Vintern rasar…

Vintern rasar, kan man verkligen säga om dagen! När jag skuttade ur sängen strax före klockan åtta visade utetermometern (inte min muntermometer, den är totaldissad efter att den visade att jag var så gott som död!..) -13,3 grader. Så nu har alltså vintern kommit! Fyyy… Nu vill vi ju njuta av ljuset, se gräset titta fram, förundras över knopparna och höra fåglarna kvittra igen. HA! Glöm det! Vill du se en knopp kan du kolla huvudet på den här bloggen. Den bilden tog jag förra året. I verkliga livet är allt utomhusliv som ett svartvitt fotografi… Tur att mammakusinen B:s amaryllis är så färggrann som den är! Titta bara!

Det här är ju inte klokt! En storblommande amaryllis den 30 januari!.. Men fin och färggrann är den!

Det var en konstig dag idag. Inget uppstigande kvart över sex. Jag unnade mig själv en sovmorgon ända till klockan åtta. Då vaknade jag eftersom det skreks och gapades i huset – ja, idag är det ju vardag och ordet HÄNSYN kan föräldrarna inte stava till. Som sagt…

Turkosa fönsterlampor är (nästan) OK – om de är släckta…

Nu ska jag ladda och förbereda mig för ett möte efter lunch om framtiden. Jag vågar inte hoppas på framgång, jag är rädd att få ett negativt besked. Men jag vill så gärna, så gärna. Jag har så mycket kvar att ge yrkesmässigt…

Magen är ännu lite bättre idag. Visserligen var toa första anhalten i morse när jag hade vaknat, men det känns mera normalt nu – på flera sätt. Jag tänker bespara dig detaljerna. Av infektionen i luftvägarna tycks det – ta i trä! – inte bli nånting. TACKSAM! Däremot fick jag sms från Fästmön igår kväll att Elias är riktigt skruttig. Och då blöder ju även det mest förhärdade Toffelhjärta. Det hjärta som så ofta säger sig vara allt annat än ett barnahjärta. Joru… 

Toffelhjärtan, fast av choklad. (Jag läste fel en gång förra året, men det lät så bra med Toffelhjärtan, tyckte jag.)

Jag försökte få ordning på kalufsen igår, men inser att jag inte har samma inramade papper med fina stämplar på väggen som min frissa har. Henne ska jag träffa i morgon sent. Då vet jag att hon gör underverk med mitt hår. Det gör hon alltid.

Sist men inte minst… Glöm inte att gratulera Gunilla på namnsdagen idag om du har nån i din närhet! Jag har en (blogg)vän några mil norrut, hänne och dänne, liksom! Grattis på namnsdagen, Nillan! 😛

Read Full Post »

Muller och sånt

Lördagsmorgon. Sovmorgon. Vad händer? Nej, fel. Ingen unge som gastar, vilket får mig att befästa åsikten

Turkosa fönsterlampor är bäst när de är släckta. (Underförstått: Då är ingen hemma.)

Nej, jag vaknade så bra ändå vid sjutiden. Vanemänniska… Och ändå slocknade jag i sängen med Taggart på TV:n (jag vet, 7:ans länk är typ ett år gammal, men TV-serien Taggart går fortfarande!) runt halv ett, först.

Det är magen som mullrar. Den är inte helt lycklig över gårdagen och torsdagskvällens lilla överdosering av C-vitamin. Inte blev den gladare över att jag tröstade den med kycklingburgare och pommes från Mac Jack, en skål popcorn och en enorm bit White Lady-tårta (inget får ju förfaras). Jag fattar inte, men jag fick laga min byxa igår. Min Nike-hemma-mys-byxa. Den hade spruckit i grenen… Är jag tjock eller är jag… enorm snart???

Låg kvar i sängen och lyssnade till olåten från mitt inre, medan jag försökte leka lördagsmorgonsmys med min bok på gång. Det var boken jag fick i den numera vida berömda julkorgen.

Boken från den berömda julkorgen.

Idag bär det av till Himlen. Jag har packat min rygga och lite annat som ska med. Men först är det lite att fixa med här hemma. Det enda nyttiga  jag har gjort denna morgon är att bädda och samla ihop ett antal soppåsar som ska förpassas ut till respektive kärl i soprummet. Men det är nästan fem grader kallt och jag drar mig för att kliva utanför dörren. Jag är ännu inte tvättad och klädd, går omkring i slafskläder. Ska strax fixa fram frukost och först därefter ska utsidan få sin putsning.

Mamma telefonerade jag med igår kväll, för jag känner att jag behöver komma iväg lite tidigare idag. Elias har fortfarande feber och börjar bli förkyld, så han är kvar hos sin pappa, men ska hämtas hem idag. Fästmön behöver handla mat också. Taxi Tofflan Clark Kent* skulle behöva tvätta sig, men det får anstå. Det är för kallt, helt enkelt.

Så här snygg kan han vara, Clark, när han är ren och fin.

