Varför är det så svårt att svara, Sverige???

Ett inlägg om svårigheten att svara.

---

 

När jag skriver – med vässad penna eller slö eller via e-post – vill jag gärna ha ett svar.

Det händer att jag i min förtvivlan sliter mitt hår. En ständig orsak till detta hårslitande är uteblivna svar. Jag saknar allt från svar på direkta frågor via anmälningar till ansökningar. Varför är det så svårt att svara, Sverige???

Idag kommunicerar vi ofta via e-post, särskilt när det gäller ansökningar av olika slag. De flesta företag och organisationer har nån sorts autosvar man får tillbaka. OK, då vet jag i alla fall att min fråga/ansökan har kommit fram.

Men sen då? Jorå, självklart fattar jag – efter några veckor – att ett uteblivet svar på en jobbansökan är ett nej. Fast i mina ögon är det ett nej på ett dåligt och oförskämt sätt. I de flesta e-postprogram går det att klumpa ihop alla som sökt men inte ska bli anställda i en grupp dolda mottagare och skriva att

tyvärr, det blir ett nej den här gången.

Det krävs några copy and paste, ett par textrader och sen ett sänd-klick. Är det svårt och jobbigt på nåt vis, eller? Jag säger som qpaqex (som emellertid aldrig svarade på min kommentar…):

Arbetsgivare – svara på ansökningar det vinner ni på. […] Om ni vill att jag skall ha en bra bild av er som arbetsgivare även om ni inte anställde mig […]

Tyvärr breder det här oskicket ut sig. För ett tag sen mejlade jag en ansökan till en författare att recensera en ny bok jag var intresserad av. (Notera att jag skrev i imperfekt.) Inget svar. Dagarna gick. Till sist kontaktade jag författaren via denn*s blogg och undrade i en kommentar om det möjligen hade kommit nåt mejl. Efter nån dag fick jag svar – på bloggen.

Jodå, ditt mejl har kommit fram.

Sen vet jag inget mer, för nåt besked lämnades inte. Tror du att jag har nån lust kvar att recensera? Nej, det har jag inte. Det är oförskämt att inte svara! Det går att ställa in autosvar i e-postprogram även som privatperson – om man nu får så många ansökningar att recensera ens verk.

Den här gratistidningen finns inte på riktigt.

I förra veckan kom inte den lokala gratistidningen till min postbox. OK, den är just gratis, men den är rätt bra och den är den enda papperstidning jag har tillgång till. Så jag gick ut på nätet och kollade upp var jag skulle anmäla utebliven tidning. Jag hittade en e-postadress, skrev några rader, namn och adress och mejlade. På nätet stod att alla mejl vidarebefordras till distributören, stans lokalblaska. Vad tror du hände? Nej, jag fick varken svar eller nån tidning. Dåligt, dåligt, dåligt! Snart är det torsdag igen. Då skuttar jag inte lika förväntansfull nerför trappan för att kolla om jag har fått nån tidning, kan jag meddela.

Kundtjänst och kundservice, vad är det i Sverige idag? Är det att strunta i att svara när presumtiva anställda, kunder med flera frågar efter nånting? Eller är det sättet som ett av vårt lands största företag som levererar telefoni med mera använder sitt Twitterkonto på: man tipsar om TV-program? (Vem kan inte leta själv i tablåerna, liksom..?)

Varför är det så svårt att svara, Sverige???

Hallå..? Hallå..? HALLÅ???

(Jag svarar på ALLA publicerade kommentarer på min blogg, i alla fall.)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Telia är FORTFARANDE Felia

Ett irriterat inlägg.

---

 

Framåt kvällen var jag ut till Förorten en tur. Så snart vi kom in i byn slutade mobilen att fungera. Felet är alltså fortfarande inte åtgärdat och det är fortfarande ingen vettig information från Telia. Men jag noterade att Telias webbplats är uppdaterad…

Så här såg informationen ut i förmiddags… Notera att den visade samma information när jag skrev mitt inlägg på förmiddagen som kvällen före – senaste uppdateringen var strax före klockan 20.

Jag har bloggat, jag har twittrat hela dan till Telias kundtjänst. Klockan 19 (!) reagerade nån där först och skrev var jag kunde hitta driftinformation om mobiltelefoni… (läs nerifrån och upp)

Det där sista svaret var det värsta jag har sett. Ska felet inte vara åtgärdat förrän på torsdag??? På torsdag!!!

På Telias webbplats har man uppdaterat informationen klockan 13.10 idag till detta. OBS det kanske inte syns, men det är en länk till Felanmälan. Och hur ska man kunna göra en felanmälan när bredbandet inte funkar heller?

