Posted in Personligt, Vänner, tagged ändra, barn, göra, käraste vännen, krama i tanken, omtänksam, ord, saga, sorg, tanka, tankar, tröst, tröstevän, tunga on 13 juni 2015|
Ett kramande inlägg.
Det finns inget jag eller nån annan kan säga eller göra som ändrar nånting. Men jag tänker på dig och kramar dig i tanken i din sorg, som är alltför stor att förstå.
Den omtänksammaste av de omtänksamma. Min tröstevän… Vännen med de få, men tunga orden. Ord, som jag bär med mig, alltid. Hur ska jag kunna trösta dig i morgon? Alla tankar till dig och barnen!
Min trösteväns ord bär jag alltid med mig. Men hur ska jag trösta vännen i morgon?
Livet är kort.
Posted in Epikuréiskt, Familj, Ironi, Personligt, Trams, tagged alkohol, bär, bortbjuden, bror, burk, buske, butler, eftermiddagskaffetid, fauna, färskpotatis, fågelskrämma, fika, flora, ful får en vara men inte dum, Ginger Joe, godsaker, gott från landen, Gränby centrum, grönsaker, groda, hallonbakelser, humor, inte ensam, kaffe, konstruktör, kylt, landat för evigt, lämna kvar, lök, lysa, mamma, mat och dryck, mörk, norsk firre, palla hallon, papperssvala, rabarberpåse, räkor, sallad, salta nötter, sax, shopping, sill, Slottet, Slottsfru, Slottsträdgården, strupe, svala, tina, torr, tunga, vitt vin on 18 juli 2014| 14 Comments »
Ett inlägg om slottsliga bär och grönsaker.
Det gick som en dans att handla idag. (Ja, jag är lite ironisk.) På Stormarknaden, dit vi for, var vi inte ensamma. Fler människor än vi behövde mat och dryck. Men efter att vi fyllt på våra förråd gjorde vi en visit på Slottet – lagom till eftermiddagskaffetid. (Ful får en vara, men inte dum!). Annas snälla mamma hade gjort hallonbakelser, vilket inte hindrade hennes yngsta dotter från att palla ett och annat bär från buskarna. Också…
Anna pallar hallon i Slottsträdgården.
Papperssvalan fungerar utmärkt som fågelskrämma, enligt Annas snälla mamma.
Det blev en härlig stund i Slottsträd-gården där såväl flora som fauna är vida representerade. I buskarna hittade jag till exempel en svala som landat för evigt… Svalan var årets variant av Annas snälla mammas fågelskrämma och enligt konstruktören själv fungerar den bäst av alla varianter hon hittills har testat!
Kvarlämnat hallon.
Vi avnjöt kaffe och bakelser i skuggan under ett parasoll. L visade sig vara en riktigt bra tränad butler. Han servade oss med kaffe och påtår. Som om inte detta var nog fick vi med oss en massa gott från landen – färskpotatis, sallad och lök. Potatisen blir finfin till sillen vi tänkte äta i morgon! En burk hallon slank också ner i påsen, samt norsk firre från Annas brorsa. Tänk att vara bortbjuden och få med sig en massa godsaker därifrån! Själva medförde vi bara ett stycke före detta hallonburk (lånad för 100 års sen) samt saxen som råkade komma med hem i en rabarberpåse en gång… Men ett och annat hallon lämnade vi kvar.
Nu väntar vi på att räkorna ska tina och vinet ska bli tillräckligt kylt. Jag tror att jag får kolla om det inte finns var sin Ginger Joe som är alldeles lagom kall i kylen. Och kanske lite salta nötter till… Tungan och strupen känns underligt torra…
Underligt torr tunga. (Grodan står i Slottsträdgården och enligt Slottsfrun lyser den när det blir mörkt.)
Livet är kort.
Posted in Böcker, Personligt, tagged återvända till ämnet, dagens citat, deckare, förstå, guldkorn, litteratur, Nobelprisklass, OK, Tänk på ett tal, trasig tand, tunga on 15 april 2014|
Ett citerande inlägg.
Boken jag läser just nu är väl inte precis i Nobelprisklass. Men det är helt OK för tillfället. En guldtand Ett guldkorn hittade jag alldeles nyss, i alla fall:
[…] och återvände till ämnet på samma sätt som tungan söker sig till en trasig tand. […]
Jag förstår precis. Tror jag.
