Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tuta’

Ett mörkt inlägg.


 

Regnig kväll i sepia

Dvala…

Jag har levt i nån sorts dvala idag. Inte orkat vara uppe mer än en kvart åt gången. Mitt dvalliv är märkligt. Jag ligger i sängen, har TV:n på lite svagt. Föreställer mig hur människorna i rutan ser ut efter deras röster, typ ”hon måste ha stor näsa”, ”han är storvuxen”, ”han har ett talfel”. Just det senare får mig att tänka på en av mina före detta chefer, S. S deklarerade vid ett tillfälle att kriteriet för att få bli programledare eller nyhetsuppläsare i TV är att man har ett talfel. Elakt, men jag börjar tro att det är sant.

Är det natt eller dag? Jag hör att regnet vräker ner och att vaktmästaren kör sin traktor fram och tillbaka här utanför. Sandar han fast det regnar? Mina sinnen måtte spela mig spratt. Utryckningsfordon tutar. Först ett, sen ytterligare ett. Vad händer? Är jag inblandad? Jag vänder mig på sidan och slumrar en stund.

Öga nära

Pupill påverkad av medicinen.

Mitt huvud känns som om det ska sprängas. Jag går upp, tar mediciner av olika slag. En kvart under morgontimmarna lyckas jag fylla i en tvåveckorsrapport och skicka in. Plikttrogen in i döden. Jag mår illa. Kryper tillbaka ner under täcket. Världen snurrar. Det är mörkt. Det är ljust. Var är mina glasögon?

Då och då ger min mobil ifrån sig små surr. Jag vill, men orkar inte titta genast. Sen glömmer jag bort. Kanske orkar jag göra det jag ska. Borde göra. Senare. Just nu är det så skönt att sjunka in i dvalan.

Jag vaknar till av dubbleringar. Dubbleringar hos TV-rösterna, såväl manliga som kvinnliga. De säger:

  • supersuper
  • väldigtväldigt
  • litelite

Förstärker de sina budskap på detta vis, tror de? Ekoeffekten studsar i min tomma hjärna. Och när jag ändå vaknar till lite undrar jag om jag inte luktar lite illa. Men jag duschade ju igår. Eller? Tänderna… borstade jag väl… i natt? Flyter bort. Kroppen orkar inte ta tag i hjärnans utkastade… trådar…

Sen drömmer jag en stund. En mardröm, förstås. Eller en sanndröm? Nån har gjort ett flödesschema av hur jag hänger ihop med andra. Nån kartlägger mitt liv, tar det i besittning. Skickar mig – i utbyte – underlig musik, konstiga budskap och bilder på katter. När jag vaknar ser jag en fet spindel. Men det är inte verkligheten. Verkligheten är Amaryllisen från L, blomman på väg att slå ut i mitt mörklagda kök.

Amaryllisen från L 2014

Amaryllisen från L.


Och nej.
Jag tänker inte ta den medicinen med morfin i igen. Men jag har fått i mig lite makaroner. Det här inlägget har tagit hela dan att få till. Jag har inte orkat roa dig som jag brukar.

Tack till alla fyra som har frågat mig hur jag mår idag!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om svängningarna i tillvaron. (Och för den som inte kan läsa mellan raderna kan jag berätta att jag är rätt förtvivlad. Jag bara försöker att inte tappa livsgnistan.)


Igår kväll anordnade Fästmön en riktig fest för oss!
Och det var precis vad vi behövde båda två. Den här veckan har inte varit rolig. För min del har den inneburit tre nej och ett kanske som jag absolut inte vågar hänga upp mig på. Inte ett dugg.

Anna gjorde två läckra räksmörgåsar med aioli, tomat, sallad, dill, ägg och citron åt oss. Det var ljuvligt gott att kunna sitta på ballen* och avnjuta!

Annas räkmackor
Läckert!


Och som av en händelse
råkade det slinka med ett par flaskor vitt vin när jag var och köpte midsommarsnaps på Systemet! Det ena vinet skulle passa perfekt till vit fisk och skaldjur. And I can promise you, it did! (Jag är inte så bra på vita viner, så jag blev glatt överraskad.)

Ett glas vitt
En chardonnay som slank ner fint.


Det var så gott att hela flaskan tog slut,
faktiskt, vi som brukar vara så måttliga! Men Anna har ju semester och jag låtsades att jag hade det. Till och med fröken Pick & Joy gladdes för vår skull.

FRk Pick & Joy
Fröken Pick & Joy.


