Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘trams’

Dags för den gångna veckans höjdpunkter (Bokpaket) respektive dalar (Blodpuddingspaket). I alla fall är de följande, enligt mig:

Bokpaket


Blodpuddingspaket


Livet är kort.

Read Full Post »

Joråsåatte… Inte är det väl nån egentlig nyhet, men… Nu är det undersökt och bevisat att många presumtiva arbetsgivare kollar upp dig som söker jobb och dina aktiviteter på nätet, typ Facebook och Google. Detta enligt en rapport från Stockholms handelskammare  och InfoTorg.

Det är oftast små eller stora företag som kollar, de små för att varje rekrytering är så otroligt viktig, säkert, och de stora för att de har tillräckligt med folk som kan kolla. En felrekrytering kan ju bli väldigt dyr… Mellanstora företag expanderar mycket just nu och har mindre tid för såna här kontroller.

Det är sant, men tycker arbetsgivarna det??? 


Det är ganska stor risk
att bli bortsorterad om man skriver nåt mindre bra. Och finns man inte på Fejan anses man lite… kufisk och kanske även det innebär bortsortering. Det kan ju vara bra att tänka på när man lägger ut en hel del trams på nätet… Men man ska också komma ihåg att personliga egenskaper och intervjuer fortfarande väger tyngst…

Read Full Post »

Läser en alldeles lysande debattartikel, signerad Hans G Karlsson, Förändringsakademin, Uppsala, i dagens lokalblaska. Hans G Karlsson menar, enkelt uttryckt, att dåliga chefer får bra medarbetare att sluta. Han hävdar också att alltför många chefer inte kan skapa ledarskap omkring sig. Och en chef som inte är nån bra ledare innebär en risk för företaget, en risk som kan kosta pengar.

Det är bara så logiskt! Dåliga chefer får duktiga medarbetare att sluta. De medarbetare som blir kvar har mindre ambitioner, menar Hans G Karlsson.  Detta i en tid när företag och organisationer gång på gång, i annonser såväl som i styrdokument skriver att personalen är företagets/motsvarande viktigaste resurs. (Snudd på floskelvarning här i styrdokumenten!!!)

Hans G Karlsson ställer den intressanta frågan som jag tycker att så många inte vågar ställa:

Varför ställs det inte högra krav på ledarskap?

Hans G Karlsson menar nämligen att

[…] motivation och engagemang bland chefer och medarbetare är de viktigaste drivkrafterna. Det ska vara kul att jobba! […]

Och så gör han den vågade jämförelsen chefer – maskiner. De senare har ju allt som oftast serviceavtal på företag. Men det har inte chefer och medarbetare…

Vad är då en bra chef? Enligt Hans G Karlsson är det en person som kan och vågar fatta

[…] beslut som förstås och accepteras i en organisation, även när det inte alltid passr den enskilde individen. Ett fungerande ledarskap är en symbios mellan gott chef- och medarbetarskap, där respekt för respektive roller är en självklarhet. En chef med ledarkompetens lyssnar, värderar och bygger sina beslut på dialog med berörda parter. Det ger medarbetare möjlighet att förstå och acceptera beslut som från början kanske kändes negativt. […]

Det här innebär också att den som inte kan acceptera ett beslut inte heller kan vara kvar i sin roll. Att chefen klarar av att avveckla med respekt och förståelse.

Hans G Karlsson avslutar sin debattartikel med dessa ord:

[…] Motiverade chefer och medarbetare presterar. Har vi råd att inte ha kul på våra arbetsplatser?

Jag har lite svårt att se den jättetäta kopplingen där mellan motivation och att ha roligt på jobbet. Men det klart att om man har roligt på jobbet, om man gillar att vara där, presterar man mycket troligt därefter: BRA, alltså. (Om man nu inte tramsar sig genom arbetsdagarna och låter andra, till och med externt, utföra arbetsuppgifterna…)

Men om man är en chef som fegar med att fatta beslut och skaffar sig förtrogna bland medarbetarna för att sen spela ut desamma mot varandra, då kränker man människor. Man ska inte leka med folk på det sättet. Har man betalt för att vara chef ska man också våga vara ledare. Och vågar man inte det utan att spela spel då ska man kliva av. Förhoppningsvis får man hjälp av ledningen ”att kliva av”. Om nu inte ledningen har svårt att agera ledare också… Vi ser tyvärr alltför ofta exempel på än det ena, än det andra.

Read Full Post »

Ett år. Ja, du tittar just nu på en ettåring. Den här bloggen har nämligen funnits i exakt ett år idag. Den 16 maj 2009 tryckte Fästmön ner mig i kökssoffan och hjälpte igång mig.

Det första inlägget handlade förstås om… förlorad oskuld… Annars har ämnena varierat mycket. Jag har försökt hitta en blandning mellan seriöst och tramsigt – och många av er som läser min blogg har lärt känna mig så väl att ni kan se människan bakom Tofflan. Den människan som gjorde en hel del klassiska blogg-misstag i början. Men också den som står för sina åsikter och inlägg – fast som inte är helt stängd för att ändra åsikt om argumenten är bra. Yttrandefrihet är viktigt och jag vägrar att tystna – oavsett om jag bloggar eller inte. Jag har förlorat poster i min adressbok på det viset – men jag har också fått skriva in nya! Förlusterna har varit värda de vinster jag fått!


Det ljusnar..?

                                                                                                                                             Jag skriver mycket om dem som står mig nära, därför att de betyder mest av allt för mig. Men jag vill också skriva om sånt som upprör ute i den andra världen, världen utanför min dörr – orättvisor, fläppa lagar, korkade beslut, usel tillgänglighet, översitteri – och sånt som berör – kärlek, vänskap, sjukdom, relationer. Det är en hård värld där ute och vi är många som har drabbats av dess tuffa nävar på olika sätt.

Bloggen har i mångt och mycket varit min livlina. Och jag HAR ett syfte med den! Det FINNS en mening med att jag skriver ner nästan ALLT jag upplever. För en dag är jag inte här längre, men mina upplevelser och minnen finns kvar då.

Genom bloggen har jag förmånen att ständigt lära känna en massa andra människor som också bloggar. En del har kommit in i mitt liv och försvunnit ut igen, men många har stannat kvar genom det här årets resa – och många har kommit till på min Kickor-och-pluttar-länklista under året. Jag är så glad för att ni finns, för ni har blivit mina bekanta, mina jobbarkompisar och några också mina vänner. Och alla finns ni i mitt hjärta – på ett eller annat sätt. För att jag gillar er, för att ni är roliga, trofasta, provocerande, kloka, irriterande, snälla, vänliga – och för att ni är dem ni är.

Lite siffror, tagna i skrivande stund:

  • Månad med flest besök: mars 2010; 11 110 läsare
  • Genomsnitt antal besök/dag 2009: 198
  • Genomsnitt antal besök/dag 2010: 313
  • Dag med flest antal besök: 13 mars 2010; 1 002 besök
  • Totalt antal inlägg: 1 886 (inklusive detta!)
  • Totalt antal kommentarer: 7 486
  • Totalt antal besök: 87 563

 

Så… Ska jag blogga ett år till eller ska jag lägga av? Vad tycker du? Ärliga svar, tack!

Read Full Post »