Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘upphandling’

Ett inlägg om tre loppisbesök.


 

Nej då! Det är inte så farligt som det låter i rubriken. Jag såg för övrigt bara en naken tjej och den var uppdragsgivaren inte intresserad av eftersom den var för färggrann. Låt mig förklara från början!

Idag skulle vi åka på studiebesök till Myrornas butik i Boländerna. Det var flera syften med det besöket, bland annat att hälsa på Kronprinsen, som jobbar där tills butiken i stan är renoverad, och att leta efter böcker åt vännen FEM. Samtidigt avhandlades ett par uppdrag av annan art som i förlängningen kan leda till jobb. Alla avhandlingar och kontakter används för övrigt i jakten på jobb, så känn dig aldrig säker på att jag inte har baktankar om jag hör av mig!

Det fanns mycket att titta på i denna cirka ett år unga butik! Där var fräscht och bland böckerna rådde samma ordning som det gjorde i butiken i stan tidigare. Däremot var det alldeles för hög musik och att placera en högtalare bland böckerna är helt fel. Tänk på hur det är på bibliotek: tyst. Fina prylar såg vi, några roliga också. Med mig hem kom en inbunden bok för 20 kronor samt en disktrasa från Ekelunds väveri med Lilla My på.

Nästa stopp blev Återbruket, som ligger i princip ett stenkast bort från Myrorna i Boländerna – fast på andra sidan gamla E4:an. Och det var där vi träffade Fästmöns jobbarkompis J som bad oss kika om vi såg några nakna tjejer – i svartvitt, helst blyerts. Tavlor, alltså. Det enda jag såg var en färggrann och hög bild av en naken tjej. Den var fel.

Lite besviken blev jag allt på Återbruket som nu landat i nya lokaler. Det är till exempel ingen ordning bland böckerna. Det är jättesynd, för i och med att de inte står i bokstavsordning och många dessutom i konstig genreordning blir det svåröverskådligt. Lusten att köpa böcker minskade drastiskt, men jag gjorde ändå två fynd för sammanlagt endast tio kronor! Boken om att vara snäll kanske jag borde ha läst för länge sen, tycker somliga. Boken med snapsvisor läser jag gärna, fast då måste det ju stå snaps på bordet så att prövningen kan bli klinisk.

Sista loppisstoppet blev en second hand-affär i Fyra Mackarnas Hörn. Den heter nåt i stil med Second Hand Social Ekonomi, vilket ju inte är nåt särskilt… säljande namn. Tråkigt och alldeles för långt. Bokavdelningen var liten, men porslins- och husgerådsdelen väldigt fin. Där fyndade somliga, för det var för tillfället halva priset på dessa grejor.

Vi rundade av vårt besök med var sin glass – trots goda intentioner om att upphöra med frosseriet. Men eftersom jag trots allt kom i min baddräkt i storlek 44 i morse, så… Nu gäller det bara att jag tar mig i baddräktsaxelbandet och fixar ett simkort på Centralbadet. Och det kanske jag gör på torsdag när jag har en lunchdejt med en före detta jobbkontakt inne i stan. Fast nu ska vi äta grillad kyckling och sallad till middag. Först. Anna och jag, alltså.

Här är några bilder från vår dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om många kronor att spara…


Tidigare brukade jag vanligen
en gång om året göra en liten upphandling av mina försäkringar. Jag har inte så väldigt många, men hemförsäkringen och bilförsäkringen är ett par som jag har insett att jag kan tjäna pengar på genom att se över regelbundet.

Clark Kent

Han ska försäkras i nytt bolag.


För ett tag sen
fick jag brev (ja, tänk, snigelpost!) från min bank. Jag har de senaste åren haft hemförsäkringen och bilförsäkringen genom banken. Det har gett mig vissa fördelar, lite gräddfil på banken. Men i somras slöt min bank ett avtal med ett nytt försäkringsbolag. Jag hade att välja mellan att

  1. ha kvar mitt gamla försäkringsbolag, men kanske förlora fördelar i form av lägre avgifter och tillgång till personlig bankman i banken
  2. byta försäkringsbolag och behålla fördelar i banken.

För att kolla vad som är bäst för mig bad jag min bank kontakta försäkringsbolaget för att nån därifrån skulle ringa upp mig. Det blev bestämt att jag skulle få ett telefonsamtal från försäkringsbolaget under eftermiddagen, nån gång mellan 13 och 15.