Det här var det mest bedrövliga i kommunikationsväg jag har sett på länge! På vissa ställen i och omkring Uppsala kan folk som är Teliakunder sen över ett dygn inte ringa – vare sig mobilt eller via fasta nätet – eller surfa på nätet.

Jag kan bara hålla tummarna för att ingen som är drabbad av detta behöver larma 112. Att i detta läge inte utnyttja befintliga kanaler för kommunikation, såsom webb och Twitter, är för mig obegripligt! Telias webb har uppdaterats en gång på ett dygn. På Telia Kundtjänst twitterkonto har det varit total tystnad fram till i kväll när jag fick ett svar på ett av mina många tweets. Sen har det varit tramsinformation om filmer och TV och träning (!).

Många drabbade kunder har under dan troligen haft telefoner och internetuppkoppling på jobbet som har fungerat så att de hade kunnat ta till sig information från Telia – om det hade funnits nån. Kriskommunikation ingick tydligen inte i somligas utbildning.

Det här är riktigt jävla dåligt, Telia!!!

En fet svart Toffelbak till Felia som inte klarar kriskommunikation, uppenbarligen.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

På väg bort

Ett frånvarande inlägg.

---

 

Nejrå! Jag är på jobbet. Jag har lärt mig att stå ut med det mesta, även plågsamma saker. Nu är inte jobbet i sig plågsamt utan omständigheterna. Det finns så mycket jag skulle kunna ha gjort om jag inte hade blivit så systematiskt nertryckt. Det är skönt att se att andra inte drabbas. Kanske har man lärt sig nåt på vägen – eller så var jag ett tacksamt föremål för frustrationer och kriser.

Idag ska jag ha mitt andra avslutningssamtal. Fast så mycket samtal blir det väl inte. Det som ska ske är att jag ska överlämna mina arbetsuppgifter till den gästspelande tillförordnade chefen. Och berätta var jag ska lämna nycklar och utrustning – för det vet nog inte gästen. Sen händer nog inte så mycket mer. Det som hände efter det första avslutningssamtalet var några ord från högsta chefen. Det visade i alla fall att mina ord, tankar och känslor hade förmedlats vidare. Sen om det förändrar nånting vet inte jag,  jag slutar ju. Trodde faktiskt att mina ord skulle stanna i rummet där samtalet fördes – förutom ett par konkreta förslag som jag fick direkt återkoppling och uppskattning för. Men orden gick vidare. Det gör gott inuti mig. Då blev jag inte bedömd som mindre värd eller vetande, inte där, i alla fall.

På eftermiddagen igår blev jag så glad, för en av mina favoriter, h*n som talar som min farmor, undrade vilken dag som är min sista. Jag berättade att det är måndag – och genast blev det bokat och bestämt en lunch den dagen! (Ingen annan har tänkt i dessa banor och jag tänker baske mig inte köpa tårtor för att fira. Vad är det som ska firas? Att pesten ersätts med kolera?) Jag blev så oerhört glad över detta – och det tänker jag låta personen få veta! Hur mycket det betyder, nu när jag är på väg bort.

Stämningen i rummet blir alltmer mystisk. Vi talar knappt med varandra. Jag tystnar mer och mer, snart säger jag bara

Hej!

när jag kommer och

Hej då!

när jag går. Jag måste avskärma mig för att klara det här. Igår satt jag till och med och lyssnade på Sommar i P1 med biskop Antje i lurarna. Jag orkade inte med världen utanför.

Via jobbets Twitterkonto läste jag några rader, enligt Twittrarens utsago ord uttalade av en åttaåring. Det gör ont i hjärtat att läsa följande:

Jag vill dö, för då försvinner allt det jobbiga för er.

Men samtidigt känner jag igen orden som tankar jag har tänkt ett antal gånger. Till skillnad från den som sa orden är jag emellertid vuxen, med en vuxens ansvar för mitt så kallade liv.

Igår kväll gjorde jag en liten planering/dagordning för nästa vecka. Jag försöker hitta strån att hänga fast vid för att inte ge upp. Fast ärligt talat vet jag inte om jag orkar en tredje vända. Snart finns det ingen självkänsla kvar. Jag utgår från att alla vill mig illa. Det blir en extra tuff tid, den närmaste som kommer, eftersom Fästmön åker hem till sitt efter jobbet i kväll. Det innebär att jag blir ensam om såväl dagar som kvällar som nätter framöver. Men på lördag åker jag ut till Himlen och låtsas att allt är som vanligt en stund igen. Innan jag är på väg bort.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Skämsiga skämt och annat

Ett inlägg om aprilskämt.

