Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Turkiet’

Alltså det fikas väldigt… voluminöst där jag befinner mig om vardagarna. Inte bara det där att man går ifrån, tar en kopp kaffe och sätter sig ner en stund och pratar personligt med kollegorna. Nej då! Det började ju redan igår med de fantastiska cupcakesen (försvenskad pluralis). Jag tänkte att fredagsfikat, som jag hört om, tillfälligt hade bytt dag. Det hade det inte. I morse serverades kanelkrans och äppellängd från Fågelsången

Jag jobbade på bra idag och faktum är att jag är nöjd med mina insatser. Telefonintervjun blev gjord och avlöpte bra och jag skrev en artikel som jag hoppas både uppdragsgivare och den intervjuade är nöjda med. Jag blev ganska nöjd med resultatet – ovanligt nog… Förslaget till inbjudan behövde ändras en hel del, men det kändes ändå som om jag hade åstadkommit en bra grund. Och så vet jag, när det gäller text och form, att även de som inte är informatörer har… bestämda åsikter. Jag böjde mig. Samtidigt som jag är nöjd och glad att ha lyckats samarbeta med två för mig helt nya personer vars kompetenser jag verkligen inser!..

På eftermiddagen jobbade jag så intensivt att jag missade socialfika och fick ta en kopp i min ensamhet. Passade då på att ta några avslöjande bilder. För gissa vad som stod på fikabordet som varsågod när jag kom ner..?


En Aladdinask! Jag tog två bitar…

                                                                                                                                                                 Och i soptunnan i köket hittade jag denna avslöjande… rest…


En megastor Merciask låg tömd i soptunnnan.

                                                                                                                                                                Vid morgonkaffet fick jag för övrigt veta att herr Si och Så gick upp tio – TIO! – kilo när han började jobba här. Herreminje! Det låter inte bra för min del…

Fikarummet är ljust och trevligt, trots att det är inrymt i en källarlokal. De som jobbar i huset är rädda om möbler och inredning och köket är rent. Idag installerades en ny diskmaskin.

Jätteglad blev jag när jag fick se ett litet minibibliotek bestående av pocketböcker av blandade genrer, men samtliga tämligen nya. Så himla praktiskt!


Hylla nummer ett fungerar också som dagstidningshylla för lokalblaskan och Svenska Dagbladet.

                                                                                                                                                             Och… en applåd, till, för det finns ytterligare en bokhylla!


Bokhylla nummer två!

                                                                                                                                                                 Men bäst av allt gillar jag den här apparaten. Kaffeautomaten. Den jag får mitt svarta livselixir från. Jag kramar den ömt! Den har ju till och med en Väck mig-knapp… Bara det…


Den kloka kaffeautomaten har till och med en Väck mig-knapp… Ursäkta bildkvaliteten, men ljuset är dåligt där automaten står och med blixt syns inte texterna.

                                                                                                                                                                   Vet du, jag tror bestämt att jag kommer att trivas här. Bestämt tror jag det!

Åter igen, stort TACK till dig som tror på mig och som peppar mig via bloggen och per sms! Idag har jag till och med fått hälsningar från både London och Turkiet! Vilka vänner ni är, alla snälla!!!

Read Full Post »

Eurovision Song Contest 2011: Semifinal #1

Ikväll är det så dags för den första semifinalen av två till årets Eurovision Song Contest på lördag. Jag hoppas kunna liveblogga livebloggar i kväll när 19 bidrag tävlar om tio platser till finalen.

Så var vi igång! Düsseldorf, med programledare som pratar gräslig engelska, men bra franska! Två kvinnliga fägringar och en manlig med för många tänder i överkäken. Samtligas manus skulle gissningsvis vara roligt, men de enda som skrattade var trion själv…

De svenska kommentatorerna, Heléne Benno och Edward af Sillén, var lugna och sakliga och verkade kunniga. Inget trams, liksom. Tyvärr brast tekniken i Tyskland, så större delen av tävlingen hördes inte programledarna. Dåligt!