Två minuter över 13 ringde min mobil och det var en snabbpratande M som ringde från bankens nya försäkringsbolag. Först fick jag en chock vad gällde en av premierna. Sen blev det bättre när vi räknade rätt. Med lite tilläggsförsäkringar landade jag på en siffra som ger mig bättre försäkringar för en lägre årskostnad. Jag tjänar minst 500 spänn på att hänga med över till bankens nya försäkringsbolag. Den femhundringen är mycket pengar när man inte har nån inkomst, så självklart tackade jag ja!

Nånting som också vägde in är att jag en gång, för typ 10 år sen, hade mina försäkringar i just det nya försäkringsbolaget. Jag hade ett ärende i samband med en skada på min bil och blev jättebra bemött – dessutom mycket snabbt. Vidare känns detta nya – som ju är mitt gamla också, egentligen – mindre anonymt än det bolag banken tidigare hade avtal med. Det känns som att före detta avtalspartnern mest existerade i cyberspace och så vill jag som kund och försäkringstagare inte ha det! Jag vill ha ett försäkringsbolag där jag kan få en personlig kontakt med en levande människa, ungefär.

blanketter

Det kommer papper att läsa igenom…


Om några dar
får jag en bunt papper från nya försäkringsbolaget. Bäst att läsa noga så jag har förstått allt korrekt. Sen är det bara att skriva på. Fast jag blir inte kund förrän den 1 februari nästa år på grund av att det är så långt till min huvudförfallodag.

Är du nöjd med ditt försäkringsbolag??? Ser du över dina försäkringar då och då??


Livet är kort. Tofflan är frågvis!

Read Full Post »

Ett inlägg om färdtjänst och byråkraters fäbless för maktspråk och motstånd mot kommunikatörer.


Mamma har färdtjänst
eftersom hon är rörelsehindrad och har flera svåra sjukdomar. Hon kan inte gå utan rollator och då endast korta sträckor. Hennes skelett har blivit skört av en viss sorts medicin, vilket gör att hon lätt råkar ut för frakturer. Hon är beviljad färdtjänst och har haft det sen många år tillbaka, även om hon, som alla andra, måste ansöka då och då om att få förnya tillståndet. Mammas hälsotillstånd förnyas emellertid inte till det bättre.

Idioti nummer ett:

Varför måste personer med kroniska sjukdomar som inte förbättras utan försämras, då och då på nytt ansöka om färdtjänst? Kränkande!

Av och till ändras färdtjänstreglerna, vanligen därför att kommunerna gör upphandlingar och ibland sluter avtal med nya utförare. Det i sig är det väl inget fel på, man ska inte låta avtal bara löpa på år ut och år in. Men…

Idioti nummer två:

Varför är det alltid pengarna som styr? Varför väljer man alltid den billigaste utföraren även om kvaliteten är undermålig? Jag tänker till exempel på chaufförer som knappt kan göra sig förstådda på svenska, chaufförer som vägrar bära in kassar (ingår i uppgiften färdtjänst), chaufförer som är oförskämda och tigger pengar (en lyckades nästan lura i mamma att han inte fick betalt för att köra färdtjänst), chaufförer vars bolag är beläget i en helt annan kommun (de hittar inte adresserna). Och så vidare. Kränkande! 

Nu har Metropolen Byhålan gjort en upphandling och från och med den 1 juli är det en ny utförare som ska köra kommunens personer med funktionshinder. För ett tag sen fick mamma ett brev om detta, inklusive telefonnummer till nya färdtjänsten samt till kontaktpersoner. Det är bra, men…

Idioti nummer tre:

Brevet är författat på byråkratiska. Vad sägs om detta utdrag:

[…]  Trafiken är uppbyggd i ett tidtabells och linjesystem och som också kommer att kombineras med inomkommunala sjukresor och kompletteringstrafiksresenärer. […]

Nån som vet vad kompletteringstrafiksresenärer är för ena? 

Brevet fortsätter:

[…] Inom tätorten finns också de s.k. anropsstyrda tätortsbussarna, dessa bussar utför trafikuppdrag inom tätorten och endast efter beställning. Bussarna är också tidtabellstyrda.
Resor med dessa bussar kan inte betalas kontant utan måste betalas med ÖstgötaTrafikens periodbiljetter eller reskassa. […]

Reskassa? Vad är det? Anropsstyrd tätortsbuss..?

