Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘trevlig kväll’

Ett inlägg om min mamma, numero Una.


Min mamma är som en katt.
Ibland är hon mjuk och len och snäll – för att i nästa sekund fräsa till och riva hårt med klorna. Så var hon inte alltid. Jag minns när jag var riktigt liten att hon var snäll och glad och mjuk. Sen, när hon blev sjuk och var borta långa tider hemifrån, minns jag att jag alltid längtade efter henne.

Mamma

Mamma fotad igår kväll.


Det blev aldrig detsamma
när hon kom hem sen. Pappa och jag fick alltid trippa på tå. Jag fick aldrig ta hem kompisar för det störde. Jag fick aldrig skratta för högt eller gråta. Inga känslor skulle visas. Då blir ett barn och en ung vuxen som en krutdurk. Det var inte ett svårt val att flytta hemifrån så snart jag kunde, det vill säga när jag hade tagit studenten. Då hade jag varit myndig i lite mer än en månad. Även om mina föräldrar, främst mamma, alltid har försökt styra mitt liv, stod jag fast vid beslutet. Jag har bara bott hemma ett kort tag efter det – det var sommaren efter England, innan jag började plugga.

Jag vill så gärna tro att människor blir mildare med åren. Snällare. Inte elakare och bittrare. Inte mot den som försöker göra sitt bästa hela tiden. Men jag vet att mitt bästa aldrig har dugt – och det duger inte nu heller. När inte pappa längre finns att ”slå på” är det jag som får ta allt.

Fästmön säger att jag ska låta det rinna av mig. Att jag inte ska tolerera allt för den skull, fast låta det mesta passera. Det har varit så här större delen av mitt liv. Mamma har varit så elak – för att nästa sekund tala med den lena rösten och gärna ge nån kompensation för att hon varit dum, typ en peng. Många gånger har jag haft svårt att då tvärt vända känslorna och bli glad och tacksam när de hårda orden sitter som kaktustaggar i bröstet och gråten svider bakom ögonlocken.

Mamma spelar fortfarande sitt spel. Och jag är dum nog att spela med – trots att jag numera exploderar ibland och säger emot. Som i morse när jag hade blivit ombedd att väcka mamma klockan tio. Jag gjorde naturligtvis det och får då höra att det är jag som har bestämt att hon ska gå upp då. Sagt med skrikig och fräsig röst så att jag skäms inför Anna som säkert hörde.

En del tror säkert att det har med mammas ålder att göra. Jag vet att det har varit så här hela mitt liv, nästan. Men lik förbaskat gör det så ont varje gång.

Att jag skulle väcka mamma i morse hade att göra med att vi var bortbjudna på söndagskaffe. Sen blev det inställt. Jag fick telefonsamtal när jag var i badrummet och borstade tänderna. Jättetråkigt, för mamma är ofta en helt annan person när vi är borta. Det hade betytt lite tillfällig mental avlastning. Men min Nästanbror är sjuk och sjukdomen är Djävueln själv. Jag hoppas att vi snart ses ändå!

Eftersom det är lite soligt idag frågade jag Anna om vi inte skulle ta en promenad. Mamma sa att hon klädde om igen till hemmakläder. Men strax efter sa mamma att hon frågat om vi skulle ta en promenad. Varken Anna eller jag hörde det. Så nu får jag väl höra allt möjligt ovett senare att jag inte bryr mig etc. Hela litanian – från att jag är ohjälpsam till att jag är elak.

________________________________

Nu har Anna och jag tagit en promenad. Jag har fått spy ur mig och jag har fått Annas synpunkter på en del. Anna håller sig faktiskt ganska neutral och jag litar på hennes ord och omdöme. Det är förstås inte roligt för Anna att höra sånt här – hon har väl nog på sitt jobb. Dessutom är det väl inte heller särskilt roligt att vara här. Jag försöker för det mesta att bita ihop, men ibland går det som sagt var inte.

Det är inte alltid jobbigt med mamma, men det har varit jobbigt med mamma väldigt länge, typ nästan hela mitt liv, som sagt. Det finns stunder när vi har trevligt och roligt tillsammans också. Mamma kan vara väldigt generös och hon kan vara rolig. Också. Men för det mest är det ju inte kul när man gör sig rolig på nån annans (= min) bekostnad större delen av tiden.