Den här veckan har jag fått tre nej på jobb jag har sökt. Ibland får jag en känsla av att vissa rekryteringar är uppgjorda i förväg. Jag funderar till exempel över alla jobb (ett tjugotal?) jag har sökt inom Vård & Bildning vid Uppsala kommun. Där borde min erfarenhet från  en liknande verksamhet fast en annan offentlig organisation väga mycket tungt. Men den är tydligen ingenting värd. En enda gång har jag kommit på intervju och då var det så uppenbart att den lilla personalmänniskan enbart hade stirrat på min examen med litteraturvetenskap som huvudämne eftersom det var ett vikariat som informatör på Stadsbiblioteket.

Nej, idag mullrar visst hela jag. Men det kanske inte är så konstigt när en planerare av rang inte kan planera sitt liv längre än till tisdag kväll. På måndag tar jag en kort sovmorgon, för då har jag semester. Efter lunch ska jag åka till ett förhoppningsvis givande möte. På tisdag har jag en klippning inbokad klockan 17. Sen är mitt liv slut, liksom. För jag tänker inte gå till Arbetsförmedlingen på onsdag och förnedra mig igen. Eller?

*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Vecka 4: Matkasse och Totalkass(e)

Dags för veckans höjning (Matkasse) respektive sänkning (Totalkass(e) – e:et hängs på så att det ska rimma lite, dåligt, men…). Det är inte svårare än så här:

Matkasse

• Toppenpresentkort från Kommu (det blir många cookalongs med matlagningsöl – eller hävert direkt från dunken i badrummet – på en blogg nära dig framöver!)
• Ett omtumlande, spännande (arbets)liv just nu! (Iiiiiiiiiiiiiiiiii!)
• Fästmön (som kämpar på trots ond fot)
• Gary’s (som gav oss en ny och häftig matupplevelse i veckan!)
• Bloggerier (som jag ska prata om på fredag!)

Totalkass(e)

• Förkyld eller inte (bryt ut, för böveln, eller låt bli!)
• En kränkare får toppjobb som h*n iofs har haft på deltid ett bra tag (nä, livet är inte rättvist…)
• Turkosa fönsterlampor (skitfult!)
• Snö (vill ha vår nu!)
• Fel färg på pennan stoppade utbetalning från a-kassan (informera medlemmarna om vilken färg som gäller, för f*n!)

Read Full Post »

Lång morgons färd… in i snöyra

Jisses Amalia! Jag hade liksom en tid att passa i morse. Klockan åtta skulle jag infinna mig på en plats i Norduppland, som vi Uppsaliensare lite nonchalant kallar länets norra delar (vi i mellersta länsdelen drar hela norra delen över en kam, liksom. Inte helt populärt bland lokalbefolkningen…) Restiden var beräknad till cirka en timma och en kvart. Bara det att när jag kommit en och en halv mil norr om Uppsala beslutade sig vädret för att bli vinter. Tjolahopp bara sisådär! Jag körde helt enkelt in i snöyra i mörkret. Det var hemskt. Fruktansvärt. Det kändes som om jag körde rakt in i ett fyrverkeri, för snöflingorna föll inte lodrätt mot bilen utan bombarderade den vågrätt.

Dum som jag var hade jag dessutom valt Eniros förslag till färdväg. Det innebar att jag åkte på slingriga kostigar, i princip. Stundtals var jag mitt ute i skogen och hade bara granar och furor till sällskap. Men efter ungefär halva resvägen hade jag ett pärlband av billyktor efter mig.

Säkert galna hillbillysar!

tänkte jag. För vägen var kuslig att köra. Riktigt kuslig.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen:

Ont krut förgås inte så lätt!

Och till mångas förtret kom jag fram helskinnad – och till och med i tid! Jag blev intervjuad av två kvinnor, en något äldre än jag, den andra yngre. Vi tillbringade en timma med att berätta vad vi skulle kunna erbjuda varandra ifall det blir nåt samarbete. En anställningsintervju, alltså. Mycket intressant sådan för ett mycket intressant jobb. Men det är det här med pendlingen som gör mig tveksam…

Platsen där jag var idag är säkerhetsklassad och där råder fotoförbud. Därför får du titta på mammakusinen B:a amaryllis vars klockor nu har slagit ut så här fint! Notera också en Kitty Lindsten i svart ram, en underbar tavla om… kommunikation…

I skrivande stund har jag landat på jobbet. Jag har ringt ett par samtal och försökt landa. Jag mellanlandade hemma en stund för att kasta i mig kaffe och mackor och få ett par styrkepussar av Den Mest Älskade.

En krydda i tillvaron är att ett av de samtal jag ringde när jag kom till jobbet kanske innebär en fortsättning här. Inte inom fakulteten, men väl inom universitetet. Jag har förstått att det finns stora behov av kommunikatörsinsatser lite varstans i organisationen. Och plötsligt har jag fått signaler om att två ställen är intresserade av mig. Inte kanske för något fast, men för översyn och vissa därav kommande insatser.

Närbild på en av klockorna. 

Det är som om min tillvaro slår volter med mig igen. Och inte är jag sen att hänga på. Vissa dar är livet bara så spännande. Så spännande…

PS Sa jag för resten att jag tycker att turkosa fönsterlampor är skitfult?! Nehej, det har jag visst inte sagt. Då säger jag det nu:

Turkosa fönsterlampor är skitfult! Blä!

Read Full Post »