Vi njöt på ballen
av såväl mat och dryck som den tystnad som infann sig så småningom. Vi fick ingen vidare matro först, men vad kan man förvänta sig?

Jag fick en inbjudan av en färgrik (inte bara färgstark, den här gången…) person att spela Wordfeud. I samband med det bokade jag in en intervju tid med personen. En intervju som förstås ska bli en artikel till Uppsalanyheter.se nästa vecka!

 Rosett på fingret
Accessoar från vinflaskan som jag genast applicerade på mitt högra långfinger. Micket snigg sidenrosett!


Kvällen avslutades med ett TV-program
om nordiska deckarförfattare, i och för sig intressant, men inte nåt som gav mig nån ny information.

Eller nej. Kvällen avslutades inte därmed. Jag fick ett sista uppdrag. Det är ju så att jag är tillsammans med en blondin. En vacker kvinna som gav sig ut i junisolen igår – utan att smörja in sig med nån solskyddsfaktor. Och kanske var det ryggfärgen som inspirerade till räkmackorna på kvällen? Ungefär samma färg hade de, i alla fall, räkorna och ryggen…

Annas solbrända rygg
Min älskade blondins räkfärgade rygg.


I natt sov jag hela natten
utan att nån elektrisk apparat på andra sidan väggen orsakade störningar på min klockradio mellan klockan fyra och sex som morgonen innan. Ändå var jag skittrött när jag vaknade. En ledig dag i morgon samt två till i och med lördag och söndag känns extra skönt! Jag funderar fram och tillbaka på hur jag ska göra, men som läget är nu försöker jag jobba tills jag stupar. Och slutar. Jag har dragit ut en blankett för Arbetsgivarintyg som jag tänkte be A fylla i åt mig så att jag kan ta med den när jag den 1 augusti traskar iväg till Arbetsförnedringen för att skriva in mig. Den ljusnande framtid är verkligen inte min…

Redan igår morse bytte jag ut Sarah Dawn Finer på musikanläggningen i bilen. Nu går Marilyn Manson i stället. Han passar min sinnesstämning mycket bättre just nu, ärligt talat. Jag är besviken, arg, ledsen och förstås väldigt orolig. Hur mamma mår ska vi inte tala om. Jag är en stor besvikelse och en enorm källa för oro. Vem vill vara det om man finge välja? Inte jag, i alla fall. Som vuxen hade jag hoppats kunna supporta mamma lite ekonomiskt med tanke på den usla pension hon har. Snart måste jag börja vända på varenda krona. Igen. Men jag är van, så det går. Det måste gå.

Den här morgonen började verkligen inte bra. Jag skriver ju ofta om mina mottrafikanter på morgnarna, men en del cyklister tar faktiskt priset! I morse var det en karl – en vuxen man, alltså, ingen barn eller tonåring eller ens en ung man – som cyklade mot rött och rakt ut framför min bil (som hade grönt). Jag hann bromsa och la mig sen på tutan. Karl’n klarade sig från att bli ett med Clark Kent**s lack – med nöd och näppe. Galning!

På jobbet ägnade jag ungefär den första halvtimmen åt att jaga en fungerande skrivare i huset så att jag kunde skriva ut några viktiga papper. Detta är fantastiskt – NOT! Jag har tillgång till fyra skrivare, ingen enda fungerade som den skulle. Män från IT alternativt Ricoh (ja, det tycks bara vara män som jobbar med skrivarreparationer) är här jag lovar dig VARJE DAG och grejar med skrivarna. Och när reparatörerna har gått fungerar skrivarna i typ fem minuter innan det är dags att braka samman igen.

Idag är min intention att gå två timmar tidigare. Jag ska ut till Förorten och hämta Anna och sen ska vi åka och handla helgmat. Vi får se hur det blir. Med min vanliga tur, så…


* ballen = balkongen

**Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Så blev det kallt igen. I morse var det nästan fem minusgrader. Alla små och stora vattenpölar hade frusit till is. Läskigt halt utomhus, alltså. I alla fall här. Så var rädd om lårbenshalsar och handleder när du går ut idag.

Det var en helvetisk bilresa till jobbet idag. Det började redan innan jag skulle ut på gamla E4:an när en bil plötsligt svänger ut framför mig. Bilen kom från vänster och jag körde dessutom på huvudled. Det vill säga jag hade förkörsrätt enligt såväl högerreglen som regeln om huvudled. Nån som fick körkortet på postorder i den andra bilen??? Bilisten körde sen slalom mellan filerna när vi kom ut på stora vägen. Tutade och hade sig. OK om h*n hade varit på väg till sjukhus eller så, men det här var ren vansinneskörning. Jag var nära att ringa 112.

