Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘transpersoner’

Ett inlägg om en dokumentärfilm.


 

Prästen Åke var 57 år och levde ett vanligt liv som gift och far till tre, numera vuxna, döttrar. Men Åke levde också ett liv i lögner. För fem år sen exakt på dagen idag blev han Ann-Christine. Nu gick inte den förvandlingen helt enkelt och lätt på en dag, naturligtvis. I kväll satt jag som klistrad framför SvT2 som visade dokumentärfilmen Vägen till Ann-Christine.

Ann-Christine

Åke blev Ann-Christine. (Fotot är lånat från SvT:s webb.)


Det är faktiskt sant att jag satt som klistrad framför TV:n. 
Det här är en sån rörande historia om en sån modig person som har tagit tag i sitt liv och förändrat det så. Dessutom med risk att förlora både sin familj och sitt jobb. För en präst kan väl inte leva ostraffat öppet som transperson, eller? Jo, det går! Visst blev det förluster, men också vinster. Ann-Christine har bevisat att det är möjligt. Dessutom har hon varit en förebild för andra i samma situation. I den här dokumentärfilmen får vi nämligen inte bara höra Ann-Christine och Åke berätta utan även en annan person som också levt ett långt liv med känslan av att vara fel. En person som efter att fått vetskap om Ann-Christine nu sökt hjälp att komma tillrätta med sitt eget liv.

I filmens början får vi tittare träffa Åke. I nästa scen är det Ann-Christine som berättar. Vidare får vi höra vad såväl församlingsmedlemmar som biskopen tänker och tycker om det hela samt också en av Ann-Christines döttrar. En dotter, för vars lille son Ann-Christine ändå är morfar.

Om du bara läser den här texten jag skriver nu låter det säker mest förvirrande. Men att se och höra Ann-Christine berätta gör allt kristallklart och inte ett dugg konstigt! Ann-Christine är nämligen inte den där mediebilden av en transa. Hon är så naturlig och enkel och klok i sin kvinnlighet. Det är en väldigt fin och sevärd ny film av Helena Isaksson Baeck.

Toffelomdömet blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 

Med detta sagt och sett är det verkligen inte så att vi har kommit långt här i Sverige med vår öppna på allas rätt att finnas till och synas. Eller för att citera Ann-Christine i filmen:

[…] Man ser inga transpersoner läsa nyheter i Rapport. […]


Missade du Vägen till Ann-Christine kan du se den här på SvT Play
eller under morgondagen (måndagen den 3 augusti), när den går i repris i SvT2 klockan 16.05.

Du kan också läsa Ester Roxbergs bok Min pappa Ann-Christine.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en dokumentärfilm.


 

SvT 2 har regnbågsvecka. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, för jag tycker att det borde finnas HBTQ-program i varje veckas TV-tablå, inte bara under Stockholm Pride-veckan. Men visst. SvT hör till de bättre kanalerna – SvT1 kör ju Cucumber och Banana, två serier jag gillar mycket. I kväll har jag emellertid sett en isländsk dokumentärfilm om Hrafnhildur som föddes som pojke men som sen 2012 är kvinna. A boy like her heter den prisbelönta dokumentären.

Hrafnhildur

Hrafnhildur tittar på gamla foton av sig själv som barn. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: DRAKÓ Films)

 

Hrafnhildurs resa tar förstås många år. Dessa år är nerkortade till en timmes film. I den första scenen träffar hon en gammal vän som kände henne på den tiden hon var kille. Det är ett känsloladdat möte – och naturligtvis inte det enda känslosamma i den här filmen. Ändå är det inte gråt och klagan utan Hrafnhildur och hennes nära och kära berättar rakt, utan krusiduller, om förändringen och känslorna kring könsbytet. Som tittare kan man bara ana hur nära sammanbrottet är när Islands lagar plötsligt ändras så att samhället inte står för könskorrigerande kirurgi längre. Som tur är ändras lagarna igen: sen den 27 juni 2012 har isländska transpersoner rätt till könskorrigerande operation. Hittills har 20 personer på Island bytt kön.

