Nya känslor och är du tyst på Fejan idag?

Ett pratsamt inlägg.

---

 

Typisk kärleksfull emoji.

Det mest upphetsande som hände här igår kväll var att jag uppdaterade systemet på min iPhone. På så vis fick jag tillgång till de omtalade reviderade emojisarna. Ett annat ord för emoji är smiley och det är en figur/en bild/ett piktogram, som vanligen ska förmedla en känsla (ledsen, glad, arg, kär – ja, du fattar). Nu kan jag visa en nougatbrun tumme upp eller en mörkchokladfärgad näsa om jag vill. Men det finns fortfarande inga rödhåriga eller gråhåriga emojisar. Ska jag känner mig kränkt och bitter nu? (<== retorisk fråga)

Jag skojar lite nu. Man måste få skämta om såna allvarliga saker som emojis. Men näthat och internetmobbning är allt annat än skojigt. Jag läste i Byhåleblaskan att det sprids en uppmaning på Fejan om att iaktta största möjliga tystnad där mellan klockan sex och midnatt i morgon måndag. Det ska föreställa en protest mot näthat och internetmobbning.

Tystnad är inte rätt sätt att bemöta hat.

Det här berör inte mig för jag finns inte på Facebook. Men näthat och internetmobbning berör mig. Däremot tror jag inte på tystnad. Att tiga är att samtycka, sägs det. Nä, då är det bättre att skriva om det – eller prata om det, tycker jag. Förresten kan man nätälska i stället. Det gör alla människor gladare. För tänk efter: vem blir gladare av att vara elak mot nån annan?

Nog har jag varit rätt elak på nätet i mina dar. Samtidigt, det här var en gång en vass blogg. Nu är den betydligt mesigare. Det tar nämligen på att vara vass kring aktuella ämnen. Idag kan jag nästan inte skriva om nånting – inte ens om det bara handlar om mig själv – utan att nån reagerar, tar illa upp eller kommer med synpunkter i all välmening. Periodvis tappar jag lusten att skriva. När jag inte ens får skriva om mig själv utan att bli påhoppad känns det rätt… tröstlöst. Och hur kan andra människor bara ta sig rätten att skriva vissa saker om min person – mina göranden och låtanden – när det är mina åsikter som inte gillas?

Fast om jag slutar blogga… Då har ju faktiskt De Dumma vunnit. Då segrar ju de som ogillar eller till och med hatar mig. Jag bara undrar vem som torterar dem till att tvingas läsa min blogg. Jag gör det då inte. Att läsa min blogg är högst frivilligt. Den som läser min blogg av tvång torde lida av en fixering vid mig och mitt.

Allt näthat och all internetmobbning jag har varit utsatt för från i somras och fram till så sent som häromdan gör mig obstinat. Jag tänker inte tystna. Inte!

Eller som Marcin de Kaminski säger:

Jag tycker att det är ett ganska konstigt sätt, att möta näthatet med tystnad i stället för att ta debatten. […] Det är viktigt att bemöta det så att det inte normaliseras.

Men vilka är det som näthatar? Marcin de Kaminski säger:

[…] det är ett tvärsnitt av befolkningen. Det kan vara vem som helst, det kan vara du och jag. Det är det som gör det så problematiskt och som gör det så viktigt att säga ifrån. […] i publika forum som Facebook, där folk med sina riktiga namn uttalar väldigt konstiga saker. 

Jag tycker som Marcin de Kaminski att vi ska nätälska i stället. Han säger:

[…] vi behöver fler goda förebilder, vi måste öka de goda orden. […] vi ska nätälska varje dag.

Jag får rätt mycket skit.

Sist jag fick skit kastad på min person angående min blogg pratade jag med personen, som aldrig har träffat mig, i fråga. Jag använde telefonen. Jag kan inte påstå att vi numera älskar varandra, men jag vägrar att tro att nån enda av oss är rätt igenom ond och elak. Däremot blir jag för varje påhopp mer och mer övertygad om att inte hålla tyst. Trösten söker jag sen i mina böcker. Ja, för det tar på. Varje påhopp gör stora hål i själen. Men böckerna säger inte vilken dålig människa jag är utan visar mig andra världar där jag kan vistas en stund för att återhämta mig. (Mina böcker och min läsning har jag för övrigt också fått skit för… Är böcker sämre än fotboll, liksom?)

