Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘trampa i ett getingbo’

Ett inlägg om just dessa tre.


Det är höst, det är mörkt tidigare om kvällarna. Och då måste bilens alla lampor fungera. I kväll när jag skulle åka och hämta Fästmön från jobbet upptäckte jag en trasig baklykta. Jag vet att jag inte är så bra på det här med att meka med bilar, så i morgon ringer jag verkstan och ber om hjälp. Det kostade knappt en hundring sist och det kan det vara värt. Jag har liksom varken kunnande eller verktyg ens, inte heller reservlampor. Naturligtvis ringer jag Märkesverkstan. Jag har lärt mig av det dyra misstaget jag gjorde när jag lät Mekarbruden, som till min stora förvåning är verkstadschef på en bilverkstad nån annanstans, lägga händerna på Clark Kent*.

pajbil

En pajbil. Eller en paj baklykta är det på min. Bilen bilden är dock inte min, den bara illustrerar paj bil.


Segern då?
Tja, tyvärr kan jag inte gå in så djupt på den för det skulle röra upp en massa… inte sår, men ungefär som att sätta sig i en myrstack. Eller trampa i ett getingbo. Du fattar, va? Men… segern är MIN! Jag är kvar. JAG. Den här ronden/halvleken/setet/omgången också. Tofflan – Motståndarlaget Pucko 2-0. HA! HA HA!!

Bitte Blöja

Skit på dig, loser!


Det här med annonser på WordPress,
det gillar jag inte alls! Jag bloggade om det tidigare idag. Dessutom skrev jag några rader i högerspalten i rutan högst upp med fotot på mig. Som straff försvann alla mina bloggföljare, noterade jag när jag administrerar bloggen. Gissar att det var diktatorn på WordPress som blev förbannad och straffade mig, helt enkelt, för att jag vädrar mina åsikter offentligt. Så om du känner att du vill följa min blogg igen, gör ett nytt försök. Bara för att reta WordPress, om inte annat…

Följare

Följarna bara försvann. Kvar är endast mina Twitterföljare.


*Clark Kent = min för tillfället lite enögde-bak-i-nacken-bilman


Livet är kort. Och händelserikt! Jag vill inte missa en sekund av det.

Read Full Post »

Nä inte precis. Inte precis att det blir några barn gjorda när datorerna bara krånglar. Jag har i alla fall fått motion eftersom jag har sprungit mellan institutionerna några gånger för att kunna skriva ut. Tjolahopp! Nu har jag tagit lite rast bara för att.

fötter med hundar på strumporna
Har lagt upp fötterna en kort stund – det är ju eftermiddagsfikarast.


Det regnar ute.
Smattrar mot fönsterblecket. Jag undrar var den där solen och värmen är som skulle komma den här veckan. Men det kanske var en helt annan vecka?

En sen, kvick och lätt lunch blev det idag med S och C. Jag fick ett enkelt uppdrag av C idag på förmiddagen. Fixade det nästan på två minuter – sen började datorn att trilskas. Nu har jag åtminstone fått fram nånting som kan presenteras för ledningsgruppen. Lite sjuk väg, tycker jag, att ledningsgruppen ska ha en åsikt om en layout, en enkel formgivning som följer vår grafiska profil. Men så är gången när somliga inte vill/kan utföra den här typen av uppdrag utan de hamnar på mig. Jag upptäckte att jag trampade i ett getingbo, nämligen. I stället för att stanna kvar lyfte jag på foten och gick till prefekten. La fram ärendet i korta drag. Sen beslutade prefekten hur gången ska vara. Fine!

argt bi
Jag tänker inte stanna kvar och bli stungen.


Här på institution 1
är annars alla vänliga. Tänk att det tyvärr finns såna som inte kan vara vänliga på varje ställe! Såna som ger en klumpar i halsen med sina ironiska uttryck och menande blickar! Jag gör mitt bästa för att se bort från såna… getingar. Vänder mig mot de snälla, varma. Som B, som tyvärr, tyvärr slutar om ett par veckor. B frågar alltid hur läget är med mig när jag kommer. Bryr sig, undrar, oroar sig. Medan jag bara är luft för andra…

Jag fick ett erbjudande om ett mindre uppdrag idag, typ nån veckas jobb för att bygga en webbplats. Gratis skulle jag jobba också. Så nej, jag tackade nej, faktiskt. Men föreslog att vi kanske kunde luska finansiering på var sitt håll. Jag har ju liksom räkningar och lån att betala, till exempel. Jag tog inte ens illa upp. Jag förklarade i stället min situation och jag tror att man förstod att även såna som jag behöver en inkomst. Och webbplatser bygger man inte på en kaffekvart, heller. Den kvarten som nu är till ända. Blogginlägg, däremot, kan man skriva på så kort tid.


Livet är kort.

Read Full Post »