Livet är kort.
Posted in Böcker, HBTQ, Personligt, TV, Vänner, tagged allvarlig, öppen, översättning, balja, berömmelse, engelsk, fängelsevistelse, försöka sluta röka, homofob, humor, jude, judiska skribenter, kreditkortsbedrägeri, kvick, läsa, litteratur, lysande prosa, medicin, njuta, ovanlig allergi, plocka bort, postbox, pubeshår, räddning, rolig, självbiografi, självinsikt, skribent, skriva, skylta, Stephen Fry, svenska, sympatisk, tack, The Fry Chronicles, tillkortakommanden, tunga, världen, witty, Zyban on 25 december 2013| 2 Comments »
Ett inlägg om en bok. Och lite om ett TV-program.
För ett tag sen tittade jag på Stephen Fry på TV. Han verkade så himla sympatisk när han for runt i världen och träffade såväl homofober som homosexuella som var mer eller mindre förföljda. Därför blev jag extra glad när Stephen Frys bok The Fry Chronicles hittade vägen ner i min postbox, via den snälla Smärtsysterns försorg. TACK! Och nu har jag, understundom, ägnat en stund här, en stund där åt att läsa den här självbiografiska boken – och njutit varje sekund. För se Stephen Fry skriver så förbaskades roligt!
The Fry Chronicles – en självbiografi.
Stephen Fry berättar, på lysande prosa, om några år efter fängelsevistelsen för kreditkortsbedrägeri fram till åren av begynnande berömmelse. Att han är homosexuell är inget han skyltar med, men alla vet det ändå. Det är först på senare år han är mera öppen. Det jag inte heller visste var att han är jude. Samtidigt borde jag ha fattat det bums genom hans sätt att skriva, för han är otroligt
witty.
På svenska finns ingen riktigt bra översättning mer än
kvick
och det säger inte så mycket som det engelska ordet, tycker jag. Den här
wittyness
är också väldigt typisk för judiska skribenter. En sorts humor som är underbart rolig och där skribenten ofta har stor självinsikt, särskilt om sina tillkortakommanden.
I Stephen Frys självbiografi får vi läsare en stor balja roligheter och självinsikter, men också allvarligheter. Jag gillar särskilt att läsa om när författaren försöker sluta röka med Zyban, den medicin som blev min räddning, när han berättar om sin ovanliga allergi och när han beskriver hur en person plockar bort ett pubeshår från tungan.
YES! Den här självbiografin har det mesta, så betyget är givet! Dessutom tycker jag att DU ska läsa den.
Livet är kort.
Posted in Diskutabelt, HBTQ, Personligt, Puckon, Trams, tagged amerikansk, äckligt, äcklisch, äta fast föda, överlevare, bantare, bantning, bantningsmetod, böter, berusad, bil, bröd, brevlåda, byta stavning, byxor, design, djur, dog tag, dollar, ett under, familjen Landing, fängelse, förbud, förmiddag, förslag, fiskdisk, fläng, flytande, frimärksstpr, full, fylletant, galen, Güntherska Hovkonditoriet, glasbitar i kyckling, gratulera, hälsosam, häng, hästkött i maten, humor, huvudgata, internet, intervju, intervjuomgång, Jean-Paul Gaultier, kafé, Kafferummet Storken, kardemumma, kilo, klädkod, kloka, konsumenter, lag, laks, lax, lösa i modellen, Louisiana, macka, mästarklassklista, media, morgontrafik, mormor, motorväg, mottrafikant, mycket god klass, Norgehistoria, Norges sjömatråd, norsk, obehagligt fynd, omvärld, pirrigt, plastbit, plågsamt, rasa, rassla runt, regeringen, riktig, ruskigt härligt, sann, sex, skjorta, skor, snäll, stadsjeep, stan, städad, Stockholm Pride 2013, straff, svensk, Sverige, tand, tänder, tidelag, tisdag, tjyvköra, torsdag, trafik, tunga, under höfterna, under underkläderna, underkläder, Uppsala, USA, val, White guide, wild, Wildwood on 13 juni 2013| 10 Comments »
Ett inlägg signerat en överlevare som tar sig en titt i omvärlden via The Net.
