Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tveksam’

Ett inlägg om en föreläsning och lite annat.

 

Grenar mot blå himmel lite moln

En stund på lunchen.

Det blev en kylig start på den här dan, men den artade sig och blev riktigt solig och fin. Jag tog en macklunch och stod en stund i solen och mobiltelefonerade med sjuklingen hemma. Något bättre var det visst, fast det är inte mycket med Fästmöns röst eller ork. Det blir nog till att vara hemma och kurera sig resten av veckan. Eller hos mig fram till fredag när de yngsta barnen kommer till sin mamma.

konst kvinna

Konst(ig) kvinna.

På eftermiddagen tog vi en promenad ut i aprilsolen för att delta i ett möte. Eller det var faktiskt en föreläsning. Jag fick lära mig några promenadstråk i environgerna, inte helt fel med tanke på solen och på att min rygg synnerligen estimerade att jag rörde på mig. Vi promenerade till ett forum där jag studsade lite först på grund av konsten.

Charlotte Signahl

Charlotte Signahl, ingen konstig kvinna alls, pratar om ordet hora.

Efter konststudien blev det så föreläsning. Charlotte Signahl pratade om jämställdhet och mångfald. När hon först inledde kände jag mig lite tveksam. Framför allt för att jag känner att jag ju tillhör en minoritetsgrupp (HBTQ). Alltså jag trodde att det skulle bli lite överkurs. Det blev det inte. Efter en lite tveksam inledning kring bland annat pronomet hen drog den lilla människan igång i racerfart på scenen. När hon var nästan färdig berättade hon att hon var nyopererad. I magen… Det blev en synnerligen stimulerande eftermiddag där vi fick tanke att reflektera över förlegade begrepp som

neger

men också hur fel det blir när en del använder ord som

hora

utan att veta vad det betyder. Och för övrigt… Visste åhörarna vad en transvestit var? Jag tror det.

Där jag jobbar just nu talas ofta om olika sorters värden. Framför allt allas lika värde. Och lite annat. Föreläsaren tyckte att det mest var tomma ord och ville att vi skulle fokusera på det riktigt väsentliga: kvalitet. Ärligt talat håller jag med. Det är för många fina ord som i verkligheten inte betyder så mycket. Fokus på min arbetsplats ligger inte direkt på jämställdhet och mångfald. Här jobbar var och en med sitt. Jag skulle önska att vi hade just kvaliteten i fokus. Och samarabetet. För eftersom vi är mångfaldiga och inte enfaldiga torde det vara att föredra. Oder was..?


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en julklappsbok.


Uppdaterat inlägg med några rader om varumärkesstrategi!


En eller annan gång
har jag sagt till vännen FEM att jag inte tycker att hon ska köpa julklappar till mig. Eller sagt och sagt… Kanske antytt. Men eftersom vi har känt varandra sen vi var åtta bast tillhör hon kategorin vänner som kan skita i vad jag säger och göra som hon vill. Jag är så glad för Fjärilseffekten, en julklappsbok från FEM till julen 2013!

Fjärilseffekten

En bok om tre människors liv som hänger ihop.


Den här boken
inleds med en fruktansvärd olycka. Därpå får vi läsare följa händelserna i tre människors liv, händelser som leder fram till olyckan. För Bodils, Viktorias och Andreas liv hänger samman. Tre livsöden. Först kände jag mig lite tveksam till om detta verkligen kunde bli nån bra bok. Mot slutet blev jag övertygad. Dessutom har jag lärt mig vad en fjärilseffekt är: en egenskap i ett kaotiskt system, en liten påverkan i systemet som får stora effekter nån annanstans.

Ett av de elakt roliga styckena i boken är mot slutet när Andreas pratar med en varumärkesstrateg. Precis så där som Andreas känner jag mig ibland – och då jobbar jag ändå inom sfären…

Nog har jag läst några av Karin Alvtegens böcker tidigare och gillat dem. Men den här boken har ett djupare djup än de tidigare. Tack snälla FEM, för att du åter igen har visat mig på en riktigt bra bok som inte är nån deckare! 

Fjärilseffekten får högsta Toffelbetyg, ingen tvekan.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en kommande bok.


Igår kunde man läsa
om att det blir en fjärde Millenniumdel. Du vet, böckerna som skrevs av Stieg Larsson, som avled när han påbörjat del fyra. Jag blev förstås jätteglad när jag läste detta, men sen lite fundersam. För det råder fortfarande en konflikt mellan Stieg Larssons närstående om rätten till den där fjärde, ofärdiga delen. Och det är nu inte så att nån skriver färdigt den fjärde delen.