Mamma är orolig och förstår inte vad det står.

Ska färdtjänsten köra buss nu?

Hon som inte kan åka buss av olika anledningar!

Är det särskilda tidtabeller? Var finns de?

När jag kommer på besök tar jag med dator och trådlöst modem och surfar in på kommunens hemsida för att hämta mer information om de nya färdtjänstreglerna.

Idioti nummer fyra:

På hemsidan med information om de nya reglerna hittar jag inget om bussar. Ordet buss står inte nånstans. Men det står

[…] Vissa regler ändras som t.ex. att färdtjänstresor ska beställas minst 2 timmar i förväg. Inom Motalas tätort måste resenären vara beredd på att förskjuta sin resa +/- 30 minuter från önskad avresetid. Tidtabell finns för Motalas ytterområden. […]

Tidtabell finns… Men då handlar det trots allt om bussar, eller? Och vad är ytterområden? Var finns tidtabellen, förresten?

De nya reglerna är förstås sämre än de tidigare. Sjuka människor kan tvingas få vänta i upp till en halvtimme på färdtjänst – eller i minus en halvtimme! (Vad är tid för en som är sjuk eller funktionshindrad..?) Ska de sjuka stå beredda utomhus på vintern i upp till 30 minuter också? Beställning två timmar i förväg… Men vad händer om man är hos tandläkaren och besöket drar ut på tiden? Mycket sämre service, för att prata klarspråk.

Idioti nummer fem:

Färdtjänsthandläggaren på kommunen har telefontid en timme varje vardag. I övrigt hänvisas på hemsidan till den upphandlade utföraren. Så praktiskt att lägga över kommunikationsansvaret på denna…

Som kommunikatör undrar jag var kommunens kommunikatörer befann sig när detta skulle kommuniceras. Uppenbarligen var ingen av dem inblandade i författandet av brevet som gick ut till de färdtjänstberättigade. En duktig kommunikatör vägrar nämligen byråkratiska. Vidare anser jag att det är ofattbart hur man lämpar över ansvaret på en extern aktör, den upphandlade utföraren, när det gäller att informera om reglerna. För en handläggare som har en minimal telefontid ringer man ju inte till.

Detta, bästa sämsta Metropolen Byhålan, kan bara ge en enda sak: en stor, svart bakLÄXA!

Svart bak
En stor svart bakLÄXA till Metropolen Byhålans kommun för att den inte kommunicerar på ett bra sätt om de nya färdtjänstreglerna.


Livet är kort.

Read Full Post »

Att göra nåt helt annat på lunchen än jobba är bra. Samtidigt som tankarna mal om struktur och innehåll på ett stort och viktigt sjok sidor på externwebben… Men jag tar en repa i media och spanar och följande tycker jag är värt att notera – av ett eller annat skäl… Som vanligt gäller förstås att ingen är tvungen att läsa.