Igår kväll var vi ute och åt middag. Och tänk, vi hade en trevlig kväll (tills vi kom hem och mamma började fräsa igen om nåt). Men ändå. Vi skrattade och pratade och mamma bjussade på sig själv – och oss på middagen. Här nedan kommer ett filmklipp där hon försöker fånga den flyende maten – för tredje gången. Vi skrattade gott alla tre – och vi skrattade MED mamma, inte ÅT henne, det vill jag klargöra direkt.

Ursprungligen tänkte jag inte publicera det här inlägget utan lösen, men nu gör jag det i alla fall. Sen får du som läser tycka illa om mig du också om du känner för det. Jag är van, liksom.

Och att mamma är en katt är i sig en ironi. Hon påstår sen några år tillbaka att hon är allergisk mot katter. Själv har jag hela min uppväxt hört att hon är rädd för katter. Det är en rädsla hon har passerat över till mig, tyvärr.


Livet är kort.

Read Full Post »

Dramakomedier brukar verkligen INTE vara min grej. Men när Meryl Streep spelar en av huvudrollerna måste till och med jag titta. I kväll visade TV3 It’s complicated.

Its complicated

Att prassla med sitt ex kan vara… komplicerat…


Jane och Jake har varit skilda i tio år.
Deras tre barn är vuxna. Jake har en ny, mycket yngre fru. Vid en gemensam familjehögtid hamnar Jane och Jake i baren. De har en trevlig kväll tillsammans – som slutar i en gemensam hotellsäng. Och så inleder de ett förhållande. Samtidigt har Jane träffat Adam.

Meryl Streep är både fantastiskt rolig (till exempel när hon bakar) och väldigt seriös i den här filmen. Hon är verkligen en av de bästa skådespelarna jag vet! I den här filmen kommer hennes breda talanger mycket till pass. Filmen är nämligen både skitkul och allvarlig.

Så trots att det här är en dramakomedi ger jag den högsta Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort. Bra film förhöjer det.

Read Full Post »

Oj, vilken trevlig kväll vi hade igår! Vi satt på en altan, under tak, för vädret är ju som det är. Men mot slutet av kvällen sprack det upp, himlen blev blå och solen tittade fram. Vi fick mycket gott att äta och jag hade en synnerligen underhållande bordskavaljer. Så jättesent blev det inte, vi är flera som fortfarande jobbar. Fast vi var ganska trötta när vi kom hem – vi hade ju gett oss iväg, Fästmön och jag, direkt efter jobbet.

Lite blått


Jag ringde mamma när vi kom hem,
för hon är ju en riktig nattuggla så hon skulle vara uppe, hade hon sagt. Men hon var lika trött som vi efter ett härligt födelsedagsfirande på en underbar plats i Östergyllen. Stort TACK till tant och farbror Blå (som nog inte läser den här bloggen, men ändå…) för det ni gjorde och gör för min mamma! Vi pratade i typ tolv minuter och under den tiden sa mamma tre gånger att nio personer hade ringt på hennes telefon, men hon kunde inte få fram numren i nummerpresentatören. Och jag har en annan sorts telefon så jag kunde inte vägleda henne. Gissningsvis ringer folk igen om det var nåt viktigt. Faster E och kusin B hade mamma i alla fall pratat med och det var de två viktigaste för mamma, det vet jag.

I natt kom det massor av regn. Jag vaknade av att det smattrade mot taket. Morgonen var blöt, men nu ser det ut att spricka upp igen och bli en ganska solig dag, trots allt. Vädret upphör inte att förvåna…

Två arbetsdar kvar före semestern och jag börjar runda av rejält. Ser fram emot fyra veckors ledighet, men också mot att få komma tillbaka hit. Jag trivs så bra, jag har aldrig tyckt att det har varit så här roligt att gå till jobbet som jag gör nu. Inte så länge. Och tänk, jag har varit på just den här arbetsplatsen, på det här kontoret, i snart sex månader. Fortfarande är det tomt i fönstret, blomlöst, jag vågar inte pimpa för mycket, jag är rädd för den besvikelse som kan slå ner som en bomb när jag minst anar det. Det är en känsla jag får leva med, en skada jag har fått. Tiden må läka en del sår, men inte alla. Jag är i vart fall glad att jag överlevde. Nu ska jag ägna all kraft åt att visa mig starkare än främlingen, fienden, inom mig. Den svarta (?), onda. Alla yttre fiender – tyvärr, slå mig om ni gillar det, jag tänker inte slåss tillbaka. Jag behöver min kraft till annat än att slåss med små människor. Nu ska jag fokusera på mig en stund.

Read Full Post »