Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘trilsk’

Min förmiddag slutade med ett rejält motionspass. Meh, tro nu inte att jag kutade tvärs över gatan till Friskis & Svettis träningsföretaget eller ens att det var frivilligt! Nej, en Toffla springer ju som bekant aldrig, utan hasar bara. Skämt åsido, jag sprang FAKTISKT runt i huset och affischerade överallt där jag kunde – jag blev åthutad vid ett tillfälle, till och med!

Plastfickorna på glasdörrarna får endast användas för evenemang som ligger nära i tiden!

sa en dam och tittade lika ampert på mig som Storasyster kan göra.

Vilken tur då att det här går av stapeln nästa vecka!

svarade jag och log mitt allra blidaste leende.

Jag skenade upp och ner i trapporna och det var inte så skönt för hälen där hälsporren är särskilt trilsk idag (kylan?). Men jag gjorde det ändå så gärna eftersom det är ett evenemang som jag tror lockar besökare. Ett angeläget evenemang, vill säga.

Sen var det skönt att få bänka sig framför datorn, sätta på sig lurarna och delta i ytterligare ett #ssmw-webinar om sociala medier och affärsnytta, c/o Bengt Littorin. Dagens webinar handlade om bilder och hur företag kan använda sig av tjänster som Instagram. De två föreläsarna representerade en klädkedja och ett hotell. Delvis använder de sig av Instagram och bilder på liknande sätt. Hotellet har en enda fotograf som tar alla bilder till webbplatsen, men när det gäller Instagram varierar fotograferna. Tanken är att bilderna ska locka, men också vara ganska enkla. Det blir de när man lite småfyndigt fotar verkligheten, menade Daniel Wångsten på Hotel Tylösand. På klädfirman fotar de olika butikerna till Instagram, men max två bilder per dag får de lägga ut.

Toffelfot och kollegas fot

Här har jag fotat Toffelfoten storlek 42 (till vänster) och en kollegas fot storlek 36 (?). Bilden tillför inte det här inlägget nånting mer än att vara lite lustig, knappast småfyndig, men ge dig en paus i läsningen,


Men vad ger bilder för vinster och förtjänster?
Går det att mäta till exempel hur många gäster som bokar hotellvistelse eller köper vintagekläder bara för att de har sett en Instagrambild? Njae, viss statistik går ju att ta fram över hur ofta bilderna är tittade på etc. Och det går ju att se hur många likes och delningar som görs. Men det handlar förstås mest om att skapa goodwill. Och att involvera kunderna, menade Ulrika Enström från Beyond Retro. Ett av misstagen många företag sen gör är att inte kommunicera med kunderna genom att strunta i att besvara kommentarer etc på Instagram.

Lite knepigt är ju detta med bilder överhuvudtaget. Det lånas friskt över nätet, trots att det är fotografen som äger rätten till sina bilder och ingen annan (om det inte är avtalat annat, vill säga). Men om nån fotar till exempel ett plagg och taggar Beyond Retro känns det som att röra sig lite i ett gränsland. För självklart vill affärskedjan visa upp den taggade bilden (förutsatt att den är positiv, förstås). Fotografen har troligen inte nåt emot det eftersom h*n har taggat affären. Mer oroande, tycker jag, är att Instagram faktiskt har rätt att använda bilder som är upplagda där, till exempel i reklamsyfte, utan att fråga först. I och med att fotograferna har skapat ett Instagramkonto har var och en också godkänt detta. Frågan är hur det känns ifall ens bild används i marknadsföringen av en vara eller tjänst som man som fotograf inte gillar…

Jag tror emellertid att det är massor av människor som, utan att fråga mig, har lånat bilder jag har tagit från min blogg. Lägger man ut dem på nätet får man liksom vara beredd på det. Men det finns också personer som har kontaktat mig och bett att få/köpa högupplösta kopior för att illustrera texter i tidningar och böcker. Generellt sett brukar jag inte ta betalt för bilder, men jag vill gärna att jag nämns som fotograf.

Webinarerna tar upp intressanta ämnen och det är alltid spännande människor som föreläser! Nästa webinar ges den 19 mars:

19 mars appell: I samtal med medborgarna

Ett mer fokuserat Appell där vi med ett antal kortpresentationer undersöker på vilket sätt myndigheter använder sociala medier för att förbättra samtalet med medborgarna.

Deltagare: Naturvårdsverket, Länsstyrelsen i Värmland, Skatteverket m.fl.

Håll utkik på Twitter efter hashtaggen #ssmw


Livet är kort.

Read Full Post »

Samtliga barn är nu i Himlen och man kan väl, utan att överdriva, säga att ljudnivån har stigit några decibel. Medan Fästmön lagade till köttbullar, potatis och sås passade Elias och jag på att läsa Bullerbyboken han fick av mig i julklapp. Boken innehåller tre korta Astrid Lindgren-berättelser och vi läste Barnens dag i Bullerbyn, en berättelse jag själv älskade som barn. (Mest för att Kerstin, den dumma ungen, var så trilsk och bara skrek ”nä, nä”, typ…) För att Elias skulle få lite lästräning turades vi om att läsa och läste varannan sida. Det gick hur bra som helst, han läser verkligen bra, grabben!


Barnens dag i Bullerbyn med den trilskande lilla Kerstin, otacksamma unge! 😉

                                                                                                                                                       Till middagen hade även Johan vaknat och vi var fulltaliga – sex personer – vid matbordet. Anna fixade kalkonköttbullar till mig eftersom jag inte äter vanliga och allt smakade gott med lingon, inlagd gurka och ärtor till. Barnen fick också morötter, av nån anledning var dessa placerade vid mig. Gissningsvis för att retas, morötter är inte… min grej… Alltså, jag överlever utan morötter, tack så mycket! 😆

Frida såg helt slut ut och dröp av efter att ha plockat undan tillsammans med mig och Lillan. Misstänker starkt att det är nån som tar sig en lur inne på rummet.

Anna hade skickat efter ett x-box-spel till Elias och just nu pågår ett ivrigt spelande i vardagsrummet, för tillfället håller Lillan i kontrollen. När Elias spelade hörde jag en mängd… ord… som jag inte tidigare hade hört från grabbens lilla mun, men nu när jag lyssnar till storasysters vokabulär inser jag hur det hela hänger ihop, så att säga.

I morgon blir det tidig start, för Elias måste vara på fritids när det öppnar klockan sju. Jag skjutsar som vanligt Anna till jobbet och åker sen hem till mig några timmar tills det är dags att åka och hämta klockan 13.30. Gissningsvis blir det därför tidigt sänggående i afton, för även tjejerna ska upp mitt i natten.

Det har varit en mild dag med en massa slask – och under allt slask och allt smältvatten är det is. Livsfarligt! Hade jag inte varit så fet som jag är så hade jag sett ut som Bambi varje gång jag kliver i och ur Clark Kent*…


Tofflan på hal is? Nja, om hon hade varit.. smäckrare…

                                                                                                                                                         *Clark Kent = my dirty little car man

Read Full Post »