Sannerligen om jag inte överlevde såväl morgontrafikens mottrafikanter som förmiddagens intervju! I och för sig ska jag ta mig hem genom trafiken också, så det är väl ett under om jag överlever den här dagen. Besked om intervjun får jag på tisdag – huruvida jag går vidare till nästa intervjuomgång, som är på torsdag. Nej, det är så pirrigt och ruskigt härligt att jag inte vågar tänka på det! Jag tar en tur ut i omvärlden via Internet, i stället. Häng med om du känner för det!
Güntherska bland Sveriges tio bästa caféer. Güntherska Hovkonditoriet i Uppsala, som för övrigt sedan några år tillbaka drivs av familjen Landing, finns på Whites Guides Mästarklasslista över kaféer. Konditoriet hamnade på delad sjunde plats. Kardemumma, också från Uppsala, kom på femtioförsta plats bland de kaféer som enligt White Guide håller mycket god klass 2013. Tofflan gratulerar förstås och funderar på att ta en fika där snart – för nu finns ju inte det där förskräckliga rökrummet kvar. Fast å andra sidan föredrar Tofflan sin vän Grekens Kafferummet Storken.
Sex med djur förbjuds. Äntligen! Ja, för det är faktiskt inte förbjudet med tidelag i Sverige. Nu lägger regeringen ett förslag om ett förbud. Går det igenom gäller lagen från och med årsskiftet. Straffet blir böter eller fängelse i upp till två år.
Häng på byxorna förbjuds. Jag skrattar lite när jag läser om amerikanska staden Wildwood. Där är man inte så wild, minsann, utan väldigt städad. Så städad att man vill förbjuda häng på byxan. Staden har ifört en klädkod där byxor inte får bäras mer än tre tum under höfterna. Såväl invånare som besökare måste också bära skjorta och skor om de vill vistas på Wildwoods huvudgata. Ingen plats för den som vill visa bRÖVlådan brevlådan, alltså! Själv tycker jag att det är ganska äckligt att se såväl underkläder som det som finns under underkläderna hos folk på stan. Samtidigt är jag medveten om att byxor nu för tiden gärna är lite… ”lösa i modellen” där bak…
Tioåring körde berusad mormor. Vilken tur att Prinskorven inte har visat sig vara sugen på att tjyvköra nån bil. Och att hans mormor är en snäll mormor och ingen fylletant. Igår blev en tioårig kille i Louisiana i USA stoppad på motorvägen när han körde bil. I bilen fanns också hans fulla mormor och en annan kvinna. Skälet till att pojken körde var att mormor och hennes polare var fulla. En femtonårig fanns också med i bilen, en stadsjeep. Puckon! Det finns inget annat ord för dem.
Galen bantning: Syr fast en plastbit på tungan. Alltså jag vet alldeles för många bantningsmetoder som jag tycker är helt flänga. Men frågan är om den med plastbiten på tungan är värst. Bantaren syr alltså fast en frimärksstor plastbit på tungan. Detta gör att det är alldeles för plågsamt att äta fast föda och bantaren tvingas inta flytande – varpå kilona förstås rasar av bantaren. Hittills har ungefär 100 kvinnor betalat 2 000 dollar för detta. Trött jag blir…
Stina gjorde obehagligt fynd i brödet. Stina Lindhe gjorde en obehaglig upptäckt när hon åt macka häromdan: hon satte tänderna i… en tand!
Herregud i himlen så det rasslade runt i munnen! Inte nog med att det är hästkött i maten och glasbitar i kyckling, ska det vara tänder i bröd nu också?
berättar Stina. Som för övrigt tycker att hon har tillräckligt med egna tänder i munnen. Dessutom meddelar hon att det nog tar tid innan hon äter bröd igen… Det förstår jag fullkomligt! Fy te rackarns så äcklisch!!!
Svensk lax blir norsk laks. I Sverige byter norsk lax stavning till laks. Detta för att konsumenterna lättare ska förstå varifrån firren kommer och på så vis lättare kunna göra kloka och hälsosamma val i fiskdisken, tror Norges sjömatråd. En riktig och sann Norgehistoria!
