jag måste arbeta med. Nu blir jag i stället chaufför till mötet och får ett par passagerare. Hoppas bilköerna är korta i morgon så jag kommer fram i tid.

Har lagt fram kläder till i morgon och passade då på att fota mina två fina och nya par strumpor som jag fick av Anna igår. Det är tur att hon tar ansvar för strumpinköpen, jag glömmer sånt till dess att det är panik och katastrof på grund av hål i varenda par i strumplådan…

Nya strumpor

Mina nya par strumpor har bara hål i skaftet där foten ska trädas in.


Dags att kolla
om det finns nån macka att ta. Jag vet att det i alla fall finns en kanelbulle… Ha en go kväll! Själv slocknar jag nog snart…


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Det var Fästmön som gjorde mig uppmärksam på att det skulle visas en troligen bra film på SvT 1 i kväll. Och som vanligt hade hon alldeles rätt. Himlen är oskyldigt blå (2010) är både spännande och dramatisk.

Himlen är oskyldigt blå

Så oskyldigt var det inte i filmen.


Martin, som bor på Lidingö fast i höghusen,
blir utbjuden till Sandhamn av kompisen Micke en sommar. Mickes föräldrar har fixat sommarjobb – fast bara åt Martin. Micke själv struntar i Martin och hänger med sina seglarpolare. Ändå stannar Martin. För det är bättre på Sandhamn än hemma i lägenheten där mamma har en massa dagbarn och pappa är alkoholist. Martin ska sommarjobba på krogen. Krogens ägare, Gösta, tar av nån anledning Martin under sina vingar. Anledningen, förresten, är knark.

Den här filmen innehåller såväl spänning som kärlek. Men framför allt handlar den om droger och alkohol. Det är väldigt smärtsamt att se Martins pappa förstöra för sin familj. Samtidigt är Gösta, knarkhandlaren, nån som ser Martin och som bryr sig om. Men han är ju inte mycket bättre än Martins pappa…

Det här är en av de bästa filmer jag har sett på länge! Det blir högsta betyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag sitter mitt i natten och funderar över mindfulness. Jag skulle vilja skriva nåt klokt, intressant och insatt om detta, men känner för lite till det. Det är ett av dessa uttryck/fenomen som jag får en känsla av är rätt inne just nu. Och då blir Tofflan skeptisk!

Samtidigt känner jag spontant att mindfulness verkar klokt. Begreppet i sig betyder, direktöversatt, medveten närvaro. Att vara uppmärksam, sinnesnärvarande. Att leva mer i nuet. Ursprunget är från zenbuddhismen. Genom meditation bli bättre rustad att möta negativa stunder i vardagen. För det är i nuet vi lever – det förflutna är ju redan över och framtiden har inte skett än…


Framtiden för den här blomman blev ett äpple.

                                                                                                                                                                    Hur och för vad använda mindfulness? Antingen i terapi eller som självhjälp. För stresshantering, emotionell balans, ökad självinsikt och för att stärka positivt tänkande. Men också mot sömnproblem och smärta.

Jag önskar att jag hade hittat detta när jag gick in i min kris. Nu känns det som om det är lite… för sent. Jag hade kunnat använda delar av mindfulness som verktyg för att komma vidare, att inte låta det onda ta över mig. Det har alltid varit svårt för mig att leva i nuet. Jag är en sann planerare och om min tillvaro raseras så som den gjort uppstår självklart en kris.


Jag föll. Jag blev nedsågad.

                                                                                                                                                            Kommer man igenom en kris och ut på andra sidan sägs det att man blir en starkare människa. Det vill jag tro. Jag vill tro ÄNNU MER än tidigare att ingen sätter sig på mig igen utan att möta motstånd, till exempel. Jag vill fortsätta tro att människor är goda, men har samtidigt lärt mig att vara mer reserverad och att ta mer tid på mig innan jag bestämmer mig för om en person är pålitlig eller om den när som helst hugger mig i ryggen. Det är en skada jag har fått, inser jag, men samtidigt är jag så pass gammal att jag inte längre kan vara lika blåögd som jag en gång var…


Att bygga upp på nytt…

                                                                                                                                                               Det förflutna är verkligen passerat. Det går inte att göra nåt åt. Det är som det är. Människor har visat sina rätt jag – så även jag själv. Jag har förlorat så kallade vänner och bekanta under resans gång. En del som jag känt i över 20 år. Det har inte varit smärtfritt, kan jag meddela. Men jag har överlevt och jag har funnit en ny trygghet i mig själv – och också hittat nya vänner! Jag vill dock ha till protokollet att jag inte är utan skuld.


Sant om vänskap, eller hur? Kan man inte själv vara en vän får man inte heller några vänner.

                                                                                                                                                          Framtiden… Jag har givetvis mål, men jag vet ju inte vad som sker. Jag vågar inte gå in i mig själv och se. Det får jag inte heller göra, den… förmågan (?) är jag endast tillåten att använda när jag ska hjälpa andra. Men som sagt. Mål har jag. Delmål och slutmål. Och det vore väl själva F*N om jag inte når några av dem nu när jag är så bestämd på att vägen leder uppåt igen!


Om jag vågar öppna grinden kanske vägen leder uppåt – trots att entrén ser så risig ut…

Read Full Post »