Alla kan se dig

Ett inlägg om en bok.

---

 

Gotland är, som bekant, Sveriges svar på Englands Midsomer. Men skillnaden är att Gotland faktiskt finns, medan Midsomer är påhittat. I litteraturens värld tas oändligt med människor av daga på den svenska ön. Så sker även i min sjunde lästa julklappsbok från 2015, tillika Anna Janssons sextonde bok om Maria Wern, Alla kan se dig. Tack snälla mamma!

Precis som i TV-serien Shetland försvinner alltså en ung kille på en färja. Den här färjan går emellertid till Gotland, inte Skottland. En äldre dam ser nånting mystiskt och vill kontakta polisen. Problemet är bara att hon är psykiskt sjuk. Samtidigt är det nån galning som ger sig på äldre människor på Gotland och har ihjäl dem. Maria Werns chef Tomas Hartman klarar inte riktigt av utredningen av åldringsmorden – det händer mycket i hans privatliv. Maria Wern tar över när chefen blir suspenderad.

Det händer väldigt mycket på de knappa 300 sidorna som utgör den här boken. Det är, förutom mord, mobbning, äktenskapsproblem, demenssjukdom, pedofili, uthängningar på nätet, sadism med mera. Dessutom finns här en och annan med skyddad identitet. Faktum är att det blir… lite för mycket av det goda onda. Visst är boken spännande.  Och ja, detta med att filma och lägga ut på internet i elakt syfte – att hänga ut nån på nätet för att jävlas – liksom pedofili är hemska saker. Ändå känns det inte helt trovärdigt – verkligheten är så mycket värre och har drivit så många till att ta sina egna liv.

Toffelomdömet blir emellertid högt. Boken är som vanligt välskriven och det är svårt att lägga den ifrån sig.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Framme i Solfjäderstaden

Solen lyste hela vägen söderut – men det regnade på sina ställen också. Samtidigt som solen lyste. Så det blev till att köra med både solbrillor och vindrutetorkare på nästan hela vägen från Västerås.

Det var lite mer trafik än normalt och naturligtvis ett antal husvagnar och husbilar som blev bromsklossar. Däremot var det inte många långtradare. Ändå flöt det på bra och jag körde i ett streck.

Jag for direkt upp till graven. Fick en stund ensam med pappa. Där såg verkligen bedrövligt ut, så nu har mamma och jag varit och köpt några solgula och några tvåfärgade tagetes som jag ska plantera i morgon. Strax intill graven såg jag en stubbe som var ganska vacker. Du får titta på den i stället för på pappas grav som jag behåller i mitt hjärta i stället. Jag känner mig nämligen så nära pappa vid graven, känner hans närvaro på ett så tydligt sätt.

En vacker stubbe fanns nära pappa.

Hos mamma fick jag kaffe och bullar – och låna en toalett. Det var förstås kris när jag kom fram. Tycker ändå att jag var duktig – och alien höll sig i schack utan att kicka på blåsan. Hälen känns också så bra att jag nästan blir misstänksam…

Så blev det presentutdelning eftersom mamma ju fyllde år i förra veckan. Tror att kortet var det hon blev mest förtjust i… Men alla presenterna ”dög” och det var ju tur.

Efter kaffe och presenter blev det en liten tur för diverse ärenden. På hemvägen stannade vi vid Nattkröken och köpte med oss middag hem. Han kämpar verkligen hårt med sitt lilla företag, den unge killen i korvkiosken. Han som tog över rörelsen när morbrodern gick bort i cancer. Men nu har tiderna blivit tuffa och han går knappt runt. Vi pratade marknadsföring och jag förespråkade hemsida/blogg och Fejan med erbjudanden, men tyckte att de tusenlappar han lagt på annons i lokaldelen var bortkastade. Hade jag bott här hade jag hjälpt honom med ett och annat. Gratis.

Middag.

Jag har varit ute med sopor och tagit en promenad ner till sjön. Passade på att prata lite med Fästmön – nu dröjer det tills vi ses nästa gång. Men det sägs ju att

Absence makes the heart grow fonder.

Vi får väl se hur det blir med det. Jag längtar redan…

Read Full Post »