Gaultier designar åt Stockholm Pride. Jean-Paul Gaultier designar årets dog tag för Stockholm Pride. Det kan bli nåt, det…
Livet är kort.
Posted in Diskutabelt, Epikuréiskt, Familj, Personligt, tagged 1950-talet, afrikanska djur, apelsin, öron, barndom, billig, bolag, Clovina, cola, dela, doft, favoritglass, förvara, finkornig sand, gator, GB Glace, GB-Gubben Clovve, genombrott, gifta sig, glass, Igloo, inte ha råd, jordgubb, mamma, marknadsföra, minst, Nordens största insjöbad, nostalgi, Pajaspinne, pappa, Päronsplitt, pinnar, popularitet, Puckstång, samlarbilder, smak, solvarmt trä, sommar, Storstrut, svensk, Sverige, symbol, Tip Top, tryggt, tunga, vanilj, Varamon, varumärke on 06 mars 2012| 40 Comments »
Alla har vi väl minnen förknippade med glass..? Själv tänker jag på min bardoms somrar i Varamon, Nordens största insjöbad, den finkorniga sanden där som kröp in överallt (till och med i öronen), doften av solvarmt trä – och så smaken av glass på tungan. I år fyller GB Glace 70 bast… Nu snackar vi varumärke!..
GB-gubben Clovve har funnits med länge. Han gifte sig 2010 med Clovina. Kanske är det dags att de får smått snart?
GB-gubben Clovve har varit en symbol för GB Glace länge. Men faktum är att han egentligen bara skulle marknadsföra glassen Pajaspinne, som kom i mitten av 1960-talet. Clovve överlevde emellertid Pajaspinne och idag är han en stark symbol för glass. Det finns nog ingen svensk idag som inte vet vad Clovve marknadsför..?
GB Glace bolag startade 1942. Det stora genombrottet kom en sommar i mitten av 1950-talet. Då hade det blivit vanligare och tekniskt möjligt för gemene man att förvara glass hemma. Och populariteten håller i sig. Idag är Sverige ett av de länder i världen där man äter mest glass.
De här glassarna fanns år 1962 när jag föddes! Kolla priserna… Puckstång ser ovanligt stor ut. Jag kan meddela att den snabbt krympte – både i storlek och pris.
Det här är ett starkt varumärke och det är ofta förknippat med nostalgi, precis som jag inledde det här inlägget. Glass för mig är barndom och en tid när ”allt var bra och tryggt”. Men det var också en tid när mamma och pappa inte hade råd att alltid köpa glass till sin tjatande dotter. Blev det nån glass kunde man ge sig på att det blev Puckstång jordgubb eller vanilj, för den var minst och nästan billigast. När isglassen gjorde sitt intåg blev Igloo cola eller apelsin favoriten. Hade man en kompis som åt glass samtidigt kunde man köpa var sin smak. Sen delade man på de två pinnarna som satt ihop och så gav man varandra en. På så vis fick man smaka båda!
Idag har många nya glassar kommit till och många har försvunnit. Min absoluta favorit, när jag blev lite äldre och kunde lägga veckopengen på en glass, var Storstrut… Idag gillar jag mest Tip Top, men även Päronsplitt kan slinka in i gapet. Päronsplitt kom 1970 och då fanns det samlarbilder med i pappret. Jag minns att det var afrikanska djur. Numera står det gåtor på pinnarna.
Och nu måste jag ju bara fråga: Vilken är din favoritglass????
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Musik, Personligt, Trams, TV, Vänner, tagged 50-årskalas, äta, öppet hus i en konstnärsateljé, Bajsersro, barn, ensam, Eurovision Song Contest 2011 finalen, extrapeng, faster, gammal, glass, harmonisk, hjärna som Grand Central Station, humor, Just kids, kaffekalas, kaotisk, kusin, lördagsgodis, litteratur, liveblogga, lugnare, mamma, media, middag, pengar, piggelin, räkningar, skitsnack, tronen, tunga, Upsala Nya Tidning, vältränad muskel, vuxendag on 14 maj 2011| 8 Comments »
… grävde jag fram ur frysen i förhoppning om att dess namn skulle inspirera, men icke. Jag fick bara en iskall tunga… Men glassen var ändå rätt god.
