Det var bättre förr…

Ett inlägg i vilket Tofflan visar upp sitt dåliga samvete.

Det var liksom bättre förr – i alla fall i vissa sammanhang. Som när chokladbiten hette Mellanmål och inte… Sportlunch.

Namnet var bättre förr. 

Namnet Sportlunch får mig att känna ett otroligt dåligt samvete när jag, som nyss, sprättar upp en chokladkaka – UTAN att ha sportat och när det faktiskt är kväll och inte lunchtid. Mellanmål kan man liksom äta när som helst.

Andra godisbitar som har bytt namn är Raider till Twix och Käck till Kick.

Nä, som sagt, vissa saker var bättre förr…

Livet är kort.

Read Full Post »

Glad i hatten, mätt i magen och bara liiite klen i magen

Jag blev ju utbjuden i kväll av en före detta kollega, numera vän, Lena. Tänk så bra det passade, för det var ju verkligen läge att fira. Vi gick till samma ställe som Fästmön och jag gick till sist, Gary’s. Och det namnet ska du komma ihåg för maten är kanon!

Lena är också kanon. Eller i alla fall väldigt glad!

Vi inledde med en mycket torr dry Martini under en galen kolampa. Äntligen fick jag fota! (Ja, jag är verkligen skitjobbig med min mobilkamera!..)

Galen kolampa.

Ärligt talat var jag lite orolig för att magen skulle protestera, men den har skött sig finfint i kväll. Det enda jag känner av nu efteråt är ett svagt illamående. Fast det kan bero på bussresan. Japp! Jag övervann den demonen också idag och åkte buss. Tur och retur. Ensam. Utan att dö.

Till förrätt valde jag den här gången en sorts popcorn, enligt menyn. Det var friterade kräftsjärtar och till det en smält kryddigt smör. Mycket salt, men mycket gott.

Friterade popcorn som innehöll kräftstjärtar.

Till huvudrätt valde jag, tråkig som jag är, samma som sist, det vill säga kycklingfajitas. Men smart nog så delade Lena och jag på en portion. Annars hade jag definitivt inte mått bra. Portionerna på Gary’s är mycket rikliga vilket torde passa hungriga gubbamagar, men var var alla manliga gäster???  De kvinnliga gästerna var i klar majoritet.

Kycklingfajitas med massor av goda diper.

Diperna var som sist enormt goda. De inte bara tilltalar gommen, de tilltalar ögat också.

Fyra diper: krämig guacamole, rökig  mangodip, syrlig gräddfil och en röd, het tomatdip. Suveränt goda alla, på sitt sätt.

Som avrundning en lite lagom dessert, söt och friterad, men inte alltför kraftig. Till den en kopp svart kaffe.

Friterad Mars, Snickers och Twix. Fast jag minns inte i vilken ordning…

Som sist får maten allra högsta betyg, ingen tvekan! Portionerna är så rikliga att man gott och väl kan dela om man bara är lite hungrig. Men den här kvällen serverade Gary själv och då steg även Toffelbetyget för servicen.

Högsta betyg!

 

Stort TACK till Lena som bjöd mig på den här middagen! Nästa gång är det jag som bjuder, inga protester!!!

Read Full Post »