Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘trots’

Ett promenerande inlägg med en gnutta självironi över ett råddigt minne.


 

Jag skulle bara gå ut med sopberget som väntade i hallen. I det här fallet kom berget (<== soppåsarna) verkligen inte till Muhammed (<== jag), utan Muhammed fick gå fram till det och bära ut det i soprummet efter städning och dusch…

Soppåsar

Sopberget väntade tålmodigt i hallen hela förmiddagen.


Men det var så fint väder 
så jag tog en liten omväg innan jag gick hem. Det finns ännu inga jättevårtecken här, men åh… Jag hörde småfåglarna sjunga! Och snön börjar smälta. Jag hoppas att det inte fryser på…

Snösmältning

Snösmältning… Hoppas nu bara att det inte fryser på!


Nä, några vårtecken 
såg jag inte direkt. Men jag såg Älgen…

Älgen

Jag såg Älgen!


Och så såg jag fuskfönster 
i nybygget samt en kvarglömd adventsstjärna i ett äkta fönster.

Fuskfönster och en adventsstjärna

Fuskfönster och en kvarglömd adventsstjärna i fönstret längst ner till höger.


Sen såg jag TROTS! 
På skylten stod det

STÄNG GRINDEN!

Grinden var…vidöppen.

 Stäng grinden

Trots!


Fast när jag kom hem såg jag… 
värsta kvarglömda soppåsen i hallen – kompostpåsen! MORR!

Soppåse

Värsta påsen glömde jag att ta ut – komposten!

 

Sååå… Vad har DU glömt idag??? (Ingen är ofelbar, vet du väl!)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Äh, jag vet inte vad/vem det är som låter så att jag väcks varje morgon. Knappast barren som rasar från gröngölingen* i vardagsrummet. Ett sisyfosarbete, kära läsare, detta att dammsuga upp barr varje dag. Annars, vad gäller den ofrivilliga väckningen, kan jag meddela att jag har svårt att urskilja om det är sång eller gråt/trots. Allt låter liksom lika illa.

Idag på förmiddagen ska jag inte suga upp enbart granbarr, utan alla dammråttor och smulor som har tagit över lägenheten. Notera att jag skriver ”lägenheten” och inte ”Mitt Hem”. Det är ett första steg för mig att skilja mig emotionellt från stället där jag har bott i 16 och ett halvt år.

(Vänta lite, jag fick en nysattack och hann inte med att få upp näsduken, så jag måste torka av skärmen lite…)


Hade behövt en sån här varningsskylt…

                                                                                                                                                      Igår såg jag En Riktigt… Tjock Person och den njutning det beredde mig var att jag kunde känna mig smal en stund. Tills jag letade fram vågen och frejdigt steg upp på den. HUGA! Jag undrar därför om det inte var min egen spegelbild jag såg i fönstret, helt enkelt. Eftersom den inte nickade igenkännande eller på annat sätt hälsade misstänker jag starkt att Fettot, det var helt enkelt jag.

Naturligtvis hinner jag inte akut-/snabbanta tills Fästmön kommer hit – vilket jag hoppas blir redan i kväll. Annars blir hon så extra ensam hemma i Himlen eftersom Slaktar-Pojken ska till sin pappa idag och ut på galej i morgon. Anna har ju legat däckad och inte haft nå vidare aptit, så en viss viktnedgång torde vara enda vinsten av detta.

Mamma ska skjutsas till min frissa i eftermiddag och få sitt hår fixat. Det känns bra att överlämna henne i Monas kompetenta händer! 😀 Under tiden kanske jag gör några ärenden, det vill säga tar en nypa luft.

Jag läser en väldigt bra bok just nu, Elisabet Höglunds ”En kvinna med det håret kan väl aldrig tas på allvar”. När jag är klar serverar jag en recension här, förstås. Men jag vill redan nu säga att det är tufft att läsa om framför allt den mobbning Elisabet Höglund har blivit utsatt för – både som barn och som vuxen. Och jag vet inte vilken av mobbningarna som är värst. Att mobbas när man är ung präglar en för resten av livet. Samtidigt, att mobbas som vuxen, av vuxna som borde veta bättre, det är fruktansvärt. Därför går det inte så fort att läsa en sån här bok. Man orkar inte, helt enkelt. Men NU ska jag läsa en stund innandet är dags att kliva upp och gräva fram dammsugaren!

                                                                                                                                            *gröngölingen = julgranen

Read Full Post »

Jag vill inte! Nej, jag vill verkligen inte! Men jag ska. Göra den där ultraljudsundersökningen.


Jag vill också trotsa!

                                                                                                                                                             Har nyss haft den äran att strax efter klockan sju få njuta av ett utbrott med skrik och stamp. Ärligt talat känner jag för att göra likadant, men jag är ju vuxen och borde veta bättre. Men jag har ingen lust att göra det där ultraljudet.

Varför? Mest troligt för att jag är rädd. Rädd att de ska säga att jag måste stanna kvar och få sprutor och observeras så jag inte får nån inre blödning. Jag hatar det som är sjukt, jag hatar sjukhus. Och Sjukstugan i Backen har ju på sätt och vis varit inblandad i det som nästan tog livet av mig i början av förra året. Då vill man inte dit igen. Man skyr det. Jag skyggar.

Jag är rädd.

Blir jag utsläppt åker jag till Anna i eftermiddag efter att ha ringt min mamma och Annas mamma, den senare angående skjutsen i morgon eftermiddag. Anna jobbar kväll i kväll och jag har lovat att passa Elias och se till att alla barnen får mat i sig. Jag hoppas orken räcker ända till kvällen. Jag har sovit bra i natt och jag hoppas Anna har gjort det också, nu inför första arbetsdan efter semestern.

Men jag är fortfarande trött. Och rädd. Och önskar att jag var 40 år yngre och att det var tillåtet för mig att skrika och stampa med foten och att nån lyssnade på mig och tröstade mig.

Så! Nu har jag skrivit av mig! Sluta självömka och ta mig i kragen.

Read Full Post »