Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘trycka’

Ett synligt inlägg med litterär touch.


 

Två par läsglasögon

Två par läsglasögon med lite högre styrka kan funka för att läsa böcker. Men räcker de för jobbet?

Det här med att använda nya och mycket starkare linser än dem jag bar igår… Att säga att det är en prövning är en litotes. Jag misstänkte att det skulle vara knepigt, men jag kunde inte förutsäga huvudvärken som liksom hamrade sig upp till en sån nivå att jag blev tvungen att avbryta dagens äventyr för att medicinera hemma. Nu har jag just telefonerat en timma med lilla mamma och tabletten har verkat. All värk och allt illamående är inte borta, men de är hanterbara. Jag sitter och skriver vid datorn och försöker se vad det är jag skriver. Ber om ursäkt ifall här vimlar av fel och skyller på mina nya linser. Eller snarare min dåliga syn, dårå… Och i stället för ett dunderlångt inlägg blir det tre kortare.

Första stopp på dagens äventyr utanför hemmet blev vid Tokerian. Där provade jag ut och inhandlade två par läsglasögon, för totalt 100 kronor, i ny styrka. Det här med läsningen blir ett problem och jag misstänker att jag får inhandla läsglasögon i tre olika styrkor. Här vid hemmadatorn kan jag nu använda mina gamla läsglasögon. För att läsa böcker funkar de nyinköpta. Men… vad som funkar på jobbet vete 17 och det kan jag inte testa förrän på måndag.

Stopp nummer två gjorde jag vid Stormarknaden. Där var jag inte ensam. Jag hade tänkt titta in på Systembolaget och köpa med en flaska gott vin hem. Det orkade jag inte. I stället fick jag en trevlig pratstund med Ulf Broberg, som satt på Akademibokhandeln och signerade böcker.

Ulf Broberg och Agneta Lilja

Ulf Broberg pratar ned Agneta Lilja, som fick läsa manus på boken – och kommande i serien – innan den trycktes.


Ulf Broberg visade sig vara 
just den sympatiska person jag hade trott! Vi hade nog kunnat prata längre, men en ville ju inte hindra eventuella kunder från att nå fram till skriftställaren. Extra roligt var det att Agneta Lilja dök upp. Hon hade alltså läst Den tredje mannen som manus och hjälpt författaren med granskning av språk, fakta etc – om jag förstod saken rätt. Vidare har hon fått läsa även nästa del. För det blir fler delar – Ulf Broberg avslöjade att det blir åtminstone två ytterligare böcker i serien om Uppsalapoliserna Kenneth Kihlman och Lisa Norén. Dessa ser jag fram emot! Tills vidare får jag nöja mig med att ha fått mitt recensionsexemplar av boken signerat av författaren.

Ulf Broberg signerade mitt ex av Den tredje mannen

Jag fick mitt recensionsexemplar signerat av författaren.


PS
Jag har faktiskt läst en bok av Ulf Broberg tidigare, för nästan exakt två år sen. Det är Du ska dö som han skrev tillsammans med Leif Ericksson och som handlar om Fadime Sahindal. Min recension av den boken hos UppsalaNyheter kan du läsa här!

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett så-här-blev-det-inlägg.


 

Ior-strumpor

Envis som han på strumpan.

Alltså, det var rätt idiotiskt av mig att åka till jobbet i morse. Men jag är envis som fan en åsna och jag ville försöka. Ryggen är alltid värst på morgonen. Den här morgonen var inget undantag – hur jag nu kunde inbilla mig det.

Jag ber inte om hjälp eller söker vård i första taget. Kan själv, försöker själv. Som nu. Jag har egenvårdat med värme, gel, vila, receptfria tabletter, naprapat och det har inte räckt.

Doktor Jan är inte nån doktor man tjafsar med. Det är raka puckar som gäller. Han tyckte att tre veckor med en eländig rygg var nog. Men grejen är att ryggskott måste ha sin gång. Vi diskuterade medicin och det är problematiskt på grund av min mage och bråcket. Nu fick jag i alla fall utskrivet Paraflex som jag kan ta till natten. De är mot värken och gör mig dessutom sömnig. Det vore liiite skönt att få sova en hel natt och inte vakna varje gång jag rör mig. Jag ska fortsätta med Naproxen och kombinera med Alvedon. Fast dumhuvejag glömde köpa alvedon på apoteket.

Eftersom jag blev sjukskriven dessutom fram till dan före min födelsedag kan jag faktiskt ta Paraflex även på dagtid om jag skulle få outhärdliga smärtor. Och så ska jag fortsätta hos naprapaten, men inte låta honom dra i mig. Det har han inte heller gjort, bara masserat och tryckt.