 

Ett aprilskämt tittar in i evighetsspegeln.

Mitt första inlägg idag, det om pumpsen, var förstås ett skämt. Det hoppas jag verkligen att du förstår. Jag är inte mycket för att skämta aprillo, för jag blir verkligen avskräckt när jag läser medias aprilskämt. Framför allt lokal medias. ASSÅ, KOM IGEN! Vem går på att man ska ta bort busshållplatser, ha robotar som turistguider och gigantiska hörsel- och synskydd för att slippa fridstörare? Eller att en gågata ska öppnas för biltrafik? Jag stööööönar. Högt. Och inte så mycket av smärta idag som av att jag skäms. Å andras vägnar.

Men på tal om smärta finns den förstås delvis kvar i rygghelvetet. Värst är det första halva av dan. Jag försöker stå och sitta omväxlande, men är rädd att mina hälsporrar ska aktiveras av för mycket stående. För att motverka dessa har jag skor med de äkta, avgjutna inläggen i.

Fästmön låter som en hel karl idag. Det handlar inte om att hon har bytt kön utan om att hon är sjuk. Förkyld, hes och hostig. Trist för henne att hon behövde vara hemma idag eftersom det var en utbildning hon skulle delta i idag (på sin annars lediga dag). Jag har beordrat allt från vila och näsdroppar till honung och hostmedicin. Och en och annan Ipren.

Det har snöat utanför kexfabriken. Jag har fått mitt p-tillstånd till bilen förlängt till och med den 31 maj och förvånades över inkonsekvensen. Men det var inget jag skulle lägga för stor vikt vid, sa chefen. Men en kylig dag som denna första april passar det bra att värma skogssvampssoppa till middag. Jag ska försöka att inte bränna vid några grytlappar eller annat idag.

Och ja just det. Om nån tycker att jag är humorbefriad då skulle du träffa en före detta granne till mig för att jag inte tycker att fyra tidningars aprilskämt var roliga, kan jag meddela att det största aprilskämtet av dem alla är jag. Jag är ju född i april.

För övrigt har jag idag lyckats med att få ihop tusen – 1000 – följare till jobbets Twitterkonto! Det är jag rätt nöjd med. Privat har jag bara 208… Och detta är inget aprilskämt!!!

Livet är kort.

Read Full Post »

Magont och helgplaner

Oj. Det blev nog lite för mycket av det goda igår. Jag har fortfarande ont i magen. Inte så där magsjukeont utan ont för att det känns som om magen är full. Men det, kära läsare, kan jag informera dig om att den inte är, vid det här laget.

Idag är det fredag, om nu nån har missat det. Som vanligt en grå och fuktig start på dan. Vägarna är smutsiga, bilarna likaså. Efter helgen ska kvicksilvret krypa neråt igen och det ska komma mer snö. Nej, februari är ingen rolig månad alls.

Igår lämnade jag förslag på utseende och innehåll på Husets intranätsidor. Men så fick jag veta av Johan att mottagaren gick på ledighet igår. Skoleleverna ju sportlov – eller vad det heter nu för tiden – nästa vecka och då måste tydligen en del vuxna vara lediga också. Dumt att jag inte visste detta, då hade jag kunnat tänka lite till. Sidan är inte riktigt klar att börja jobba med, där saknas ett kalendarium. Annars kan jag nog börja lite smått.

Huset från sidan.

Om du missade det, så blev mitt Twitterkonto kapat igår. Fan, så folk håller på, vad är det för roligt med att förstöra för andra? Vad jag förstår var det rätt oskyldiga tweets ändå som skickades ut. Det sades att jag önskade att mina Twitterbekantingar skulle banta… Och det kan ju stämma för en del, men jag skulle aldrig skicka ut sånt skit! I retur blev jag själv överhopad av tweets, sms och mejl om att detta. Det tog lite tid att besvara alla. För det måste man ju göra, det hör till vanlig hyfs. Min ton var nog inte så hyfsad igår, emellertid, ber om ursäkt för det. Jag kom hem sent efter att ha varit i Himlen och jag var jättetrött och hade ont i magen.  Men jag blev ännu  lite tröttare, för en del tycks tro att jag sitter vid datorn 24-7 och det gör jag inte. Jag deltar i livet också. Nu har jag bytt lösenord några gånger och det är ett under om jag själv kan logga in på mitt eget konto. Vi får se, vi får se. Jag lyckades nyss, i alla fall. Nu gäller det att komma ihåg rätt tecken nästa gång…