Nästa bildåre mötte jag när jag skulle svänga av från gamla E4:an. Ytterligare en person som inte klarar filkörning och som plötsligt svänger – framför mig, dårå – fast h*n inte körde i nån svängfil.

Dagens tredje bilgalning var egentligen flera bilar. Strax före Dofternas Bro är det trafikljus och tvåfiligt. Strax före bron blir de tu filerna en. Samtidigt höjs hastigheten till 70. Men det där har folk svårt för och gör de mest livsfarliga omkörningar – för att sen inse att filen plötsligt tar slut, varpå de måste svänga höger, direkt framför fronten på bilen i högerfilen, den fil som fortsätter. Att det ska vara så svårt att planera sin bilkörning, att titta liiite längre fram än näsan räcker. Själv har jag ju en gigantisk kran, så för min egen del räcker det näs(t)an att gå efter den…

Tofflan 5 dec 2012

Gigantisk kran leder mig rätt när jag kör bil?


Skämt åsido,
en del är faktiskt livsfarliga i trafiken. Nu är det väl ingen större förlust om jag skulle omkomma. Jag vet till och med en och annan som skulle ha fest då (precis som somliga festade när pappa hade gått bort – en fest vi tvingades se på). Men en olycka kommer ju sällan ensam. Eller snarare, på morgonen är det rätt mycket bilar ute och ganska många bilköer. Faller i, faller alla, liksom. Smäller en så smäller flera, vill säga.

Men om den här dan började farligt borde den fortsätta i lugnare tecken. Igår blev jag emellertid kvar på jobbet lite längre. Plötsligt blev det massor att göra. Förmiddagens möte med prefekt 1 var bra, men gav inte mycket mer än att jag fick veta att man vill att jag fortsätter jobba där även efter påsk. Exakt hur mycket skulle funderas över. Det måste gå att kombinera med annat, helst. Om inte, får jag ta det jag får, stämpla i två och en halv månad och sen leva på mina besparingar. (Ja, som du förstår är de enorma efter långtidsarbetslöshet och sjukskrivning.) Tillvaron gungar igen, men jag har lärt mig att försöka gunga med i dess takt.

Jag hade tänkt höra med mamma om vill komma hit i påsk, men hon är så dålig just nu att det inte är nåt att ta upp. Det verkar som om hon – och de andra tanterna hon var på evenemang med i fredags – alla är däckade av influensan. Mamma, som har en kronisk sjukdom, blir förstås sjukast av alla då. Mina egna nattkramper i ben och fötter (två gånger i natt) känns lite futtiga, jämförelsevis.

Idag ska ben och fötter ut och traska på lunchen. Jag har en lunchdejt med U, vars avdelning jag tidigare hörde till organisatoriskt. U är en riktig pärla, vi har många gemensamma nämnare och det klickade direkt – när vi träffades utan avdelningen! Ibland är det ju så att man inte ser skogen för alla träden.. Jag är glad att vi fick kontakt!

Helgen blir lite av en tråkhelg. Jag måste städa och tvätta – hallen är full av grus och tvättkorgen full av smutstvätt. Igår hittade jag dessutom stora lerklumpar i hallen efter ventilationsmännen. Inte satte de upp ett av donen ordentligt heller. Det sitter uppochner och det sitter inte fast. Om det ramlar ut och har sönder spishällen blir jag… mindre glad. Enligt Fästmön, som var hemma när de kom, pratade en av de två mest i mobilen, medan den andre verkade vara nån typ av senior lärling.

Anna jobbar från och med idag och till och med söndag, så i kväll blir det kanske ost och kex och vin när hon kommer hem. Jag är lite sugen på att gå på Antik-slöjd-hälso-mässan i Fyrishov nån av dagarna, men det vore roligare att göra med sällskap. NÅN INTRESSERAD???

Jag borde också åka och köpa mig en ny tandborste. Sen 1990-talet kör jag med uppladdningsbar tandborste och det har gått åt några såna genom åren. Men det är det värt, för jag får alltid så mycket beröm av såväl tandläkare som tandhygienist. Min nuvarande börjar bli ganska kass och borde ersättas.