David Lagercrantz är mannen som får i uppdrag av Norstedts förlag (du vet, förlaget där jag ska ge ut min debutbok!) att skriva en ny fjärde och avslutande millenniumdel. David Lagercrantz ska, enligt förlaget, följa upp personerna och de trådar som är utlagda i böckerna. Men dessutom får han friheten att skapa något eget. Överskottet av intäkterna ska gå till stiftelsen Expo, enligt Aftonbladet.

Ärligt talat blev jag liiite besviken. Jag ville ju läsa Stieg Larssons påbörjade fjärde del. Men, men, självklart blev jag också nyfiken. Kan mannen som skrev om den där bolltrillaren verkligen göra nåt bra av detta? Även Stieg Larssons sambo är tveksam. Ja, Eva Gabrielsson är kritisk. Hon menar att Stieg Larsson inte hade velat detta. I Svenska Dagbladet säger hon bland annat:

Jag tycker att det är både opportunistiskt och girigt av Norstedts. Jag vet att Norstedts ligger dåligt till ekonomiskt, jag tror de behöver något sånt här för att rädda förlaget.

Själv är jag kluven. Jag är nyfiken och liiite besviken eftersom jag hade hoppats på en fortsättning av den påbörjade boken. Men jag tror nog att min nyfikenhet tar över och att jag så småningom köper boken.

Vad tror du om detta??? Vill du läsa den nya delen när den kommer och har du läst de tre föregående???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om den mörka dagen som ljusnade.


Den här fredagen har ljusnat
– på flera sätt. Ett av sätten är att det har kommit och kommer ner snö från himlen. Det gillar jag ju inte så mycket, dårå, men jag ska försöka klara mig helskinnad hem från jobbet. Det är i vart fall inte så kallt ute och det är mera som snöblandat regn än snö – här i alla fall. Hemma verkar det vara lite kallare. Det kan bli halt, med andra ord.

nelson-mandela-fist

Ett fullbordat livsverk. Nelson Mandela har lämnat oss.

I morse kunde jag läsa att Nelson Mandela har gått ur tiden. Mina små bloggproblem kändes väldigt små jämförelsevis. Samtidigt tänker jag att Nelson Mandela levde i nästan 100 år. Han hade ett rikt liv. Inte alltid ett gott liv. Det kan såna som jag tänka på när det egna livet känns tufft. Jag har till exempel inte suttit i fängelse. Jag har inte heller varit förföljd och plågad för min hudfärg. Däremot har jag blivit förföljd av andra skäl. Men det är en piss i havet – ursäkta uttrycket! – i sammanhanget. En stor man har gått ur tiden, men hans livsverk var otroligt gott och värdefullt.

_______________________

Jag fick ta över ett uppdrag i morse som jag kände mig väldigt tveksam till om jag skulle fixa. Men jag hanterade det och ”löste” det och det i sig blev jag väldigt glad och stolt över. Självkänslan är inte på topp och det är väldigt lätt att knuffa omkull mig just nu. I vissa fall känner jag att jag till och med har blivit… undfallande. Jaa, jag är en annan Toffla än den jag var för fyra, snart fem år sen när livet kraschade.

Medan två finska flaggor vajade i vinden i morse, med en svensk dito emellan sig, kom jag till jobbet och kände stolthet. Stolthet för att det faktiskt finns en bit finne i mig. Och idag är det Finlands självständighetsdag. Kvartsfinnen i Tofflan sjöng de inledande stroferna på Maamme, Finlands nationalsång, för arbetskamraterna i morse. Fast på svenska. Och det var bara två kollegor här just då.

Två finska flaggor o en svensk

Två finska flaggor och en svensk. Min arbetsplats uppmärksammar Finlands självständighetsdag idag.


Och det jobb jag gjorde
under förmiddagen renderade i en glad och tacksam projektledare. En person som var så nöjd att h*n till och med tog i hand och tackade innan hon gick nu på eftermiddagen. Sånt värmer ett fruset Toffelhjärta enormt.