Sjukt rosa tunga. Bilden har egentligen inget med dagens Piggelinätande att göra, men…
Jag är hemma en stund för att hämta lokalblaskan. Har också pratat en halvtimma i telefonen med mamma. Hon var mer intresserad av att prata om ett kaffekalas med en faster och en kusin om en vecka än att höra på alla omvälvande saker som har hänt i mitt liv sen sist. Men okejrå, jag lånade mitt öra och tänkte att jag nog blir likadan när jag blir gammal och ensam. Fast jag har ju varken kusiner eller fastrar som jag kan ha kaffekalas med.
Efter samtalet parkerade jag mig på tronen med en god bok som jag önskar att jag kunde ägna mer tid åt just nu när det kanske återstår färre än 100 sidor att läsa.
Läs den här!
Anledningen till att jag hamnade på tronen hemma hos mig är att vi var fulltaliga hemma i Himlen igår och idag. Då kniper jag hellre igen, för jag får ingen B***ersro när Fästmön och en av döttrarna står precis utanför toadörren och diskuterar. Det går bra inte. Lyckligtvis har jag en vältränad… muskel som håller tätt ända hem till mig, det vill säga cirka en mil.
Nog med skitsnack nu! Gårdagen blev kaotisk för mitt sinne, det var otroligt många händelser och skeenden och tankar som kom och passerade – en del stannade kvar – från lunchtid och fram till kvällen. Jag kände det som om min hjärna var Grand Central Station. Idag är jag lugnare, känner mig mer harmonisk. Tillvaron har fallit på plats lite mer. Tills nästa gång, förstås. För tillfället önskar jag hetast av allt en vuxendag med Anna, men som du förstår kommer barnen ALLTID först i en mammas liv. En Toffla kommer möjligen därnäst. Allra sist kommer mamman själv. Därför är min tanke att vi ska gå ut och äta, om vi får nån tid framöver. Jag fick en peng till räkningar av min snälla mamma i veckan och det var medskickat en extrapeng till mig och Anna att göra nåt för. Jaa, min mamma har inte bara bekymmer om kaffekalas, hon bryr sig om sitt enda barn också! Toppenmamma!
Ska strax styra kosan ut till Himlen igen. Jag har tackat nej till ett 50-årskalas och ett öppet hus i konstnärsateljé idag, detta till förmån för familjen. Och liiite också till finalen i Eurovision Song Contest som brakar igång i kväll klockan 21. Min tanke är förstås att liveblogga! Titta gärna in då, jag publicerar omdömen fortlöpande!
Hoppas Anna har kommit på vad vi ska ha till middag! Vad vi ska ha till lördagsgodis är mindre svårt…
T’änkbart lördagsgodis!
Posted in Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Musik, Personligt, TV, Vänner, tagged arbete, avundsjuka, barn, blogg, dator, död, djupaste förtvivlan, foto, hosta, hundraarmad mamma, husvagnssemester, i morgon, kaffebryggare, Kalle Anka, kläder, kommentar, kurs, Långben, loser, luttrad, lyckosam favorit, meningslöst, mirakel, mobilkamera, mobiltelefoni, Musse, mys, nässprej, ont, panikslagen, promenad, röd, Roling Stones, ros, självömkan, snorig, sova, tända ljus, tejpad, telefoni, tonåring, tunga, undvika, vanmakt, varumärke on 13 oktober 2010| 6 Comments »
Idag är uttrycket i rubriken extra kännbart. Jag vet inte varför, det bara ÄR såna dagar ibland. När känslan att vara på topp hastigt byts ut mot att vara nere på botten och kräla (i självömkan, BN, var det inte så du sa? Inte till mig förstås, men till andra.) Det här att en dag vara den lyckosamma favoriten som människor både dras till och är avundsjuka på (jorå, jag fick känna på både och, tack så mycket!) för att nästa dag förlora en del av grunden och bli en loser som man undviker. Egentligen gör det mindre och mindre ont med tiden, men såna här dagar, när känslan av vanmakt tar över, kommer alltid då och då. Och problemet är att jag känner mig för luttrad för att hoppas på ett mirakel… Djupaste förtvivlan är mitt mellannamn just i denna stund.
