Vägen till Ann-Christine

Ett inlägg om en dokumentärfilm.

---

 

Prästen Åke var 57 år och levde ett vanligt liv som gift och far till tre, numera vuxna, döttrar. Men Åke levde också ett liv i lögner. För fem år sen exakt på dagen idag blev han Ann-Christine. Nu gick inte den förvandlingen helt enkelt och lätt på en dag, naturligtvis. I kväll satt jag som klistrad framför SvT2 som visade dokumentärfilmen Vägen till Ann-Christine.

Åke blev Ann-Christine. (Fotot är lånat från SvT:s webb.)

Det är faktiskt sant att jag satt som klistrad framför TV:n. Det här är en sån rörande historia om en sån modig person som har tagit tag i sitt liv och förändrat det så. Dessutom med risk att förlora både sin familj och sitt jobb. För en präst kan väl inte leva ostraffat öppet som transperson, eller? Jo, det går! Visst blev det förluster, men också vinster. Ann-Christine har bevisat att det är möjligt. Dessutom har hon varit en förebild för andra i samma situation. I den här dokumentärfilmen får vi nämligen inte bara höra Ann-Christine och Åke berätta utan även en annan person som också levt ett långt liv med känslan av att vara fel. En person som efter att fått vetskap om Ann-Christine nu sökt hjälp att komma tillrätta med sitt eget liv.

I filmens början får vi tittare träffa Åke. I nästa scen är det Ann-Christine som berättar. Vidare får vi höra vad såväl församlingsmedlemmar som biskopen tänker och tycker om det hela samt också en av Ann-Christines döttrar. En dotter, för vars lille son Ann-Christine ändå är morfar.

Om du bara läser den här texten jag skriver nu låter det säker mest förvirrande. Men att se och höra Ann-Christine berätta gör allt kristallklart och inte ett dugg konstigt! Ann-Christine är nämligen inte den där mediebilden av en transa. Hon är så naturlig och enkel och klok i sin kvinnlighet. Det är en väldigt fin och sevärd ny film av Helena Isaksson Baeck.

Toffelomdömet blir det högsta.

 

Med detta sagt och sett är det verkligen inte så att vi har kommit långt här i Sverige med vår öppna på allas rätt att finnas till och synas. Eller för att citera Ann-Christine i filmen:

[…] Man ser inga transpersoner läsa nyheter i Rapport. […]

Missade du Vägen till Ann-Christine kan du se den här på SvT Play eller under morgondagen (måndagen den 3 augusti), när den går i repris i SvT2 klockan 16.05.

Du kan också läsa Ester Roxbergs bok Min pappa Ann-Christine.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bildgåta #9 Juni 2011

Självklart var det både höstlöv och lönnlöv som visades i bildgåta nummer åtta. Fröken Moa och UnderCover klurade ut det hela samtidigt och jag ser fram emot att få goffa i mig vinsten – en fet och kladdig chokladkaka! Bilden i sin helhet kan du se här!

Nu kör vi en nionde bildgåta! Och vinnaren får då ge mig… tusen smultron på ett strå, inspirerad som jag blev av Nurse Rached(s sons upptåg) .

Vem är det som transar här och i vilket sammanhang?

Små spiror men vem transar här?

Read Full Post »

Kolla! Jag snackar inte bara…

Kolla! Det var inte bara snack det där med att putsa fönster! Nu är köksfönstret färdigt.

Gardinkappan är lite bred, men jag ska se om jag kan trixa till den så det kommer in lite mer ljus.

                                                                                                                                                       Och så har jag gjort klart i sovrummet. Där blev det också mörkare, men det är ju bara bra!

Putsat och klart i sovrummet också!

                                                                                                                                                         Kvar att göra och på tur är fönstret i arbetsrummet.

Ett fönster kvar att putsa.

                                                                                                                                                       Där är det lite ”mickligt” eftersom jag måste flytta på först datorn, sen det tunga arkivskåpet till vänster i bild och så skrivbordet.

Jag har strukit gardiner till både arbetsrummet och gästrummet, men gästrummet ska putsas efter arbetsrummet.

Gästrumsfönstret står på tur att putsas efter arbetsrummet.

                                                                                                                                                            Är det nån som minns den här bilden???

Ja, ja, jag transar då och då. Notera även det chica, röda nagellacket på tårna!

                                                                                                                                                           Eller den här bilden?

Sicken pudding, va?!……….

                                                                                                                                                              Jag kan bara meddela att dessa kjolar kommer till användning snart. Frågan är hur… Naturligtvis kommer en rapport på en blogg nära dig senare.

PS Kvar att göra är vardagsrumsfönstret också, men där behöver jag låna Fästmöns armar när det gäller stången.

Behöver Annas hjälp att hålla stången här!

                                                                                                                                                        To be continued…

Read Full Post »