Om en stund ska jag nu rulla hemåt i ovädret. Kära Fästmön jobbar helg och jag ska passa på att köpa lite julklappar till henne och slå in lite klappar. Jag borde också gå ett varv med dammsugaren, men det prioriterar jag inte just nu – om jag får välja. Kvällarna den här veckan har gått åt till alltför mycket dåligt mående. A-kassan och Arbetsförmedlingen har ju inte precis gjort tillvaron ljusare. Jag känner att Anna inte har fått den uppmärksamhet hon förtjänar. Men i helgen har vi åtminstone kvällarna tillsammans och på söndag blir det julbord på Odinsborg, som sagt.

Det var så rörigt i veckan att jag totalt missade det första avsnittet av nya säsongen av Morden i Sandhamn på TV4. Ska försöka se avsnittet på TV4Play under morgondagen, efter att jag har skjutsat Anna till jobbet. Och ja. Jag gör det så gärna, jag avstår sovmorgon för att se till att min älskling slipper halka och frysa medan morgonen är kolsvart. Det skulle aldrig falla Anna in att kräva, än mindre be om detta. Det är mitt eget val. Jag tror att det kallas kärlek.

Vi ses kanske i kväll – Inshallah – om Gud vill. Ha en skön helg!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan känner sig lite nöjd och lite tveksam över vad hon gett sig in på.


Jag har ju här på bloggen
några gånger filosoferat över det här med storstädning och att städa ett rum – eller ”område” – i hemmet åt gången. Idag inleddes detta projekt med… tadaaaaaaa….

Köket!

Köket är vidrigt skitigt. Jag har i princip städat lite på ytan under ett par års tid, känns det som. Idag kör jag hårt från golv till tak. Eller nej. Egentligen från tak till golv. För golvet tar jag ju sist eftersom all skit hamnar där under min framfart.

I morse var jag seg, men jag är sån att om jag väl har bestämt mig, då blir det som jag har tänkt. Nu har jag kört hårt sen klockan åtta och tyckte att det var dags med lite paus för att kolla mejl, Twitter och blogg, förstås. I skrivande stund är köket nästan halvklart. Fast det värsta återstår: ovanpå köksskåpen… Alltså det är väldigt snyggt med burkar och kopparsaker ovanpå skåpen, men de blir jädrigt flottiga och dammiga också. Urrrrk… 

Det enda jag inte tänker göra idag är att frosta av frysen (det väntar jag med tills det blir kallare och jag kan ställa ut frysvarorna i sina lådor på ballen*) och inuti köksskåpen. Sen vet jag inte riktigt hur jag ska göra med köksfläkten. Delar av den skulle behöva köras i en diskmaskin och nån sån elektrisk apparat vågar jag inte ha hemma med tanke på hur jag påverkar såna… Kaffeperkolatorn hade förstås läckt under natten (jag brukar alltid ladda den kvällen före och kan då bara trycka på knappen på morgonen), så jag har nu tillfälligt tejpat den med silvertejp tills jag får råd och möjlighet att köpa en ny.

silvertejpad perkolator

Silvertejp är bra till mycket! Här används den mot läckage i perkolatorn.


I morgon var planen att göra smårummen,
men eftersom jag ska iväg på viktigare saker på eftermiddagen hinner jag möjligen börja och göra fönstren. Det går ganska bra och fort om jag jobbar effektivt, men jag har ju lite annat att tänka på under morgondagen. Och så vill jag ju inte dyka upp med dammtussar i håret på intervjun, typ…

Nu är min rast slut, ska bara hoppa in på toa först innan jag fortsätter med köksskåpen och prylarna ovanpå. När jag är klar för dan kommer ett rapporterande inlägg med ett bildspel förstås.

Den som vill får gärna komma med glada tillrop i en kommentar till det här inlägget! Jag tar säkert fler pauser under dagen…


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att lunka på.


När jag var sju år
tyckte mina föräldrar att det skulle vara gulligt om jag lärde mig spela piano. Själv ville jag lära mig spela gitarr, men det var antagligen för proggigt för mina konservativa föräldrar. Inte konstigt att jag bara kom till att lära mig den här låten på piano och knappt nån mer:

Lunka på, lunka på
Vi har långan väg att gå…

Idag följde jag Fästmön en bit till jobbet. En bit. Jag vände vid moskén, denna byggnad som fascinerar mig. Tyvärr var ljuset inte det bästa, men jag tog en bild i alla fall.

Mosken

Moskén i Uppsala – en fascinerande byggnad.


Jag gick förbi
en annan byggnad där jag var på anställningsintervju för två år sen. Ytterligare ett jobb som gick mig förbi, troligen därför att jag var korkad nog att nämna den som nyss slutat på tjänsten… Men tömt är glömt och jag fokuserade i stället på det faktum att jag gick i en tunnel jag aldrig gått förut. Och jag såg ljuset i slutet av den!

Cykel o gångtunnel

Jag såg ljuset i slutet av tunneln!


I en rondell
står en fantastisk lampa som är så ful att den är rolig. Och strax till höger om den här på bilden kan man möjligen se… solen…

Gatlampa o sol på mulen himmel

En ful, men rolig gatlampa och solen.


På vägen tillbaka
stannade jag till vid ICA Heidan. Jag skulle köpa batterier, tuggummi och Pro Viva svartvinbär. Pro Vivan fanns inte, så i stället slog jag till på… en glasstårta! Vadan detta? Jo, dels hette den Anna, dels kostade den bara tio spänn. (Och jag blundade för särskrivningen.)

Glasstårta Anna

Glasstårtan Anna. Att det sen är särskrivet nederst på asken blundade jag för.


Nu tänker jag inte smälla i mig
glasstårtan idag. Tänkte bara att den kunde vara bra att ha i frysen – om man får oväntat besök. (Det får jag ju så ofta…)

Det var först när jag kom hem och såg vad tillverkaren av glasstårtan heter som jag blev lite tveksam. Insatta personer förstår min fundersamhet!

Åse glass

Tillverkaren heter ÅSE GLASS…


Batterierna ska vara till
en av mina telefonlurar som inte håller laddningen så bra. I kassan bad jag uttryckligen om

uppladdningsbara batterier.

Vad fick jag? Ett paket icke uppladdningsbara batterier. När jag påpekade att kassamänniskan hade gett mig fel fick denn* något glasartat i blicken och nickade. Jag stod på mig och upprepade att h*n hade gett mig fel batterier. Till sist gick det in. Kassamänniskan gick bakom kassan och jag hörde att h*n frågade nån där bakom vad uppladdningsbara batterier var för nåt… Sen fick jag rätt batterier – och de kostade betydligt mer… Lite småsur gick jag därifrån, för nog tycker jag att man ska veta vad uppladdningsbara respektive icke uppladdningsbara batterier är när man ska sälja såna varor. Sätter man i icke uppladdningsbara i en bärbar telefon kan telefonen nämligen paja… Vilken tur att jag kollade förpackningen när jag packade mina varor!

Det var ganska kyligt ute, men när man travade på fick man upp värmen. Dessutom var jag ju lite ilsken på vägen hem. För min del blev det nästan 4,9 kilometer idag för promenaden om ungefär 56 minuter.

Vägen var lite annorlunda än den jag brukar gå. Bara vissa delar var bekanta. Tallar brukar vara väldigt raka träd, men jag såg en riktigt krum en, som jag missat på mina tidigare promenader…

En sned tall

En riktigt krum tall, lite svårfångad på bild.


I grannföreningen
hade de inte fällt några träd, men gjort väldigt fina höstarrangemang utomhus.

Fint höstarrangemang av blommor

Fina färger i grannföreningens höstarrangemang.

Höstarrangemang blommor.

Härliga färger! Rosa och rött går visst ihop!


Alldeles nyss
dundrade regnet på mitt tak. Tvättmaskinen dundrar från ett annat håll. Och innan jag började skriva hittade jag två intressanta tjänster till att söka. Det ska jag göra NU!

Vad har du gjort idag??? Har du sett nåt ljus i slutet av nån tunnel? Skriv gärna några rader och berätta!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


Fyra böcker om Mirjam och Hervor
har Marianne Cederwall skrivit. Nu har jag läst den fjärde, Stormsvala, och kommit fram till att den är den bästa i serien.

Stormsvala

Den fjärde boken om Mirjam och Hervor.


Äntligen har Mirjam och Hervor
kommit till New York! Nu ska de hjälpa sina döttrar som har öppnat ett svenskt spa. Men så får Hervors dotter ett märkligt brev från Sverige. Hervor själv blir betuttad i en gåtfull kund, medan Mirjam är mer tveksam till denne. Och vad har dottern Anna för känslor för Jennifer, egentligen?

Som jag skrev inledningsvis tycker jag att denna den senaste i serien om de två häxorna är den hittills bästa! Den har både humor och spänning och den väjer inte för känslor av nåt slag. Och så har jag lärt mig att en stormsvala är ett varsel…

Det blir högsta Toffelbetyg för den här boken, inköpt i början av september på antikvariat i oläst skick – den gavs ut i år.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort,

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »