Det blev inte alls nån het sommardag idag. Jag vaknade till en blåsig och
mulnig
dag, som nån en gång sa när h*n blandade ihop orden
mulen och molnig.
Det blev ett ganska bra ord, tycker jag! För det är inte jättemolnigt, mest små lätta moln, och bara lite mulet. Definitivt inga mörka moln.
”Små, lätta moln…”
Så jag tänker nog städa idag. Det blir en bra dag för det. Jag ska också ringa ett par samtal, men det blir mest fokus på städningen. Och kanske sätter jag snurr på en maskin tvätt. Det skulle behövas. Vi tvättade ett par gånger hos mamma, men jag hade med mig en påse smutstvätt hem i alla fall. Dessutom hade jag lämnat en del kvar här i tvättunnan.
Ytterligare en växt tycks ha gått hädan. Jag ska ge salvian, tror jag det var, en dag till, men den är nog död. Ampeln ser intepigg ut, det blir väl till att köpa en ny. Kanske en fuchsia, rentav, mammas var ju så fin.
Basilikan frodas, men salvian är nog rätt död.
Blom-Anna i Belgien tyckte redan tidigt att jag ska byta till större krukor för mina örter, annars får de inte plats att växa. Problemet är då bara att jag inte får plats att ha dem nånstans. Men med salvian ute ur leken blir det förstås lite bättre utrymme…
En mogen paprika finns att plocka.
Paprikan är det mest gröna blad på just nu, men en liten rödoch mogen paprika finns att plocka till smörgåsen. Troligen får den sitta ett tag – jag köpte ju med mig saltgurkor från Metropolen Byhålan. Det verkar nämligen vara omöjligt att få tag i saltgurka här i stan – om man inte åker till värsta stormarknaden och handlar och DET orkar inte jag. Jag har semester.
Nån nytta ska jag väl göra idag i alla fall och inte bara sitta här och skriva. Det dåliga samvetet för att jag skriver ger sig tillkänna även när jag är ensam, visst. Det är som om jag måste ge mig själv uppgifter av nyttoslaget, annars har jag inget existensberättigande. Var i all sin dar har jag fått detta ifrån???
Pelargonen har massor av knoppar!
Första muggen kaffe har just slunkit ner. Det är väl dags att ta fram trasor och skit snart och börja med våtutrymmena. Brukar vara lagom med en paus och frukost efter det. Då kan jag också ringa ett par samtal.
Ska förstås ringa Fästmön idag också. Där var det förkylt och hängigt igår, men vi telefonerade ändå i en och en halv timme. Det blir ju så när man inte har setts eller pratats vid på ett tag. Jag tänkte att hon skulle få vara förkyld ett par dagar och sen kanske hon orkar med både utställning och vuxenutflykt till helgen. Vi får se.
Dags att sätta fart, alltså, och försöka upparbeta nån sorts kraft och positivism över att vara här i Kalla Staden Utan Riktigt Vatten.
Ett inlägg där Tofflan skriver om den första semifinalen i Eurovision Song Contest 2013.
Nej, det blev ingen livebloggning från Tofflan i kväll heller. Jag har inte livebloggat en enda gång hittills kring Eurovision Song Contest 2013 och igår kväll blev det inget undantag, trots att det var semifinal. Jag la ut mina omdömen efteråt.
Av gårdagskvällens 16 bidrag var det tio som går vidare till finalen nu på lördag. Nästa semifinal går på torsdag kväll. Klara till finalen är Frankrike, Italien, Tyskland, Spanien, Storbritannien och Sverige.
En otroligt snygg inledning, både grafiskt och musikaliskt. Teckenversionen av Euphoria var så vacker – och så passande denna Teckenspråkets dag! Sen kom Petra Mede iförd nån sorts fiskliknande outfit. Käft har hon, i alla fall. Nuff said!
