Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Tycho Hedéns väg’

Det var ett tag sen, men nu är det dags igen för en titt ut i omvärlden. Jag har fått smak på livet utanför hemmet för idag har jag jobbat min första arbetsdag efter fyra veckors semester.

Som vanligt är det frivilligt att hänga med på min titt. Den som tycker att inlägget är tråkigt eller dåligt eller både och är inte på nåt sätt tvingad utan kan stanna kvar hemma hos sig. Och vara tråkig och dålig eller bara grinig. Vad vet jag, vad vet jag. Övriga, häng på!

[…] Det är dålig journalistik att haka upp sig på en mening på 415 sidor i en bok som handlar om allt annat än detta […]

  • De vänsterhänta blir allt fler! Idag den 13 augusti är det De Vänsterhäntas Dag. Ungefär tio procent av alla barn som föds blir vänsterhänta. För tidigt födda är ännu oftare vänsterhänta. Och kanske är det förklaringen till att de föds fler vänsterhänta barn – allt fler barn föds nämligen för tidigt. Vänsterhänthet kan vara ärvd eller en följd av en störning när hjärnan utvecklas under graviditeten. Störningen kan bero på droger eller miljögifter eller alkohol, dårå. Själv känner jag flera vänsterhänta – och alla är synnerligen intelligenta…
  • Lars blir hjälplös 19 timmar om dygnet. Fy fan, säger jag! MS-sjuke Lars Schelin i Stockholm får sin personliga assistans nedskuren till fem timmar per dygn. Detta innebär såväl praktiska problem som isolering och ensamhet. Lars kan inte ens gå på toa utan hjälp. Sverige, 2012. It sucks!
  • Dalmatiner adopterade lamm. Men så en lite solskenshistoria, från Australien. När ett litet lamm förlorade sin mamma hoppade gårdens dalmatiner in som adoptivmamma. Hur gulligt som helst, ju!
  • Färg ska få fart på klädbranschen. Den regniga sommaren till trots såldes inte mycket kläder. Nu hoppas klädbranschen att mer färg ska locka shoppare i höst. Själv fortsätter jag tills vidare att hålla mig till… tjockis-svart. Jag är ju fortfarande… tjock.
  • Krock på Tycho Hedéns väg. Som vanligt, på min väg hem från jobbet. Och varför krockas det? Gissningsvis för att man inte håller avstånd i bilköerna i rusningstid och för att man kanske blabbar i mobilen. Vad vet jag, vad vet jag. Jag vet bara att två bilar blockerade ena körfältet och förarna gjorde inget för att flytta på sina fordon utan pratade – i var sin mobiltelefon.
  • Sociala medier gör kultur till ekonomi. En intressant och tänkvärd aritikel signerad Ellinor Skagegård om Uppsalaforskaren Christian Christensen. Särskilt intressant är det att läsa om hans syn på Twitterkontot @sweden
  • Årets Stjärnorna på Slottet. Dags för den sjunde upplagan av programmet. Expressens Anders Björkman tror att Lill-Babs tårar fyller slottet. Övriga deltagare är Robert Gustafsson, Claes Malmberg, Philip Zandén och Ewa Fröling. Ett spännande gäng, tycker jag, och struntar i eventuella tårar.


Livet är kort.

Read Full Post »

Det är sant som talesättet säger att en olycka sällan kommer ensam. Den här veckan har jag noterat och passerat tre (3) olycksplatser på väg hem från ”jobbet”. Ja, det är onekligen en farlig väg jag åker.

Idag var det nog värsta olyckan hittills. Tre ambulanser passerade med blåljus och sirener. Och bilkön var kilometerlång. Jag tror vi köade i 50 minuter. Men vad är det att köa jämfört med att få åka ambulans skitfort för att man är skadad? Nej just det!


Jag åker helst hem med Clark Kent*, inte ambulans.

                                                                                                                                                  Samtidigt slår det mig alltid när jag sitter i de vanliga bilköerna på väg hem, framför allt, att cirka 90 procent av bilförarna har ratten i en hand och mobilen i den andra. Och hur bra kör man då? Nej, inte alls bra, skulle jag vilja säga. För även om jag inte alltid har båda händerna på ratten är den ena vänstra så gott som alltid där och den högra sköter jag ju växelspaken med. Hur ska jag då kunna hålla i en mobil?

Jag har blåtand och jag har hört att somliga tycker att det är mer eller mindre larvigt. Men faktum är att det är väldigt användbart när man kör bil. Blåtanden sitter ju i örat och det enda jag behöver göra med en hand är att svara och att trycka av.

Samtidigt är det faktiskt så att man blir ganska okoncentrerad om man pratar i mobilen. Det är ju likadant när man har en passagerare bredvid sig och blir för engagerad i ett samtal med denna. Jag pratar sällan i mobilen i bilen ens med blåtand. Och när jag pratar med mina passagerare svarar jag ofta galet eftersom jag koncentrerar mig på bilkörningen eller skriker

Idiot!

till andra bilförare och cyklister eftersom ingen ju kör lika bra som jag och cyklister tror att de har nio liv.

Jag vet inte om pappas varning i drömmen härom natten var ett tecken på att jag skulle ta det lugnt på hemvägen. En morgon i veckan när jag var på toa hörde jag nån som pratade med mig utanför, men jag hörde inte vad h*n sa. Så jag svarade:

Vad sa du?

Det var bara det att det inte fanns nån där utanför. Fästmön låg i sängen och snusade och jag var ensam uppe i lägenheten. Tror jag… Var detta också en varnande röst?

Hur som helst, jag är glad att jag kom hem utan att ha krockat, även om jag kom hem nästan en timme senare än vanligt. Tack, nån där uppe, Pappi eller så!

PS På tisdag öppnas Strandbodkilen för biltrafik igen och då kan jag faktiskt köra den vägen i stället för krockiga Tycho Hedéns!..

                                                                                                                                                             *Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »