Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘trivsamt’

Här sitter jag. Det är kväll. Jag är trött. Konstigt, ovant trött. Jag är glad. Konstigt, ovant glad också. Och lite ledsen. Det har varit första dagen i mitt nya liv och jag håller fortfarande på att landa.

Jag tog gott om tid på mig i morse, men allt gick snabbt och bra, även bilresan. Den vägen jag åkte har jag delvis åkt till ett tidigare jobb, så jag vet att bilköerna i rusningstid kan vara långa och sega.

Dagen ägnades mest åt introduktion – av stället, folket och uppgifterna. Det blev ett maffigt avbrott på förmiddagen för torsdagsfika med fantastiska cupcakes, det är annat än landstingsskorpor det…


Det fanns några med blåbärssmak…

                                                                                                                                                            Ganska typat, eller vad säger du? Jag hade nämligen bestämt mig för att börja ett nytt och mer hälsosamt liv från och med idag. Det gick i stöpet direkt. Man å andra sidan har jag inte ätit varken lunch eller middag än idag, så… Lunch är nåt jag ska äta om arbetsdagarna, men idag var det en ovanlig dag på flera sätt, så den måltiden hoppade jag över. Nu i kväll blir det kanske en kycklingburgare eller nåt annat mindre nyttigt. Jag orkar inte ställla mig vid spisen och hitta på nåt.

Från det ena till det andra, jag tog ingen blåbärscupcake, utan en sån här. Det fanns nämligen flera sorter att välja mellan och den här smakade ljuvlig citron…


Dessa smakade ljuvligt citron.

                                                                                                                                                            Men åter till det seriösa. Jag tog bilen in till Domkyrkan en kvart över tio och hade tur att få en parkering strax intill. Vädret var strålande, så jag pallade inte att sitta kvar i bilen utan promenerade upp till kyrkan med min ros i handen. Jag skymtade där utanför både kreti och pleti, men bara en kom fram och hälsade, den käre L. Övriga i före detta-gänget hade ju inte hört av sig till mig och frågat om jag ville gå med dem eller om jag ens skulle dit, så vi höll oss på var sin kant. Det var bäst så. Min rygg var rak, men jag undvek att se på dem. Jag orkade inte möta stängda blickar. Jag hade Gunillas önskeord i huvudet, dem som prästen just läst upp:

Ni måste hålla sams!

Jag tror att bästa sättet att hålla sams är att hålla avstånd. Var sak har sin tid. Vissa vänner och bekanta och arbetskamrater likaså.

Begravningen i sig var mycket välbesökt och jag noterade att jag satt mitt emot Elsie Johansson. Det fanns fler kända ansikten, men jag satt inte precis och kändisspanade. Det var en känslosam stund, ändå ljus. Och jag kände att den glada och flickaktiga Gunilla fanns bland oss. Ett tag såg jag henne nästan dansa till flöjtmusiken runt sin egen kista… Det låter märkligt och kanske inte så respektfullt av mig. Den som kände Gunilla vet att hon mycket väl skulle kunna dansa som en ung älva på sin egen begravning…

Prästen sjöng förskräckligt illa, men när vi sjöng den första psalmen, Blott en dag, trillade mina tårar.

Mina sista ord till Gunilla blev

Kotimatka pitkä niin, men nu har du kommit hem!

Mina steg var raska när jag ut från Dômen, ut i regnet. Ja, för till och med Gud och alla änglarna hade börjat gråta.

Tillbaka ute på arbetsplatsen hann jag knappt samla mig innan det var dags att fortsätta introduktionen med en rundvandring och fler handskakningar. Jag har nog aldrig blivit så väl mottagen på en arbetsplats nånsin! Allas ansikten var öppna och glada och jag kände att här är det trivsamt att arbeta.

Jag har redan fått två uppgifter som ska vara klara i nästa vecka och jag darrar inombords för jag tror ju förstås inte att jag klarar av att utföra dem till belåtenhet. Men jag måste våga lita på folk igen och jag måste våga ta kontakt med folk igen. Och så ska jag skriva och skriva om en annans text, jag ska samarbeta med en helt okänd person. Och så ska jag presentera det jag har skrivit ihop på ett snyggt sätt.

Min jobbdator saknade vissa program och så behövde jag göra om vissa inställningar. Jag hoppas att den fungerar i morgon! Skrivbordsstolen jag hade fått var livsfarlig, av så kallad katapultmodell, men den fick jag utbytt under dan. Och så har jag fått nycklar till det ställe där jag ska vara ett tag framöver nu… Om jag vågar. För jag är fortfarande totalt skräckslagen. Totalt!

När jag kom hem hade jag haft hantverkarbesök, så det första jag fick göra var att städa efter dessa. Jag har sms:at med Fästmön och ska ringa henne senare. Mamma har jag ringt och pratat med nyss. Nu ser jag ett blinkande mejl från mammakusinen B som också undrar hur dagen har avlöpt.