Så här såg startfältet för semifinal 1 ut:
(Under respektive land, artist och låt finns mina omdömen.)
Österrike: Natalia Kelly: Shine
Inte så tokig början! Men det här är förstås ingen vinnarlåt, det är det inte. Man Natalia Kelly kan sjunga i alla fall, hon är rätt najs att se på. Fast hon stod lite väl stilla på scenen.
Estland: Birgit: Et uus saaks alguse
Vissa språk gör sig bättre i musikalisk form, andra mindre bra. Det här var dessutom en rätt seg låt som aldrig kom igång. Och Birgit stod i nattsärken och sjöng. Bra röst, dock.
Slovenien: Hannah: Straight into love
Efter Petra Mede i fiskdräkt kom Hannah i nån sorts fågeldräkt. Bra tryck i låten bitvis, men hon sjöng rätt falskt och gapigt.
Kroatien: Klapa s Mora: Mižerja
Dags för Balkanballad, skönsång, men nej tack. Jag somnar.
Danmark: Emmelie de Forest: Only teardrops
Barfotaflickan och trumslagarpojkarna. Jag fattar inte riktigt hur den här låten kan vara favorittippad. Den går säkert vidare, men jag tycker att den är tråkig. Hon sjunger ju samma sak om och om igen i låten.
Ryssland: Dina Garipova: What if
Ytterligare en ballad, en flicka och… månar??? Bra låt, fast lite långsam, dårå, och pekoraltext.
Ukraina: Zlata Ognevich: Gravity
Ballad igen! Flicka igen. Jätte kånkade på flicka. Flicka kan sjunga. Flicka i fint fodral, men snävt. Lite bra sväng i den här, men tjejen svängde inte mycket.
Nederländerna: Anouk: Birds
Mera lugnt! Vilka sömnpiller det var i kväll!
Montenegro: Who see: Igranka
Men hallå! Rymdrap. Nej tack!
Litauen: Andrius Pojavis: Something
Men varför valde han att sjunga på engelska? Dåligengelska! Falsksång. Och tics, bar mage, visar kalsongresår. Nej usch, bort!
Vitryssland: Alyona Lanskaya: Solayoh
Tempo!! Äntligen ville jag dansa. Fast vad hade dansarna på scenen på sig för trasor? Och låten påminner mycket om en Nanne Grönwall-låt…
Moldavien: Aliona Moon: O mie
Jisses! Nu flyttades fokus nästan från frisyren till klänningen. Sången liksom glömde man som tittare och lyssnare bort…
Irland: Ryan Dolan: Only love survives
Skinn såg bara svettigt ut. En gapig låt som inte liksom kom igång. Som nåt jag har hört förut.
Cypern: Despina Olympio: An me thimase
Låttiteln betyder ”Om du minns mig”. Frågan är om vi gör det. Yet another ballad… Men den här gillar jag! Melodiöst och mjukt. Romantiskt. Så ja. Jag minns dig!
Belgien: Roberto Bellarosa: Love kills
Svart. Ögonbryn igen. Stillastående. Det hände liksom ingenting. Mer än att de två hopporna på scenen for omkring och irriterade.
Serbien: Moje 3: Ljubav je svuda
Men vad hade de på sig? Fruktansvärt. Som cupcakes – fast inte ett dugg söta, bara konstiga! Jag missade nästan låten helt bara för det. Den var rätt OK.
De sex låtar jag absolut inte ville höra på lördag är Estland, Kroatien, Montenegro, Litauen, Moldavien och Serbien. (Får jag bara säga sex?)
De tio låtar som gick vidare till finalen blev: Moldavien, Litauen, Irland, Estland, (men vaffan… tre av mina sex låtar som jag inteville höra..!), Vitryssland, Danmark, Ryssland, Belgien, Ukraina och Nederländerna.