Så här ser startfältet ut, med mina kommentarer efteråt. Och strykningarna är förstås de låtar som INTE går vidare till finalen på lördag:

  1. Polen – Magdalena Tul – Jestem (First Class Ticket to Heaven)
    Jag gillar den här låten, men tyckte att sången bitvis var lite svag – och däremellan skrikig. Gillade inte scenkläderna, fick tankar på gymnastikdräkter… 
  2. Norge – Stella Mwangi – Haba haba
    Men ursäkta mig, swahili är inte europeiskt. Falsksång. Nej tack, den här ska inte till finalen.
  3. Albanien – Aurela Gaçe – Feel the passion
    Aurela ser ut som Lucille Ball. Hon dansar kissnödigt. Men det är onekligen lite klös i den här låten!
  4. Armenien – Emmy – Boom boom
    Den här låten gillar ”vår” åttaåring, vet jag. Men åter igen falsksång, denna gång i nattlinne. Fruktansvärd falsksång, jag står knappt ut… 😦
  5. Turkiet – Yüksek Sadakat – Live It Up
    MEH!
    Har han Pontare blivit turk? Låten påminner om The Doors, som jag gillar, men är ingen schlager. Fula gröna brallor. Och VAD var det i buren??? Ta bort!
  6. Serbien – Nina – Magical
     Äntligen lite schlager! Men gillar jag det här? Nja… Konstiga kläder och jag känner mig drogpåverkad av cirklarna…
  7. Ryssland – Alexey Vorobyov – Get you
    Söt kille, sjunger hyfsat, men tråkig låt! Och har han fått nåt skräp i ögat, han blinkar så..?
  8. Schweiz – Anna Rossinelli – In love for a while
    Men vad är detta? Baktakt! Reggae! Och så flower power i bakgrunden. Jag blir psykedeliskt sjuk! Kissnödig dans av sångerska i för tajt klänning. Nej, det här var pinsamt! (Edward af Sillén tyckte låten var trallvänlig. Hmmm… snusker där!)
  9. Georgien – Eldrine – One more day
    Fruktansvärd klänning! Hur ser den då ut? Jag kan inte koncentrera mig på sången, ser bara denna konstiga klänning. Den här låten älskar jag att köra bil till. Men det är ingen schlager.
  10. Finland – Paradise Oskar – Da da dam
    Programledaren inledde med att häckla Lordi! Det skulle hon inte ha gjort. Lordi är betydligt bättre än den här låten. Vilken pekoral årets bidrag är!!! Jag stänger snart av. Eller i vart fall går jag på toa nu…
  11. Malta – Glen Vella – One life
    Men var är Tanta Malta??? Hon den där stora som alltid brukar framföra landets ESC-låtar? Jag är djupt besviken! 😉 Fast sångaren låter som en tjej… Men det är god fart i låten – bitvis! Den här skulle jag kunna dansa till, på hög volym, en hel natt. (Fasen vad alla artister älskar oss tittare, för övrigt…
  12. San Marino – Senit – Stand by
    Sexig tjej, som sjunger falskt, tyvärr. Jag gillar annars den här låten. Men falsksång igen, jag blir gaaalen!
  13. Kroatien – Daria Kinzer – Celebrate
    Salubrin? Nej förlåt! Jag gillar den här låten, men klänningen passar inte ihop med den. Och som sagt, engelskan är liiite dålig…
  14. Island – Sjonni’s Friends – Coming Home
    Nej, nej, nej! Det här låter som Holland på 1970-talet. Usch!
  15. Ungern – Kati Wolf – What about my dreams
    Jag gillar den här låten, men Kati Wolf har vissa problem på de höga partierna. Klänningen har vacker blå färg, men är konsigt skuren. Och hoppetossarna i bakgrunden – ta bort dem!!!
  16. Portugal – Homens da Luta – A luta é alegria
    Konstig låt som troligen har ett budskap. Sextetten på scenen borde i alla fall få poäng för sin sånginsats – inte falskt. Men nej. Usch! Ta bort!
  17. Litauen – Evelina Sašenko – C’est ma vie
    Ballad som får trumhinnorna att vibrera. Låter som en musikal. Nej, nej, ta bort den här också! Annorlunda grepp att teckna mitt i låten. Men varför inte hela, dårå???
  18. Azerbaijan – Ell & Nikki – Running Scared
    Jaa, vad ska man säga… Falsksång från tjejen förstör den här låten. Eurovision Falsksång Contest borde tävlingen heta…
  19. Grekland – Loucas Yiorkas feat. StereJo Mike – Watch my dance
    Men den här brölande inledningen tar väl priset i falsksång. VAD är detta?  Sen kommer en ylande grek och då blir det lite bättre. Lite. Låten hade legat bra till om inte StereJo Mike varit med!!!