Nu börjar dan utanför ljusna. Det kanske är dags att hämta in lite java så jag kan fortsätta hålla ögonen öppna när jag sitter och lägger ut saker på intranät, vilket jag ska ägna mig åt mest idag.

en kopp grönt

En snigg orange kopp grönt, kanske?


På tal om intranät
tycker jag nog att lokalblaskan var rätt jobbig i morse. Både i ledare och i en artikel inne i tidningen skryter man över att man når så många fler läsare än förra året. Hur intressant är det för oss läsare att läsa? Ungefär lika instressant som du tyckte att mitt statistikinlägg igår var(som jag dessvärre måste lägga ut varje månad). Och tillbaka till intranät, för det är där jag tycker den typen av nyheter platsar, inte i varken ledare eller artikel inne i tidningen. Möjligen en notis. Min prenumeration går ut i början av mars och då är det

Tack och hej, leverpastej!

för min del!

Det är fredag idag, min vän! Vad har du för helgplaner??? (Vad min ovän har för planer struntar jag i.)


Livet är kort.

Read Full Post »

Det blev en annan sorts dag än vad vi tänkte i morse. Men det är det som är semester, eller hur?! Att kunna ta dan lite som den kommer.

Mitt busskort klarade tvätten och det var väl som Gunilla skrev i kommentaren en ovanlig aktivitet, att tvätta busskort. Pengatvätt har man ju hört talas om, men se busskort… Hur som helst, kortet funkade i ICA Heidans terminal, så då får jag lita på att jag inte har sumpat typ 150 kronor…

Nåt som inte funkade var emellertid den loppisen vi hade tänkt oss att besöka. Den funkade inte alls, den var semesterstängd. Vilken tur då, att Slottsfrun herself ringde i samma veva och bjöd över oss på kaffe!

Vacker växtlighet vid slottet.


Slottsherren var satt att rensa i häcken.
Ja inte sin egen, alltså, utan den gröna växande häcken runt slutet. Vi erbjöd inte vår hjälp, vi har ju semester. Och under tiden han arbetade tog en annan herre över slottsherrskapet.

”I ett hus vid skogens slut, liten tomte tittar ut…” (När jag gick ner på knä för att fota denne gentleman lyckades jag få gödning på mina rena jeans. Bra va?!)


Vi fick gott kaffe och smaskens till
och jag ska ärligt säga att hade jag fast tjänst så hade jag köpt stugan en bit bort som fortfarande är till salu… Tills vidare får jag njuta av blivande svärmors (hoppas jag!) underbara rosa hortensia.

Underbar hortensia.


Solen sken
och det var stekhett när vi tuffade till Stormarknaden. Mitt ICA-kort ville inte funka, så det tog ett tag innan vi kom igång med handlingen. Men först stannade vi till på vägen dit för att fota nåt riktigt spektakulärt…

Ett byxben!


Ett byxben?
Nja, tanken var att jag skulle foto kameler och elefanter som traskade vid vägkanten där en cirkus hade slagit upp sitt tält. Men bakom mig tutade en ilsken taxichaufför som uppenbarligen inte var nån djurvän, så då blev det ett byxben som fastnade i mobilkameran.

Nu är vi i Himlen, var sin Corona ligger på kylning (ja, vi har köpt lime!) och Fästmön rensar kyckling. Vi väntar på solen, men här i Förorten verkar den helt lysa med sin frånvaro.

Read Full Post »

Hepp så var det måndag! Söndagskvällen, när jag skulle få så mycket gjort, använde jag cirka två procent av till nyttigheter, resten till att spela Alfapet på nätet. Inte en enda match har jag vunnit och jag gissar att det är kloka ugglor utan Ajfånar som häckar på nätet. Sparvarna häckar på Wordfeud. Så måste det ju vara, för jag är ju egentligen världsbäst. Ibland.

Play it again, Sam Tofflan!


Men jag märkte att klockan hade sprungit
fram till nästan 22.30 igår när jag försökte lägga icke rumsrena ord som fi**a, pi**, slyna och sånt. Vart tog kvällen vägen??? Nåja, då vet jag vad jag ska göra kvällen som kommer – stryka en jättehög med kläder (tre maskiner). Tjolahopp!

