Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tungt lass’

Alla tumhållare: TACK! Nu är det helg och ni kan alla vila ett par dar. Jag har nyss fått veta att det inte blir nåt besked om Tjänsten före helgen. Fru Chef2 har rekommenderat mig att vila i helgen. Månntro hon hittar på nåt maratonlopp bland kossor till mig nästa vecka??? Hur som helst, dagens möten har avlöpt bra. Ett blev inställt på grund av sjukdom, men det viktigaste mötet gick galant. Det har varit en hektisk och tung arbetsvecka och jag är trött. Kanske jag verkligen kan just vila i helgen..? Men också njuta av ordet

Bra!

som jag fick i mail av fru Chef1 i morse. Det gladde mig, för jag hade jobbat hårt.


Jag behöver nog vila i helgen efter att ha dragit ett tungt lass i veckan.

                                                                                                                                                Fästmön åkte hem till Himlen efter jobbet eftersom barnen kommer idag. Eller två barn. Det tredje är på utflykt i helgen och det fjärde bor ju alltid i Himlen. Kalas-Killen* ska på fest i kväll. Det ska vara klassfest på andra sidan Förorten från Anna sett, men en snäll klasskompis mamma har utlovat skjuts. Toppen! För jag är ju här i New Village och åker inte ut förrän i morgon. Jag fick för resten se Elias skolfoto per sms igår kväll, en jättefin bild! Men jag tänker att kanske Elias mamma eller pappa vill lägga ut bilden först – eller inte alls..?


Det får bli en två år gammal bild på Elias, i stället. Kolla vilka ögon, va?!

                                                                                                                                                               Clark Kent**, ja… Hur gick det med honom..? Jorå, jag fick lånebil i morse och Clarkan fick vintertofflorna på, torkarbladen bytta, bromsarna kollade och en fullservice gjord. Allt till det facila priset av cirka 4 500 kronor. Bromsarna var OK, men däremot hittade killarna ett oljeläckage. Visserligen intorkat, men ändå… Så jag ska titta in med bilen om en vecka för en snabbkoll om det har läckt mer. Hoppas verkligen inte det……………

Bild blev det också – i alla fall hemma! På jobbet kunde vi inte jobba vid datorerna efter klockan 14 på grund av tekniska arbeten, så det var inte stor mening att sitta kvar. Jag passerade vännen Jerrys jobb på vägen hem och fick med mig en bättre begagnad skärm.

Sommardäcken är instuvade i kallförrådet (min tjockis-svarta jacka blev tjockis-skitig, förstås), nya skärmen inkopplad och låneskärm inklusive nätkabel är återlämnad till grannens dotter. Folk, såsom Jerry och Min Enda Snälla Granne, är verkligen hjälpsamma!!!

Nu kan jag snart ta helg, nästan, men ska väl ringa mamma för att kolla läget också först. Sen måste jag nog leta upp nån tänkbar middag, för idag skippade jag lunchen eftersom jag åkte och hämtade Clark.

Funderar på att jobba med min andra fotobok i afton, nu när jag har bild igen… Frågan är om jag har ork… Möjligen slänger jag ur linserna ur mina torrtrötta ögon och sätter mina Svindyra Märkesglasögon på näsan. Då kanske jag orkar en stund till framför datorn.

Ute luktar det kattpiss, inne i lägenheten luktar det bajsblöja eftersom Tofflan varit lat med att gå ut till soprummet med en Stinky Bag bland annat innehållandes en tom plastpåse som det har varit lax i. Kanske en öl kan råda bot på en utsatt näsa… Jag menar, öl smakar godare än både kattpiss och bajsblöja och borde få bort andra oönskade dofter ur min kran. Tror jag…


Mina favoritstrumpor så här på fredagen…

                                                                                                                                                          *Kalas-Killen = Elias, nio år
** Clark Kent = plåtmannen i mitt liv, min bil

Read Full Post »

Det är ingen bra dag för mig idag. Idag är det svårt med sociala kontakter, men jag försöker att ”utsätta mig” för det jag tycker är svårt för att jag vet att det är bästa medicinen. Jag har varit med Fästmön och handlat, jag har haft ett vuxet samtal med Frida och jag har fikat med barnen minus Linn men plus deras snälla mormor. Så säg inte att jag inte försöker. Däremot känns det som om jag var tvär mot två vänner via mejl, men det är svårt att förklara varför jag inte orkar mejla, men klarar att blogga – också om trams. Fast glöm aldrig bort att bloggen är min gratisterapi!!!


Det kan vara svårt att förstå att jag klarar att skriva på vissa håll och på andra håll inte.

                                                                                                                                                     Familjen vill jag orka finnas till för mest. Det är också i familjen jag finner kraft att orka en timme eller en dag till. För där är jag så gott som oförställd. När jag bloggar är jag en roll – ÄVEN om jag skriver mycket personligt och absolut inte ljuger.

Idag räckte krafterna knappt till familjen heller. För hur det än är kan man ju inte sätta sig ner och vråltjuta när man har barn och unga omkring sig. Och det är ju på gott och ont! Jag tränar mig i att hålla masken och behärska mig, samtidigt som jag befinner mig i en omgivning som vill mig väl.

Det bara är en sån där dag idag när inte mycket är bra. Jag är orolig för framtiden, orolig för ekonomin. Och även om jag vet att rättvisans kvarnar mal så skänker det mig inte mycket glädje. Möjligen, som sagt, att jag blir nöjd med att kanske få bekräftat att det inte var mig det var fel på. Men det ger mig inte mitt gamla liv tillbaka och ett jobb måste jag ha så att jag kan betala mina räkningar och inte hamnar på den där parkbänken som alla tror att jag skämtar om hela tiden. Du ska veta att det är allt annat än ett skämt.

Jag känner en sån skuld gentemot Anna och min lilla mamma, framför allt. Anna får bära ett sånt tungt lass och min tanke var ju att avlasta henne. I stället får hon bära mig också vissa dar och det var absolut inte meningen.


Anna du, du skulle inte behöva bära mig också…

                                                                                                                                                                   Min lilla mamma drabbas av elakheter på grund av mig och det har jag svårt att acceptera. Jag erkänner, jag kan vara skitförbannad på mamma ibland, men det har jag rätt att vara – precis som hon har rätt att vara skitförbannad på mig. Men ni skvallerkärringar, gå på mig i stället, inte min mamma. Min mamma har ett tungt nog kors att bära ändå. Jag tycker att hon är beundransvärd hon också som har orkat med allt som har hänt sen sommaren 2006 utan att bli totalt snurrig i bollen!


Fast ibland är hon en riktig kladdmaja, mamma! 😀

                                                                                                                                                        Jag hade tänkt lägga det här inlägget bakom lösen, men jag ska blotta mig. Det ingår i projektet att bli mitt nya jag. Ett ödmjukare jag. Ett jag som vet att allting kan gå itu – och inte bara itu utan till och med i tusen bitar…

Nej, idag är det ingen bra dag, men då borde den ju verkligen kunna bli bättre..?

Read Full Post »