Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tryck över bröstet’

Ett inlägg i vilket finns såväl glädje som sorg och ett stort mått stress.


 

Det blev en riktigt skön och slapp kväll igår. Maten lagade sig själv, nästan – räkor med tillbehör. Det var bara att koka ägg, skiva desamma samt en avocado och sen ställa fram detta och det övriga. Vi åt ganska sent och i alla fall jag var rejält hungrig. Det var länge sen frukost och eftermiddagskakan. I kylen låg sen länge ett italienskt billigt chardonnayvin som passade alldeles utmärkt till räkorna! Och som alltid när vi har ätit räkor är uppdelningen den att jag går ut med skalen till soprummet och Fästmön diskar.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Efter maten hängde vi med på
prinsbröllopets middag via Sveriges Television. Vi lyssnade på talen, vi kollade vad de åt, blomsterarrangemang, kläder, kyssarna, bröllopstårtan, brudvalsen… Det kändes nästan lite som om vi var med och delade parets glädje.

rosa gerbera

En tröstebukett med gerbera som jag fick en gång.

Men mitt i glädjen fanns också sorgen för så många den här dan. Under kvällen kom ett tredje dödsbud på två dar, detta tredje om att Magnus Härenstam gått bort. Nu har han joinat Brasse och Eva en trappa upp och jag misstänker starkt att inte en dag blir tråkig där. Här nere på jorden fattas han emellertid, liksom ett par andra människor som har ryckts bort från sina nära och kära nyligen och alldeles för tidigt. Jag önskar jag kunde trösta, men döden är så oåterkallelig och inget jag säger eller gör gör nån skillnad. Smärtan finns där i alla fall och de döda förblir döda. Det har gett mig mycket att tänka på och fundera över och delvis förändrade perspektiv på vissa saker.

Selfie 13 juni 2015

Blandade känslor i mig.

Det var med blandade känslor jag gick till sängs i natt, även om jag flamsande försökte mig på en vals med Anna innan läggdags. Det är bara att konstatera att vi inte kan dansa tillsammans, trots att vals är bland de enklaste danserna.

På morgonsidan hade jag en fruktansvärd mardröm. Jag har fortfarande hjärtklappning och tryck över bröstet, för jag blev otroligt uppstressad. I drömmen hade jag varit i en affär och storhandlat. Jag hade min bil i ett parkeringshus. Av nån anledning glömde jag ställa in mina matkassar och en bokkasse i bilen – innan jag gick (!) därifrån. När jag kom på detta rusade jag tillbaka till parkeringhuset. Då var inte bara mina kassar borta utan även min älskade Clark Kent*! Jag sprang upp och ner i trapporna i parkeringshuset, men ingenstans fanns varken bilen eller mina saker. Det sista jag gjorde var att åka en rulltrappa inne i affären. När jag stod på toppen av rulltrappan lyckades jag tappa min plånbok också. Jag SPRANG (tro mig, jag springer ALDRIG i verkligheten!) nerför trappan. Som tur var hittade jag min plånbok bland grönsakerna. Där hittade jag också en bok från min borttappade bokkasse. Den boken var allt som var kvar…

Kanske min dröm var bilden av det som blir kvar efter mig: en bok? Jag tolkade drömmen lite på det viset. Därför fotade jag ett par av mina att läsa-högar bara för att visa att det inte är dags för avfärd än. Jag ska bara läsa de här böckerna – och några till – först…

Två att läsahögar

Två av mina att läsa-högar. Det finns fler…


*Clark Kent = min bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

När man går så här och drar, värdelös och tärande, finns det i alla fall en sak man har gott om: tid. Tror du, ja! Min kommande vecka är ganska fulltecknad:

  • I morgon måndag ska jag sätta mig och ringa en massa telefonsamtal när jag har skjutsat Elias till skolan och Fästmön till jobbet. Jag vill inte diskutera vilken typ av samtal i ett öppet inlägg på bloggen, var vänlig respektera det. På eftermiddagen ska jag hämta tårta som är betald (kors i taket!) och sen ska vi försöka trolla med knäna för att få ihop nån middag innan vi firar Annas födelsedag framåt kvällen.
  • Tisdag fortsätter jag antagligen med en del ringande efter leverans av familjemedlemmar till skola och jobb. Därpå ska jag försöka komma till ett beslut, meddela en viss instans samt hämta familjemedlemmar för att gemensamt försöka trolla med knäna för att få ihop nån middag. Hinner jag ringa min mamma under dagen är det bra, eftersom hon behövde lite hjälp per telefon.
  • Onsdag börjar Anna jobba sent, vilket innebär endast en morgonleverans av liten pojke till skola. Därefter ska jag försöka få vinterdäcken utbytta till sommardäck om jag kan skrapa ihop ett par hundralappar. På eftermiddagen hämtar jag antagligen skolpojke samt skjutsar hans mamma till jobbet, tillbringar kvällen i Himlen och försöker förgifta trolla fram nåt ätbart till oss fem som är hemma innan jag nattar skolpojke och åker och hämtar hem hans mamma från jobbet.
  • Torsdag är det bara skolpojken som ska iväg på morgonen och hämtas på eftermiddagen. Möjligen infinner sig nån inspiration till skriftligt arbete under dagen. En maskin tvätt vore det bra om jag hann att köra och även ta tag i en strykhög som ligger. På kvällen blir det körning av barnens väskor och prylar till deras andra hem efter middagen som vi förhoppningsvis lyckas trolla fram.
  • Fredag har jag tid för klippning klockan tio om jag nu lyckas få fram pengar till dess. Resten av dagen blir det hemlig aktivitet med Anna.
  • Lördag och söndag jobbar Anna klockan 7 – 14. Då blir det skjutsning och hämtning till och från jobb. Och under tiden Anna jobbar städar jag hemma. Och ringer mamma. Kanske tvättar en maskin till. Middagar ska vi äta, jag tror att det finns kycklingfärs (inköpt för halva priset på grund av kort datum), ett par kycklingfiléer, lite pommes och fiskpinnar i frysen.

Tjolahopp! Om det ändå gick att leva på luft… Kläder har jag ju inte köpt sen i somras förutom strumpor, men det gör ju inte så mycket för när jag bara går hemma spelar det ju ingen roll om det är stora hål i kläderna. Stora hål i tänderna lär det snart bli också, för det är några år sen jag var hos tandläkaren. Och snart ser jag inte heller, för glasögonen är för svaga och linserna börjar ta slut. Förutom det håller packningarna till ett antal kranar på att paja och jag vågar inte ge mig på att byta och har inte råd att anlita en rörmokare.

Men ja, jag är tacksam att det finns kärlek i mitt liv, fast jag vore glad om det gick att leva på luft. Detta är på väg käpprätt åt ett visst håll.

Det här var bara en liten rapport, ett sätt att skriva av mig. Det lättar lite på trycket över bröstet och bruset i huvudet. Men det löser inga problem. Och några tjolahoppiga goda råd behöver jag inte heller utan ett jobb.

NEJ, jag gnäller inte, jag konstaterar fakta på ett möjligen ironiskt sätt.

Read Full Post »