Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘trind’

Den som läser här på bloggen vet säkert vad jag menar med ballen, men för nytillkomna läsare gör jag ett förtydligande – kolla asterisken (*) i slutet av inlägget!

Det blev balkongväder till kvällen. Vi satt ute och åt rökt kalkon med mimosasallad, paprikor, oliver och vitlöksbröd. Fräscht och gott i värmen!

Underhållningen är gratis. För andra året i rad har en talgoxefamilj hyrt in sig bakom tegelstenarna i väggen. Helt fantastiskt att se hur mamman och pappan flyger in och ut till de skrikande ungarna (påminner om några, ingen nämnd, ingen utpekad!..)  med en massa äckligt i näbbarna. Men de är väldigt skygga, så nån bild har jag inte lyckats ta. Än. Fästmön och min närvaro där ute stör antagligen i rutinerna, för föräldrafåglarna kan cirkulera en bra stund innan de klämmer in sig till ungarna. Och det gör de gissningsvis när den stora, elaka Tofflan går in och skriver wicked things på sin blogg… But, let me remind you, birdbrains, I’m your landlady!!! 👿

Vad hände mer när jag var inne och skrev? Jo detta:

En trött Lill-Kicka somnade. Eller slumrade till lite, i alla fall.


Jag har suttit och läst en stund
och vi har ätit var sin glass. Jag gissar att ingen läsare har lyckats klura ut Päronsplittfrågan än! Ni suger verkligen! 😮  (Jag retas lite!) För övrigt har jag bränt mig på magen (!) så trots tjockis-svart linne är magen numera inte trind och vit utan trind och röd. Hoppas solen bränner ihjäl min alien också! 😈

I morgon väntar provtagning och läkarbesök. Jag är lite orolig, faktiskt, fast jag begriper inte varför. Vi ska alla dö, liksom…


*ballen = balkongen

Read Full Post »

Kan meddela att natten blev allt annat än lugn. Det vill säga, min mage höll låda. Inte nog med att den väsnades, den gjorde fruktansvärt ont också. Tarmen var rejält uppsvälld och tryckte oskönt mot blåsan – så hårt att det inte gick att tömma den senare… Så ursäkta mig, men kombinationen tårta-taco-grogg var nog god, men inte den mest lyckade för min del…

Förmiddagen gick i gråtens tecken. Det är bara så vissa dagar. Upplysningsvis kan jag berätta att nässprej inte funkar att inta när man grinar. Bara så du vet.

Magen är fortfarande blank och trind, men svullnaden i tarmen har minskat något – till allas glädje. (Gissa varför…) Kanske blir det en promenad om en stund. Solen lyser och det är ganska kallt ute. Anna söndagsgrejar här hemma med tvätt av kläder. Strax ska även den Lille mannen tvättas i badkaret också.


Not so nice…

                                                                                                                                                  Storasyster är hemma efter nattens övningar. Jag tror att hon är ganska slut – det tar på att vara festfixare. Slaktar-Pojken har just fixat till sig frukost bestående av taco-rester och 7up (eller Zup, som vi säger en del av oss i familjen efter att min mamma hade läst fel på flaskan en gång). Vet inte om jag skulle vilja börja dagen med detta. Vi andra har inlett med sedvanlig frukost… Frida har kört sitt vanliga hon också – Special K-flingor med bär i en skål och vatten i ett glas därtill. Kan bara konstatera att smaken är som baken… 😉

Read Full Post »

Den som känner Tofflan vet att hon har varken snygg figur eller gillar att gå i klädaffärer. Därför åker hon några gånger om året till det fantastiska klädvaruhuset i Faringe, Thuns. Den här gången höll sig spökena borta och Tofflan kom hem med alla plagg hon hade köpt och Fästmön. Fast Anna glömmer Tofflan i och för sig aldrig. Det vore bara dumt.

Emellertid… När man ägnat sig åt att leva för mycket och för ofta som en epikuré sätter det sina spår. Man blir trind om magen, minst sagt. Och i klädaffären idag tycktes det bara finnas ”fel” storlekar – antingen för spinkisar eller för mega-tjockisar. Tofflan är inte mega-tjockis. Än. Men snart.