Det var det hele. Och vad tyckte vi om allt runt omkring då? Jorå, Petra Mede var rätt nedtonad, tack och lov, men hon artikulerar så käften går ur led. SÅ mycket behöver hon inte ta i! Men det var kul med den historiska återblicken, trots att PM flamsade in där också. Norrskensnumret före röstningen var… annorlunda. Ett tag såg det ut som en gigantisk tårta eller pizza som det sprang folk på. Lynda Woodruff svamlade på nån avart av cockney. Men hon är i alla fall rolig.
Det är inte mycket man pallar så här på fredagskvällen. Men jag stod faktiskt inte ut med mina dammiga golv. Kom ju på att jag har en alldeles underbar tingest i mitt städskåp – en swiffer! Jorå, även Tofflan kunde förr i tiden gå på TV-reklam. Det här städredskapet är emellertid toppen mot damm – själva tingesten är lätt, man kommer åt på såna där jobbiga ställen som under och bakom soffan och framför allt: den är tyst!
En swiffer.
Jag köpte min swiffer för ganska många år sen och jag vet inte om den fortfarande finns att få tag på ute i handeln. Men bra är den och underskattad av mig! Nu har jag emellertid återfunnit i gömmorna och nu ska den få tjänstgöra ända tills trasorna tar slut. För frågan är ju om det finns nya trasor att köpa…
Ett annat favoritstädredskap jag har är den mindre dammsugaren som jag fick av mamma. Den älskarjag! Om swiffern fixar de dammiga golven, fixar dammsugaren de smuliga golven.
Ett favoritredskap.
Men… och det är nu snart jag kommer till poängen med det här inlägget… Så här på fredagskvällen är man ibland så trött att man bara vill grina. Då plockar jag fram en Snickers och…
Nej det gör jag INTE! Jag tog mig i kragen och gick ut med sopor. Som belöning skulle jag hämta in ett par starköl för att ställa på kylning. Det var då jag insåg att jag verkligen inteär städmanisk – trots att jag försöker ge sken av det. Ölplattan står nämligen i förrådet. Och i förrådet är det så fullt att det bara finns en ruta om typ 30 cm² att stå på. Resten är belamrat. Från golv till tak, till och med på väggarna.
Nu ska du faktiskt inte få se eländet, men däremot denna påse som grannen, som jag delar förrådsrum med, har ställt utanför sitt förråd. Jag fick mig ett gott, internt skratt när jag såg texten, för mitt förråd ser allt annat än GREAT ut…
”You look great…” OBS! Det är grannens påse och grejor runt om som faktiskt står på gemensamt utrymme i förrådsrummet. Men med tanke på att de är fyra och jag en tycker jag att det faktiskt är OK om de tar det utrymmet…
Kanske borde jag ställa mig på nån bakluckeloppis nånstans nån gång och försöka kränga en del saker. Mycket är det nämligen inte fel på. Jag har till exempel
I min familj har vi TVÅ födelsedagar mitt i sommaren, i juli. Det har inte alltid varit lätt med kalasandet i dessa sammanhang och semestertider, men tack och lov har den ena parten nog vuxit ifrån födelsedagskalas (på nästa tårta står det 76) och den andra parten har inte varit särskilt intresserad (den blivande nioåringen). Det är jag glad för. I ett annat liv, med två andra små barn, skulle det kalasas. Med hela klassen. Hemma. Ja, jag behöver väl inte säga mer än att vi vuxna var som urvridna trasor efteråt???
En sån här tavla kanske vore en fin present? Jag vet inte vad den har med inlägget att göra, men jag skrattade så jag nästan kissade på mig när jag såg den på en marknad.