Hrafnhildur ger ett mycket sympatiskt intryck. På ytan är hon lugn, men den som har nån form av förmåga till empati kan säkert gissa sig till stormarna inuti. Det är en snygg tjej vi tittare möter, en vanlig tjej, knappt 30 år ung. Och ändå är vanlig fel ord, förstås… Intressant är scenen när Hrafnhildur sitter med två tjejkompisar och berättar om operationen. De ställer de mest intima frågor och hon svarar efter bästa förmåga, trots att det naturligtvis är jobbigt och inte helt enkelt.

Det här är en riktigt bra dokumentärfilm som får högsta Toffelomdöme. Filmen behandlar på ett fantastiskt bra och till synes enkelt sätt en väldigt intim och djup förändring i och av en människas liv.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-kanal.


 

OUTtvEn ny TV-kanal med underhållning som filmer, TV-serier, shower och lite dokumentärer – kan det vara nåt? Ja, jag är helt klart intresserad eftersom OUTtv säger sig vara en gay livsstilskanal. Än så länge kan bara den som har comhem eller Telia som kanaldistributör se OUTtv – för en viss kostnad, förstås. Den här kanalen ingår naturligtvis inte i nåt basutbud.

Vi som inte har råd att betala för tilläggskanaler/tillval eller inte är comhem- eller Telia-kunder får nöja oss med att kika på kanalens webbplats eller i dess app. Tyvärr erbjuder kanalen inte så många webbsändningar, bara nån enstaka. Vi får, via webben och appen, en del korta gay-nyheter och programtablåer, i princip.

Det är lite synd att inte ”alla” comhems och Telias kunder får en gratis provperiod på nån månad över de kommande storhelgerna. Eller att man har åtminstone några webbsändningar. Om jag finge önska nåt vore det att erbjuda sånt som lockar lesbiska och transpersoner också, inte bara ha gay men i fokus.

Nåt jag gillar med webbplatsen är att den är bra byggd, tydlig och användarvänlig. Bara en sån sak som att det finns en hel undersida som heter Kontakta oss är kalasbra, tycker jag. Där hittar man inte bara kontaktuppgifter utan även information om kanalen, FAQ och ett kontaktformulär med mera.

Jag tror att det här kan bli nånting riktigt bra för HBTQ-människor om innehållet breddas, men vi måste också få kika lite mer innan vi bestämmer oss för att slå till! Tills vidare kan vi ladda ner appen gratis och följa OUTtv på Twitter, Fejan, YouTube (på holländska) och Instagram.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Australiensiska utrikesdepartementet har beslutat att den som vill kan få ange sin könstillhörighet som X i passet – om inte F eller M passar. Ändringen har kommit till för att transpersoner inte ska känna sig diskriminerade.

Louise Pratt, som inte bara är senator i parlamentet utan har en partner som har bytt kön, säger att ändringen är

[…] Ett stort steg framåt. […] Fallen med personer som stoppats i gränskontroller i andra länder, för att deras pass inte överensstämmer med deras utseende, har varit många […]

Detta låter bra i mina öron, fast ett X känns ju lite… föredettigt… Kune man inte ha valt nån annan bokstav..?

Read Full Post »

Direkt efter dokumentären Mitt liv som homo kom nästa dokumentär på SvT2, HBT-personer om sina kroppar. Sveriges Television kör verkligen hårt med HBTQ-dokumentärer under Pride-veckan! Varför så lite annars, kan man ju fundera över men knappast förvånas över, tyvärr…

HBT-personer om sina kroppar handlar precis om det den heter. Det är tolv personer – bögar, flator, bisexuella och transpersoner – som berättar om sina kroppar, vad de gillar med den egna kroppen, sexuella erfarenheter med mera.