  • Bilmarodörsgranne avslöjad genom baklucka. Vi har lärt oss den hårda vägen att man ska passa sig för grannar. Men en man i södra Sverige blev rätt trött på att få sin bil repad. Därför gömde han sig i sin bils baklucka för att kunna ta marodören in flagranti, så att säga. Upptåget lyckades och reparen avslöjades: det var en granne till mannen som hade fått för sig att grannarna hade skadat hans bil.Han mådde bra av att göra långa repor i deras bilar… Som sagt, passa dig för grannar!..
  • Rondellkurs i Sunne. Tänk, vi borde kanske fara till Sunne en del av oss! Där har man nämligen nyligen fått sin första rondell. Och rondellkörning är ju, som bekant, rätt svårt. Därför erbjuder Trafikskolan i Sunne bilister en gratis kurs i rondellkörning. Vilket utmärkt initiativ!
  • Penismask och människa har samma gener. Uppsalaforskare har kommit fram till att det faktiskt inte är så stor skillnad mellan maskar och människor. Till exempel är det exakt samma gener inblandade när det gäller matsmältningsorganens utveckling för penismasken Priapulus som människan. Såpass!!! Äntligen får jag en penis, alltså! På sätt och vis…
  • Bloggade om böcker och bedrog. En amerikansk kvinna visade sig vara en storkonsument av böcker. Inget fel i det, men att läsa i genomsnitt åtta böcker om dan och dessutom recensera dem på en boksajt känns lite häftigt. Nästan alla recensionerna var dessutom positiva. För ett tag sen avslöjades emellertid ett bedrägeri i sammanhanget. Kvinnans son sålde böckerna vidare redan dan efter recensionerna. Och recensionerna, de var för det mesta rena plagiaten av förlagens beskrivningar av böckerna… I samband avslöjandet bekände en författare att han använt alias för att recensera – positivt, förstås! – sina egna böcker på samma sajt som kvinnan… Ajsan bajsan, tycker jag!
  • Utredare avråder från upphandling av cancerbehandling. Nu har en så kallad oberoende utredare kommit fram till att Sjukstugan i Backen inte bör sluta avtal med en viss cancerklinik i Uppsala. (Du kanske minns kvinnan med cancer som man ville skicka till Frankrike för behandling men som betalade sin behandling vid kliniken i Uppsala med egna pengar i stället?) Skälet som utredaren anger är att sagda klinik har för få anställda. I stället föreslår utredaren ett samarbete. Eh… det är väl en viss skillnad mellan att betala för sig och att samarbeta, eller..? Om ett avtal skulle slutas hade kliniken kanske fått råd att anställa fler..?
  • ”Inga barracker på Domarringens skola!” Det skriker en rubrik på SvT Upplands hemsida ut. Kanske man ändå skulle ge medarbetarna vid SvT Uppland lite skolning i rättstavning..? Ordet som åsyftas i rubriken torde vara barack…
  • Politiker sjöng om ”negerby” för barn på välgörenhetsgala. Vaffan!.. Har inte 71-årige miljöpartisten Rune Tessin hört talas om vad som hände Tintin på Kulturhuset? Vavavavava? Skämt åsido, sånt här skit borde man slippa från politiker, även om de bara är kommunalpolitiker i Åtvidaberg, typ…

Livet är kort.

Read Full Post »

Det är inte roligt att studsa upp mitt i natten med kramp i benet. I natt hände det mig två gånger. Det var främst högerbenet som tyckte att jag skulle upp och dansa. Särskilt lätt att dansa är det inte heller när vissa delar av foten är inflammerade. Men värst var det nog när höger vad OCH vänster lår krampade. Det går liksom inte att stampa hur som helst när Den Onde har satt tänderna i ena hälen. SÅ. Nu har jag beklagat mig färdigt. Tror jag. Jag får se om jag ringer doktorn idag eller inte…

Det är inte lätt, det här med krämpor och vård. De flesta av er har nog insett att jag går i väntans tider för en operation. Remissen torde ha varit på Sjukstugan i Backen i två månader nu. Vårdgarantin säger att man ska få en första bedömning inom 90 dagar, alltså tre månader. Tror jag vad jag vill på när det gäller den organisation som ansvarar för länsinvånarnas hälso- och sjukvård! Men lita på att jag – alternativt mitt dödsbo, dårå – river upp himmel och jord om väntetiden leder till alltför stora konsekvenser för min person! Då månde somliga jubla, men jag vet en eller två som faktiskt gillar mig. Ni andra kan ju ha fest.

Jag blir förbannad när jag på insändarplats i dagens lokalblaska läser hur en representant från ovan nämnda organisation svänger sig i en fråga som rör avtal med en privat klinik här i Uppsala. (Tyvärr ligger insändaren inte ute på nätet, så du får kolla papperstidningen!) Det är en doktor som har lämnat Det Sjunkande Skeppet Sjukstugan i Backen och startat eget. Doktorn är specialist inom sitt cancerområde. Men tro inte att forna arbetsgivaren remitterar patienter dit! Nej, i stället skeppas/flygs patienterna UTOMLANDS för behandling. Vem kan rimligtvis vinna på det??? Det torde ju kosta skjortan rent samhällsekonomiskt. Och hur orkar patienterna som ju faktiskt är svårt sjuka i cancer? Dessutom, hur kul är det att ligga på sjukhus utomlands, få jobbig behandling och inte kunna ha nån när och kär där som stöttar? Jag tycker att du ska läsa insändaren och uppröras av de floskler denna direktör skriver. Den som är svårt cancersjuk har nämligen inte just tid att vänta på nån jävla upphandling, som dessutom ska föregås av nån sorts utredning!!! Nej det här stinker prestige lång väg!!

