Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘typ’

Ett fotografiskt inlägg.


 

Det var ett tag sen jag gjorde min senaste fotobok. I november 2012 blev Året på Ultuna färdig. Innan dess gjorde jag Älskade Byhåla (2010) och Solfjäderstad (2011). Tro nu inte att jag har slutat fota sen dess. Det är nog bara så att tiden eller pengarna inte har räckt till för en ny fotobok. För det är ganska pyssligt att sätta ihop en fotobok i text och bild. Och så kostar det en del om man göra en fin bok.

Tre fotoböcker

Mina tre fotoböcker.


Jag har hittills
gjort böckerna hos Fuji. Det blir jättefina böcker. Jag har valt ett fyrkantigt format med hårda pärmar och tjockt papper i inlagan som gör bilderna rättvisa. Och då kostar det. Men det som också får mig att tveka är att det har varit ganska mickligt att göra böckerna. Man kan göra på två olika sätt – och båda sätten har sina för- och nackdelar. Jag har hittills endast gjort böckerna online, men det går också att ladda ner ett program. Genom att göra boken online kan jag välja olika teman, men jag kan inte redigera mina bilder (det går att beskära bilder i alla fall) eller spara en kopia på min dator. Ändå känns det bättre än att ladda ner en programvara. Och redigera mina bilder gör jag ju i Photoshop.

Mina två första böcker innehåller bilder från Metropolen Byhålan. Den tredje är bilder från Sveriges lantbruksuniversitet på Ultuna. Och nu är jag sugen på att göra en fjärde bok. Frågan är bara vilken typ av bok jag skulle göra. Jag älskar ju träd och blommor och har tagit en del bilder på sånt. Fast det känns lite tjatigt och inte så originellt (om jag nu har ett behov av att vara mer originell än jag redan är…). Naturen gillar jag ju, å andra sidan. Kanske himlar och moln, kan vara nåt..? Jag vet inte… En bok med roliga bilder..? Jag har tagit några såna bilder genom åren.

En riktig utmaning vore att göra en bok med porträtt. Och då menar jag inte selfies, även om det i sig också kunde vara en kul grej. Fast selfies drunknar man i på Instagram och det räcker. Många unga människor har Instagramkonton som enbart innehåller bilder på dem själva. Hur kul är det, liksom? Jag tycker att selfies kan vara roliga och fina – i lagom doser.

Nä, men porträtt, dårå… Jag är verkligen skitdålig på att ta bilder av människor. Kanske har det att göra med att jag ibland har lite svårt att närma mig människor. Det är lättare att närma sig träd. De står stilla. Så just därför vore det ett sätt för mig att träna på att fota människor och sen göra en fotobok med bra bilder. Eller i vart fall hyfsade bilder… I klass med Elisabeth Ohlson Wallin blir jag förstås aldrig… Nästan alla hennes porträtt är ju helt fantastiska.

Ack Sverige, du sköna

Elisabeth Ohlson Wallins fotobok Ack Sverige du sköna hade jag förmånen att få recensera för ett tag sen. Klicka på bilden så kommer du till den recensionen!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett inlägg.


 

Matkällaren t höger efter

En rätt typisk källare.

Det händer att jag inte begriper mig på människor. En sån typ som jag inte alltid förstår är mig själv. Därför måste jag hela tiden lura mig själv in på nya spår för att inte fastna i det som har varit och det som inte går att göra nåt åt. Såna är visst inte alla människor och det fick jag exempel på igår. Låt mig berätta om Källarmannen – i stora drag…

 

Vill du läsa mer??? Då behöver du lösenord. Du som inte har lösenordet kan skriva en kommentar nedan så sätter jag upp dig på sändlistan. Då skickar jag det till dig via den e-postadress du en gång angav för att få kommentera. Eftersom jag byter lösenord då och då har jag en sändlista. Det glädjer mig oerhört att den börjar bli så lång! TACK!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett inlägg om veckans nya fråga.


Vi fortsätter på temat film!
För även om Tofflans läsare inte är några större biofantaster, gissar jag att de ändå ser film – på ett eller annat sätt.

Den här veckan undrar Tofflan alltså vilken typ av film du helst ser. En liknande fråga har jag haft tidigare och det ska bli intressant att kolla om svaren har förändrat sig!

Som vanligt kan du inte kommentera det här inlägget. Lämna i stället din kommentar inne i omröstningen – anonymt eller med namn. Och omröstningen hittar du som vanligt här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar.

Tack på förhand för att du deltar!


Livet är kort. 

Read Full Post »

Ibland önskar jag att jag hade en touch av Aspergers, just den där touchen av känslofrihet. Men nej, alla människor med Asperger har inte den delen. Asperger är en mycket mer komplex diagnos än så. Ja, den är till och med så komplex att den är på väg att upplösas till fler och mindre diagnoser. Därför var det med stor nyfikenhet jag tvingade Fästmön att sitta ner och glo på I rymden finns inga känslor på SvT 1 när hon nu äntligen har kommit hit.

I rymden finns inga känslor

En film om en kille med Asperger.