Lunchen idag ska intas på Gallan tillsammans med en före detta kollega från avdelningen. Det blir skönt att få en liten promenad. Jag försöker testa hur mycket hälen pallar. Inte alltför långa promenader går bra, men jag får ont om jag står mycket. Och ibland även när jag sitter! Att köra bil långa sträckor får jag vänta med ett tag till. Nu har jag inga planer på nån långresa, men… Fästmön och jag skulle vilja ta en tripp till Stockholm nån lördag när vi är lediga. Eftersom tågen inte går som de ska – det är ju vinter… – har vi bestämt att vänta till längre fram i vår. Fast då åker vi som sagt tåg, inte bil.

Vi tar tåget till Stockholm senare i vår.

I kväll blir jag hemma. Jag ska glo på Antikrundan från igår och sen blir det mest vila. Lördagsförmiddagen tänker jag börja städa – vet inte hur mycket jag orkar eller har lust till – innan jag åker och hämtar Anna från jobbet. Hon jobbar korta dagar både lördag och söndag, så jag tänkte hämta henne i morgon och följa med ut till Himlen. Sen stannar jag till söndag morgon då jag skjutsar henne till jobbet innan jag åker hem och fortsätter städa, eller vad jag nu gör. Vill ju inte hålla på med städning nästa helg när vi har månadens lediga helg tillsammans! Vi har inga särskilda planer då, kanske blir det en middag ute nån av dagarna för att fira Alla Hjärtans Dag i efterhand. Annars tyckte jag att vi firade rätt bra igår. Så bra att jag, som sagt, fortfarande har ont i magen…

Vad händer hos dig i helgen???

Livet är kort.

Read Full Post »

Alla fj… Hjärtans Dag

Johan hängde med mig för att hämta bilen på verkstan. Nu rullar Clark Kent* lika bra som alltid – och det känns finfint att bromsarna funkar som de ska. För det var nämligen lite fel på dem som nu har åtgärdats. Eller fel och fel, det var lite skit på dem, snarare. Felsökningen kostade 500 spänn, lagningen 1 000. Alltså  1 500 kronor fattigare efter den här dagen. Men det kunde ha varit värre, det kunde det…

Vi stannade till för att inhandla rosor och choklad innan vi anlände till Himlen. Johan var så snäll och skottade parkeringsplatsen så jag kunde parkera. Fästmön bjöd på middag, fast hon inte skulle. Hon hade dukat med finporslinet och finaste tygservetterna…

Findukat!

Alla ”barnen” var hemma – eller äldsta bonusdottern kom lite senare. Det var kul att samlas allihopa, även om vi nu inte riktigt åt samtidigt.

Som om inte mat hade räckt hade Anna bakat en hjärtekaka också. En hel deciliter kakao innehöll den bland annat. Hallon från Slottet och ikke så styvpiskad krem serverades till.

Mycket chokladigt hjärta.

Jag kompletterade med chokladhjärtan och Anna med geléhjärtan.

Geléhjärtan på finaste assietterna.

Men först åt vi som sagt middag – och skålade! Anna och ”barnen” i vatten, jag i mjölk.

Ett vinglas mjölk.

Vi skrattade lite åt Storasyster som hade lyckats beställa Sims – på norska, medan Johan lagade sin säng med skruvar. Jag hann hjälpa Elias lite med läxan, det var länge sen.

Sims finns även på norska – och det hade äldsta bonusdottern lyckats beställa.

Jag hoppas att Anna får glädjas åt rosorna åtminstone ett par dar. Det var en faslig kö för att få köpa dem och ja, de var möjligen lite dyrare än vanligt. Men jag skulle kunna köpa rosor till Anna när som helst. Idag tyckte jag att det var en alldeles utmärkt och passande dag för rosor, Alla Hjärtans Dag. Jag håller med min Sister som inte heller förstår varför så många är negativa till Alla Hjärtans Dag. Häromdan var det ju klasar av folk som skrev om näthat och startade kärlekskampanjer på Twitter. Är det ”finare” och ”bättre” att visa kärlek en ANNAN dag än den 14 februari? Varför så många negativa röster när det är en dag för kärlek? Det är ju fritt och upp till var och en när man visar sin kärlek, men jag tycker det är urlöjligt att racka ner på dem som råkar göra det just denna dag. Låt oss få göra det.

Rosor kan jag ge Anna när som helst.