Det här är en svensk dokumentär och det är gissningsvis därför den finns på SvTPlay. Tyvärr blev jag inte lika förtjust i denna dokumentär som i den norska. Jag vet inte, men jag kanske är pryd. Jag gillar inte riktigt att en massa privata kroppsdelar kommer farande emot genom TV-rutan. Och jag gillar inte att samtliga kroppar är unga och och, vad som vanligen uppfattas, ganska vackra. Det känns lite… trist? Enformigt? Oengagerande?

Nåja, medelbetyg ändå för modet att visa sig i en sån här film och för modet att göra den! Modigast tycker jag att transpersonerna är!

Read Full Post »

Återigen pågår det ett krig i bloggvärlden. Den här gången mellan Marcus Birro och Rickard Engfors med flera. Det är synd. Det är väldigt synd. För jag tycker att flera av de krigande har sunda och bra åsikter. För det mesta.

Marcus Birro skriver i sin blogg att han tycker att det var roligare förr i tiden när folk var arga på honom. Han känner sig straffad för att han har twittrat negativt om Pridefestivalen, som han benämner veckan som gick. Han känner sig också anklagad för att vara lättstött, indignerad, känslig.

Jag tror inte att det var roligare förr när nån var arg på en. Jag har ofta stuckit ut hakan – och folk BLIR arga, det är oundvikligt när man är kritisk och har åsikter. Men att vara känslig ser jag inte som nåt negativt, snarare som nåt mycket mänskligt och mycket fint.

Däremot ser jag på Pride med lite andra ögon än både Marcus Birro och Rickard Engfors. Jag ser inte heller Pride som en festival i första hand. Jag kan förstå om paraden kan upplevas som en karneval i färger och människor av alla de slag. Det är ju de spektakulära som syns, de ”vanliga grå” finns där också, om än inte lika synliga.


Jag är rätt grå, till exempel.

                                                                                                                                                         Pride är inte heller nåt spektakel. Det är en vecka om året som utvecklats ur de tidigare homosexuella frigörelseveckorna. En vecka om året när HBTQ-folk kan vara sig själva till hundra procent. I Stockholm, framför allt. För det finns även Pride-veckor i mindre städer, men i Stockholm vågar man synas lite mer.

Det är nämligen så att det inte alltid är så lätt att bara få vara den man är – med sina fel och brister – i sin hemstad. Och när såna som jag kanske också är invandrare, arbetslösa, sjukskrivna, frånskilda – då blir det dubbelt jävligt.

I år är det valår. Det är också första gången jag noterar att samtliga partiledare på ett eller annat sätt deltog i Pride. Var var de alla de andra åren?

Att raljera om nåns ofödda barn är simpelt. Det är extra elakt om det handlar om ett barn som har änglasyskon. Att raljera om transpersoner är också simpelt. Dessa människor för ofta flera kamper. Att uttrycka sina åsikter är inte simpelt. Det är att våga. Men man får vara beredd på käftsmällar när ens åsikter inte passar in. Käftsmällar i form av kommentarer som är så kränkande att jag inte kunde publicera dem till inlägg som handlade om hur media bevakade Pride.

Marcus Birro och Rickard Engfors, två personer som har åsikter, som är smarta och som är känsliga, kreativa, konstnärliga, kompetenta. Kliv upp ur sandlådan och respektera varandra i stället för att käbbla.

Read Full Post »

Liksom tidigare inlägg kring Pride i media publiceras inga kränkande kommentarer och påståenden utan belägg kring HBTQ-frågor vid detta inlägg! Noteras bör också att detta inte är nån medieanalys eller att jag på nåt sätt gör anspråk på att leverera en komplett mediebild!

Dagens lokalblaska har en mini-krönika om Pride, signerad Magnus Ringgren. Tyvärr ligger den inte ute på hemsidan för den lyfter fram saker man idag kanske inte tänker på. Magnus Ringgren gör ett intressant påpekande när han menar att det bakom Pride ligger ett mångårigt och träget byråkratjobb av RFSL. Hur många tänker på det, undrar jag? Själv är jag inte medlem i RFSL och har inte varit det på många, många år, men jag HAR varit medlem, jag HAR varit engagerad i styrelsearbete lokalt och jag HAR startat en lokalavdelning en gång. Jag VET med andra ord vilket arbete som ligger bakom… RFSL fyller för övrigt 60 år i år. 