Här kommer några bilder på mega-tjockis-kollektionen. Först nåt för herrar i sommar.


Ett par mörka, förstås (mega-tjockisar får väl sällan ha nåt färgglatt?), shorts av stort format. Notera att de är som TVÅ jeans i midjan.

                                                                                                                                                              För damer fanns det allehanda plagg. Den som har stort arsle, till exempel, kan ju alltid få det att se ÄNNU större ut i dessa bajsbruna byxor. För det är väl det man vill? Se större ut, menar jag?


Alltså dessa brallor kan ju på INTET VIS förminska en eventuell stor bakdel, eller?

                                                                                                                                                         För damer av större modell som önskar något mera färgglatt hittade vi dessa klänningar i städrocksmodell. Nån annan klänningsmodell torde väl inte tillverkas för tjockis-damer, eller? Jag menar, den som är tjock vill väl aldrig visa sig en nån snygg blåsa eller så? (Jag är MYCKET ironisk!)


Mja… mycket kan man säga om grönt, men i det här fallet är det INTE skönt…

                                                                                                                                                            Även den som är lite stor vill kanske ha nåt fint på sig undertill. Vad sägs om dessa URSEXIGA maxitrosor?


Två-pack i maximodell med söta blommor på – sexigt, eller hur?..

                                                                                                                                                            Alltså, jag vill komma HIT: varför görs det så fula kläder för personer som är STORA? De har väl också rätt att klä sig snyggt, eller???

Slutligen hamnade några persedlar i alla fall i varukorgen. Bland annat köpte jag ett par jeans till Anna i utbyte mot två par som hängt en stund i hennes garderob. Till mig själv blev det en mellanblå (säger man så?) Lyle&Scott-piké (kanske kan jag göra en Nillan-på-nätet-karriär som… POLIS? ), ett svart linne i 2XL-storlek samt ett svart Puma-bälte. Så att jag kan börja dra åt svångremmen. Fast jag börjar nog… i morgon. Eller på måndag, kanske…


Ett skitsnyggt bälte men FY! Vad är det som väller över linningen???

Read Full Post »

När jag inledde nedteckningen av E:s historia var han vid liv. Det är han tyvärr inte längre. Jag fortsätter emellertid min kamp för hans upprättelse oförtrutet och med oförminskad styrka. Detta eftersom jag VET att han är utan skuld och att skulden finns att hitta på annat håll. Och den skyldige ska straffas.

E berättade en gång om sitt första möte med D och om hur mannen hade kränkt honom med något lättvindigt påstående. E närde emellertid ett hopp om att D skulle kunna göra nytta, en insats, och efter en del vånda lät han saken bero. Ett annat skäl till att han inte drev frågan om vad hans privata preferenser hade med yrkeslivet att göra var att han gissade att D själv tillhörde ”de glada gossarnas gäng”. Och så var det skälet med doften kring D…

Enligt E var D mycket pojkaktig. Han hade en ljus röst, han var kort och lite rund. Han log ofta, men E slogs snart av kylan i D:s ögon. Leendet nådde nämligen aldrig dit.

D:s hustru H var en lång och mycket attraktiv kvinna. Hon hade ett vackert hår som krusade sig längs med ryggen och vars djupröda färg hon med åren förbättrade på konstgjord väg.

Dottern hade ärvt moderns vackra hår – utom till just färgen. För dotterns hår hade alltid varit råttfärgat och ögonen blekt blå. Dottern var tyst och stillsam och helt enkelt… blek. Sonen, däremot, var en knubbig och robust krabat som hade lika nära till skratt som till gråt.

Men inget av barnen hade några vänner och tänker man efter var det kanske logiskt. Vem vill umgås med en tonårsflicka som slukar statistik och tidtabeller och kan rabbla detta utantill, den enda gången hon riktigt lät sig höras? Och vem vill vara kamrat med en trind liten gris som tar till gråten så snart han inte får sin vilja igenom?

En annan märklig sak som E nämnde för mig vad gäller D var, som tidigare nämnts, hans doft. Runt personen D stod en doft av kanel. Och eftersom kanel var E:s favoritkrydda tog han det som ett gott tecken, att D var en genomgod människa. Dessvärre bedrog han sig…

Read Full Post »