Idag är rosen röd, i morgon kan den lika gärna vara död…
Det är i dessa stunder, när jag heter just Djupaste förtvivlan, som jag upptäcker att jag har fått en kommentar här på bloggen som lyfter mig – HÖGT – på sina vingar. När jag strax innan övervägt att inte ens sparka igång datorn idag för att det känns totalt meningslöst… När jag har funderat på hur och när och en massa praktiskt runt omkring jag ska kunna avsluta det hela… TACK, Elisabeth Gräns, för att du lyfte mig!
↔↔↔↔↔↔↔↔
I morse var det inga problem för samtliga som skulle upp tidigt att komma ur sina sängar. Men Elias var så trött att han satt framför TV:ns barnprogram och såg ut som Kalle Anka när han är på husvagnssemester med Musse och Långben och just har blivit väckt. Anna var lite halvt panikslagen över att klockan gick så fort, men å andra sidan hade hon fixat ”allt” som den hundraarmade mamma hon är – utom vad hon själv skulle ha för kläder. Idag är hon på heldagskurs med sitt jobb nånstans ute på landet, så hon behövde bara vara på jobbet prick halv åtta och utan att klä om till jobbkläder. Frida verkade på bättre humör än igår kväll och det är vi alla glada för. Diskussionen den här morgonen handlade om Rolling Stones och deras varumärke…
Vems tunga är det här?
Vi hann med en stunds mys med tända ljus, men jag vill ta tillfället i akt att berätta att jag BLÅSTE UT de tre ljusen innan jag lämnade köket. (Dessutom stängde jag av kaffebryggaren och drog ur sladden till den!)
Mys på morgonen.
Så det var liksom ingen dålig start på dagen. Det var inte så att det hände nåt dåligt. Inte heller sov jag illa i natt. Jag sov bra och med nässprejens hjälp kunde jag andas genom näsan OK. Hostan var lite besvärlig när jag precis gått och lagt mig, men jag vaknade inte av att jag hostade i natt eller så…
Jag tror att det var när Anna bara vänligt frågade vad jag skulle göra idag som jag föll. Föll ner. För jag kom bara på en sak: jag har kommit överens med en vän om att vi ska telefonera. Och telefonera kan vi ju liksom inte göra ända till klockan 17 när jag ska hämta Anna på jobbet… Jag fick en insikt om hur tom min dag var. Den berikas enbart av ett telefonsamtal, men sen…
Jag borde gå ut. Gå ut och fota. Men mobilen är numera tejpad på ställen – det är ju dess kamera jag fotar med – och jag är hostig och snorig och har ingen lust.
Kanske blir det bättre i morgon… I vart fall kan jag se ett I morgon nu – tack vare EG:s kommentar.
Posted in Epikuréiskt, Familj, Personligt, tagged arbete, babymjuk, balkong, barn, blomma, busshållplatser, Chevrolet, chips, dans, fläskkotletter, foto, fredag, Gamla Uppsala, Gene Symmons, glass, grönt, Hågadalen, jordgubbar, kaffe, kartläsare, lår, ljus, lykta, mardrömmar, mat, midsommarafton, midsommarstång, mygg, natur, nyponros, parkering, potatis, rita, rondeller, sill, snaps, sol, tonåring, tunga, vit on 26 juni 2010|
En mysig dag – trots att det inte blev varken resning eller stång! 😉 Men fortsättning följer i morgon…
Här kommer några bilder från dagen. Tyvärr fick jag kasta en hel del bilder som blev oskarpa, av nån anledning…
Den här bilen står på Fästmöns parkering och är bara så läcker!
En ljusblå cheva…
Elias och jag tog en biltur och hamnade i Hågadalen.
Det kändes tryggt att ha sin egen kartläsare med sig!
Elias tyckte att det var väldigt vackert i Håga.
Landskapet var väldigt grönt…
En och annan blomma fotade jag, men det här är den enda som blev skarp.
En fin nyponros.
Elias blev uppspelt av den vackra naturen och utförde en liten dans.
Hit vill jag åka igen!
Så åkte vi och hämtade mamma Anna från jobbet. Anna vilade en kort stund och tog en dusch och jag började duka fram midsommarmiddagen på eftermiddagen.
