Barnen är i Himlen och jag river och rafsar hemma. Typ.

Den Mest Älskade, två av barnen med packning samt ett antal matkassar är nu i Himlen. Vi hann precis handla mat för några dagar och åka hem med den innan Clark Kent* fick köra fort till skolan för att hämta Elias, därefter till Morgonen för att hämta Frida. Linns väska vägde som vanligt bly och jag frågade Frida om hon möjligen vikt ihop sin storasyster och placerat henne i nämnda väska. Jag tror inte hon uppskattade mitt skämt.

På ICA Solen fick jag i alla fall glädjas åt att man blivit så klok att man har ”importerat” honung från Östergyllen! Det är värt att hyllas! Fast på tal om hylla… Honungshyllan behöver rengöras, hörrni…

Honung från Östergyllen – men på en skitig hylla. Fy…

                                                                                                                                                       Sen blev jag mindre glad när vi kom hem till Himlen. Där behövde det nämligen också städas. Jag blev riktigt besviken på Slaktar-Pojken. Innanför ytterdörren stod det flera soppåsar som luktade som om de stått där i minst en vecka. Soppåsar går liksom inte ut till soprummet av sig självt, det krävs en människa till det. Det luktade INTE gott, kan jag meddela. Köket såg ut som ett smärre katastrofområde. Jag tycker INTE att det är OK att underlåta att hålla basalt snyggt omkring sig när man är 20 år. Men det värsta av allt var väl den missade tiden på Arbetsförmedlingen i morse och den dåliga ursäkten om väckning per sms klockan fyra i morse. Och??? Hur många gånger har inte Anna och jag blivit väckta av sms både tidigt och sent men ÄNDÅ varit tvungna att ta oss iväg till våra jobb eller andra viktiga möten?! Nej, riktigt dåligt är detta. Riktigt dåligt. Egentligen är det ju så att försörjningsplikten har upphört. Det gör den redan vid 18 års ålder om man inte studerar. Studerar man på gymnasium kvarstår försörjningsplikten till 21 års ålder. Nu är Anna en snäll mamma, men hon kan inte försörja vuxna barn hur länge som helst. Inte när det finns tre barn till i familjen som fortfarande går i skolan. Deltidslönen räcker liksom inte till. Det tycker jag att man ska tänka på väldigt noga. Man bör nog åtminstone försöka lyfta ett finger eller två – och då menar jag inte FU-fingret – och dra ett annat strå till stacken än det ekonomiska om man inte kan bidra med pengar. Det bör man ta sig en allvarligt funderare över. Tycker jag. Och jag har visst med det här att göra, för Anna är min fästmö och detta är en företeelse som jag vet tär på henne, inte bara ekonomiskt, även om hon aldrig beklagar sig. Så tänk till och sluta kom med dåliga ursäkter som att det ska komma papper med posten eller att kompisar väcker med sms. Det är pinsamt.

På vägen hem hamnade jag bakom två traktorer, medan jag hade en fartglad yngre person i en Volvo, med en Wunderbaum med amerikanska flaggan på hängandes i backspegeln, bakom mig. Det gjorde inte mitt humör bättre att liksom nästan få in en Volvo i min bakvagn.

Här hemma har jag nu rivit och rafsat. Först har jag kört igång en maskin tvätt. Soppåsarna är ihopplockade och knutna och jag ska strax gå ut med dem. Vidare inför morgondagen är skorna putsade och vårjackan hänger på vädring. Kläder är framtagna och dagen till är blir det premiär för turstrumporna som jag fick av den snälla, and not so spinster, S. Med dessa på fötterna kan det väl inte gå annat än bra, eller???

Turstrumporna har premiär i morgon.

                                                                                                                                                        *Clark Kent = min lille stålmansbil

Read Full Post »

Vecka 52: Gullegris och sopprot

Dags för veckans höjning (gullegris) respektive sänkning (sopprot) – tillika årets sista. Gullegrisarna och sopprötterna kommer från min första franskafröken som var ärlig nog att medge att hon hade just gullegrisar och sopprötter – även om detta nog inte var nån bra idé av en lärare…

Gullegris

• Älskade Fästmön (som har jobbat hårt under hösten och som såg fram emot julledighet och sen blev däckad av feber och hosta efter jul)
• Mamma (som försöker stötta mig på sitt lilla vis)
• S (som skickade ett nyårspaket med turstrumpor)
• Sysslingen (som jag ser fram emot att ha spännande saker på gång ihop med)
• Riktiga vänner (såna där som du kan lita på i vårt och torrt)

                                                                                                                                                  Sopprot

• Virusskit (som lurar bakom min näsa och i min hals)
• Att den/de som gör fel aldrig vågar stå för de(t) misstag den/de har gjort utan alltid skyller ifrån sig
• Lekar klockan sju på morgonen (tystnad, tack!)
• Alla som var ensamma i jul (det gör mig ont för jag vet ett par stycken!)
• Hot (nej jag vägrar att göra som ”du” säger!)

Read Full Post »

Svettigt på Stormarknaden – what else?

Fy 17 för stormarknader och shopping rent generellt. Nej, jag ÄR verkligen ingen shoppare. Inte alls. Men för mammas skull tuffade vi iväg idag. Ute på parkeringen hade en tjej kört fast och jag försökte hjälpa till och knuffa loss henne, men bilen satt tvärfast. Och min rygg är väl inte så där jättestark än. Som tur var kom En Man och han hade två skyfflar i bilen och hjälpte under en del morrande, visserligen, tjejen och bilen att komma loss. Min skyffel var uppe i lägenheten och tjejen hade ingen skyffel ens hemma, men en ROOOOOSA rattmuff.

Det stod ingen om The Bitch på tjejens rattmuff, men den var verkligen ROOOSA…

                                                                                                                                                              På Stormarknaden var vi inte ensamma – fast det var det väl ingen som trodde..? Jag postade mitt kassakort och förlängde mitt Lotto – och fann att vi hade vunnit 21 kronor, mamma och jag. Wow… Vad göra för alla dessa kronor??? Några av dem gick åt inne på Apoteket.

Mamma shoppade sen ett par varma mockastövlar och en blus. En tur in till Kvantum, där det faktiskt var riktigt drägligt att gå idag, renderade i två kassar mat. Tänkte att det kan vara smart att ha mat hemma ifall jag blir skitrisig och inte orkar gå ut.

Hemma igen blev det kaffe och pekanwienerbröd innan mamma satte igång en kusin-ringning. Det planeras nu för ett kommande familjeavsked och det är lite knepigt när kusinerna är utspridda. Tur att det finns telefoner och e-post.

Älsklingen ligger däckad i Himlen och har ingen möjlighet att vila. Jag blir lite orolig och undrar hur det går med matlagning, hostmedicin och Elias. I värsta fall får väl jag skrutta ut i morgon – om jag själv står på benen.

Och så dagens ljusglimt! I postboxen låg ett paket med ett fantastiskt innehåll! Tusen, tusen tack S! Den kära S hade nämligen skickat bok, choklad och turstrumpor med Ior på. Nu kan väl 2011 bara bli bättre, eller???

Boken ska få mig att tänka på GODA grannar, Ior på strumporna ska ta hand om all otur och chokladen ska jag bara mumsa i mig. Mums, mums!

Read Full Post »