Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘TV-fåtöljen’

Den här måndagen den 7 maj 2012 tror jag inte går till historien på nåt vis, mer än  som ett

jaha…

i kalendrarna. Jag hade laddat och var nervös för att delvis byta arbetsställe, men när jag gick iväg för att göra det fanns ingen på plats. Det gick liksom inte ens att boka in möten med folk för där fanns just ingen. Nåja, jag hade annat att göra på vanliga stället, där jag ju ska fortsätta jobba 20 procent. Det blev mest en del publicering, uppdatering och diverse fix på såväl webb som intranät. Och det behövs ju också göras.

Lite dumt var det emellertid med dubbelbokningen av två möten samtidigt i slutet av maj. Båda två är väldigt viktiga, så jag vände mig faktiskt till två av cheferna för att få hjälp att prioritera (första gången jag ber om denna hjälp!). Jag vet inte hur det helt blev bestämt, men det lutar åt att jag går introduktionen för nyanställda. Den ges nämligen bara en gång om året. Grejen är att jag inte är så nyanställd längre. Jag har faktiskt jobbat inom ”företaget” sen den 1 september förra året. De två första månaderna jobbade jag visserligen gratis. Jag fick till viss del introduktion, men märker att jag har många luckor så nu blir det introduktionsförmiddagen som prioriteras. Ledningsgruppen får stå tillbaka. Dess ledamöter ska få material att läsa, så jag förser dem nog med jobb ändå. Moahahaahaaaaa…

På lunchen träffade jag fru Chef 2 som hastigast. Hon berättade, snabbt och rappt som vanligt, att hon hade inlett dagen med att vara skitsur, men att hon inte var det längre. Spontant känner jag att det här med att jobba som kommunikatör ofta innebär att man är av eller på vad gäller just ledningsgrupper…

I eftermiddags slank jag ner till nya arbetsplatsen en stund för att höra om den institutionens miljörevision. Jag kan avslöja att mitt företag är mycket duktigt på det här med miljöarbete – och ska så vara! – men att båda ”mina” institutioner har fått mycket beröm. Då känner i alla fall jag mig stolt över att jobba där jag jobbar.

Igår kväll började jag läsa en helt vidunderligt rolig, men samtidigt mycket seriös bok som jag fick i födelsedagspresent av vännen FEM. Den är skriven av Barbara Ehrenreich och heter Gilla läget. Dessutom har den denna underbara undertitel

Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande.

Jag har som sagt precis börjat i boken, men jag skrattar och suckar och stönar och njuter – detta medan författaren skriver om bröstcancer.

Hur kan bröstcancer vara roligt?

undrar du säkert. Ja, nu är det ju inte cancern i sig som är rolig utan författarens sätt att opponera sig mot allt det jävla rosa, alla förbannade nallar och det hon kallar

infantiliseringen

av bröstcancerpatienterna.

Noteras bör att Barbara Ehrenreich själv är bröstcancerpatient och att hon skriver med en humor och en ironi som verkligen tilltalar mig. Den som inte pallar humor och ironi kring dödliga sjukdomar bör nog inte läsa boken. Alla ni rekommenderar jag att läsa den – cancer eller inte. Efter mindre än 50 sidor insåg jag att den här lilla boken är nåt i särklass. Nåt i särklass skitbra. Det som fångade mig var den här delen av baksidestexten:

[…] Barbara Ehrenreich ilsknade till när hennes läkare uppmanade henne att se sin cancersjukdom som en gåva. […]

Det påminner mig mycket starkt om ett viss Odjur som efter att ha dragit bort mattan under mina breda 42:or deklarerade att jag en dag skulle tacka för detta…

En bok i särklass, tycker jag efter att ha läst färre än 50 sidor.


I kväll ska jag vässa min egen ironi
och glo på sista delen av presentationen av låtarna till årets Eurovision Song Contest samt naturligtvis blogga om eländet bidragen. Märkligt, igår såg jag sista delen av Titanic och även denna gång flödade tårarna – trots att jag inte har PMS… Du som missade den serien missade nånting riktigt bra!