Du som finns på Facebook, ska du vara tyst idag???

Sist, men inte minst, vill jag nätälska alla bloggare jag följer! Alla som skriver – av olika skäl. Låt er inte tystas! ❤ ❤ ❤

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Städning, arkivering och rensning

Ett sorterande inlägg.

---

 

Den här dagen blev inte alls som jag hade tänkt mig. Det blev den inte för Fästmön heller. Men jag försökte vara juste och åkte ut till Himlen och skjutsade henne till jobbet på eftermiddagen. Och så ska jag hämta henne i kväll när hon slutar och skjutsa hem henne. Det är tufft ibland när marginalerna är små, busskortet tomt och det är två dagar kvar till lön.

Här har säkerhetskopierats!

Själv får jag ingen lön. Därför tog jag en hel femhundring av min undanlagda kassa (den i asken för knästrumpor av nylon som du kanske har hört talas om att jag har?). Sen åkte jag till Alina för att investera i en extern hårddisk. Jag fick en hel krona tillbaka när jag hade betalat med min sedel.

På vägen hem hoppade jag in på Ö& B för att kolla om de möjligen för swiffertrasor. Inte då! I stället kom jag ut med en burk gurka, en påse tuggummi, tre burkar makrill och en ask skumkrokodiler. Ja den sistnämnda har jag inte öppnat, men jag köpte den därför att Elias och jag har SUKTAT efter dessa Sally Gators i flera år nu. Och då gick det liksom inte an att inte köpa en ask.

Hela eftermiddagen har jag tuggat skumkrokodiler säkerhetskopierat, arkiverat och rensat både min dator och min mobil. Det vill säga städat mina tekniska apparater. Det tog liksom tre timmar, men nu är det gjort! Alla bilder och andra filer jag vill spara finns på Touro. Mobilen är tömd på nästan tusen bilder. Den har ändå 500 kvar…

Sally Gator skumkrokodiler – inköpta för Elias och mig. Notera att plastburken inte är öppnad än. Faktiskt!

Måndagsmiddagen bestod av skumkrokodiler kycklingchorizo med bröd och räksallad, det vill säga sånt som redan fanns i kyl och frys. Som du ser är jag en fena på att variera min kycklingkorv kost.

I morgon vet jag inte vad det blir för mat, men kanske firre av nåt slag som passar ihop med potatissalladen med citron, kapris och havssalt som jag har kvar en halv bytta av. Jag ska skutta över till Tokerian innan jag åker in till stan och träffar Pe. Tänkte åka in nån timme tidigare för att göra ett bankärende – sätta in 20 kilo mynt som finns i en burk i köket. Kanske finansierar det min nya externa hårddisk..?

Tisdag står det i kalendern i morgon. Gissar att dagen börjar med jobbjakt. Ibland känns det lite tröstlöst. Två nej idag och en intervju som ställdes in IGEN. Men här ska inte ges upp! Blir det jobbigt tar jag fram järnet. Strykjärnet, alltså. Strykning, städning och bloggning håller oron stången ganska bra. Och kanske en skumkrokodil eller två. Fast… nej… Jag försöker ju hålla igen i veckorna…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

”Lazing on a Sunday afternoon…”

(Den som vet vad rubriken är för ett citat får pluspoäng!)

Idag är det söndag. Sunday, som det heter på engelska. Soldag. Sun. Sol. Och innan nån besserwisser försöker mästra mig – jag vet mycket väl att sön i söndag också härstammar från ett gammalt svenskt ord för sol.

Soldag är det idag alltså. Då håller jag mig inne. Det finns inget tristare än att promenera eller vistas utomhus i solen mol allena. Fästmön jobbar, för allt som oftast när Anna är hos mig jobbar vi i kors. Det vill säga hon jobbar när jag är ledig och tvärtom. Tröstlöst. Tråkigt. Men inget att göra nåt åt. Jag tänker inte sluta älska henne för det, så det så!