Morgonen var lika grå som igår, men temperaturen har stigit till närmare åtta grader. Tjolahopp igen, liksom! Bara för att Fästmön har tillgång till Slottet den här veckan ska dagarna regna bort. Själv är jag på väg att rinna bort på ett annat sätt. Idag är det den sextonde dagen jag blöder och det vill liksom inte sluta. Det är inte precis nån fors, men ändå. Hur som helst börjar det bli dags att ringa doktorn för att boka tid för uppföljning samt även provtagning. Jag kanske ska be om en remiss så att man tar bort den där Alien som har bosatt sig i min mage. Jag har sett den själv på skärm. Jädra missfoster! Förutom blödningarna gör den också så att jag inte kan vänta med toabesök om jag behöver gå, så att säga. Kollade också mitt TBE-kort igår och jag behöver inte ta nån boosterdos förrän 2014! Skönt, jag gillar ju inte sprutor och vaccin och det här är det enda vaccin jag har tagit i vuxen ålder.

I morse var det Segpropparnas Dag, tror jag. Först höll jag på att inte komma ut ur bostadsområdet eftersom tre änder hade bestämt sig för att blockera utfarten till leden. De struntade totalt i om jag tutade. Är änder döva, månntro? Jag kanske ska prova att blinka med helljuset nästa gång.

Änder fotade av Micke Lindström, Vallentuna fria.


Vid Dofternas Bro var det som vanligt segt
även om det har blivit bättre de senaste månaderna. Men just det stället är ett strålande exempel på hur ouppmärksamma folk är när de kör bil! Det är nämligen 70 här. Tror du att det är nån som kör i 70? Nej. Eller nja. Vissa av oss – pekar med hela jävla handen – försöker, men det är ju inte så lätt när Alla Andra plötsligt ska spela laglydiga – tror de! – och kör prick 50. Men hallå! Sluta snacka i mobilen eller spela Wordfeud och koncentrera dig på körningen i stället!

Men jag kom fram till slut till mitt älskade jobb! Redan i dörrslussen mötte jag S som dryftade en kommunikationsfråga med mig, en fråga som nog kan bli till ett pressmeddelande, vad det lider. Spännande saker pågår onekligen i det här huset!

För övrigt blir det intervjuer den här veckan med några av medarbetarna på institutionen en trappa ner. Jag ska också delta i ett lunch-webinar i morgon kring sociala intranät. Synnerligen intressant eftersom jag bygger intranät och vill få sidorna mer sociala. Lunchen ska intas vid datorn, så det lär få bli nån macka med icke kladdigt innehåll. Kanske kalkonsalami, jag köpte en liten ask igår.

Read Full Post »

USCH vilken eftermiddag! I ett svagt ögonblick lovade jag mamma en shoppingtur på Stormarknaden. Först gjorde vi ett par småärenden utanför Helvetet Stormarknaden, men sen halkade vi dit.

Massor av folk och vi hade ärenden i flera affärer. Jag blev kissnödig rätt tidigt på rundan, men sånt tas ingen hänsyn till när man är på shopping! Alla som var där tycktes tro att de var ensamma och vi osynliga. Jag fattar faktiskt inte hur folk kan vara så jädra klumpiga att de går på min mamma hela tiden – hon som går med rollator och allt! För mig är hon inte osynlig, men uppenbarligen för andra.

Faktum är att jag faktiskt hade handlat lite redan innan vi kom dit. Jag hade hoppat in på en av affärerna intill Tokerian för att köpa låsspray. Men där fanns ingen spray utan bara olja. Det fick det bli till mitt garagelås som jag fajtades med i morse! Jag hade med mig en liten cylinderformad låsspray i hopp om att kunna spraya lite i låset, men den var helt tom. Duktiga Tofflan slängde därför den tomma låssprayen – trodde hon! – i en papperskorg på väg ut ur affären.


Låsolja.


Fast det vara bara det att jag egentligen slängde
– mitt lypsyl, också det i cylinderformad behållare, dock inte tom. Det upptäckte jag inte förrän jag behövde smörja läpparna och fann – en tom, cylinderformad låsspray…


Lypsyl – som jag inte förstår stavningen på – och mitt håriga pekfinger! Kolla vid pilen! Usch, varulvsvarning, juh!


Fick därför shoppa en gång till
idag och inhandla ett nytt lypsyl på apoteket, för svindyra 25 kronor. Onödiga pengar! Dessutom hittade jag koksalt i sprayform hos min optiker och köpte en flaska. Jättebra att ha hemma när det kommer skit på linserna om morgnarna. Eller kvällarna, dårå.

Mamma shoppade inte heller så mycket, men två klädespersedlar slank med hem. Hon var faktiskt och kollade på nåt randigt först, Anna, men det blev nåt enfärgat!