Men innan jag sjunker ner i TV-fåtöljen gissar jag att mamma ringer och så borde jag själv ringa ett eller ett par samtal. Därför börjar jag med att göra en surfrunda bland mina Kickor och Pluttar – se högerspalten!

Read Full Post »

Varning för lite snusk, dårå, i bokform!

Alltså vi skulle träffas på stan efter klockan 14 när Fästmön slutade jobbet idag. Bara det att hon fick jobba över i ett par timmar. Jag hade i och för sig trevligt sällskap av en vän som ringde mig medan h*n bilade upp till norra Sverige och sen en stund med pusslet, men det var ju Anna jag hade tänkt umgås med (forgive me, friend!). Nåja, hon ska vara glad att hon har jobb – och det är hon!

Vid 16.30-tiden sammanstrålade vi och gick då till en klädaffär med bra priser och rabatter. Anna gjorde en del inköp medan jag blev snudd på hysterisk av musiken som dundrade ut genom högtalarna. Det var mässingsblås, sambatakter, Pata pata och f*n vet vad! Jag sa till Anna att snart dansar jag loss, kände hur galenskapen kom krypande. Anna blev vit i ansiktet av rädsla och släpade med mig till provhytterna. Hon klev in med ett tiotal plagg, jag satt utanför och försökte undvika mig själv – vilket var svårt. Det var en ENORM spegel där jag satt. Och jag kunde se vilka likaledes ENORMT TJOCKA lår jag hade. Inte kul.

Mitt enda önskemål var att besöka Celsiusbokhandeln, som nu dessvärre konkar och snart lägger ner. Eftersom jag överlevde besöket i klädaffären blev detta därför nästa anhalt. Anna skulle dessutom leta efter en reseguide. Tyvärr hittade hon ingen, men jag gjorde ett riktigt fynd för endast 69 kronor:


En söt liten bok med svartvita pin up-bilder från Hollywood.

                                                                                                                                                          Affärerna började göra sig redo för fredagsstängning och varken Anna eller jag hade ätit sen nån gång på förmiddagen. Därför styrde vi kosan mot en kinakrog med bra priser. Och ja, Nurse Rached! Jag hade ju varit förutseende nog att lämna bilen hemma, så det blev två (2) starköl till maten. Ändå kunde jag äta med pinnar… 😆


Två öl och kinamat med pinnar.

                                                                                                                                                                  Anna var så söt och grönklädd och passade in finfint i restaurangens gröna soffor.


Man kan tro att detta är reklam för Rörstrands Grön Anna!.. De tu i bakgrunden råkade bara komma med på bild, men det är de säkert glada för. Jag menar, det är ju inte alla som får synas på Tofflans blogg!

                                                                                                                                                                     Fy faderullan så mycket jag åt… Två rågade tallrikar med mat – och sen färsk melon och konserverad frukt med en klick smält banan- och chokladglass blev det till dessert… Men till mitt försvar ska sägas att desserten svalkade skönt efter den något heta buffén.


Frukt till dessert kändes svalkande efter den heta buffén, men hjälp så mätt jag blev…

                                                                                                                                                                  Det blev nästan för mycket att klämma i sig kakj****n till notan, fast vad gör man inte för att få fram fortune cookie-lappen med sanningar på? Min kändes något kryptisk… (Själv kände jag mig nästan som tjockisen med mintkakan i Monty Python’s The Meaning of Life…)


Stjärnor nära mig på gång???

                                                                                                                                                            Bussresan hem gick bra. Jag överlevde alltså dagens BÅDA bussresor *ritar gigantiskt kors i taket* Vi tog en liten omväg hem och hamnade på Tokerian där vi inhandlade fredagssmaskens. Jag har nog hört att Anna har rafsat i sin påse, men min står orörd tills vidare… Nu ska jag snart kollapsa i TV-fåtöljen och snarka till Tyst vittne på TV4plus.

                                                                                                                                                               To be continued…

Read Full Post »