Snaps och sill hör midsommaren till!
Vi tanter åt sill och potatis och den yngre generationen fick fläskkotletter.
Anna var sugen på nåt salt efter svettig arbetsdag.
Elias åt med god aptit.
Nej, sill ville han INTE ha, kött var bättre!
Efter maten blev det sittning på Annas balle* där vi intog kaffe och jordgubbar.
Min söta fästmö fick lite sol på sig.
Elias ritade rondeller och busshållplatser i Gamla Uppsala.
Det blev nog en tre teckningar med rondeller…
Själv råkade jag få syn på mina babymjuka, vita lår. Ingen vacker syn, var det, nu lär jag drömma mardrömmar i natt…
UFF! Babymjukt hull på en tant…
Frida gillade bären och glassen bäst, tror jag. Hon ser i vart fall väldigt glad ut…
Äntligen jordgubbar och glass!
Elias ville se om han har lika lång tunga som Gene Symmons. Döm själv!
Elias = Gene???
Lite chips ville han också ha, pojken. Det var ju fredag… (Jag fattar inte var han får plats med allt han stoppar i sig!)
Chipsen åts inomhus.
Vi tände några ljus och njöt en stund innan myggen kom och sabbade kvällen…
Ett ljus i midsommarkvällen…
* Annas balle = Annas balkong
Posted in Familj, HBTQ, Personligt, Trams, tagged öga, kött, kläder, kollega, kolor, kurs, Orchidea, parkeringsautomat, shopping, smörgåstårta, tid, tonåring, torsdag, tunga, Ulrika Knutson, Viktväktarna on 25 mars 2010| 12 Comments »
Idag firar vi TORSDAG! TORSDAG är en underskattad dag och från och med nu ska den bli Tofflans Dag! (Smart, va´?! Då kan jag ju fira VARJE VECKA!)
Medan Fästmön var på kurs på förmiddagen, blev jag lite sugen på nåt gott. Öppnade ena köksskåpet och hittade… Lillebrors bästa kolablandning!
Det blev en snabb och intensiv kolaraid, för Anna messade att det var hämtningsdags.
Annas kurs slutade lite tidigare och eftersom vi var nära Luthagens livs gjorde vi ett hastigt studiebesök för att se vad Slaktar-Pojken höll på med. Det var en riktigt stor och trevlig ICA-affär, kan meddelas! Slaktar-Pojken stod i de bakre köttregionerna och hanterade en tunga (!). Riktigt barsk såg han ut i sina jobbarkläder med förkläde, handskar och mössa käckt på svaj. Vi försökte fånga honom med Onda ögat, men fick till slut ta en kollega till honom till hjälp.
Det blev tyvärr bara en hastig pratstund, för parkeringstiden löpte extra snabbt den här dagen. Tio minuter snabbare, till och med. Det var nämligen fel på klockan på parkeringsautomaten, så jag fick göra en rusning ut ur affären. På vägen ut träffade jag Orchidea-Annso och i entrén höll jag på att krocka med Ulrika Knutson på kryckor. Aj aj! Fick några hastiga flash backs från 1980-talet…
Naturligtvis tog vi med oss lite smaskens hem, för vi skulle ju fira TORSDAG och Tofflans Dag! Strunt i alla points och viktväkteri. Goffa, goffa! Ingen som blir sugen väl???
Vi blir ju inte precis smala av smörgåstårtbitarna, så jag gjorde bilden smal i stället. Kan meddela att det så låg på assietterna var jättegott och är helt uppätet!!!
En numera rätt tjock (tant) propagandaminister som sett bättre år. Bitsk och elak och hård mot de hårda, men from som ett lamm mot de snälla. Älskar sin Anna gränslöst, kopiöst, sanslöst, men tveklöst.
Du får gärna citera mig, men ange källa. Bilder från bloggen får du INTE knycka. Den här bloggen är avslutad. Vill du kontakta mig ändå eller köpa en bild? Skriv en kommentar vid det inlägget så kontaktar jag dig!
Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
| M | T | O | T | F | L | S |
|---|---|---|---|---|---|---|
| 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | ||
| 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
| 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
| 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
| 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||
Twingly-länkare
Powered byIP2Location.com
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 