På ballen* är det inte skönt att sitta och läsa förrän efter klockan 16 när solen kommer runt huset. Men samtidigt är ju grannskapet inte särskilt tystlåtet, så det är ingen större njutning att sitta där ändå. Svårt att koncentrera sig när omyndiga har baksidan i sin besittning.

Igår hade omyndiga även framsidan i sin besittning. När jag skulle åka och hämta Anna från jobbet, vågade sig en liten kicka fram till mig. Hon trampade fram på en bobbycar och sa:

Titta jag cyklar på den här!

Jag tänkte svara:

Ja fy f***n, det är det fordon som låter värst av alla mot asfalt! Sluta genast!!!

Men jag sa:

Ja, titta, så roligt!

Och så log jag, men inte nåt hånleende, tro det eller ej, utan ganska snällt.

Himlen är alldeles blå och gräset är grönt. Björkarna här utanför avger moln av pollen. Jag fattar inte att man inte sågade ner dem härom året när man skulle såga ner träd. I stället valde man ett träd som var så gott som pollenfritt… Fast jag vet ju varför, egentligen. Det skymde ju solen för somliga, skänkte härlig skugga för andra. Soldyrkarna vann. Nu har man utökat sin uteplats genom att inkorporera del av kommunens gräsmatta också. Sniket!

Inte gick det att somna om i morse! Nej, när kroppen väl är uppe börjar hjärnan vakna – även om det är rätt dimmigt där inne, ärligt talat. Till frukost idag höll jag på att ställa fram först het tacosås till rostbrödet, sen senap. Till sist kom marmeladen fram. Och där stod den. Mitt framför ögonen på mig. Tror du jag tog nån marmelad på mackorna? Nej, jag glömde.

Nåt jag inte har glömt är att ta fram lax på tining. I kväll serveras nämligen rätten GaLAXer i mina braxer och det blir en cookalong på en blogg nära dig framåt aftonen – allt i upplysningens tjänst, men utan att jag får ett öre betalt.

Lax på tining.

Jag har vikt ren tvätt från igår och lagt på ett väldoftande och rent överkast. Skulle så gärna vilja få det friskluftstorkat på ballen, men så fort jag hänger ut tvätt tar nån fram sin grill, häller tändvätska på kolen och tänder på direkt. Två minuter senare lägger man gris på det hela. Det stinker, men det märker tydligen inte folk där nere i Purgatorio (vet du inte vad Purgatorio är? Obildad, kanske?). Kanske beror det på att rök STIGER..? Det fattar man visst inte heller. För mig gäller det att vara kvick och stänga alla fönster och dörrar som är öppna, annars känns det som att bo i ett rökeri. Och mina väsande andetag låter som värsta skräckfilmen. Så passande då, värsta skräcködla som jag är!

JA, JAG VILL BO NÅN ANNANSTANS!!!

En maskin till har jag tvättat och hängt. Jag har också tvättat ansiktet och tryckt i linserna. Har gått omkring i brillor halva dan både igår och idag och jag ser ut som en snipig ekonom eller en elak skolfröken. De flesta ekonomer är inte snipiga och de flesta skolfröknar är inte elaka, men jag ser snipig och elak ut.

Rapande går jag in i duschen för att tvaga min lekamen och mitt hår. Och så säger jag, som min mamma har lärt mig angående raparna:

Jag har bråck!

Inte ljuger jag heller, jag har faktiskt bråck på matstrupen. Det är därför jag bara kräks utan medicin.

Men skit i mig nu. Vad gör DU idag???

*ballen = balkongen

Read Full Post »

Regn, regn, regn och rusk – och lite rock på finska

Det bara vräkte ner i morse. Så fruktansvärt tröstlöst! Regn och mörker som start på det nya året. Och om jag får gissa lär väl vintern komma framåt mars – april – när vi alla vill ha vår och värme. Jag klagar inte på snöns frånvaro, verkligen inte, men det här regniga och mörka är allt bra trist.