Jag har mejlat till min enhet på jobbet och gett rapport. Försökte ringa HR också, men det var värre. Det blir ett nytt försök i morgon. Jag vet nämligen inte riktigt vad jag ska göra med mitt sjukintyg. Gissar att jobbet måste få se det, men att det sen ska till Försäkringskassan. Äh, jag är helt enkelt sjuk för sällan. Jag minns inte hur man gör.

Plåster på lilltån

Ibland räcker det med ett plåster när man är sjuk, men inte alltid.

Sist jag var sjuk, i samband med alien-operationen, minns jag att det ringde en kvinna från Försäkringskassan och kollade om jag verkligen skulle börja jobba så tidigt. Jag hade dessutom skickat in läkarintyget för tidigt, det vill säga ett par dar innan jag skulle gå tillbaka och jobba. Men jag började den dan det var sagt och även om det var skittufft fixade jag det. Och klarar jag att jobba fyra veckor efter en alien-operation ska jag nog klara av att börja jobba om ett par veckor igen, förhoppningsvis efter ryggskott. Nu är jag inne på fjärde veckan med en rygg jag helst vill amputera.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


Sarajevo 1000 dagarDen 5 april,
det vill säga igår, fast 1992, var den dan Bosniens och Hercegovinas självständighetsförklaring kom. Dagen därpå, det vill säga idag, fast 1992, blev den nya staten erkänd. Det står lite olika beroende på var man läser, men uppgiften om den 5 april kommer från Anna Nilsson Spets bok Hållplats Sverige: Sarajevo 1000 dagar jag, Alma. En liten bok för unga vuxna om 98 sidor som jag har läst idag. Boken hittade till min postbox från Vombat förlag i torsdags.

Alma är storasyster. Den första boken i trilogin beskriver hur det forna Jugoslavien splittrades och kriget kom – ur lillasyster Alminas ögon. Nu får vi Almas historia. Alma, som blev kvar i Sarajevo.

Även den här boken börjar med en otäck scen. Och det är liksom inte få såna scener i resten av boken heller. Inte så konstigt när boken handlar om det värsta människor kan vara med om: krig. Alma har börjat utbilda sig till läkare när kriget kommer. Plötsligt arbetar hon aktivt med att hjälpa krigets offer – och försöka överleva – i stället för att fortsätta plugga och vara nyförälskad i Fikret.

Precis som i första delen är språket enkelt utan att bli fattigt. Händelser och skeenden beskrivs rakt upp och ner på ett sätt som tilltalar mig. Jag tilltalas också av glimtarna från det Sarajevo som en gång var. Som när Alma skriver om sin vän Selmas bostad:

[…] Hennes bostad låg precis ovanför gamla stan. När man skulle besöka Selma fick man kämpa sig uppför en lång brant backe, högst upp låg hennes hus. På kvällarna satt vi ofta på hennes minibalkong och tittade ut över staden. Vi drack vårt turkiska kaffe ur pyttesmå koppar. Sött och starkt. Vår stad, Sarajevo. […]

Tyvärr hittar jag flera korrekturfel i boken. Jag hittar dessutom en grön fläck av nånting intorkat och ett långt, svart hårstrå mellan sidorna 50 och 51. Och på sidan 94 har jaget i boken plötsligt blivit Almina. Kanske inte så… bra.

Men berättelsen i sig är förstås minst lika gripande som den om lillasyster Almina. Och ja. Jag erkänner: mot slutet av boken kom mina tårar.

Boken innehåller även en del svartvita foton från Sarajevo. Hemska, men bra bilder, som tyvärr inte görs rättvisa av det ganska enkla papper de tryckts på.

Trots korrekturfel, fläckar, hårstrån och mindre lyckat bildtryck får boken ett högt Toffelbetyg (en tofflas avdrag för misstagen, dock). Det här är en bok som alla unga borde läsa.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om den fjortonde upplagan av Svenska Akademiens Ordlista.


Just nu pågår arbetet
med den fjortonde utgåvan av Svenska Akademiens Ordlista, SAOL, förkortad. Tanken är att den ska komma ut 2015. Enligt Dagens Nyheter ska 7 000 ord bort ur den gamla upplagan, men flera nya ord ska in.

SAOL

Svenska Akademiens blåa ordlista.


I mitten av varje decennium
ska det komma ut en ny utgåva av SAOL. Den jag har i mitt bibliotek är tryckt i mitten av 1980-talet, så det kanske blir aktuellt för mig att skaffa mig ett nytt exemplar 2015. Jag använder främst ordlistan för att kolla stavningar. Den ligger nära min dator, ovanpå farfars/morfars arkivskåp. Men jag erkänner att jag nog mer ofta kollar SAOL på nätet.

Förra gången det skulle göras en ny ordlista ströks 5 000 ord. Nästan 10 000 las till. Totalt innehöll listan 123 000 ord. I den kommande listan är det 7 000 ord som tas bort och ungefär 10 000 som läggs till.