Jag var trött och behövde väldigt mycket gå på toa, men tyvärr skulle vi in på både ICA och Coop. Ingen höjdare nåt av ställena, fast vi behövde ju nån middagsmat. PÅ ICA Kvantum hittar jag ingenting längre efter deras ombyggnation – servetter och DVD-filmer är där kexen var förut, för att ge ett exempel. Och på Coop hittar jag inte heller eftersom jag handlar där så sällan.

I kväll tänkte jag steka kalkonfilé och servera potatisklyftor och vitlökssmör till samt hot béarnaisesås. Mamma ville prompt ha färdiggrillade fläskkotletter, men Coop hade inte det idag så nu får hon hålla till godo med vad huset lagar till.

Så styrde vi äntligen kosan hemåt. Min spolarvätska hade tagit slut och jag ville fylla på den när jag hade kört in i garaget. Mamma ville inte gå i förväg utan skulle sitta och vänta inne i bilen eftersom det var kallt. I stället för att använda spaken till motorhuven ryckte jag i spaken till ratten – varpå den senare fastnade i ett läge som jag först inte kunde rubba den ifrån. Mamma satt och kommenterade hela tiden, jag blev ilsknare och ilsknare och kom åt tutan några gånger. OCH SA JAG ATT JAG VAR KISSNÖDIG??? Till slut fick jag fatt i rätt spak. Sen gällde det bara att hitta spärren under huvens framkant så jag kunde ställa upp den. Då hade mamma bestämt sig för att hon inte orkade vänta. Fick därför släppa allting och försöka baxa ut hennes rollator och henne själv. Hej å hå! 

När jag hörde skvalet av spolarvätska rinna ner i behållaren hade jag fullt sjå att hålla tätt – men jag lyckades, det gjorde jag! Och jag hann in på toa i tid, allt medan mamma stod i vägen i hallen och försökta sträcka mig mitt koksalt.

Inte nu!

vrålade jag.

Jag måste in här!

Sen kokade jag kaffe och vi tog några bitar julgodis och choklad och friden sänkte sig åter över New Village. För ett tag, i alla fall…

Read Full Post »

I morse (fredag, ja, för det är ännu fredag i min värld) vaknade jag av Klådan from Hell! Det kliade helt enkelt som f*n i mitt högra Dumbo-öra. Jag stack in pekfingret och kliade loss flera gånger och till slut kliade det inte längre.


Tänk dig själv att ha klåda i dessa öron… Nu är Dumbo söt och det är inte jag, men våra öron är lika gigantiska.

                                                                                                                                                         Detta får mig att fundera lite över vad som väcker mig i morgon bitti. Gissningsvis blir det Fästmön och hon brukar inte klia mig i örat utan väcka mig så försiktigt, försiktigt. Trots att det är mitt i natten för Anna börjar jobba klockan sju.

Men nu började jag fundera över en sak. Varför heter det

i morgon bitti.

Vad är bitti? BITTI? Från bittida, men ändå. Vad är då bittida? Nån språkforskare eller allmänbildad Vanlig Människa som kan förklara för en mindre vetande toffla???

Jag försökte pussla i kväll. Det gick inte så bra. Jag ser helt enkelt för dåligt. Jag ser inte nyanserna. Hade tänkt börja med vasen på motivet, men det var bara att glömma. Gjorde lite på fruktskålen i stället, för där var det åtminstone olika färger – gult, vitt, lila, rött, blått. Vasen var bara lila. I olika förb***ade skiftningar som jag inte kunde se.

I morgon BITTI och resten av dan är det lördag. Det är bra. Då får man lördagsgodis i detta Landet Lagom. Tur det, för chilibågarna tog slut i kväll och man måste ha nåt att se fram emot. Gissar att jag kanske går en sväng med kvasten här hemma också. Inte för att jag har nån större lust, men för att det nog behövs. Lite grann.

Nu ska jag snart släcka ner och krypa till kojs och läsa Vyssan lull. Moa har säkert kommit längre i boken än jag fortfarande, men nu är jag på sidan 176. Jag har inte hunnit läsa så mycket mellan allt kalasande, bilutgrävningar, raseriutbrott på idioter i trafiken (jo, jo, jag träffade på en i kväll som jag inte bara skrek åt utan tutade på eftersom h*n höll på att köra in i min högersida TVÅ gånger mellan Löten och gamla E4:an…) och pusslande. Men nu ska jag nog borsta min tand och knuffa ner mig i bädden.

Och NEJ! Jag har inte tittat på TV idag heller!

Read Full Post »