Sammanfattningsvis kan man väl som sagt kalla detta Eurovision Falsksång Contest. Det var nog de sämsta sånginsatserna jag hört i detta sammanhang! Jag vet inte vilken låt jag håller på. Min favorit före tävlingen i kväll var Ungern, men jag tyckte framträdandet var dåligt. Mellanspelet med trumslagarpojkarna från Amerika var huvudvärksframkallande! Det tog ju aldrig slut heller… En snabbgenomgång med The Big Five hanns också med innan resultatet presenterades. Frankrike är min klara favorit!!!

Om jag sneglar på vad jag skrev sist jag tyckte till om låtarna, skulle jag så här FÖRE kvällens tävling vilja se följande gå vidare till final på lördag:
1, 4, 11, 12, 13, 15 och 18. Som synes är de inte ens tio…

Dess vill jag absolut INTE se i final:
2, 3, 5, 6, 7, 8,9, 10, 14, 16, 17, 19. som synes hela tolv stycken. Hmmm… Vi får se om jag ändrar mig i kväll…

Läs även andra bloggares åsikter om ,  och .

Read Full Post »

En berättelse om min vän Rippes resa i vården. © Rippe och Tofflan.

Dags för återbesök och besked
Z och jag kliver nervösa in på kirurgmottagningen och träffar en tredje kirurg på den här resan, Anders Olsson. Han talar om för mig att allt ser bra ut, det är inte cancer! Vilken lättnad, vilken lycka, helt otroligt, jag var säker på att jag hade drabbats av cancer!

Han undersöker såren, tre stycken, en från lymfan och de två efter de bortopererade knölarna.

Vi har planerat en resa till Turkiet och han önskar oss trevlig resa.

Ut därifrån, mot stan för att fira. SMS, telefonsamtal på vägen, till barnen, vänner, jobbet, alla jublar. Vi sätter oss på en uteservering, det är en varm skön augustieftermiddag. SMS:en bara strömmar in, telefonen ringer hela tiden, alla vill gratulera. Trötta och omtöcknade skiljs vi sen åt och åker hem. Jag sitter bara hemma, helt borta i huvudet, är detta sant? Jag är frisk!

Morgonen därpå
Jag väcks av att telefonen ringer.

”Hej, det är Anders Olsson, hur är det?”

En tiondels sekund hinner jag tänka:

”Varför i helvete ringer han till mig, han har väl ingen anledning?”

Jo, det har kommit ”mer information”, kan vi komma dit idag kl 14? Jag försöker fråga, han svarar inte, han har inte pappren framför sig just nu. Jag säger att Z har tagit ledigt senast igår för min skull, hon jobbar i Stockholm, hon kan inte ta sig hit nu igen, jag kommer ensam. Man kunde nästan ta på tystnaden i andra änden. Jag ringde ändå till Z, hon skulle ta första bästa tåget till Uppsala, den ängeln.

När vi kommer in har jag onda aningar och undrar vad det kan vara, beskedet kan de ju inte ändra, han hade ju pappret i sin hand, de kanske ska behandla i alla fall för säkerhets skull?

Väl inne ser vi att bröstsköterskan ska vara med. Jaha, då blir det alltså behandling, det är ju hon som ordnar sånt.

Och behandling blir det – för jag har cancer i alla fall!!! Den där informationen som nu har kommit fram visar sig vara provsvar på den knölen som jag från början sökte för. Samtidigt (!) som vi satt hos honom dagen innan pågick bröstronden och där satt patologen med, med mitt provsvar… Beskedet jag fick dagen innan gällde den andra, lilla knölen som upptäcktes i ultraljud.

Ja, vad gör man, hur beskriver man ett chocktillstånd? Jag vet inte, golvet under mig försvinner. Min första tanke är hur ska jag någonsin kunna berätta detta för mina barn, de som igår, efter en även för dem olidligt lång och nervös väntan, var så lyckliga och lättade över beskedet?

Z, som själv arbetar inom vården, ifrågasätter deras rutiner, hur är det möjligt att sånt här händer? Bröstsköterskan talar om att om jag vill, kan jag anmäla dem. Z påpekar att det första som ska göras är att de går igenom sina interna rutiner. Därefter ska jag som är drabbad få reda på vad som har brustit och vad de tänker göra så att det inte händer igen. Hon kräver ett möte dit jag kallas, efter att de har gått igenom händelsen. Kirurgen lovar att så ska ske.