Bröderna Sam och Simon
delar lägenhet. Simon har Asperger och behöver ha fasta rutiner för att tillvaron och livet ska funka. När Sams flickvän gör slut blir tillvaron kaotisk. Sam mår naturligtvis inte bra och Simon har svårt att hantera förändringen. Hans mål blir att hitta en ny tjej till brorsan. Fast det blir ju lite svårt för det här med känslor är inte riktigt Simons grej…

Jag kan förstå att den här filmen har fått kritik och kallats överdriven. För om man inte skulle överdriva, vore det ju svårt att se egenheterna hos Simon, som ju ser rätt normal ut. Det är ungefär som när homosexuella ska skildras på film, det måste, på sätt och vis överdrivas för att det tydligt ska framgå vad det är för typ.

Den här filmen är bra. Den ger glimtar av olika aspergersymtom, men visar också på konsekvenser som dessa får för personen själv och omgivningen.

Det blir inte högsta betyg, men högt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Jorå, nog sa den 

svisch, typ,

förmiddagen… Den bara försvann. Till och med molnen på himlen försvann – eller nästan, i alla fall. Det har blivit soligt och varmt. Nu sitter jag vid datorn med vegetarisk ärtsoppa, pannkakor, sylt och grädde i magen och ska klura på kommunikationsfrågor.

Före lunch satt jag i ett intressant möte om popplar, du vet, de där i Sverige ovanliga träden – här finns bara 1 000 hektar poplar, har jag lärt mig. Vidare är det ett snabbväxande träd – växer svisch, typ –  och därför synnerligen ekonomiskt. Om man nu vill använde det till det som våra forskare är inne på. Lite extra lustigt i sammanhanget är att Metropolen Byhålan i vissa sammanhang har kallats Poppelstaden. När jag var barn fanns där ganska många poppelträd på vissa av de stora gatorna i centrala stan. Nu är det inte många popplar kvar. En rest av det hela är självaste Poppelgatan, DEN finns kvar! Och så finns det en assistansverksamhet som heter just Poppelstaden

Svartpoppel. (BIlden är lånad från Wikipedia.)


Jag har annars fipplat med lite webberier
internt och externt. I eftermiddag ska jag lära ut hur man gör sin personliga hemsida. Jag har även fått två roliga uppdrag den här veckan – och det tredje är ju att vara med och planera och arrangera institutionsdagen i slutet av september. Pratade lite med M om den i morse och nu får vi hoppas att jag inte ligger på obduktionsbordet operationsbordet eller är konvalescent just då. För det här vill jag vara med om!!!

 

Livet är kort.

Read Full Post »

… att jag är tjock när jag vräker i mig pizza så här mitt i veckan. Och inte bara pizza, för den delen. Pizza med béarnaisesås dessutom. Magen känns goare än nånsin och om jag inte startar ett gallanfall nu gör jag det väl aldrig. Men gott var det, fy te rackarns så gott… 😛


Slafsig och god pizza!

                                                                                                                                                  Eftermiddagen ägnade jag åt bildhantering i Photoshop samt att skapa en startsida för en av huvudrubrikerna till ”mina” forskarsidor. Jag fick faktiskt ordning på Photoshop, men det gick åt ganska mycket tid, tyvärr. Ytterligare några texter kom in idag i slutkorr från forskarna. Totalt är nu 16 x 2 texter klara, bara 20 kvar. Stopp är fredag klockan 13. Jag pratade med en av forskarna idag på telefonen, en mycket trevlig norrman som skorrade på sina r. Han uttryckte sin stora sympati med mig när jag berättade att jag nästan enbart håller på med dessa sidor:

Stackars dig!

sa han. Men jag svarade att jag bara tycker att det är roligt. För det tycker jag också – även om tekniken motarbetade mig idag.

På fredag är det för resten avtackning för Carl. Först i huset på förmiddagen, sen blir han bjuden på lunch. Jag är medbjuden, men är så tråkig att jag har tackat nej. Dels för att jag är matkrånglig och inget på menyn funkar, dels därför att jag är spänd på att se hur många texter jag har fått in. Jag skulle så gärna vilja göra det här färdigt innan jag slutar.

I kväll har jag som sagt slafsat pizza. Samtidigt läste jag ICA:s tidning Buffé som låg i postboxen när jag kom hem. Den fick mig att tänka bort allt det feta jag åt och i stället låtsas goffa rotsaker och annat nyttigt. Retade upp mig på ett reportage om Lassgård & Sundvall och deras matlagning. Tror inte ett smack på att herrarna stod och rörde ihop nåt i några grytor. Det fanns inte en bild på det, bara på maten och när de åt. Dåligt! Annars gladde jag mig åt tidningens reportage om Afternoon Tea samt att Lady Hamilton fanns listat som ett av de ställen i Sverige där man serverar detta! Och tro mig, Ladyns Afternoon Tea är nåt alldeles extra!!!

Nu blir det lite nyhetsläsning på webben och kanske ett besök hos bloggvännerna innan jag hoppar in i duschen. Klockan 21 bänkar jag mig i TV-fåtöljen för att se Bron. Jag bara måste se den där knäppa polisen Saga! Inte för att skådespeleriet är toppen eller karaktären är skildrad med nåt djup, utan snarare en alltför typisk typ, utan för att Saga är så knäpp, helt enkelt.

Read Full Post »