Casablanca

Ett inlägg om en film.

---

 

Idag för 100 år sen föddes Ingrid Bergman. Märkligt nog dog hon på sin födelsedag också, år 1982. Filmen Jag är Ingrid har nyligen haft premiär. Lika bra fast gratis (bortsett från TV-licensen som jag faktiskt betalar) var en dokumentär på SvT1 i eftermiddags. SvT kör faktiskt flera filmer med anledning av hundraårsdagen. I kväll har jag sett Casablanca (1942), en av Ingrid Bergmans bästa filmer. Jag hade inte sett hela filmen tidigare, bara snuttar av den. Klassiska klipp med Ingrid Bergman och Humphrey Bogart. Lite märkligt att se att de spelar så bra trots att de inte alls gillade varandra…

Det här är en seriös film och inte bara en kärlekshistoria. Ja, jo, kärlek är seriöst, men oftast inte när den visas från filmduken. Filmen utspelar sig samma år den kom ut, det vill säga 1942, under andra världskriget. Platsen är Casablanca i Marocko. Där äger amerikanen Rick en bar. Stan styrs av den så kallade Vichyregimen, som är allierad med tyskarna. En dag dyker Ilse Lund upp, en kvinna som Rick var tillsammans med i Paris. Tanken var att de skulle lämna Paris tillsammans, men Ilse kom aldrig till centralen och Rick fick ta tåget ensam med pianisten Sam. Nu har hon emellertid poppat upp igen i Nordafrika – tillsammans med sin make Victor, ledare för en motståndsrörelse.

I kväll har jag sett en riktig gammal svartvit klassiker och en riktigt bra film som fortfarande håller. Inte en enda gång gäspade jag eller blev ointresserad. Det kändes som det filmen ville säga då är synnerligen aktuellt idag, dessutom.

Toffelomdömet blir förstås det högsta.

På onsdag klockan 16 i SvT1 visas den svenska versionen av Intermezzo (1936)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sophies historia

Ett inlägg om en bok.

---

 

Hur bra blir det egentligen om man i en och samma bok blandar dåtid med nutid? Enligt mina erfarenheter är det ett ganska svårt grepp och alla författare klarar inte av det. Innehållsmässigt blir det hattigt och textmässigt ofta inte trovärdigt eftersom språket, oavsett tidsepok, är detsamma. Jojo Moyes använder greppet med två parallella berättelser från olika tider i boken Sophies historia. Men de två berättelserna förblir inte parallella utan går så småningom in i varandra, vilket ju ofta är syftet. Jag har just slagit ihop pärmarna till denna den andra bok jag fick av kollegorna vid Sigtuna kommun när jag slutade där den 30 juni i år. Tack! Boken stod på min inköpslista så den var önskad. Men frågan är om den höll måttet i mina ögon…

Det är krig, det första världskriget. Året är 1916 och författaren har tagit oss till Frankrike. Där driver Sophie ett hotell tillsammans med sin syster – allt medan hon väntar på makens återkomst från fronten. Tyskarna har emellertid ockuperat stan. Och när den tyske kommendanten får syn på porträttet av Sophie, målat av hennes make, blir han helt betagen. Allt Sophie vill är att få tillbaka sin man. Men är hon beredd att göra vad som helst för detta?

I den parallella berättelsen är året 2006. Porträttet av Sophie hänger i Glashuset, det fantastiska hus som Livs man, arkitekten David, har ritat åt dem. Tavlan köpte han som gåva till sin hustru. Men en dag dör han och Liv tvingas kämpa för att få tillvaron att gå ihop. Det blir inte bättre av att de förra ägarna kräver tillbaka porträttet som de anser är ett krigsbyte.

Det här är en bok om starka passioner, men också om den där rena och totala kärleken. Den kärleken, som vi, om vi har tur, upplever bara en gång i livet. Men den skildrar också grymhet och hur människor påverkas av det de tror är sant så till den milda grad att de vill göra andra ont. Det behöver liksom inte vara krigstider för det…

Jojo Moyes är en berättare av rang. Hon får till bra historier som håller fullt ut och hon kan konsten att berätta dem. Även om kärleksromaner egentligen inte tillhör mina förstahandsval när det gäller böcker jag vill läsa, är den här boken bara så rätt för mig.

Toffelbetyget blir det högsta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

”Om Erik ger ax, ger Olof kaka…”

Om Tofflan vågar ge sig på ax är tveksamt, än mindre att baka nån kaka. Men däremot är jag bra på att ÄTA kakor, vilket syns. Jag har funderat på om jag vågar mig på en spaning i omvärlden utan att folk blir upprörda, men beslutat mig för att skita i konsekvenserna och braka på. Jag är inte mer än människa och jag har ett behov av att skriva ner mina tankar om saker och ting. Sorry, men om du inte gillar, sluta läs.

• Man flydde från flickvän och fastnade i sopnedkast. Detta hände i Tiumen i mellersta Ryska federationen. Eller Sibirien, dårå. Räddningstjänsten kom till undsättning, men det gick inte att dra loss mannen utan man fick använda verktyg. Snacka om att hoppa i galen tunna…
• Sportsko gav varken bättre hälsa eller viktminskning. Ett amerikanskt företag i sportskobranschen tvingas betala skadestånd sedan det visat sig att skorna varken får folk att må bättre eller gå ner i vikt. 300 miljoner kostade den falska marknadsföringen företaget. (I DN-artikeln står det kronor, men har de inte dollar i USA?) Tydligen föll många för reklamen…
• Gaser drabbar kvinnor svårast. Hälften av oss svenskar har problem med våra magar. Men när det gäller gaser i magen är det fler kvinnor än män som är drabbade, visar en undersökning som gjorts av Novus på uppdrag av Kronans droghandel. Jag skulle vilja säga att när Fästmön och jag umgås är det 100 procent av kvinnorna som är drabbade.
• ADHD-inflation ifrågasätts. Ja, det låter lite märkligt att ”alla” plötsligt får diagnosen ADHD. För några år sen var det bipolär sjukdom och innan dess depression. Nej, det känns som psykiska och neuropsykiatriska sjukdomar behandlas enligt nån sorts modetrend och inte riktigt seriöst!!!
• Tyskar är nakna och svenskar är sportiga – på stranden. Detta enligt en undersökning som nätresebyrån Expedia har genomfört om turisters strandvanor.
• Norsk prinsessa ser ut som gangster. Men nu får ni väl ge er?! Bara för att hon bar en  toppluveliknande kreation på 17 maj… Jag tycker att hon ser… norsk ut. Och lite frusen.

Read Full Post »