Jag ska landa lite nu. Eller försöka. För jag är inte riktigt säker på att jag kan. Det har varit en sån kontrastfylld dag, en dag med både glädje och sorg. Nu är jag trött. Så där sunt och skönt trött som jag har längtat efter så länge.

Den första dagen i mitt nya liv är snart slut. Jag fattar knappt att den har varit. Tack till alla som har tänkt på mig och hållit tummarna och som tror att jag klarar det här! Jag är faktiskt inte riktigt övertygad än…

Read Full Post »

Promenaden Tokerian tur och retur var ungefär vad jag klarade av innan jag kollapsade ovanpå bädden. Vilken tur att jag strax fick sällskap av en synnerligen god vän – per telefon, dårå. (Vad trodde du??? Fästmön jobbar faktiskt och jag är monogam!)

Sen var jag redo för matlagning. Dagen till ära, med stor omtanke om mig själv, hade jag valt en fryst pizza. Från Dr Oetker. Vegetarisk. Jättegod! Tog den vanliga, inte den stenugnsbakade som visserligen är större men också dyrare. Kompletterade pizzan enligt bilden nedan med ketchup, sweet chili sås och Bluffen. (Bokmärket är fortfarane signerat Milo Lilja och en julklapp från Anna, men tyvärr har jag tappat den lilla lappen med mitt namn på.) Tänkte att en doktor kan ju aldrig vara fel när man är så sjuk, så sjuk som jag är! 😳 *rodnar av feber*


Pizza från den käre doktorn, mjölk och Bluffen utgjorde dagens middag.

                                                                                                                                                             Och nu några fler ord om omtanke. Det är ju ett populärt ämne att blogga om. Jag har själv skrivit om det ett antal gånger och varit tydlig med vad jag anser vara omtanke. Jag har skrivit att omtanke till exempel kan vara en kram. Det kan räcka så!

Min blogg är mitt virtuella vardagsrum, kan man säga. Här är lite stökigt ibland, välorganiserat och städat vid andra tillfällen. Hade det varit mitt verkliga vardagsrum, emellertid, gissar jag att ingen av mina gäster hade kommit på tanken att fälla synpunkter på det. Synpunkter på hur jag har det i mitt rum. Men i cyberspace är det annorlunda. Där tar man sig friheter. Bara det att den så kallade omtanken inte blir nån omtanke ibland utan bara skriverier på näsan.

Som vardagsrummets ägare känner jag mig trampad på tårna, klappad på huvudet, betraktad som lite dum och inte så lite negativ… Jag har inte bara bloggat, jag har talat om detta också åtskilliga gånger. Ibland är det som att man inte vill lyssna på värdinnan. Man vill bara lyssna till sin egen röst. Då slår värdinnan bakut och protesterar. Uppfattar man det som att man trillar i ett betonggolv kanske man borde granska sig själv lite utifrån och in. Man blir lite… för mycket. Och övriga gäster i mitt vardagsrum blir oroliga. Här blir inte trivsamt. För övrigt har jag parkett i mitt vardagsrum. Det står jag för!

Det händer att jag efterfrågar tankar och idéer om hur jag kan möblera och inreda mitt virtuella vardagsrum – och mitt verkliga liv. Jag gör det inte ofta, för se det var länge sen jag var en liten flicka, jag är faktiskt tant nu. Men jag gör det ibland. Jag är inte fullkomlig. Då tar jag ödmjukt och tacksamt emot.

Ingen kan leva eller förstå en annan människas liv till hundra procent. Ingen har heller alla fakta. Det kanske är så att alla fakta inte lämpar sig att lyftas fram eftersom personer i närområdet kan känna sig utlämnade. I min värld är det omtanke att inte lämna ut. Att visa hänsyn och respekt.

Jag har två regler vad gäller umgänget i mitt virtuella vardagsrum: Jag svarar på allt tilltal, men jag publicerar inte allt tilltal. Tilltal som är kränkande mot andra eller en grupp av människor är exempel på sånt jag inte publicerar. Till exempel

Du fröken Fräken är så jävla inskränkt och mossig.

eller

Såna där bögare och flätor tycker jag ska bosätta sig i Narrland. Där är det i alla fall ingen annan som vill bo.

Däremot har jag börjat publicera tilltal som är kränkande mot mig. Jag ska inte skonas. Om mina… mindre välkomna gäster ser hur hedersgäster uppför sig kanske de lär sig ett och annat. Och kanske mina hedersgäster ser en del av skälen till att jag tycks knuffa omkull dem på det hårda golvet ibland. I själva verket försvarar jag min rätt att vara mitt virtuella vardagsrums enväldiga värdinna. Jag visar omtanke. Omtanke om mig själv.

Read Full Post »

Kvällens höjdpunkt (nåja…) TV-mässigt blev förstås Morden i Midsomer. Men nu är slutet nära: nästa söndag visas det sista avsnittet med sir John Nettles som kommissarie Barnaby.


Sir John Nettles i mitten spelade kommissarie Barnaby i kväll för näst sista gången.