Lite tröttsamt att se såna här skyar… 

Gårdagskvällen blev lugn. Jag var fortfarande proppmätt efter lunchen, så mamma fick som sagt äta äcklig pizza själv. Risken är att det blir likadant i afton, men då får jag väl tvinga i mig lite mat med mamma… Fästmön och Elias kommer på besök och vi ska gå och äta… thailunch. Det serveras bland annat kycklingspett idag och det borde gå hem hos den yngre generationen. Till kvällen tänkte jag servera fiskgratäng, men de var så stora så mamma och jag kanske kan dela på en. Och fiskgratäng är ju ganska lätt att få ner, även om man inte är så hungrig…

I morgon är det halv arbetsdag för det står ju trettondagsafton i våra kalendrar. Det ska bli skönt att sluta klockan tolv. Annars har jag börjat nedräkningen i och skrivande stund, med dagen inräknad, har jag femton och en halv dag kvar att arbeta här. Jag ansökte om de tre semesterdagar jag har innestående, så jag ska vara ledig de sista arbetsdagarna i januari. Behöver ladda för det förnedrande besöket på Arbetsförmedlingen. Jag är lite glad, i alla fall, åt att jag fick behålla min förmedlare som också blev min handläggare. Hon försöker verkligen och hon är rolig, entusiasmerande, inkännande och har temperament. Inte som de andra trötta och tröga tanterna jag har träffat på stället. Tänk om man kunde få jobba en sväng på Arbetsförmedlingen och skaka om stället lite!!! Där finns nog en hel del luft i organisationen. Jag funderar sen länge på att mejla Angeles och leverera en del synpunkter och förslag… Nä, när det gäller Arbetsförnedringen Arbetsförmedlingen jag är inte ett dugg rädd eller blyg av mig!

Fler kära återseenden blev det på jobbet idag! Och fasen, jag inser att jag lär sakna de allra flesta här. Som 17! Många är såna karaktärer! Nu på morgonen fick jag ett smakprov av J på nån sorts spel där kända rock- och poplåtar framförs på finska och i nån sorts humpatakt. Det går förstås ut på att man ska gissa verklig artist och låttitel. Jag klarade faktiskt Smoke on the water, The final countdown, We will rock you och Mrs Robinson. Det där var riktigt roligt! Jag tror att sånt här förhöjer stämningen och stärker arbetsmoralen. Nu kan jag nog kanske jobba en stund eller två!..

Mer musik och dans på jobbet, för det förhöjer stämningen! 

Read Full Post »

Uppväckelsevecka

Den gångna veckan har inneburit så många toppar och dalar att jag knappt fattar att jag sitter här där jag sitter. Hur många gånger ska en människa få förhoppningar grusade och fortfarande finnas kvar? Jag har inget svar på den frågan, den är retorisk.

Hur många gånger ska man orka finnas kvar?

                                                                                                                                                            Det var sköna dagar hos mamma. Vi bestämde uttalat att vi INTE skulle prata om Det Svåra utan bara njuta av det vackra vädret, påskmaten, godiset och att få träffas. Jag insåg hur ensam mamma är nu för tiden. Och hur lika vi är på det sättet! Vi behöver båda komma ut i verkligheten, inte sitta hemma och ta emot gäster. Mamma orkar inte ha kaffebjudningar och jag vill inte. Eller jag vill inte träffa nån, som det känns just nu. Jag är för misslyckad. Jag har inte kul eller intressant att prata om. Det jag vill säga kan man läsa om på min blogg, resten är reserverat för familjen.

Det var skönt att få bilen fixad i onsdags. Mekar-Bruden är verkligen alltför snäll och jag hoppas att jag kan återgälda hennes hjälpsamhet nån gång, på nåt sätt.

Mötet i torsdags kändes positivt och hoppfullt, men igår blev bägarens innehåll grumlat på flera olika sätt. Det känns så tröstlöst att försöka när allt ändå handlar om kontakter och inte kompetenser. I morgon bitti ska jag därför iväg och

odla en kontakt.

Idag är det Valborg. Fast här i Uppsala säger man Sista april. När jag körde Fästmön till jobbet tidigt i morse såg vi tre flamsmajor vid en busshållplats, i övrigt ingenting. Jag är så glad att vi inte behöver passera eller åka in i stan idag, för där blir som en krigszon Sista april. Orka… Eftersom Anna jobbar tar vi det lugnt idag. Jag tänker försöka ha middagen klar, eller så gott som, till klockan 16 när hon slutar. Vi funderar sen på att kanske ta oss till en kase i kväll, men just nu när jag tittar ut genom fönstret tornar molnen upp sig.