Varje år kommer det en nyordslista från Språkrådet. Jag tycker ärligt talat att Språkrådet inte alltid har rätt i de svar de ger folk på till exempel Twitter, men jag gillar nyordslistan. Listan har sammanställts varje år sen 1944. Ett språk är ju levande och det är spännande att se hur det utvecklas. Lite sorgligt är det också att notera att vi tar in så många nya ord framför allt från engelskan.

Några av nyorden 2013 är:

  • 5:2-diet
  • carpa
  • e-cigarrett
  • hypa
  • kjolprotest
  • nagelprotest
  • selfie
  • twerka
  • utsmarta

Här kan du läsa hela nyordslistan!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att försöka få sig på bättre humör.


Nej, det hjälper mig inte ett dugg
att sitta här hemma och glo. Det hjälper inte ett dugg heller att få veta att det alltid finns människor som har det värre än jag – det vet jag, men det skiter jag i just nu, i ärlighetens namn. Jag har fullt upp att överleva varje dag, ifall nån ville veta det. Eller det kanske de flesta skiter i också. Vad vet jag, vad vet jag.

En Twitter-vän har tänt en hoppets låga som skulle kunna ge nånting kortsiktigt. I övrigt är det pitch black. Idag har jag inte hittat ett enda jobb att söka. Inte ett.

Eftersom Fästmön hade några ärenden idag hängde jag på. Behövde tanka bilen ifall, ifall jag ska… åka nånstans längre än i stan, så jag skulle ändå ut. Dessutom är det skönt att känna sig lite behövd, för att skjutsa Anna i bilen underlättade på flera sätt idag.

Vi tog oss till Stormarknaden där jag tittade på konstiga – och då menar jag verkligen konstiga leksaker!.. Vad sägs om… Dumma mej, till exempel?

 Dumma mej

Dumma mej – en passande leksak för undertecknad.


Och så ÄNTLIGEN
fick jag chansen att göra ett nytt försök att filma grisen. Jag fattar inte hur människorna som arbetar i leksaksaffären i fråga står ut hela dagarna… (Du måste ha ljudet på!)


Inne i sagda leksaksaffär fanns ännu mer prylar som LÄT väldigt illa. Fast den här saken åker fett upp på min önskelista till tomten! Notera att jag trycker på en knapp, det är INTE jag som låter!


Ingen av leksakerna på filmerna
fick följa med hem utan i stället införskaffades ett högst ordinärt spel som ska bli en present i helgen.

Mycket folk i rörelse gjorde att vi for vidare ganska snart. Nästa mål blev Röda korsets second hand-butik i Boländerna. Där visste jag sen tidigare att det finns gott och billigt fika, så vi slog till med var sin mugg underbart kaffe.

Kaffe

Kaffet smakade ljuvligt!


Slog på stort
och tog var sin havrekaka till. Måste ju fylla på med lite energi.

Havrekaka

Havrekaka till kaffet. Fikat på Kupan, som Röda korsets second hand-affär heter, kostar nästan ingenting!


Nytt på Kupan,
som Röda korsets second hand-affär heter, var ett litet vintagerum. Det var dock flera olika 1900-talsårtionden som trängdes där. Men utanför möttes vi av 1960-talets största pingla, Marilyn Monroe. Hon var dock inte till salu!

Marilyn

1900-talets största pingla!


Anna gjorde ett riktigt fynd
som vi sen for ut till Himlen med. Det var mest här som behövdheten kom in. Det är gott att kunna hjälpa till, att hjälpa sin älskade lite praktiskt.

Själv fyndade jag som vanligt böcker, bland annat en bok av en av mina svenska favoritförfattare, Göran Tunström. En Selma gav jag för dessa två:

Berömda män som varit i Sunne o Tänk på ett tal

Berömda män som varit i Sunne och Tänk på ett tal – för tillsammans 20 kronor.


Nu har det blivit kolsvart utanför
och magarna knorrar. I kväll blir det körv och potatisklyftor till. Jag är glad så länge det finns mat att ställa fram på bordet.

Vad ställer/ställde DU fram på köksbordet till middag idag???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om det första numret som jag har tittat i av tidningen FOTO .


Äntligen kom det idag!
Första numret av tidningen FOTO, vill säga. Jag har fått tre nummer gratis som tack för att jag deltog i en enkät om en annan tidskrift. Man fick välja mellan en massa glassiga magasin, men mode, skönhet, mat, barn, bröllop och sånt roar mig inte att läsa om. Det fick bli foto.

Tidningen FOTO

Första numret av tre av tidningen FOTO hade hittat till min postbox.