Jag blir varm och glad och skrattar förtjust när jag läser Susanna Lans krönika om födelsedagskalas i dagens lokalblaska (tyvärr finns krönikan inte att läsa på hemsidan!). Här har vi en småbarnsförälder som inte ryggar för sanningen och som skriver med stor (själv)insikt: kalas är jobbiga och barn för ett j***a liv! Hon skriver:
[…] Jag är den första att erkänna att barnkalas är jobbigt! Ett barn kan låta väldigt mycket. Många barn låter inte, dom för ett j-a liv! Sockerstinna femåringar i flock hemma i en trång lägenhet är inte ett drömscenario för speciellt många föräldrar, det är jag säker på. […]
Det krönikan handlar om är olika sorters kalas och hur man gör det bästa möjliga för barn som fyller år mitt i sommaren. Susanna Lans har full förståelse för de föräldrar som förlägger barnkalasen på bowlinghall, barnlekhus, bondgård och liknande ställen. Man betalar hellre tusenlappar och lever på makaroner en månad – i stället för att
[…] ta ledigt från kobbet för att hinna baka, handla, pynta, städa och få migrän. Allt för att sedan tillbringa några timmar en ledig lördag i ett kaos som kan vara himlen för en nybliven femåring och som avslutas med sanering av det, för några timmar sedan, nystädade hemmet. […]
Susanna Lans tror inte att det handlar om status när man väljer att ”lägga ut” barnkalaset. Det handlar om bekvämlighet. Men för henne personligen är statusen trots allt högre på ett eget arrangemang hellre än ett köpt. Sen behöver det inte vara
[…] Hawaii-tema hemma i trädgården med paraplysaft och hembakade bullar […]
Det behöver inte ens vara att ta med grillen ut till skridskobanan eller en åktur i pappas brandbil. Det bästa kalaset är
[…] Där barnen får leka – alldeles av sig själva! […]
Och det var väl rätt klokt tänkt??! Jag minns ett fruktansvärt fyraårskalas på en altan nära mig klockan halv tio en söndagsmorgon. Kalaset var SÅ regisserat av föräldrarna och det var också födelsedagsbarnets och gästernas föräldrar som hördes mest och verkade ha roligast. Fyraåringen och dess små kamrater ville inte alls sitt stilla vid barnmöblemanget och ha te-party…
Nästa gång jag fyller år behöver inte jag heller ha nåt kalas, men en tårta vore ju gott…
Har du tänkt på en sak? Hur ofta städar du ditt städskåp? Jag skulle svara aldrig på den frågan, men nu kan jag säga att jag åtminstone har städat det EN gång.
Jag började med att plocka ut allt som låg på hyllan i städskåpet. Mycket blev det…
Använder jag allt det här? En del kunde kastas och en del kunde flyttas till förråd eller annat skåp.
Så här såg det ut sen inne i själva skåpet. Jag måtte till exempel vara plastpåsfetischist, misstänker jag…
Plastpåsar, tomburkar, en kasse med trasor – och dammsugaren får nästan inte plats…
Ut med allt! Jag dammsög golvytan och torkade ur skåpet. Och här var det också en del prylar som kunde kastas.
Okejrå, lite plastpåsar är ju kvar, men dammsugaren får bättre plats och blir lättare att lyfta ut om den står så här.
Kanske inte så stor skillnad för dig, men jag är nöjd med resultatet! Och det bästa av allt. Det tog max en halvtimma…
En numera rätt tjock (tant) propagandaminister som sett bättre år. Bitsk och elak och hård mot de hårda, men from som ett lamm mot de snälla. Älskar sin Anna gränslöst, kopiöst, sanslöst, men tveklöst.
Du får gärna citera mig, men ange källa. Bilder från bloggen får du INTE knycka. Den här bloggen är avslutad. Vill du kontakta mig ändå eller köpa en bild? Skriv en kommentar vid det inlägget så kontaktar jag dig!
Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Här kan du läsa en årsrapport om den här bloggen.
https://tofflan.wordpress.com/2015/annual-report/
(Du får kopiera URL:en och klistra in i adressfältet på din webbläsare.)
Vill du ha utförligare statistik, mejla mig på
tofflan(snabel-a)home.se
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 