                                                                                                                                                           De här sista Midsomermorden har varit många per avsnitt, men ändå inte så där jättespännande. Det är trivsam brittisk underhållning under en och en halv timma – utan nån riktig spänning. Man VET liksom NÄSTAN vem den skyldige är.

I afton var det inget undantag. Det stundade lokalt val och den ena sidan anklagade den andra för att ha exploateringsplaner som inte redovisats. En efter en mördades människor – från båda sidor. Gissningsvis var den skyldige nån som stod – mitt emellan, så att säga.

Inte särskilt spännande, alltså, men rätt trivsamt. Vi får se vad som händer i nästa avsnitt, som alltså torde vara det sista med sir John Nettles. Neil Dudgeon tar sen över huvudrollen och han är kusin till kommissarie Barnaby och från min gamla ”hemstad” Brighton.

Inte mer än medelbetyg blir det för kvällens avsnitt!

Read Full Post »

Dan har liksom svischat förbi. Grep mig an den enorma strykhögen – och det tog några timmar, kan jag meddela. I en paus ringde jag Fästmön för att kolla läget. Berättade om nattens dröm och hon tyckte att Domkyrkan lät lite… stor för evenemanget i fråga.

En ny maskin tvätt blev det också idag på eftermiddagen, men först efter att ha micklat lite med maskinen. Jag hade börjat irritera mig mer och mer på att sköljmedlet bara rann rakt igenom behållaren. Vi har extremt hårt vatten här i Uppsala så sköljmedel behövs verkligen. Men Anna hade förstås kommit på problemets kärna: behållaren fylls med vatten varje gång man tvättar. Eftersom det inte rinner ut ordentligt rinner sköljmedlet över – det blir ju fullt i facket. (Vi har likadana tvättmaskiner.) Så jag tog helt enkelt loss hela behållaren och vippade på den. Ut kom… en massa vatten. Sen gick det hur bra som helst att tvätta MED sköljmedel till sköljarna och kläderna doftar gott och känns betydligt mjukare!


Tvättmaskinsmicklare – kan det vara nåt att lägga till i mitt CV???

                                                                                                                                                       Ringde en god vän som bor alldeles för långt bort för att vi ska kunna ses – och vi babblade i över två timmar. Tänk att man har så mycket att säga varandra ibland! Jag som inte ens gillar att prata i telefon…

Jobbsökeri blev det i kväll igen och jag har flera intressanta ansökningar inne, många insända den här veckan. Jag hoppas att nån av dem kan ge ett gott resultat!

Nu börjar det kurra i magen och köket serverar matlåda med bordskyckling och ris. Det går an.

Vad gäller kvällens TV blir det emellertid problem. Som vanligt krockar två bra program. Ikväll är det nämligen Morden i Midsomer och en dokumentär av min darling Tom Alandh, Leva livet. Dokumentären går på SvT 2 och börjar klockn 21.15. Den handlar om Pia som blivit drogfri efter 35 år. Morden i Midsomer går på SvT 1 och börjar 21 – och vad den handlar om är kanske inte helt förvånande mord i samband med sport (boxning). Tja, jag är ju ingen sportfantast och inte heller gillar jag mord och våld i verkligheten, men i Midsomer ramas morden in lite ”trivsamt”, så det blir programmet jag väljer för i kväll. Programmet om Pia spelar jag in på min DVD-spelare och kikar på nån annan dag.

Read Full Post »

I kväll var det säsongsstart på SvT1 för de allra sista Morden i Midsomer – med sir John Nettles som kommissarie Barnaby, alltså. Frågan är vad som händer när Barnabys kusin John tar över. Kvällens avsnitt var emellertid precis som vanligt. Eller bättre, faktiskt. Mamma, Fästmön och jag bänkade oss framför TV:n klockan 21.


I kväll var det Jones och Barnaby som vanligt!

                                                                                                                                                      Kvällens avsnitt var förlagt till en pianosommarskola för unga talanger. Intriger och avundsjuka spirar mellan eleverna – och en del föräldrar gör allt för att ätteläggen ska lyckas. Till och med begår mord? Det är frågan, det.

Jag tyckte att detta inledande avsnitt var livfullt, trivsamt och bara lite spännande. Tämligen brittiskt också, vilket jag naturligtvis gillar – annars skulle jag ju inte glo. Fru Joyces roll var något nedtonad. Hon brukar annars vara ganska vimsig och pladdrig. Den här gången var hon lågmäld och vänlig och inte alls särskilt förvirrad.

Totalt har det begåtts 214 mord i Midsomer (till och med säsong 13) under 200 avsnitt. Farligaste platsen i Midsomer har varit Badger’s Drift där de flesta dödsoffren har hittats. Men nu är går det mot slutet. SvT visar fyra avsnitt totalt och sen är det sorti för sir John Nettles. (Skådespelaren John Nettles adlades den 9 november förra året.)

De tre resterande avsnitten handlar om boxning, markexploatering och Tom Barnabys födelsedag.

Jag älskar Morden i Midsomer, så oavsett kvalitet får det högsta betyg! (Kunde ju ha varit liiite mer spännande i kväll, men…)

Read Full Post »

« Newer Posts