Vi går tysta därifrån, nya SMS, nya telefonsamtal. Ilskan växer. Vad är det för en fullständigt inkompetent kirurg som inte kan läsa i journal och se att jag hade TVÅ knölar? Och, framför allt, när han undersöker såren, inte ens då fattar att det är TVÅ operationssår- men bara ETT provsvar. Att kastas på det här sättet mellan först rädsla och ovisshet, sedan glädje och lycka och slutligen rädsla och förtvivlan igen är mer än man kan stå ut med!

Förklaring?
Jag får tid hos onkologen efter en månad och samma dag ska vi träffa Anders Olsson och hans chef Fredrik Wärnberg och förhoppningsvis få veta vad de har kommit fram till.

Men mötet ger inte mycket. Våra krav var ju att de skulle ändra på sina rutiner vad gäller tid för återbesök, att det inte sker före bröstronden. Det går inte att ändra. Ibland dröjer provsvaren länge, men patienten ska inte behöva vänta alltför länge på återbesök, är förklaringen. Patienten ska alltså hellre ränna där flera gånger?  Det tror jag inte någon patient vill!

I mitt fall borde jag ha kunnat få återbesökstiden EN dag senare när ronden hade hunnit bli klar.

Jag ifrågasätter även kontinuiteten. Hade jag haft en och samma kirurg hela vägen i stället för en före operationen, en annan som opererade och en tredje efter operationen, tror jag inte detta hade hänt. Jag får medhåll, men det går inte att få sådan kontinuitet på grund av att det är så mycket annat kring mottagning, operationer, akutverksamhet. Alltså, inget kan göras för att undvika sådana här misstag. Men detta kan ju hända igen! Någon Lex Maria–anmälan är inte heller aktuell. Dokumentationen i journalen från detta möte är mycket knapphändig:

”Vi går igenom vad som hänt och logistiken kring bröstrond och mottagningsbesök. Patienten och hennes väninna är förstås missnöjda med att informationen blir felaktig vid första besöket.”

Kommentera gärna! I morgon kommer sista delen!

 

Read Full Post »

Positiv pojke!

En lunchdejt med en positiv pojke lyfte humöret en aning. Jag önskar att jag kunde ha den tillförsikten om framtiden som Rickard har! Rickard har också förmågan att ge goda råd på ett vänligt sätt, inte påfluget utan omtänksamt.


En finfin tröja, köpt på en höstresa till Turkiet. Nu väntar Frankrike på Rickard, hans fru och deras två småttingar.

                                                                                                                                                        Rickard och jag har jobbat ihop. Jag var med och anställde honom då, på den tiden. Det jag föll för när vi intervjuade Rickard var hans teoretiska bakgrund, men minst lika mycket hans ödmjukhet och hans brist på inställsamhet. Nu är Rickard på en ny arbetsplats som jag hoppas tar bättre hand om honom. För det är han värd!

Read Full Post »

En svensk matthandlare hittas mördad i Turkiet. En till synes helt vanlig svensk man. Med ingredienser som mörka familjehemligheter och värdefulla mattor blir Matthandlare Olssons död en typisk spännande Karin Wahlberg-bok.


En man med hemligheter, matthandlare Olsson…

                                                                                                                                                         En svensk matthandlare mördas på en båt i Turkiet. Mannen visar sig ha en del hemligheter för sin fru – både vad gäller familj och mattor. När skumma typer börjar dyka upp i affären som tills vidare drivs av systerdottern Annelie inser man att det handlar om mer än bara vanliga mattor. Polisen Claes Claesson och hans fru Veronika får sitt andra barn samtidigt som han ska driva utredningen om matthandlaren framåt. Veronika jobbar tillsammans med matthandlarens fru.

Det här är Karin Wahlbergs sjunde deckare. Karin Wahlberg är till vardags gynekolog och förlossningsläkare i Lund. Men baske mig, trots det (!..) en bra författare! Hennes berättelser är spännande och trovärdiga. Man märker att hon till exempel här har läst på en hel del om mattor och om Istanbul. Tyvärr retar jag mig på att det mitt i allt detta nästintill perfekta vimlar av korrekturfel! Jättetråkigt, för jag hänger verkligen upp mig på att det står ”dörr” när det ska stå ”dött” och ”falkst” när det ska stå ”falskt”. Jag misstänker starkt att Karin Wahlberg har korrekturläst själv – och man kan inte korrläsa sina egna texter!!! (Jag själv är ett strålande exempel på att det inte funkar!)

Nåväl, klarar man av att bortse från vissa störningsmoment är detta en riktigt spännande deckare!

Read Full Post »

« Newer Posts