Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘trivial’

Hmpfff! I morse blev jag faktiskt förbannad när jag läste Maria Nyströms lilla På plats-krönika i lokalblaskan. Inte för jag vet om hon själv har satt rubriken, men den löd

Bortanför bloggosfärens ytlighet

Maria Nyström beskriver i sin korta text – ja, att kalla den krönika är att ta i… – hur hon såg Uppsala stadsteaters soppteater igår. Det handlade om dagboken. Dagboksanteckningar om olycklig kärlek och problem med vikten som Maria Nyström menar att man kan känna igen sig i. Men så klämmer hon till

[…] Eller i alla fall de triviala Facebook- och blogginläggen. […]

Därpå förtjusas hon av den djupnande föreställningen med texter av högre litterär klass av författare som Victoria Benedictsson, Aksel Sandemose och Lars Norén.

[…] Det är texter som talar bortanför bloggosfärens ytlighet, om själens obotliga ensamhet och om taggar som gömts mellan bladen. […]

OK. Jag undrar om Maria Nyström verkligen har rört sig i bloggosfären. Det är liksom inte alla bloggare som skriver om shopping och sånt. Nä, ta och kliv ut lite ur det kulturella finrummet och surfa runt så kanske du slutar generalisera så. Jag menar, du kanske hittar en och annan bloggtext som inte är ytlig utan lite djup, rentav.

Read Full Post »

Gay. Det betydde ursprungligen glad, lycklig. Tills vi homosexuella – moahahahahaaaa – tog över ordet och gjorde det till vårt. Eller det kanske var bögarna. Hur som helst, Lennart Kuick skriver en intressant artikel om ung gaylitteratur (läs: böglitteratur) och han är glad! Glad att dessa böcker har blivit… gladare.

Ett av exemplen Lennart Kuick lyfter fram är David Levithans och John Greens gemensamma bok Den andre Will Grayson. Boken innehåller en hel del depp, men är ändå lättsamt skriven och i en hoppfull ton, anser Lennart Kuick.

Annars innehåller ungdomsböcker mycket idyllofobi, anser Lennart Kuick och begreppets myntare, en av Svenska barnboksinstitutets tidigare chefer, Sonja Svensson. Misär ska det vara och ältande av detta. Gärna droger och incest. Men som sagt, nu skymtar nya och gladare tider, åtminstone i gaykillarnas litterära värld!

David Levithan har skrivit flera böcker om unga bögar. Och trots att böckerna tar upp en del typiska problem är de inga eländesskildringar. Den första vågens komma ut-böcker, menar Lennart Kuick, har ofta en käck idrottskille som huvudperson. De är en i laget, så att säga, och skildras som väldigt vanliga – de kan ju hantera en hockeyklubba eller vad det nu är.

Parallellt kom en del svarta skildringar om medelklasskillar med en massa problem, det största av allt kanske att de inte vill leva. Sexet med andra killar verkar inte vara nåt av deras större problem. Och det är den här typen av böcker Lennart Kuick vill se mer av. En typ där homosexualiteten i sig finns, men är inte i fokus och framför allt inte nåt svårt. Böcker skrivna av Dennis Cooper. Eller Eli Levéns debut från förra året,  Du är rötterna…

Håkan Lindqvist är en av dem som har bestämt sig för att skriva om glada gaykillar. Den nyutkomna Regn och Åska innehåller en positiv kärlekshistoria om två killar som blir kära i varandra, med hela Östersjön emellan sig. Tyvärr blir historien trivial, tycker Lennart Kuick.

I höst kommer två nya böcker av David Levithan på svenska, Dash och Lilys utmaningsbok, skriven tillsammans med Rachel Cohn och En bit av mig fattas.

En intressant trend, noterar jag och tycker också att det är skönt att man går bort från det traumatiska ältandet av komma-ut-processen. Men frågan är om den unga gaylitteraturen blir urvattnad och just trivial. Några lästips fick jag i alla fall ut av artikeln!

Read Full Post »

Att det var just orden som skulle få honom på fall kunde han aldrig föreställa sig. D var ju en mästare i att uttala neutraliteter och trivialiteter. Dessutom svängde han gärna kappan efter vinden, särskilt den politiska vinden.

Men D hade gått ett steg för långt för E. D hade klampat in så otroligt okänsligt på ett minerat område att E alldeles tappade andan. Hur kunde han? Hur kunde E såra på det här viset?

Det E inte visste då var att det fanns en koppling mellan prästen – eller var det bibliotekarien? – och D. Och den kopplingen var ett långt och varmt vänskapsband som bara gick ut på en enda sak: att få E att begå karriärt självmord först, därefter… Tja…

Read Full Post »