Tunga moln på ingång.

                                                                                                                                                     Resten av min dag idag består av strykning och lite andra hushållsgöromål samt en del telefoni. Jag skulle också vilja hinna se långfredagens Babel som jag har spelat in på DVD:n. Jag har för övrigt inte sett veckans program heller, så det hoppas jag kunna se under morgondagen.

Read Full Post »

Hemma på Farmen (Home on The Funny Farm)

Jahapp. Så sitter jag vid stordatorn hemma igen. De här dagarna hos mamma har gått väldigt fort och det känns skönt och bra att kunna göra lite nytta och hjälpa mamma med det hon faktiskt behöver hjälp med. Och vi bråkade inte alls den här gången! Vid ett par tillfällen var det fräsningar från henne, men jag påtalade detta och sen la vi ner.

Resan gick väldigt bra idag. Det var inte så mycket trafik, vädret var toppen och väglaget hur bra som helst.

Här är jag halvvägs ungefär, det vill säga på väg att svischa förbi Arboga.

                                                                                                                                                      Den nya dragningen av E18 utanför Hummelsta – till Hummelstabornas glädje (de vill ju inte åka genom sitt eget samhälle men utanför går bra. När de ska till sina jobb, menar jag.) – öppnades i måndags. Jag var lite spänd på hur vägen skulle vara, men blev glatt överraskad! Hastigheten var höjd till 120 och man passerade två tunnlar som gjorde resan lite roligare! (Ja, jag ÄR barnslig!)

Här närmar jag mig den första tunneln och Uppsala län.

                                                                                                                                                      Inne i tunnlarna var det mörkt och mysigt. Se bara!

Lite spännande att köra in i mörkret.

                                                                                                                                                           För första gången tog hela resan kortare tid att köra för mig än tre timmar – jag körde på ungefär två timmar och 45 minuter. Det var häftigt! Hemma på Farmen (The Funny Farm) var det dött, stängt och ogästvänligt som vanligt, men det skiter jag i, jag bara bor här ibland.

Jag ringde mamma nästan bums jag kommit in och hon var glad att höra min röst i alla fall, även om hon tyckte att det hade blivit tyst och tomt när jag åkte. Det känns bra att jag dels mådde så pass bra fysiskt som jag gjorde så jag orkade med lite tjat och tämligen mycket ältande, dels att jag kunde dölja att jag hade två rätt svarta dar.

Inte vet jag vad som utlöste svartigheten, men så snart jag slår upp mina ljusblå på morgonen börjar jag älta. Det är bara så dumt! Jag vet med mitt förnuft att jag aldrig får några svar och jag vet att jag snart hamnar i rött läge vad gäller ekonomin.

Frågan är vad jag ska göra rent praktiskt för att försöka skjuta problemen lite på framtiden. I vart fall ska jag strax knåpa ihop en ansökan, men det känns ju rätt tröstlöst, ärligt talat. Jag funderar starkt på att mejla ansökningar där det bara står ordet ”bajskorv” eller ”bajs” på hela pappersarket. Det ger mig säkert uppmärksamhet, om inte annat…

Bajs kanske är The Magic Word???

                                                                                                                                                            Solen tittade fram en stund framåt kvällningen. Jag visste att Anna hade kurs i eftermiddag och att hon skulle gå kvart i fyra, så jag messade henne att jag skulle komma till hennes jobb. Tyvärr hade hennes mobil dött under dan och jag måste ha missat henne med två, tre minuter. Så det blev ingen puss eller två idag heller… 😦 Men vi ska telefonera senare och så ska vi förstås ses i morgon.

I morgon bitti ska min favvo-Mona få ta hand om min skalle. Trots att hon klippte extra mycket sist har jag fått en kalufs uppe på huvet igen.

Tvättmaskinen får jobba lite just nu, själv ska jag spotta i nävarna och skriva en ansökan. Belöningen blir att sitta framför TV:n klockan 20 och glo på Babel.

Read Full Post »