Lite elakt kan jag emellertid inte låta bli att skratta när insändaren är undertecknad med fel titel. Korrekt titel ska vara hälso- och sjukvårdsdirektör, inte hälso- och sjukhusdirektör – befattningshavaren sysslar ju med lite mer än bara slutenvård… Men inte ens det har man uppenbarligen koll på…

Hur lyder titeln, egentligen? Ingen koll alls verkar man ha.


Nu ska jag coola ner mig
och försöka sätta mig in i virtuella arbetsrum och kolla om ett alternativ som används lite här och var inom vår organisation kan var lämpligt att använda vid ”mina” institutioner…  Lunch blir det som vanligt på Thaistället och då ska jag även investera i ytterligare ingefärskarameller. Och i kväll går jag på föreläsning på Stadsbibblan!

Och ja just det… Kungen kommer till Gamla Uppsala idag. Bara så du vet…


Livet är kort.

Read Full Post »

Äntligen blev det så dags för den stora (nåja… ) prisutdelningen i Finn Fyra Fel-tävlingen. Bibbi stod som ensam segrare – och som sådan blev hon idag bjuden på seger-fika på Kafferummet Storken i centrala Uppsala.

Efter sedvanlig kram, inhandlande av kaffe med tillbehör och bänkning vid lämpligt bord utbrast ett totalt asgarv. Bibbi blev riktigt förvånad…


Förlåt, jag lovade ju att inte lägga ut den här bilden, men jag kunde inte låta bli!

                                                                                                                                                         Efter fotograferingen asgarvade vi ännu mer. För att förstå hur vi kunde skratta åt nästan ingenting ska du veta att Bibbi och jag har känt varandra i ungefär tolv år. Från början var Bibbi frilansanställd och jag var redaktör och arbetsledare för henne och två urduktiga tjejer till. Ganska snart insmög sig emellertid en varm vänskap bland oss tre. Idag är vi Bara Vänner – och det är fantastiskt det också!

Bibbi har sett några år tillabaka ett eget företag. Hon jobbar bland annat som lärare och översättare till teckenspråk. Bibbis förstaspråk är nämligen inte svenska utan svenskt teckenspråk eftersom hon är döv. Idag är det en tuff tillvaro att vara arbetssökande. Om man dessutom har ett funktionshinder som dövhet kan du ju bara föreställa dig hur många grader värre det kan vara… Men Bibbi har förmågan att kämpa vidare och just idag tog hon hem en upphandling där hon ska jobba som teckenspråkslärare på halvtid för döva invandrare. Och nästan samtidigt blev hon kontaktad av en myndighet i Stockholm som erbjudit henne ett heltidsvikariat med bland annat översättning och adminstrativa arbetsuppgifter kring teckenspråket. Så hur ska hon göra nu??? Fortsättning följer och jag håller naturligtvis tummen för en bra lösning!

Den andra tummen håller jag för Bibbis senaste projekt, rökslut. Jag är säker på att det går bra om hon är tillräckligt motiverad. Och det verkar hon vara! När jag nu dessutom bloggat om det torde hon känna kraven på sig att kämpa hårt!


Här har Bibbi nästan skrattat färdigt och ser rätt normal ut.

                                                                                                                                                             Bibbi vann alltså fototävlingen hos mig och fann de fyra felen:

  1. Fel storlek på t-shirten – inte alls Tofflans!
  2. Fel färg, rosa, på t-shirten – inte alls Tofflan!
  3. Fel budskap på t-shirten – Tofflan hatar sport.
  4. Fel logotyp på väskan/ryggsäcken – den hör inte alls ihop med Tofflan!

Det var duktigt gjort, men det handlar förstås om att känna sin Toffla väl. Så här såg priset ut:


Ostmacka till segraren och räkmacka till Tofflan. Rättvist, eller hur?!

                                                                                                                                                    Bibbi har blivit så liten i maten, emellertid, så hon ville faktiskt bara ha en liten ostfralla och en bit snickerskaka. Tofflan själv kalasade på en räkmacka som var så gigantisk att hon inte orkade göra rent på assietten. Tyvärr!

Var nu med och håll tummarna för Bibbi dels vad gäller jobb och dels vad gäller rökningen! Vi ska ses om ett tag igen och då kommer en uppföljande rapport, naturligtvis på en blogg nära dig.

Read Full Post »