Alldeles nyss kom jag hem. Jag vet inte hur många mejl, sms och tweets jag har fått om att mitt Twitterkonto var kapat. Maj gadd, det kom visst några bantningstweets från mig. Ursäkta så mycket, men jag sitter inte vid datorn 24 timmar om dygnet. Jag åtgärdade det så snart jag kunde och jag beklagar om du blev drabbad av konstiga tweets!

Har ätit alltför många onyttigheter i kväll, så magen har protesterat. Vilt. Det börjar bli dags att borsta tanden och krypa ner mellan kalla lakan i mitt svala sovrum.

Jag är så glad och tacksam att det finns kärlek i mitt liv och för den kärlek jag får av Anna och hennes barn. Den värmer ett lite illa åtgånget Toffelhjärta. Och till er som älskar att sätta era stilettklackar i detta hjärta kan jag bara tipsa om att saker och ting som börjar med lögner går förr eller senare åt… helvete. Det går inte att bygga nånting hållbart på lögner, nämligen.

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

En titt ut i omvärlden

Det var ett tag sen, men nu är det dags igen för en titt ut i omvärlden. Jag har fått smak på livet utanför hemmet för idag har jag jobbat min första arbetsdag efter fyra veckors semester.

Som vanligt är det frivilligt att hänga med på min titt. Den som tycker att inlägget är tråkigt eller dåligt eller både och är inte på nåt sätt tvingad utan kan stanna kvar hemma hos sig. Och vara tråkig och dålig eller bara grinig. Vad vet jag, vad vet jag. Övriga, häng på!

• Herman Lindqvists bok stoppas. Japp, så är det! Stormogulen (Bonniers förlag) går in och stoppar Herman Lindqvists memoarbok Mitt i allt. Det troliga skälet är att Herman Lindqvist pekar ut en Uppsalaprofessor som högerextremist. Nu ska sju sidor av boken skrivas om. Sånt här gör i alla fall mig nyfiken och undrande om det inte är ett PR-trick av Stormogulen..? Författaren själv säger bland annat:

[…] Det är dålig journalistik att haka upp sig på en mening på 415 sidor i en bok som handlar om allt annat än detta […]

• De vänsterhänta blir allt fler! Idag den 13 augusti är det De Vänsterhäntas Dag. Ungefär tio procent av alla barn som föds blir vänsterhänta. För tidigt födda är ännu oftare vänsterhänta. Och kanske är det förklaringen till att de föds fler vänsterhänta barn – allt fler barn föds nämligen för tidigt. Vänsterhänthet kan vara ärvd eller en följd av en störning när hjärnan utvecklas under graviditeten. Störningen kan bero på droger eller miljögifter eller alkohol, dårå. Själv känner jag flera vänsterhänta – och alla är synnerligen intelligenta…
• Lars blir hjälplös 19 timmar om dygnet. Fy fan, säger jag! MS-sjuke Lars Schelin i Stockholm får sin personliga assistans nedskuren till fem timmar per dygn. Detta innebär såväl praktiska problem som isolering och ensamhet. Lars kan inte ens gå på toa utan hjälp. Sverige, 2012. It sucks!
• Dalmatiner adopterade lamm. Men så en lite solskenshistoria, från Australien. När ett litet lamm förlorade sin mamma hoppade gårdens dalmatiner in som adoptivmamma. Hur gulligt som helst, ju!
• Färg ska få fart på klädbranschen. Den regniga sommaren till trots såldes inte mycket kläder. Nu hoppas klädbranschen att mer färg ska locka shoppare i höst. Själv fortsätter jag tills vidare att hålla mig till… tjockis-svart. Jag är ju fortfarande… tjock.
• Krock på Tycho Hedéns väg. Som vanligt, på min väg hem från jobbet. Och varför krockas det? Gissningsvis för att man inte håller avstånd i bilköerna i rusningstid och för att man kanske blabbar i mobilen. Vad vet jag, vad vet jag. Jag vet bara att två bilar blockerade ena körfältet och förarna gjorde inget för att flytta på sina fordon utan pratade – i var sin mobiltelefon.
• Sociala medier gör kultur till ekonomi. En intressant och tänkvärd aritikel signerad Ellinor Skagegård om Uppsalaforskaren Christian Christensen. Särskilt intressant är det att läsa om hans syn på Twitterkontot @sweden
• Årets Stjärnorna på Slottet. Dags för den sjunde upplagan av programmet. Expressens Anders Björkman tror att Lill-Babs tårar fyller slottet. Övriga deltagare är Robert Gustafsson, Claes Malmberg, Philip Zandén och Ewa Fröling. Ett spännande gäng, tycker jag, och struntar i eventuella tårar.

Livet är kort.

Read Full Post »