Söndagsförmidddagen är snart slut. Vi låg i bädden tills klockan var nästan tio. Skönt för Fästmön, framför allt, att få sovmorgon. Nästa vecka blir det nämligen inte så mycket av den varan.
Igår kväll hade Anna precis dukat fram ost och kex och jag hade hällt upp var sitt glas rött. På burkan snurrade Little Britain igång. Då hör Anna ett konstigt ljud och springer till Elias rum. Gissa vad? Jo den lille mannen kräks IGEN! Men han var så duktig pch prickade hinken som mamma som tur var inte burit ut. Vi får hoppas att det var en reaktion bara på de chips han fick på kvällen. Inte många, men det var säkert för fett för den lilla magen. Eftersom han hade mått bra hela dagen igår och kunnat äta normalt, dock lite mindre än vanligt, fick han fredagschipsen på lördagskvällen efter en del tjat. Det verkade gå bra, men tyvärr hade vi fel. Just nu sitter han på golvet i vardagsrummet och leker med Tuk Tuk Taxi och verkar må rätt OK, men nån utflykt till Ulva blir det inte idag. Jag vill inte riskera att han blir dålig när vi är ute.
Ett spel som Elias gillar att spela – med EGNA regler…
Anna håller på att tvätta kräkmadrass och prova bälte på Elias. Ett tjockt kuvert med en massa frågor finns också att gå igenom, men det får vänta.
Idag känner jag mig grymt besviken och arg. På flera personer. Det ska heta så fint att man ger Allt för en viss sak, men när det kommer till kritan agerar man precis tvärt om. Och som vanligt kommer tredje part emellan. Dessutom irriterar jag mig enormt på ett par andra personer som tycks heja på detta beteende – eller som inte tycks inse att vissa uttalanden kan upplevas som minst sagt stötande när man är i en känslig fas i livet. Men plötsligt var det fullt OK att skratta åt smaklösheter. Enormt dåligt av samtliga inblandade! (Framför allt retar jag mig på en av dem som är en riktig besserwisser! Jag tror INTE h*n använde sin petimetriga hjärna, nåt som h*n annars gör med glädje och en sarkasm som gör att man bara vill gråta åt elakheterna ibland.) RAH! NU har jag skrivit av mig och jag tänker inte beröra ämnet mer. Besvikelsen river för jag inser att folk uppenbarligen inte tänker innan de agerar.
Jag är så arg och besviken att jag stampar med lilla (eg. rätt stora…) toffelfoten.
I afton åker vill tillbaka in till stan. Anna börjar redan klockan sju på måndag morgon, så jag tänkte ta tillvara på dagen och städa. Vi skippar stadsbesöket på eftermiddagen och tar det senare i veckan i stället. Tänkte göra iordning på min balle* – man kanske kan sitta där nån gång o alla fall. Kanske blir det upptappning av vin senare på kvällen också.
Vidare ska jag smita förbi Tonårsmorsan och återlämna En Irriterande Bok 😉 som jag har lånat av henne och läst ut!
*min balle = min balkong