På lokalblaskans sista sida ler jag lite när jag läser reportern Anders Hedberg Magnussons Till sist-ord. Där skriver han att det gör

[…] lite ont i hjärtat att jag inte har tid att besöka Pridefestivalen i år. […] en mycket viktig manifestation för flera minoritetsgrupper som fortfarande diskrimineras i Sverige. Åk dit om du får chansen och applådera åt mig.

Dagens Nyheter la igår eftermiddag ut en läsvärd artikel om EU-ministern Birgitta Ohlsson på sin hemsida. Hon ska bland annat prata på Pride om förtryck av lesbiska i världen. En del av kommentarerna till den artikeln är fruktansvärda och det förvånar mig att tidningen har publicerat dem…

På eftermiddagen igår la DN även ut på hemsidan den första artikeln i en serie om att komma ut som homosexuell. Skådespelaren Tommy Nilson berättar rörande men ändå rakt på sak om hur det var att komma ut på 1950-talet.


På 1950-talet fick nog en sån här boa hänga kvar i garderoben…

                                                                                                                                                          På Svenska Dagbladets hemsida kan vi som inte ska till Pride titta på ett TV-inslag inför onsdagens öppnande av Pride Park. På hemsidan finns också en film om transans guide till Stockholm. Annars får jag inte länken till Stockholm Pride på SvD:s hemsida att fungera utan när jag klickar på den kommer jag till inrikesnyheter…

På tal om TV… Sveriges Television har på sin hemsida en del kortisar om Pride, bland annat nämns Pride med länk till Stockholm Prides hemsida under rubriken Veckans viktigaste. På hemsidan finns också bland annat flera artiklar och TV-inslag från i måndags om till exempel musievärlden och HBTQ-frågor, Andreas Lundstedt som ska göra ett överraskningsframträdande under Pride, ett TV-inslag från Gomorron Sverige med Pär Wiktorsson, ordförande i Stockholm Pride, ett TV-inslag om debutanter på Pride med mera.

TV4 är något mera sparsamma med Pridenyheter på sin hemsida, men jag hittade i vart fall en artikel och tillika ett TV-inslag från den 21 juli på TV4 Fakta om att ladda inför Pride. På TV4 Fakta hittade jag också en intressant artikel om Stonewallupproret.


Demonstration i Greenwich Village. Bilden är lånad från TV4 Faktas hemsida.

                                                                                                                                                         På TV3 och Kanal 5 hittar jag inget om Pride – men jag hittar inte heller några  sökfunktioner på deras hemsidor.

Sveriges Radio hade igår eftermiddag ett inslag i programmet Radiohuset sommar om Pride och politik samt ett inslag i Ekot i måndags om att Prideevenemangen väntas få 5 000 besökare per dag.Ekot har också tidigt idag haft ett inslag om RFSL som kräver ett lagskydd för transpersoner.

Byhålebladet 1 har VISST haft artiklar om Pride, my mistake, men de är de sedvanliga från måndagen om pjäsen Pride, Prides dåliga ekonomi och att Pride invigs.

FriaTidningens Tema Pride har intet nytt sen igår förmiddag.

Aftonbladet har en ledarkrönika idag signerad Åsa Petersen som handlar om bemötandet av asylsökande homosexuella i Sverige och en mera lättsam krönika om Pride av Andreas Lundstedt.

Expressens hemsida hittar jag idag på morgonen intet nytt om Pride, men jag ska kolla papperstidningen senare.

Sammanfattningsvis tycker jag att lokalblaskan har skärpt sig och att DN, SvT och Aftonbladet har haft hyfsad bevakning och/eller bra artiklar/inslag.

Läs även andra bloggares åsikter om ,  och .

Read Full Post »

Older Posts »