Ett lösnummer av FOTO
kostar 65 kronor. Det förstår jag. Det här är ett riktigt fint magasin, tryckt på oerhört snyggt papper, i fantastiska färger. Jag sög i mig varje bild, kan jag meddela…

Det redaktionella då? Tja, i ett sånt här magasin är bilden det väsentliga. Texten får stå tillbaka. En hel del. Det skulle kunna utvecklas. Inte så att det behövs mer text, utan snarare lite bättre.

Bäst av allt gillar jag reportaget om den kinesiska fotografen Ju Duoqi och hennes bilder. Ju Duoqi har bland annat gjort reproduktioner av klassiska målningar – i grönsaker. Vidare gillade jag artikeln om Martin Usbornes hundar i bilar. Härliga bilder med ett stort mått humor! Lärorika var också artiklarna om Photoshop och hur man numera måste betala en abonnemangsavgift för att få använda programmet.

Tidningen FOTO är ett riktigt skönt magasin! Jag hinner nog bläddra sönder detta första nummer innan nästa kommer! Högt Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg som HYLLAr kvinnan!


Det blev lite hastigt och lustigt bestämt
att fara till IKEA idag och köpa gemensam hylla till mitt och Lucilles (Lucille heter egentligen nånting helt annat, men Fästmön sa fel en gång och sen dess kallar vi henne Lucille internt) förråd. Men först behövde jag tanka. Och så skulle vi ta svängen om Röda Korsets second hand-affär för där ville Lucille lämna en resväska och en kasse med kläder samt en kasse med prylar. Bara det att affärhelv%&/&n hade sommarstängt när vi kom dit… Ingen information om detta på webbplatsen = skitdåligt!!! Men jag kom att tänka på Återbruket och där hade vi tur – det var öppet! På så vis slapp vi åka hem med alla grejor igen. På Återbruket hade de just öppnat efter sin sommarstängning och där fanns massor för dem att ta rätt på…

På IKEA var vi inte ensamma, men vi hade inte tid att glo. Det var en hylla vi skulle ha. En lagerhylla. Vi hittade inga som stod uppställda nånstans, så vi frågade en personal. H*n visste inte vad en lagerhylla var… Det visste inte personalens dator heller. Men så kom jag på att en av IKEAs lagerhyllor heter Ivar och då fanns den plötsligt. En trappa ner, sa personalen. HA! Den fanns runt hörnet! (Detta var efter vännen Lisa seglat förbi och diskret klappat mig på armen!..) Sagt och gjort vi tittade, diskuterade och traskade sen ner och tog en Ivar med sex hyllplan. Kryss sket vi i.

Det var inga problem att få plats i bilen, men nog satt Lucille lite trångt. Det var sen det blev problem. För problem blir det alltid med möbler, tycker jag. Det brukar fattas skruvar eller så är det inte förborrat ordentligt. I det här fallet var det Lucille som inte hade mätt tillräckligt bra… Hylljä¤%&n var för bred… Men med gemensamma krafter tryckte vi, hamrade, bultade – och till sist fick vi den på plats!

Lucille hamrar

Lucille var väldigt bra på att hamra.


Det blev så bra, så bra
och det kostade oss bara 325 kronor per skalle. Tre hyllor var blir det, jag ska få de tre översta.

Ny hylla

Jag får de tre översta hyllplanen.


På torsdag har jag bokat
ett par extra händer och muskler att hjälpa mig med förrådsstäd, så då ska jag fylla mina hyllplan. Men jag måste erkänna att jag är bra sugen att börja redan nu…

Vi var ganska varma båda två, ändå smakade det supergott med kaffe som intogs i Lucilles kök, ur vackra koppar. Tilltugget var från Turkiet respektive Japan.

Kaffe hos Lucille

Kaffe hos Lucille med tilltugg från Turkiet och Japan.


Vi pratade om ditten och datten,
mammor och bröder och tavlor och kameror med mera. Lucille berättade om 2 000 tunga steg som hon tog semestern… Jag blev mycket imponerad – och tog en japansk kaka till…

Japansk kaka

Inte nåt ägg utan en japansk kaka med nån sorts fyllning. Märklig, men god smak.


Nu ska jag strax kuta över till Tokerian
och handla lite innan jag åker och hämtar hem Anna från jobbet. Nån mat har jag inte planerat idag, men jag tänker nog föreslå att vi plockar oss var sin valfri sallad på ICA Heidan.

I afton blir det säsongens sista Morden i Midsomer samt direkt därpå Bates Motel. Och så ska jag fundera ut lite frågor och förbereda mig inför intervjun med en riktig stjärna som jag ska göra i morgon eftermiddag… Jag har skrivit en grej till Uppsalanyheter.se i morse också, den kommer kanske in i veckan också. Så lite nytta har jag gjort. Eller rätt mycket. Kvinnor kan gäller liksom fortfarande…


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »