Vi tog en ren och snygg Clark Kent* och tuffade ut till Gamlis, mamma, rollatorn och jag. Himlen var alldeles blå och termometern visade runt 17 grader i solen.
Blå himmel i Gamlis.
Mamma pinnade på ganska bra, men det var begränsad framkomlighet, kan man säga, tack vare snön.
Begränsad framkomlighet.
Kyrkan stod där den alltid har stått. Den är verkligen vacker, även på utsidan.
Vacker är den, Gamla Uppsala kyrka.
Mamma tyckte att det var skönt att promenera och jag höll med. Det var riktigt varmt i solen.
Skönt att promenera i marssolen aprilsolen (Fästmön gick inte på aprilskämtet!)
Men det syntes här och var att vintern har varit tuff.
Tuff vinter för ladan – eller kanske har nån försökt ta sig in för att värma sig?
Det ligger mycket snö kvar och det lär ta tid innan den smälter.
Mycket kvar att smälta.
Vi gick in i kyrkan och tände ett ljus för pappa. Tittade i taket, som måste ha varit otroligt vackert när det var nymålat.
Taket i Gamla Uppsala kyrka.
Vi promenerade en stund till och vilade en stund i marssolens aprilsolens varma strålar.
En stunds vila i marssolens aprilsolens strålar.
Det gick tyvärr inte att gå runt högarna med rollatorn eftersom där var för mycket snö på gångstigarna, så vi hoppade in i bilen och åkte en sväng. Hamnade i Ulva där vi stå två märkliga figurer på vägen. Vi undrade om de var på väg att plocka jordgubbar… Men det var B och C som var ute på promenad med kameran i högsta hugg!
Mamma och jag klev inte ur i Ulva, för inte heller där var det rollatorvänligt på grund av snön. Vi tog en tur in till Uppsala och hamnade så småningom på Stormarknaden där vi utförde några ärenden.
Hemma igen tog vi en fika innan det är dags att börja med middagsbestyren.
En liten skitgod kaka utan några kalorier i till kaffet.
Mamma har skrapat potatisen och sitter nu med en bok jag har lånat henne. Själv skulle jag gärna läsa jag också. Har börjat i den tredje delen om Sebastian Bergman och den har inletts med ett mord, förstås, fast på en karl den här gången.
Den har börjat med ett mord på en karl.
Nu ska jag ställa mig i köket och rafsa fram lite prylar. Det blir rester från påskafton som serveras idag och till det en eller två små klara – bara så att Stormästaren Han-som-tror-att-han-är-Stormästaren och Fästmön ska få en chans att klå mig i våra pågående Wordfeudmatcher.
Man skulle kunna tro att vi har varit i fjällen vi också idag, mamma och jag, eller möjligen i Alperna. Men det är ”bara” en av högarna i Gamla Uppsala… Väldigt häftigt, tycker jag.
*Clark Kent = min lille bilman
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 